Fredag: Skål! Det osar svavel på udden

(Uppdaterad 17:34, 17:17)

Han: Vi går mot ljusare tider. Bevis: Idag var tiden inne att röka ut det gamla odlingsåret med dess bladlöss och annan ohyra. Svavlet har vi fått av en svavelosande hobbyodlare i Roslagen som vill förbli anonym.
– Det senare beror på att det inte helt enkelt att köpa ut svavel – som även kallas svavelblomma och är ett gult pulver och som när det förångas oxideras till svaveldioxid.

Den höga dosen av svaveldioxid dödar alla kryp i växthuset och även svampsporer på ytan.
– Och ja, det är inte bra för dina lungor.
Redskap av järn mår inte heller bra av behandlingen och alla gröna växter dör.

Nu när du passerat alla varningstrianglar gör du så här: Ställ en burk (typ kaffeburk) på en plåt. Placera ut lite grillkol runt burken och häll lite tändvätska på kolet. Häll ca en deciliter svavelblomma i burken och tänd sedan den preparerade kolet.
– Stäng sedan dörren – utifrån!

Död åt alla bladlöss!

Och njut sedan av hur den gulaktiga röken fyller ditt växthus och dödar alla jävla kryp som tror att det är de som bor där! När det efter 1-2 dygn inte längre osar kemisal kan öppna och vädra.
Resten är ren poesi:
Ring in det nya odlingsåret och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring bladlusens makt från världens gränser ut,
och ring in chilin till oss som samla.

Gammal är äldst i journalistiken!

…. och nu skålar vi för
årets bäste berättare!


Nu till dagens skål! Vipeholms sjukhus var en gång Sveriges största så kallade sinnesslöanstalt. Där skulle de som inte passade in någon annanstans förvaras. De kallades svårskötta, obildbara och sinnesslöa och dog ofta unga, avmagrade med förstörda tänder efter att ha utnyttjats av sockerexperiment.

Men vad hände egentligen bakom de låsta dörrarna på anstalten? Det avslöjade tre duktiga journalister och för det arbetet tilldelas de Stora Journalistpriset.
Det kommer inte som en överraskning för dig som följer denna udda blogg (och tror på det du läser) eftersom jag redan förra veckan förutspådde att priset skulle gå till de tre.

En av prisvinnarna är min kompis Thomas Kanger, som jag här på bloggen beskrivit som min bättre hälft inom journalistiken sedan vi började jobba ihop år 1980. Medievärlden är inte heller den rättvis och trots alla viktiga jobb Thomas gjort sedan dess är jag den ende av oss som belönats med Stora Journalistpriset – fram till igår.  
– Jag fick mitt pris redan år 1992 och det har sedan dess förgyllt vår vänskap.

I klartext: Thomas är som alla duktiga murvlar en utpräglad tävlingsmänniska och mitt pris har skavt. Vilket belyses i följande sms-dialog oss emellan som du är den första att få ta del av:

Det började redan när nomineringen blev känd och fortsatte efter målgång.

Min egen grävande journalistik inskränker sig numera till svavelosande avslöjanden på en udde i Kalmarsund. Men i sammanhanget kan jag avslöja att vi redan förra veckan tog ut segern i förskott (det är alltid säkrast) med en trivsam sill- och snapslunch på Sturehof.
– Vilket tyvärr slutade med att den blivande pristagaren fick uppsöka aktuten efter att ha skurit sig illa på trasigt glas.
Fem stygn, men vad gör man inte för journalistiken!

Pristagaren, ännu ovetande.

– Grattis Thomas! Även om det tog jävligt lång tid så är du äntligen ifatt – och förbi! Till saken hör nämligen att Thomas, nyss fyllda 70, är den äldste genom tiderna som prisats för ett dagsaktuellt knäck.

PS: Det kan bi flera priser. Efter P1 Dokumentären om Vipeholm har årets berättare sammanfattat de hemska avslöjandena i den nyligen publicerade boken Idiotanstalten som avslöjar att över 200 manliga patienter dog på Vipeholms sinnessjukhus i Lund mellan 1941 och 1943, av svält eller av sjukdomar som följde på svält.
– Ruskigt bra!

Hon: GRATTIS Thomas! Och GRATTIS Diamant för priset som ”Årets Röst”. Så välförtjänt!

Federico Moreno, Meli och Diamant Salihu

Meli fick också komma med på årets utdelningen eftersom den endast var digital förra året när hon var nominerad. Så igårkväll fick hon istället fira sin kompis och före detta kollega Diamant, tillsammans med Federico. Han är också före detta kollega, men de hoppas få jobba ihop en del igen framöver 🙂

Lördagsshopping på Solmarka Gård!

Hon: så nöjd med dagens inköp, det blev en hel del…

Först mjölet, viktigast!
Siktat Emmer, Ölandsvete och Dinkel!
Men det tillkom ju en hel del till…
Rotfrukter, lök, potatis, ostar, grädde, créme fraîches, mjölk, yoghurt, senap, kryddor, saft, högrev mm mm

Allt ekologiskt naturligtvis. Och gården ligger bara ett par mil från udden! Närodlat dessutom alltså.

Han: Hon är som vanligt generös. Apropå mitt eget inlägg ovan om Stora Journalistpriset publicera Barometern idag dagens Hagbard. Så låt mig sluta med en bild av livet på udden.

I kväll är det fullmåne – den ljusa fläcken till vänster. Solen som mitt liv kretsar kring till höger i bilden. Hon har just påpekat att det är min tur att laga middag. Det får bli något enkelt: Det får bli nåt enkelt – abborre från Blomlöfs i vitt vin med kantareller. Som vanligt bearbetad med vår bästa kökskniv – som vi för övrigt fått från dagens pristagare efter en av hans många utlandsreportage:

Hon: glömde ju närbilden på mjölken och yoghurten, bara flaskorna får en ju på fall…:

Eller hur!
Glömde ostkakan också, den blir efterrätt ikväll! Passar bra efter en fiskmiddag!

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s