Måndag: Men ännu dröjer honungsrosen

Och så det här med rosorna. Regnet fick dem att slå ut. Alla på en gång!

Det känns lite vemodigt. Slånbären, näverhäggen, syrenen, haggtornet, maskrosorna, äppelträdet mot gångstigen, kärleksörten, hundkäx, vårkrage, löjtnantshjärtan, alla grässtjärnblommorna, körsbärsträden, julblomman, novemberkaktusen, sommarblomstren (jo, de senaste tre samtidigt!), alla har redan blommat över.
Och nu rosorna, både de vilda och våra trädgårdsrosor.
– Vad återstår sen av sommaren?
– Ingenting, muttrar pessimisten.
– Den stora honungsrosen har fortfarande bara knoppar, jublar optimisten.
Och så hon förstås, hon den remonterande som blommar året runt!

Och så lite onödigt (?) vetande: Visste du att enligt blomsterbuden är det vanligt är att man ger 12 röda rosor för att visa den man älskar att man inte slutat med det.
– Den vita rosen brukar symbolisera en ny början och används när man vill kommunicera sympati och ödmjukhet.
Orange rosor signalerar passion, åtrå och glöd, vi har några i vår Torhammarspergola.
En heter ”Boogie-Woogie”, men den verkar haft sin bästa tid.

Den gula rosen betyder ”glädje, lycka, överflöd”, medan rosa rosor används för att visa lite ”mjukare känslor” som beundran, glädje och tacksamhet.
Har du fått en lila ros så indikerar den upprymdhet hos givaren, typ ”kärlek vid första ögonkastet”.  En blå ros var det däremot länge sen jag såg.
Mycket länge sen.
– Att ge blå rosor kan betyda att man hoppas på det omöjliga t.ex. att fånga någon man är förälskad i men som man inte kan få.
Etc etc.

Och om du inte riktigt vet vad du känner? Då tänker blomsterbuden som politiker: ”Med många olika typer av rosor i en bukett kan man kommunicera en blandning av känslor.”
För egen del tänker jag att rosor är vackrast där de står.