Torsdag: En dag som gjord för att flyga … och bada

(Uppdaterad 15:50, 12:30)

Han: ”Idag är det shortsväder, säger hon och granskar mina varma benkläder. För egen del ser hon ut som hämtad ur franska Vogues sommarnummer.”
Så diktade jag här på bloggen den 14 juli 2020. Så tänker jag börja även idag, 13 maj 2021. Ty idag, Kristi himmelsfärdsdag, ändrades klädkoden. Jag plockade fram mina slitna kakishorts med det ännu mer slitna repet som i många år tjänat som livrem.

Repstumpen får ligga kvar i lådan, trallskruv i fickorna kräver ett ordentligt skärp för att byxorna ska sitta uppe. Som alltid när jag ser min spegelbild i dessa byxor tänker jag på upptäcktsresanden Sten Bergman och hans kakishorts som en gång även var mina.
Ingen pratar längre om Bergman (1895–1975) men han var sin tids David Attenborough. Liksom Attenborough var det förmågan att utnyttja etermedierna som gjorde Bergman till en av världens kanske mest kände forskningsresande på nittonhundrafemtio- och sextiotalen.

Och som därmed gjorde hans kakishorts till historia. Om du har lite att göra denna flygaredag kan du läsa här om hur denne världsberömde mans kortbyxor blev mina. Det är sedelärande historia på många sätt. Numera undviker jag att hamna i andras byxor.

DAGENS GÄST: Apropå att flyga, ”Nu är jag här!” drillar hon i buskaget ty näktergalen gillar vårt buskage som för enkelhets skull kallas Buskaget. Och drillar gör hon. ”Näktergalen” är som somliga vet en berättelse av den danske författaren H.C. Andersen. Romanen är lätt förklädd skildring av författarens olyckliga kärlek till den svenska sångerskan Jenny Lind.

En saga alltså, och om verklighetens näktergal finns också många myter. En är att denna lilla oansenliga fågel sjunger så vackert. Det gör den egentligen inte. Den sjunger säreget och kärt, men knappast lika vackert som Jenny Lind.
Inte heller som sin förlaga, ty vår näktergal (Luscinia luscinia) är en släkting till Sydnäktergalen (Luscinia megarhynchos) som finns i södra Europa och som är den skönsjungande näktergal som fått en plats i litteraturen och därmed i vårt kollektiva medvetande.
– Det visste du inte, eller hur?

Men så är det. Vår näktergal, som är ”till förväxling lik sydnäktergalen” för att citera Fågelguiden, Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (Bonnier Fakta), har en sång ”mer högljudd än vacker (men förvisso en framstående sångare!)”. Hen varnar med ett genomträngande gnisslande ihp som är svårt att lokalisera, samt ett hårt knarrande errr följt av minst fem andra ”smackande, skärrande och kluckande toner, stroferna ofta inledda av några eftertänksamma spetsiga visslingar” som hörs kilometervis stilla mornar som denna.
– Nu vet du det också.

Eftersom vi föreläser: Enligt Bibeln (Apostlagärningarna) återuppstod Jesus på påskdagen. Under de följande 40 dagarna visade han sig på olika sätt för sina närmaste anhängare. På den fyrtionde dagen efter sin uppståndelse från de döda for han sedan upp till himlen. Därför kallas denna dag för Kristi himmelsfärdsdag. Eller Flygaredan, som vi sa på den tiden när man inte fick säga så.

Hon däremot flyger inte en dag som denna. Hon står där hennes stövlar står, fast förankrad i sanden, snarare i den döda tången som fyller vår vik. Där brukar hon stå så här års. Att rensa influten tång är en sisyfosuppgift som hon ärvt av sin mor.

PS:Och apropå mödrar, ett meddelande till barn och barnbarn: Idag fyller Johanna år och hon är just nu på väg till sin mor i Västerås.

Hon: okej, ni kanske är trötta på samma tjatiga vy, men lyssna på Näktergalen som överröstar de skräniga måsarna med råge. Ja till fridstöraren dundrar ut förstås… missa inte upplösningen på slutet!

Han: Detta är inte bara Flygaredagen utan även Den stora Baddagen! Hon har gjort det och som vanligt hävdar hon att det är varm och jag MÅSTE bada också. Men jag avstår. Av religiösa skäl.