Onsdag: inte Som en dag i Leo Blooms liv

Han: Idag skriver vi den 16 juni, den 167:e dagen på år 2021 enligt den gregorianska kalendern.
– Det betyder att återstår 198 dagar av året, men nu ska vi inte händelserna i förväg.
Idag träffas Biden och Putin, Axel har namnsdag och idag firas Bloomsday, åtminstone utanför udden. Det betyder att runt om i världen firar läskunniga den irländske författaren James Joyce, vars roman Ulysses utspelar sig i Dublin just idag om än år 1904.

Mångordiga.

Alla som i likhet med min kompis Tomat-Hasse har läst ”Ulysseus” vet att James Joyce ägnar 750 sidor åt att beskriva en enda dag i levnadskonstnären Leopold Blooms liv. Närmare bestämt den 16 juni år 1904. Bloom, som bor på 7 Eccles Street i Dublin, gillar inälvsmat (”Most of all he liked grilled mutton kidneys which gave to his palate a fine tang of faintly scented urine”) och  börjar dagen med att tillaga njure till sin feta och otrogna hustru Molly.
Han går därefter ut och deltar i vännen Paddy Dignams begravning, där han tänker på sin son Ruby som dog när han var elva dagar. Under sin fortsatta vandring genom staden möter han bland andra den unga Gerty MacDowell, som är halt och som han känner sig dragen till (läs: han runkar vid åsynen av henne på stranden). På en affärsinrättning för män möter Bloom en bordellvärdinna som kan sägas motsvara Homeros Kirke – hon som förförde Odysseus med olika trollformler (som du fattar är Ulysseus en metaversion av Homeros skröna om Odysseus).

Romanen slutar med Molly Blooms berömda inre monolog som du inte bör läsa högt för dina barnbarn. Allt detta händer alltså idag, år 1904. Min dag kräver inte 750 sidor (och tar inte fyra år att beskriva):
07:30 vaknar. Hon säger:
– Bäst vi sätter fart. Du ska ju iväg idag
08:30 frukost i skuggan under syrenen. Läser morgontidningarna
09:05 Hon säger:
– Du vet att du måste åka snart.
09:19 Hon säger:
– Du vet att du ska åka snart.
09:29 Jag säger:
– Nu åker jag.
– Är du redan klar att åka?

Doktor Abdullah och mina ögon.


Sedan åkte jag till Kalmar för att träffa Doktor Abduallah på Ögonkliniken. Det var han som upptäckte en förändring i mitt högra öga i november 2019 – ”förändring” är snällversionen av misstänkt tumör, cancer.
Sedan dess har duktiga läkare och annan vårdpersonal spenderat hundratusentals kronor på att försäkra sig om att just denna förändring inte är en sån, onämnbar, förändring utan en förändring som inte förändrats på 18 månader.
– Tack doktorn för jag får betala skatt. Vi ses på ditt kontor om ett halvår.

Skatteåterbäring.


Bakvänt, men sant.

Sen åkte jag till Bauhaus (med solglasögon på grund av förstorade pupiller) och köpte ett parasoll och sedan var det dags att kvittera ut lite skatteåterbäring igen:
13:20 Torsås vårdcentral. Andra sprutan vaccin, Astrazenica.
– Tack syster Agneta för att du finns och sticker så bra! Inga negativa symtom idag heller.

Inte Molly Bloom.

16:30 Och nu sitter hon här under vårt parasoll och väntar på att få servera mig dagens eftermiddagsdrink.
– Tack älskade fru för att du finns och håller koll på tiden.

Hon: borde ju ha kört dig in förstås, glömde att du brukar få sådana där droppar som man inte får köra efter. Å andra sidan kan jag knappt se heller eftersom jag är så himla allergisk i ögonen. Fattar inte vad det beror på. Ögonen rinner, det svider och jag blir ljuskänslig. Och trött. Men jag lyckades ta ett par bilder på mina krukor med sommarblommor och vår fina gula ros som börjat blomma.

Massor av knoppar och en hel del utslagna…
Sommarblommor
Midsommarblomster (och en vattenslang…)
Och till sist en solros!

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s