Han: Jag har alltid gillat Expressens krönikör Johan Hakelius. Kan bero på att jag en gång i förr-i-förr-tiden-tiden övertog hans chefsredaktörsrum. Jan Stenbeck hade gett honom sparken och sånt skapar manlig gemenskap och dunkel lojalitet bakom husses rygg.
Numera är Hacke frigående krönikör som flanerar genom livet med fyndiga iakttagelser om det moderna livet. Som den här: ”En svensk, åtminstone en sådan i medelåldern, som sätter sig ned och kartlägger sina matvanor de senaste 40 åren, kommer i säkert åtta av tio fall upptäcka att hon eller han i praktiken har flyttat. En aning till Thailand, Japan och Kina. Lite grand till Mellanöstern och Nordafrika. I viss mån till Frankrike, USA, Mexiko och Grekland. Mest till Italien…”
Det handlar alltså om hur den svenska maten så att säga tryfferats med utländska influenser: ”Det finns fem sorters parmesan och snabbmakaronerna får gruppstryk av tjugo sorters pasta – färsk och torr, skuren med bronskniv och tryfferad med ricotta. Torra skinkor talar emilianska och piemontesiska över huvudet på västgötska och jämtländska kokskinkor. I bröddisken står sig möjligen tunnbrödet och rostbrödet, men sirapslimporna är hopplöst förbisprungna av surdegslevainer, focaccia och än mer exotiska pitabröd.”
Och det optimala beviset: ”Tacos kallas numera Sveriges nationalrätt. Svenskarna lägger en dryg miljard på tacos om året, vi äter flest tacos i Europa och 85 procent av oss säger att vi äter tacos regelbundet.”
Lägg där till andra basala saker som franska viner (Mont Redon!). För att inte glömma råvaror som hennes tomater och chili (Sydamerika) och vindruvor (Medelhavet) som inte ens fanns där jag växte upp som barn.
Krönikören är på intet sätt kritisk till denna kulturimperialism. Poängen är istället att förskjutningen i matkassens innehåll inte är ömsesidig process. ”Någon större export av glasmästarsill till Italien förekommer inte. Försök få tag på messmör i Mexico City, om du kan. Fransmännen talar inte varmt om saussice de falun.”
Den svenska synden blev en hyggligt stor exportvara, men de flesta av oss som entusiastiskt anslöt oss till den revolutionen på 70-talet tycker nog – åtminstone så här i efterskott – att dagens importerade gastronomiska revolution erbjuder en mer bestående njutning.
Trots dess negativa effekt på bytesbalansen.
– Det är bara att tugga i sig, som Johan Hakelius uttrycker det.
Med glädje.
Idag ska vi dock äta hennes spagetti och köttfärssås. Och den har i alla fall sitt ursprung i Torsås, ty där föddes hon. Eller möjligen på Öland där hennes morbror Jocke gjorde den bästa köttfärssåsen redan på tidigt 60-tal och som senare, verkar det som, möjligen långt tidigare, typ trehundra år tidigare, inspirerade kockar i staden Bologna att koka ihop en dito sås.
– Och på italienares vis stal receptet och lanserade köttfärssåsen under namnet bolognese.
Spelar roll: Italienarna vann fotbolls-EM, men det finns ingen köttfärssås som den Gunnar, dagens gäst på udden, och jag kommer att serveras idag.
peppekerstin.blog 
Publicerat av