Måndag: När ska politikerna inse att solceller är bästa vapnet mot Putin!

Han gillar definitivt inte svenska solceller…

Han: Sent omsider inser vi att (vi) naiva kärnkraftsmotståndare lurat politikerna att sätta Europa i Putins pissdoftande knä. Som den europeiska energimarknaden fungerar är beroendet av rysk gas det största hålet även i det svenska försvaret.
– Därför uppmanar uddens förenade motståndsrörelse regeringen:
att snarast lansera ett riksomfattande program för att bygga ut ett decentraliserat system av solceller,
att detta ska ses som en del i återuppbyggandet av våra försvarskrafter som naiva illusioner om Ryssland fick politikerna att nedrusta på 90-talet,
att denna utbyggnad av lokala solceller därför ska ses som en nationell investering i försvarsanläggningar och således bekostas av skattemedel – börja med att investera Vattenfalls miljardutdelning till statskassan.

…som Alexander från Nordpolen här mäter upp på udden.

En gammal satirteckning från 1970-talet har följande monolog:
– Vill du ha kol? Vi äger gruvorna.
– Vill du ha olja och gas? Vi äger källorna.
– Vill du ha kärnenergi? Vi äger uranet.
– Vill du ha sol-el? Vi äger… eh… ah… Sol-el är inte möjligt!

Av nån anledning pratar ingen om solen när det gäller förnybara energikällor. Konstigt, efter solen öser 89 000 TWh energi över oss – varje timme!
– Och gratis!
Ändå har energidebatten kört fast i en pattställning mellan nya och gamla kärnkraftsanhängare vs. vindkraftsentusiaster (som dock gärna vill placera vindsnurror på andras bakgårdar).
Men: ”Vi behöver inte välja mellan pest & kolera – vi kan välja solera (=sol-era)”, skriver Birger Schlaug och några andra debattörer i en insändare i Barometern. ”Vi kan välja en ny era av förnybar billig el i ett rent överflöd till alla.”

För detta krävs politiker som vill vrida makten ur händerna på olika energilobbyister och ge den till alla medborgare. ”Power is a question of power.” Egna solceller på hyreshus, villor, ladugårdar och industritak skulle inte bara återge svenska folket makten över vår egen elförsörjning utan också ett laddat vapen i alla hem mot tyranner som vill bestämma över hur vi vill leva.
– Låt alla tak blänka av svensk motståndskraft!

Passar på att få lite D-vitamin innan tåget söderut kommer!

Hon: undrade just när jag gick i solen på väg till tåget när de kommer med solcellerna, för den här veckan borde vi ju verkligen haft dem på taket… har vi hört något mer från Alexander? Väldigt försenade nu…

Fin frukostbuffé på Hotel Frantz, men…

Mer gnäll från storstan… Hotel Frantz går bort. Håller mig i fortsättningen till Nofo Hotel när jag vill bo på söder, och Kung Carl när vi vill ha nära till Sturehof!

Väldigt fint dock…
Och till och med Lilla Brukets produkter i badrummet

Men när ”frukostvärdinnan” ville placera mig inne i ett mörkt hörn, mil från den fina och trendriktiga frukostbuffén, med motivationen att det skulle komma flera sällskap på fyra personer (fast det stora rummet vid buffén inte ens var halvfullt och flera små bord för två var lediga), då surnade den ensamma (för gamla?) och uppenbarligen för ocoola tanten till rejält!

Jag fick bordet jag ville ha (till slut…) ett litet nära buffén så jag skulle kunna ha uppsikt över min mobil och padda medan jag tog för mig. Men sorry Frantz, ni känns alldeles för iskallt (o)coola för mig.

Cool två-åring…

Desto coolare var två-årskalaset för Alice med alla mormödrar (2st), bonusmormödrar ((2st), morfäder (2st), bonusmorfäder (1 på plats, en på udden) och så ett helt gäng morbröder (både stora och små) och ett par mostrar på det!

…i centrum av den stora familjen
Mostrar, mormor Kicki och bonusmorfar Johan (en klar favorit hos Alice för övrigt, och trummor har han dessutom…)
Och Alice små morbröder lekte mer än gärna med henne efter tårtan var utblåst och avsmakad.
Många paket att öppna var det också, och där behövdes lite hjälp.

Och kussen Iggy var förstås också där!!! Enda kusinen än så länge. Men han är lite för liten för att vara intressant, tycker Alice.

– Det där är faktiskt min pappa Alice!!!
– Och det här är min farfar (visst är vi lite lika…) men nu vill jag nog till dig igen farmor!!

Ojdå, nu blev det lite mycket barnbarn igen. Imorgon är dock farmor/mormor tillbaka på udden igen och då blir det ordning, chili och reda på den här bloggen igen 😉

Och fred i Europa! Det står förstås allra högst på önskelistan.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s