Torsdag: Ovälkomna gäster kommer sällan ensamma

(Uppdaterad 16:08, 12:45)

• 

• 

Han:  Vi har ju läst om miniatyrkrogen för råttor i Malmö och även Disney har försökt lyfta vår långsvansade medlevare med filmer som Ratatouille.
I verkligheten är råttor inte lika mysiga. Visserligen har vi accepterat vår råtta på udden, mest för att hon hade ett marsvin som barn.  
Eller bara för att hen varit så oförarglig.

Det var innan hen bet av elkabeln till golvvärmen som dessutom låg gömd bakom innertaket. Och dessutom – innan hon med ett gällt skrik som måste ha hörts till Långe Jan berättar att vi har en råtta på loftet.
Visserligen inte en råtta som vi känner de från Södermalm i Stockholm (30-50 cm), men ändå (15 cm + svans).
Och likväl en långsvansad brunråtta (Rattus norvegicus) som fått för sig att vår gröna återvinningspåse på väggen utanför köket är en Michelinkrog.

Det är det hon har upptäckt. Och inte bara det:
– Den sprang inte ner under verandan utan uppför väggen och in i ett hål under taket!
Och se där:
– Att gratisätare tar sig in via trossbotten och bakom diskbänkar fattar alla som bor i gamla stugor. Men att hyra in sig på top floor strax under takskägget är något nytt. Självklart ska jag prata med vaktmästarn om att åtgärder måste vidtas.

I övrigt: Vad ska man ha kompisar till om inte för att döda ens ego? Jag tyckte att jag fick ihop en bra historia i gårdagens blogg om Tusen en natt och dagens politikjournalister. Tyvärr gav det ena det andra. I en PS noterade jag att den gamla skrönan om Sjeherazade och den persiske kungen hade översatts till svenska av Nils Holmberg.
Det är sant, men det är inte sant att Tusen och natt översattes av den Nisse Holmberg som jag ser framför mig.
– Det fanns mer än en Nils Holmberg som översatte böcker, påpekar Anders Sundelin i en stillsam kommentar på Facebook.
Tänkte inte på det.

Anders har förstås rätt. ”Min” Nisse var även han översättare men framförallt startade han tidningen Gnistan där jag inledde min karriär som redaktör. Men det är inte han som översatte Tusen och en natt.
– Tusen tack för den upplysningen!
Till saken hör att Anders Sundelin inte bara är en gammal kompis från Strömsund (1960+), han var även reporter på Gnistan när jag jobbade där.
– Redan då visste han mer än jag om det mesta – jag var ju bara chef! – och så har det förblivit.
 Sedan dess har Anders skrivit ett antal intressanta böcker och föreläst om seriös journalistik.

För att du som läser det här ska glömma att jag gjort på mattan igen vill jag gärna att du läser mitt blogginlägg om hur det gick till när jag ärvde Anders kakishorts som egentligen tillhörde Sten Bergman, Sveriges mest kände upptäcktsresande.
– Jag kan ha fel även här, men i mina ögon är den en bland tusen och en hyggligt bra historier från det ljuva förr-i-tiden.
Eller vad tycker du?

Ovälkomna gäster kommer sällan ensamma. Idag vaknade kvinnan i mitt liv i sommarens kanske värsta mardröm: – Algblomningen har nått udden. Ingen morgondopp idag.

Hon: ja fy tusan för alger, och dessutom på sommarens varmaste dag. Hoppas på ett litet oväder alternativt hård frånlandsvind!

Nu vågade jag inte låta löken och vitlöken vara kvar i landen längre, allt är skördat. Men de flesta hade fullt godkänd storlek, och några är faktiskt riktiga praktexemplar. Nästa år ska jag odla mer lök och även rödlök. Fått blodad tand, tur jag inte gav upp efter förra årets lökflopp.

Och så lite skörd på eftermiddagens vattningsrunda. Nu har de längre och smalare gurkorna började komma och fler tomater har börjat mogna. Blir spännande att smaka Alice’s dream (den stora gula med mörk ände som ligger lite skymd nere till vänster)