Söndag: Även djur är människor

Han: Även rovdjur måste ta ansvar för klimat och jämställdhet, det menar en ny rapport som slagit ner som en bomb i utkantssvensk viltförvaltningen.
– Vi kan helt enkelt inte acceptera det enorma matsvinn som uppstår när vargen dödar tio får och bara äter upp ett av dem, konstaterar rapportförfattarna.
Särskilt eftersom det handlar om konsumtionen av rött kött som ökar metanutsläpp och hotar politikernas koldioxidekvivalenter.  

Dessutom påminner rapporten om att #metoo-kampanjen helt missade järvhannarnas otidsenliga, manschauvinistiska och helt oansvariga påsättarfilosofi och att länsstyrelsen därför kommer att avsätta extrapengar ur den lokala jämställdhetsfonden för att utbilda de vuxna hannarna att bli mer närvarande pappor.

Alltså. Ovanstående rapporteras i God Morgon Världens satirprogram Utkantsverige. Men erkänn att även du under några ögonblick trodde att det handlade om Sverige där även djur är människor.
Jag vet.
– Det är du som har de där stockholmskatterna, va?
Den frodiga ägarinnan av ”Djurens Värld” i Torsås var varken ironisk eller sarkastisk. Hon konstaterade bara att den kattmat vi beställt avslöjade en sanning:
– Våra Torsåskatter äter inte tonfisk, de får nöja sig med Whiskas köttblandningar.

Det är sant. Våra från huvudstaden nedflyttade katter äter bara tonfisk, så vildkatter de är från Sorunda.
Det vill säga:
– De äter bara tonfisk från Applaws (Natural Cat Food), helst den som serveras i påse, mindre gärna den burkförpackade även om den innehåller samma sak.
Det är i alla fall mattes bestämda åsikt.

Dessutom bör man dela den kladdiga biten som glider ur påsen med sked för att Vilda och Ludde ska tycka om sina patéer. Jag brukar påpeka att dessa våra vildkatter sliter sönder både möss och småfåglar med sina rovdjurständer.
– Men nej, djur är också människor.
Åtminstone somliga.

Det märks på den snabbt ökande försäljningen av katt- och hundmat.  Det är inte antalet husdjur som ökar intäkterna mest, utan att vi mattar och hussar väljer att köpa dyrare produkter i form av bland annat special- och premiumfoder, berättar Doggys vd Magnus Sjösten i P1:s EkonomiEkot Extra.
– Inget är gott nog för våra fyrbenta familjemedlemmar.
Och det kostar.
Världens största livsmedelskoncern, Nestlé, rapporterade nyligen att djurfoder är deras näst största sektor med en omsättning på 8.2 miljarder dollar bara under årets första halvår, nästan 10 procent mer än under fjolåret.

I USA utgör djurmaten den femte största sektorn bland all konsumtentförpackad livsmedel, efter cigaretter, öl, snask och läsk. I Amerikas 51:a stat – Sverige – håller husdjurmatsförsäljningen en jämn tillväxttakt på 4% per år, högre än den för människoföda.
Kattmat är störst och ökar mest, mer än hund. Men drivkrafterna är desamma: Dyrare alternativ. Specialfoder, typ för kastrerade katter. Som Luddes och Vildas Regular Sterilised 37 från Royal Canin a 480 kr påsen på Lantmännens.  

Utbudet är trendkänsligt. Nästa rätter på menyn riktar in sig på allergiska och stressade katter.
– Det är möjligen att det inte finns några allergiska katter, men maten finns.

Glutenfritt är redan här och lika självklart har den vegetariska trenden kontaminerat även djurmaten. Sådan matte sådan hund, vilken enligt expertisen är okej för jycken.
Katterna däremot behöver kött.
Intressant nog experimenterar industrin därför med att göra burkmat av, ja just det: möss.
– Äntligen!

Globalt omsätter husdjursmaten 800 miljarder kronor – klart vi inte har råd med bistånd till fattiga människor också!
Det fiffiga ur kapitalisternas synvinkel är att branschen inte är konjunkturkänslig.
– Hellre svälter vi än missunnar katten sin gourmétallrik, skulle kunna bli KD:s nya valslogan.
Och Ebba B skulle säkert locka väljare. För det är tyvärr sant. Den tid är förbi när fattigpensionärer åt kattmat. Nu är den för dyr och då prioriterar hussar och mattar sina fyrbenta familjemedlemmar.
– Orättvist, men sant.
Förmodligen sossarnas fel.

Tur att en annan har släkt som jagar djur. För att i någon mån återställa ordningen mellan människor och djur håller jag på att tillaga en rejäl älgstek som Magnus & Tina var hyggliga nog att skänka en pensionerad tvåkattsägare på udden.

Hon: så sa hon inte alls i djuraffären, hon sa att i Torsås åt katterna bara kyckling, inte tonfisk. Det var typiskt Stockholms-katter… och sen tror jag kanske det är mer vanligt i Stockholm att man köper svindyr kattmat. Eller rättare, typiskt i SOFO (hipstertät del av Södermalm som naturligligtvis har en butik som heter Sofo Pets). Och förresten så är det inte exakt samma i burkarna, den tonfisken är uppblandad med lite ris. Kissarna vill helst ha ren tonfiskfilé 🙂

Fick med honom på en skogspromenad idag, och det blev lite svamp med hem också. Det gula guldet lös med sin frånvaro, brukar i och för sig aldrig hitta kantareller, ibland lite trattisar, de brukar dock komma senare. Men det var massor av fina små Karl Johan-svampar (kunde plockat hur många som helst men hade bara en liten påse). Brukar annars aldrig plocka soppar för jag blir alltid så osäker på vad för sopp det är, de brukar se risiga ut dessutom.
– Men idag var det sååååå många, och så små och fina att jag tänkte att nu ska jag verkligen kolla upp de här svamparna. Och vad jag kan se är det Karl Johan, de smakar dessutom gudomligt även råa.

Och så växte det massor av stora, för stora… champinjoner på strandängen vid andra udden. Men några små stod det där. Kan ju vara lite läskigt, men de stora hade kolsvarta lameller och dessa små har ljust varmgrå. Flugsvampen är helvit. Eller hur…? Ja, börjat bli osäker på all svamp, var jag aldrig förr. Men nu ska jag steka den så imorgon vet vi.