
Han: I sju månader har vi 70-plussare blivit tillsagda att hålla oss undan. Men nu hävs restriktionerna för Sveriges äldre och riskgrupper.
– Det är inte rimligt att en grupp ska bära det stora ansvaret, säger socialminister Lena Hallengren (S).
Tack Lena! Äntligen får jag följa med in och storhandla på Ica i Jämjö. Istället för att sitta kvar i bilen, lyssna på mina favoritprogram och kanske åka till Ok-macken och köpa en kabanos.
Dessutom måste jag hitta på nya ursäkter när jag inte vill träffa människor som av någon anledning vill träffa mig.
Framför allt: I istället för att tillhöra den privilegierade grupp i samhället som sluppit ta ansvar tvingas jag nu ta samma hänsyn till andra människor som de i sju månader visat mig.
– Och så skrattar unga människor när vi gamlingar säger att det var bättre förr.
PS: Det var ofta inte men en klar förbättring tycker våra talgoxar att livet på udden har blivit. Detta sedan vi igår höstöppnade småfågelskrogen i syrenen utanför sovrumsfönstret. Bäst i test hittills: Talgkotten a 98 kr på Granngården som nu heter nåt ingen kommer ihåg eftersom någon varumärkesbyrå hittat på ett modernt namn som slutar på ”o”.

Hon: och så helt plötslig, medan jag krigar mot bladlöss i växthus 2, ser jag Hannes från UPS komma gående utifrån hus 1. Hur kunde jag missa honom… och budbilen som står parkerad ett par meter ifrån växthuset. Skyller på den hårda vinden, och bladlössen naturligtvis, grrr!

Men Peppe hade tagit emot mina fina avokados från Spanien. Så kul, nu har jag både mangos och avokados. Apelsiner och citroner får jag i början av december. Nu måste jag nog bara adoptera ett träd också. Frågan är från vilken bonde och vilken frukt jag ska välja.

Citronträd har jag ju själv, och det roliga är att det verkar trivas. Det har blommat och även pollinerats och fått frukter sen det flyttade in hos oss. Bara inte det får för mycket löss nu från chiliplantan som stod intill, det var den som var värst drabbad dessutom, och numera utvisad…

Sedan får man verkligen hoppas att inte precis allt i växthuset blir helt invaderat av löss. Citronen kan jag låta frysa lite lätt om det blir frost någon natt, då dör lössen. Men min fortfarande fina tomatplanta med tre stora tomater på ryker, likaså resterande chiliplantor. Olivträdet klarar också några minusgrader. Fler än citronträdet. Bara hålla tummarna såpavattnet hjälpte…

Han, igen: Apropå mina journalistiska iakttagelser ovan. Det finns viktigare saker att berätta om där utanför udden. Psykiskt funktionsnedsatta barn utsattes på 40-talet för vidriga experiment för att framkalla karies. Ekot och P1 Dokumentärs avslöjande har snurrat i mina öronsnäckor hela dan. Eftersom min kompis Thomas Kanger ligger bakom avslöjandet känns det som vanligt.
Ungefär så här: Bakom varje duktig journalist finns en kompis. En skugga som flanerar omkring utan att lämna några egna avtryck, möjligen med undantag för de röda årsringar som vinglaset efterlämnar på favoritkrogens favoritbord.
– Eller bagatellartade avtryck i bloggisfären.
I Thomas fall är jag alltså den kompisen. Vi har varit kompisar i snart fyra decennier. En del bra journalistjobb har vi gjort ihop (t.ex. fackpamparnas och mediefolkets lönelistor som kvälls- och branschpress fortfarande roar läsekretsen med, en årlig taxeringsgenomgång som ni började publicera i Gnistan i början av 80-talet).
Den mesta av tiden har han gjort viktiga saker, medan jag seglat fram på en räkmacka.
– Eller legat på rygg i ateljésoffan och sett akrylfärgen torka medan Thomas målat intressant på någon duk.

När Solidaritet i Polen förändrade världen reste Thomas till Gdansk som en av de första utländska reportrarna – du stod kvar på Gnistans redaktion och konterade hans utlägg.
– Inklusive tidningens enda räknedosa som Thomas skänkte till Lech Walesa för att räkna ut hur oppositionen skulle få ordning på Polens planlösa planekonomi.
När jag senare slet ut kreditkortet på reklambranschens tidning – på den tiden när branschen fortfarande visste hur man storslaget firar även obetydliga nedkomster av Guldägg – reste Thomas till gerillakrigen i Afghanistan och Punjab.
När jag svävade omkring i dot.com-bubblan i början av 00-talet, jobbade han med grävande journalistik för Kalla fakta, skrev böcker om mordet på Palme och IB-affären och undervisade i journalistik i Palestina och Vietnam.
Dessutom hann han skriva deckare och en avslöjande bok om barnhemsbarnen som satte igång debatten om samhällets svek mot dessa barn.
Ofta har han hört av sig från någon annan del av världen. Jag minns att Thomas en gång räknade ut att av alla människor han under årens lopp intervjuat runt om i världen har sjutton mördats därefter. Däribland Bangladesh förste president Mujibur Rahman.
– Sjutton!
Och jag? Okej, det var jag som fick Stora Journalistpriset. Jag var också en av Sveriges bloggare. Min karriär nådde en höjdpunkt när Maja Aase på Sveriges Radio gjorde en intervju om detta mitt bloggande:
– Vad får dig att tro att läsarna vill veta att du varit hos tandläkaren och tagit bort tandsten?
På den vägen är det, som våra respektive mediala nedslag idag visar.
Vi har kul ihop, Kanger och jag. Trots att jag under alla år haft mycket att stå i träffas vi regelbundet för att utbyta tankar om våra äventyrliga liv.

Så ser han ut just nu om du undrar. Snabbskiss medan hon lagar ost- och baconkorv från Attanäs med stuvad vitkål och gröna ärtor.
[…] På goda grundar, han har nästan alltid rätt och det med respekt som jag redan skrivit att han är mitt bättre jag.Som 62 miljoner andra i världen följer vi på Netflixserien Queens Gambit. Anya Taylor-Joy i […]
GillaGilla
[…] Men tyvärr, hon har genomskådat mig också. Dagen när Tegnell hävde karantänen för oss 70+ firades verkligen inte på udden. Efter månader av denna behagliga skyddstillsyn blev jag plötsligt en vanlig svensson bland alla […]
GillaGilla
[…] att priset skulle gå till de tre.En av prisvinnarna är min kompis Thomas Kanger, som jag här på bloggen beskrivit som min bättre hälft inom journalistiken sedan vi började jobba ihop år 1980. […]
GillaGilla