Måndag: Ett farväl – och ett oväntat besök på udden

Iggy håller redan hårt i ratten…

Hon: ja imorse åkte de, hela familjen BrandinPetersson Ellafi, efter en vecka på udden. Blev tomt! Men jag har två ”riktiga” uppdrag som ska vara klara i veckan, plus ett växthus som måste saneras innan det blir alltför kallt, så bara att sätta igång och jobba!! Fem timmar framför datorn utan paus blev det. Sedan en snabb promenad funderandes på vad vi ska ha till middag. Misstänker att Han inte tog den bollen, som jag passade imorse innan jag började jobba…

Oväntat besök.

Han: Hon har rätt, jag glömde middagen, för idag fick jag ett oväntat besök på udden. På den tiden när vi båda tillhörde Bonniers musketörer var Mats Edman den värste och bäste av konkurrenter i vårt redaktionella pennfäktande.
Dessutom var vi kompisar och återkommande samtalspartners. Vi har känt varann sedan vi i slutet av 80-talet pendlade från Södertälje till tidningsjobben i Stockholm.  

Ingen är profet i sitt eget hemland och under årens lopp har inte alla gillat Mats ledarstil. Som inte skilde sig nämnvärt från hans inställning till vänskap:
– Vad ska man med vänner till om de inte tål att man kritiserar dem, undrade Mats under en av våra lunchpromenader.
– Förmodligen hade han sagt vad han tyckte om min livsstil och journalistik.

Det brukade han göra, ofta med rätta, men nu noterat att jag inte tog emot kritiken med den översvallande entusiasm han förväntat sig. Om jag idag skulle göra en charad på en spik i väggen skulle våra gemensamma vänner förmodligen gissa på Mats Edman.
– Eller tvärtom.

Vänskap utan mask.

Efter att ha fått sparken (alla bra redaktörer får sparken) från det sista framgångsrika redaktörsjobbet blir Mats intervjuad om orsaken. På förekommen anledning berättar han om ett porträtt: ”Peppe Engberg målade den på eget initiativ. ’Du är ganska rak Mats’ sa han till mig; ’Många går omkring med mask och förställer sig, men du säger som det är’, återger Mats Edman (Resumé 11 februari 2018).
Sant.

Varför jag skriver det här just nu? Därför att idag hälsade denna raka spik i väggen udden på väg till Österlen. Numera har nämligen även Mats Edman lämnat journalistiken. När detta skrivs ägnar han sig åt att fotografera: Studio Artemis erbjuder Porträtt. Profilbilder. Människor & husdjur. Från 495:-”

Jag medger att jag länge trodde att hans studio var döpt efter Aramis, den av musketörerna i Alexandre Dumas d.ä.:s roman De tre musketörerna som efter sin karriär slutar som jesuitgeneral.
– Skämt åsido kompis.
En sanning om en människa döljer en annan. Till skillnad från Aramis var Artemis moder till allt levande, människor och djur. Hon avbildas ofta som en höggravid kvinna. I den grekiska mytologin heter Artemis tvillingbror Apollon, ljusets och konsternas gud.
– Välkommen tillbaka!

PS: Allt hänger ihop i livet på udden. Ovanstående anekdot återfinns i mina mediememoarer. Som av händelse får jag ett brev från läsare av dessa obskyra minnesanteckningar. Brevet lyder i sin helhet: ”Nu är det städning i biblioteket Var platsar din bok bäst kan man undra Den blev till slut placerad mellan Decamerone och Casanovas memoarer och i närhet av Fallstaff Fakirs Vitterlek Ok?”
Helt okej. Som en spik i väggen!

Publicerat av

En reaktion till “Måndag: Ett farväl – och ett oväntat besök på udden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s