Måndag: Alice Elin Emilia och Essa Ingrid Margit…

Hon: tre intensiva dagar i Stockholm med dubbeldop som huvudattraktion är tillända och vi är tillbaka på udden:

Dopet i fina Allhelgonakyrkan var fantastiskt fint och efterfesten på en magisk innergård intill Nytorget var fab!! Tack mormor Kicki och bonusmorfar Johan för att ni fixat så fint.

Mormor Kerstin gjorde inte mycket nytta ska erkännas, men jag njöt av att få hänga med mina barn, barnbarn och deras stora brokiga familj!

Han: Nyss begravning, nu dop. Säger nåt om livets ytterligheter och familjens betydelse. Däremellan inser man att livet är värt att leva och att så mycket handlar om kärlek. Som ni läsare vet lever jag mitt i en växande tomatdjungel och har fullt upp att skilja Mai Wei från Cheeriio och Black cherry från Moneymaker.
Så till vida är jag lika okunnig om tomater som Cortez och hans rövarband var när de köpte tomatfrön på marknaderna i Chichen Itza (där även jag varit) och tog dem till Europa, där frukten från början kallades Mala Peruviane och Pomi del Peru.
Kejsarinnan, stilikonen och den feministiska reformpolitikern Eugénie de Montijo, född Doña María Eugenia Ignacia Augustina de Palafox-Portocarrero de Guzmán y Kirkpatrick, introducerade den spanska maten i det franska köket. När hon dog år 1920 vid 94 års ålder förklarade man hennes långa liv med att hon åt tomater varje dag.
Eugenies man, Napoleon III av Franrike, tyckte om sin fru men inte hennes tomater. Så dog han också redan år 1873, 65 år ung.

Däremot berättar min kompis Richard Sexton att tomaten snart började kallades pomme a’amor på franska och love apple på engelska.
– Kärleksäpplet alltså.
Det berodde på man tyckte att tomaten liknade det mänskliga hjärtat.
– Dessutom trodde man – eller hoppades – att tomaten innehöll ett afrodisiakum, dvs ett medel som stimulerade könsdriften.
Tyskarna, som alla inte är lika könlösa som Olaf Scholz, kallar fortfarande tomaten för Liebesapfel.

Att tomater är nyttiga visste jag förstås. Men det där andrahade jag ingen aning om.
– Älskling, ska vi dela på en tomat till eftermiddagsdrinken?

PS: Den senaste veckan har jag tänkt på Richard Sexton varje dag. Det beror på att det är hans tulpaner som poppat upp här och var på udden. Och det är ju nåt att fira, vilket vi gjorde i helgen. Nya Bord 46 på nyrenoverade favoritkrogen i huvudstaden.
Chin chin!

Naturligtvis pratade vi inte bara om livet coh döden och kärleksäpplen och tulpaner. Om du ser två män prata intensivt med varandra över en flaska rosé på Sturehof så handlar det ofta om kommande bokprojekt:

Hon (igen): alltså, vi hann med en massa annat också. Söndagen och lite annat kompishäng återkommer vi om, men några bilder till på barnbarn tycker jag nog får plats idag…