Måndag: Jo, tiderna ändras

(Uppdaterad 20:25)

Han: Igår fyllde Hon – och idag fyller Dylan år.
– Jag visste inte ens att de är jämnåriga?
Haha, såna skämt skrattade vi åt år 1964.

Visst blir man trött över alla gubbar som idag ska minnas sina första möten med Bob Dylan?
– Precis.
Därför ska jag göra just det.

Det finns många skäl att minnas Dylan. Av nån anledning minns jag just idag att vid sidan av 1960-talets engelska gladpop fanns ett stråk av politiskt engagerad musik långt innan den foträta svenska proggmusiken.

Stort intryck gjorde en tidig inspirationskälla som Bob Dylans album The Times They Are A-Changin, som min första sambo Anders Jarefors redan år 1964 beställde hem via Hoofs bokhandel i Strömsund.
With God on Our Side,
The Ballad of Hollis Brown,
The Lonesome Death of Hattie Carroll,
When the Ship Comes In

Och inte minst hyllningen till den mördade svarta medborgaraktivisten Medgar Evers (”Only a Pawn in Their Game”) var en grundkurs i politik som snurrade varje kväll på Sviten.
Sviten var en liten inredd vindsvåning på en ladugård i Strömsund. Här bodde Jarefors och jag, men många andra passerade. Enligt Jarefors dagbok hade vi under en månad 400 besökare i vår etta med utedass inne, en trappa ner i Antons lagård.
– Dasset alltså.

Sviten var dock i första hand vårt hem och det fanns vanliga dagar i våra pojkliv. Lördag 27 februari år 1965 står det Jarefors dagbok: Eva o Birgitta var här när vi kom från skolan. Dom var här till 2. Madeleine, Carina och Ann-Birgitt hörde 10 i topp här. Lagade middag, stekt korv o potatismos. I sextiden kom det folk. Bengt hämtade Wiveka. Helen kom först kvart i 9. Satt här ett tag tillsammans med 20 andra. Hade Bobos grammofon. Gick till Mona. Fikade och hade kul. Anneli o Geijer och jag o Helen var kvar till halv 2. Följde med Helen hem. Gick sedan till Mats L. Där var trist. Peppe och jag gick hem 3. Eva och Peppe började vara tillsammans.

Long time, no see. Tiderna förändras. Undrar vad Dylan kunde ha gjort av den sången?

DAGENS BREV: Som ovaneläsare av denna blogg märkt var det länge sen vi kommenterade pandemin. Inte mycket att säga. Hör att Boris Johnson äntligen ska gifta sig – men först sommaren 2022 när han tror att pesten är över.

Och min kompis M. skickar en länk som visar att det inte är över. ”Har inte exklusiviteten och charmen minskat för Everest när trängseln och smittspridning är på Stureplansnivå?”, skriver han apropå att minst 100 klättrare insjuknat i baslägret vid ”Himmelens huvud”.

Och folk undrar om vi inte tröttnat på isoleringen på udden? Nej, här är vi friska och arbetssamma. För egen del bygger jag en grillbänk.

Hon: ja den blir jättefin, mycket finare än vad bilden visar…

Och ja, idag har det jobbats, övertid till och med. Underbart fint arbetsväder. Ute. Städningen inne får vänta till imorgon då det ska bli skitväder.

Planterat om och planterat ut. Rensat ogräs bland sallad och jordgubbar. Klippt gräset och trodde jag skulle bli så varm att jag skulle få lust att bada. Ute i havet alltså. Blev jag inte, blåst pålandsvind så var lite väl kallt just vid vattnet.

Inte bara gräset växer som sjutton nu utan även salladen har satt fart och hur mycket jag än plockar är det lika mycket kvar. Härligt! Hoppas bara de andra grönsakerna som det gått långsamt för på grund av kylan får fart snart också!