Han: Idag fyller hon år, igen. Uppvaktad? Självklart. Till frukost, på sjösidan (07:00: 11°, lätt bris från S/O tar med sig eidernhannarnas karakteristiska ”a-ooh-å” från Fimpan). Men uppriktigt sagt tyckte jag inte att hon riktigt verkade uppskatta mina presenter.
– Hon fick en kista och en spade.
Nu över till dagens andra viktiga nyheter: Av nån anledning pratar ingen om solen när det gäller förnybara energikällor. Konstigt, efter solen öser 89 000 TWh energi över oss – varje timme!
– Och gratis!
Ändå har energidebatten kört fast i en pattställning mellan nya och gamla kärnkraftsanhängare vs. vindkraftsentusiaster (som dock gärna vill placera vindsnurror på andras bakgårdar).
Men: ”Vi behöver inte välja mellan pest & kolera – vi kan välja solera (=sol-era)”, skriver Birger Schlaug och några andra debattörer i en insändare i Barometern. ”Vi kan välja en ny era av förnybar billig el i ett rent överflöd till alla.”
Så diktade jag här på bloggen för ett år sedan.Naturligtvis hade jag fel om att ingen pratar om solel. Och nu märks det på elräkningen:
El från solen börjar få en allt tydligare effekt på elpriset, läser jag i dagens tidning.
– Det här är ett fenomen vi framför allt sett de senaste veckorna, speciellt under helgerna. Under dagtid har priserna dumpats när det varit soligt ute, säger Björn Björnson, analytiker på elhandelsbolaget Godel till Barometern.
Förra helgen åkte priset ner på noll i hela landet när solen stod som högst på himlen. Priset rasade ner till 0,2 öre per kilowattimme (kWh) några timmar mitt på dagen i hela Sverige, för att sedan på kvällen rusa till över en krona här i Sydsverige.
Det är visserligen inte svensk solel som avgör. Den billiga solelen kommer från Tyskland och Danmark där man till skillnad från Sverige storsatsat på solkraft.
Men ändå.
Bra att nån fattar, eller? Jo men … nja, jag vore ju inte en svensk gnällgubbe om jag inte ser solens baksida:
– När elpriset sjunker minskar ju även intäkten för oss som redan investerat i egna solpaneler och säljer vårt överskott till er andra via kraftbolagen.
Mer av dagens nyheter på temat vad-var-det-jag-sa. ”Om AI lär av historien kan vi kanske räddas”, skriver historiken Fredrik Sandgren i Dagens Nyheter Kulturs pågående domedagsdebatten om vad den artificiella intelligensen kan ställa till med.
– Kanske är det så att en avancerad AI med eget medvetande kan hjälpa mänskligheten att lära av historien, menar Sandgren: Låt oss tro att en god AI-rådgivare skulle ha tipsat Putin om det långsiktigt idiotiska i att erövra Ukraina, eller för den delen att en armé AI-drivna androider hellre skulle förhandla med mänskligheten än försöka utplåna den. Kanske kan AI hjälpa oss inse att en god socioekonomisk utveckling över tid gynnas av relativt stor frihet och relativt jämn makt- och inkomstfördelning? Samt att framtiden finns i samtal, förhandlingar och kompromisser, snarare än i enkla lösningar?
Måhända är det en naiv tanke, men den kan visa sig lika sann som negativa, och för den delen precis lika naiva, synsätt. Låt oss hoppas på AI:n!
Naivt, kanske. Men inte så dumt tänkt, eller hur? Faktum är att jag läste samma utvecklingsoptimistiska slutsatser på en blogg nära dig för tre veckor sedan: Erkänn att den typen av artificiell intelligens behövs i vår värld, där det stora problemet är den mänskliga oförmågan att i tid inse när man kommer att torska.
Bara några exempel:
– Då skulle Putin ge upp sitt hopplösa försök att utplåna Ukraina redan innan han drog igång kriget.
Kriminella snorungar i förorterna skulle med ett enkelt chattande fatta att deras krig är dömt att misslyckas och därför stanna hemma och göra sina läxor.
Klimatförnekare skulle inse varför de är ute och cyklar innan de börjar svamla och somliga politiker skulle i tid fatta att vi väljare genast känner igen den fräna doften av valfläsk och därför sluta slå blå dunster i våra ögon.
För förlorare är det alltid för sent att ge upp.
Så var det sagt. Igen och det var väl allt jag hade att säga idag. Nu lämnar jag ordet till dagens födelsedagsbarn.
peppekerstin.blog 
Publicerat av