Tisdag: Dubbeljobb och hur siffrorna styr våra liv

Hon: Hemma på udden igen, underbart, men hinner inte riktigt ta tag i kryddproduktion och annat fix med det som fortfarande ”lever” i växthus och pallkragar eftersom jag har en deadline att passa. Dessutom ett konferenssamtal vid ett idag. Blir lite extra stressad eftersom vi varit borta i drygt tre dygn och därför ligger efter med allt.

Hann iallafall ut och skörda de allra allra sista tomaterna innan mötet började. Blir säsongens sista Bolognese gjord på färska tomater till middag ikväll. Glad jag har frysen fullproppad med frysta.

Möte avklarat, deadline framflyttad… lite lättad eftersom det varit kort om tid, men samtidigt vet jag ju att det vanligtvis blir lika stressigt på slutet ändå!

Bestämmer mig för att ta en promenad för att ”stressa ner” innan det utlovade regnet kommer och samtidigt passa på att kolla om det finns några trattisar kvar efter helgen. Och nej, det fanns det inte! Kan vara så att det varit för torrt medan vi var borta. 18 grader och sol hela helgen. Eller så har någon annan hittat mitt ställe!!! Attans i så fall! Men om det berodde på torka så kommer det snart vara avhjälpt, ösregnet började redan innan vi hann hem. Ja, även Han följde med ut på en promenad…

Han: Ja även gubben följde med på promenaden. 6 093 steg. Det är väl ungefär vad jag uträttat idag. Utom att kela med katterna och gått ut med soporna.
– Då kan det vara härligt att känna till att du blir i genomsnitt lite lyckligare för varje dag du blir äldre.
Det hävdar ekonomiprofessorn och författaren Micael Dahlen som jag citerat tidigare här på bloggen.

Varför blir vi lite lyckligare för varje dag?
– En delförklaring är att vi får allt fler härliga händelser att njuta av i efterhand. Vi skapar en lyckobank.
Alltså lite lyckligare.
Som sagt, Professorn har jag skrivit om förut. En fri själ i en mager och tatuerad kropp som ständigt cirkulerar kring fenomen i tiden och därför ofta poppar upp i våra vanligaste medier.

Det där med att vi blir lite lyckligare för varje dag vi blir äldre stämmer nog. Och professorns förklaring är kongenial:
– Ju äldre vi blir desto fler härliga händelser har vi att njuta av i efterhand.
Detta helt i linjen med teorin att vi njuter mest av upplevelser innan och efter vi upplever dem.
– När det vi sett fram emot verkligen sker har vi svårare att njuta av nuet.

Nu läser jag i tidningen att professor Dahlén hittat en ny vinkel på vår oförmåga att njuta av stunden:
– Försiffringen gör oss till revisorer i våra egna liv, hävdar professorn i en ny bok som har titeln ”Sifferdjur – Hur siffrorna styr våra liv” (Volante).
Jag känner genast igen lössen på gången. Härom dan mötte jag en granne som kom cyklande i orange cykelbyxor och hjälm och tävlingsglasögon och tolv växlar och handskar av skinn och stigbyglar som förr bara fanns på ridhästar.
– Du bor åt det hållet, sa jag.
– Jag vet, men jag det saknas 460 meter till en mil så jag gör en extra sväng så att det ska bli jämnt.

Vi räknar stegen vi går, kalorier vi stoppar i oss, kilometrar vi cyklar, antalet likes vi får på Facebook. Vi uppmanas betygsätta filmer, restauranger, taxichaufförer och till och med KSSR som har hand om om våra soptunnor vill veta om vi är nöjda med ”upplevelsen” att de svarat när vi påmint dem om att de inte tömt våra tunnor.

Vi mäter och jämför men blir vi lyckligare för det?
– Nej, är det korta svaret från professor Dahlén.
Vilket betyder att du inte behöver köpa Professorns nya bok. Det räcker att du likar att du läst om den på den nån blogg nära dig. Och i morgon kommer du känna dig lite lyckligare för att du likade den här texten idag som är i morgon var igår.