(Uppdaterad 17:40, 16:55, 09:29)
Han: Solig morgon över smältande is. Ännu sover katter och kvinna, men se där ännu en luggsliten man tittar ut över sjön. Eller havet. På facebook, där ingen sover och heller ingen är vaken, fortsätter diskussion om sjön är ett hav eller om havet är en sjö:
Och medan debattens vågor går höga händer det saker IRL på havet. Ibland härmar verkligheten dikten på ett förbluffande sätt och lyssna här på Evert Taubes visa medan du tittar på de här bilderna.
När jag var pojk tyckte jag att visan där ”i havsörnens klor lilla anden till himlen for” var hemsk Det var innan jag förstod att Fritlof Andersson använde den dramatiska scenen som en metafor för att förföra fröken Karlsson under en dans på Ornö i Stockholms skärgård.
”Min fröken, vet ni vad jag såg idag från strand?”
Jag såg en havsörn som slog ned och tog en and!”
Sjunger Fritjof och kvinnor kunde lägga ihop två och två redan år 1929:
”Min herre, att ni är en örn och jag en and -det tycker jag – det riktigt känner jag ibland
och därför är jag också rädd för era klor.
Ni är nog farlig, mycket farlig – säger mor!”
”Inte för det ni är rädd, vad jag tror – men ni kan likna en and som vill fly undan -”
”Ja, ur era klor – aj! vad ni trycker min hand!”
”Gör jag? Förlåt mej!”
”För all del – jag ber! Folk pratar, vet ni, så mycket om er!”
”Jaså!”
”Jaha! Men de gör inget alls för ni dansar så härligt vals!!”
Eftersom verkligheten inte alltid följer dikt i valstakt undrade hon om jag inte snart borde åka till Lindbergs och köpa de sju plank som fortfarande saknas i hennes växthusgolv.
Och så blev det förstås:
– Istället för att dansa vals på udden
den gubben till Linbergs foooor.
Och nu är det klart, golvet alltså.
Och jo, hon blev glad och sedan firade vi arbetets seger över naturen med årets första Aperol Spritz i dito växthus. Men nån dans blev det inte.
Hon: ja väldigt glad! Kommer att bli så skönt att slippa det ojämna gruset, och inkräktaren som gräver sig in…
Kanske ska måla det med en mörkbrun träolja, smuts och jord syns sämre och så suger det åt sig solens strålar bättre, och förhoppningsvis behåller värmen efter solnedgången lite längre.
Men dagen började med ett nytt ”på-känn-bröd”, bakat igår kväll. På surdeg, men ljusare än sist. Hörde faktiskt ett ”gott bröd” från honom, utan att jag frågat eller nämnt frågan. Kors i taket, han vill egentligen helst ha köpt färdigskivat rostbröd. Det vågar han inte köpa utan plockar snabbt ner hårt ljust tunnbröd i varukorgen istället…
peppekerstin.blog 
Publicerat av