Fredag: Alla behöver en taltratt – vår egen eller någon annans

Han: Det är egentligen hennes dag att börja blogga. Men hon har ju ett arbete vid sidan om (torra odlingar, färdigodlat, B&B-städning, tvätt, katter, födda och ofödda barnbarn, grannens katter, egna bladlöss, allmän oro för väderomslag etc etc). Så här sitter jag med morgonens sändning.
Vi börjar en bra bit från udden.
– Eller inte.

Det fanns en tid när unga vuxna (som det heter nu för tiden på PK-svenska) ville jobba ”med media” (som man av någon idiotisk anledning kallade journalistik). Redan det var ett uttryck för dåligt omdöme och dito uppfostran.
– Nu vill många bli ”influencers”  – som det heter på tidstypisk swengelska – vilket är uttryck inte bara för dåligt omdöme och dito uppfostran utan även uttryck för att snorungarna inte vet vad det är de vill bli.


Vad gör en influencer? Så här svarar man på något privat påhitt som kallas ”Innovationsgymnasiet”: ”En influencer skapar content till digitala plattformar i form av text, film och bild som ska engagera och väcka känslor hos mottagaren. Som influencer har du även en nära kontakt med dina läsare, svarar på kommentarer och mail och har hand om samarbeten. Du som person blir en ”produkt” och du måste därför kunna marknadsföra dig själv och vara villig att släppa in främlingar på djupet.”

Låter spännande, eller hur. Som att dyka bland hajar eller möjligen något narcissistiskt, typ pole dancer på en nattklubb i ett red light district.
– Det är det inte.
Dagens Nyheters krönikör Saga Cavallin skingrar snömoset: ”Så låt oss tala klarspråk. Influerarna är marionetter, nyttoidioter som de riktiga, gamla makthavarna – företagen – betalar för att agera taltratt åt deras intressen. Och influerarna skulle i sin tur aldrig bita den hand som föder dem. Lojaliteten med sponsorerna, och de maktfullkomliga digitala plattformar utan vilka deras skrå inte skulle existera, är dyrköpt och därmed osviklig.

Sociala medier uppstår, blommar och dör i snabb takt, menar Cavallin. ”Gammelmedia hinner inte med att sätta sig in i deras logik innan svärmen av användare dragit vidare till nästa blomma. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan den form av influerarskap vi nu vant oss vid blivit helt obsolet. Då kommer företagen vara där direkt, vattna och göda sitt späda lilla skott med all världens sponsorpengar.”

Och det nya är redan gammalt: På något som heter Off Script är det influencern som väljer vad för produkt den vill göra reklam för och hur det ska se ut. ”På sin Off Script-sida visa profilen upp bilder och klipp, precis som på Instagram, där den rekommenderar produkter, gör recensioner eller visar upp sina favoriter eller nya inköp. Den efterfrågan som då skapas på en produkt får influencern betalt för, då produkterna kan köpas direkt via profilens shop på Off Script.” 

Ungefär som att jobba på Pressbyrån, alltså.  Eller öppna en egen kiosk med lösgodis. Spännande framtidsjobb, eller hur?

PS: Idag toppar Barometern med en intervju med allas vår Janne Schaffer. Det är en reklamtext. Det vet vi som läser Barometern. Tidningarnas kultursidor brukar erbjuda artister och författare gratis textreklam. Det är därför alla stora tidningar publicerar ”unika intervjuer” med samma kändis samma dag.
Så gick det till även denna gång.
Det enda unika är att Barometerns krönikör Christian Gustafsson berättar öppet om införsäljningen.  


– Hej, det är Janne Schaffer, vill du intervjua mig? Säger en röst i Gustafssons telefon.
– Jag tänkte att jag kan ju ringa och fråga om du vill ha en intervju inför spelningarna på Öland och i Oskarshamn. Du behöver absolut inte. Jag har sålt bra med biljetter, i Oskarshamn är det nästan slutsålt, sa Janne.

Gustavsson blir förstås förvånad över det fräcka tilltaget, men veknar: ”Visst, Janne Schaffer må vara dunderlegendar, men det är nog inte så att tidningar över landet jagar livet ur sig för intervjuer.Men det var något hjärtevärmande, något genuint över hela situationen.
– Brukar du göra så här, ringa runt och erbjuda intervjuer till tidningar? frågade jag försynt.
– Ja, det gör jag ibland, sa Janne. Jag har aldrig haft någon agent eller så, men jag tycker att jag har rätt mycket att berätta och det är kul att snacka, så då brukar jag slå en signal till tidningen dit jag ska och se om de är intresserade. Jag försöker bara vara sjyst.

Resultatet? Gustafsson skriver bra, han skriver dessutom sanningen: Telefonsamtalet blev en helsida (17 juli). Och idag blev det 2 sidor till plus ettan (omslaget).

Schaffer är en trevlig man. Blyg, men inte blygsam. Så länga jag känt honom har han alltid varit bra på att sälja in sig själv som artist. Eftersom han inte kränger onödiga krämer och läppglans behöver han ingen influerare.
Kort sagt:
– Han är som vi andra, vi tvingas sälja in oss själva så gott vi kan.

Publicerat av

En reaktion till “Fredag: Alla behöver en taltratt – vår egen eller någon annans

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s