Söndag: Maxat dygn …

Hon: ett dygn i Stockholm fick räcka, jag hann ju med att hänga med de här två älsklingarna…

… plus vara med på årets första bokklubb. Vi fyller faktiskt tjugo år i år. Väldigt glad jag tog mig i kragen och satte mig på tåget igen efter endast två dygn på udden. Tack vänner för en supertrevlig kväll!

Men nästa gång ska jag ha läst rätt bok i god tid, inte skumma igenom fel bok (dock rätt författare) på tåget upp. Hur den var? Bra, men lite pinsam och skämmig, varför är vi kvinnor (i alla fall som unga) ofta så korkade när det gäller män…

Och så fick jag lite egentid med min son den här gången, en långlunch på vägen till tåget, så mysigt! Dessutom blev jag bjuden :).

Han: Två grader varmt som känns som -3°; 7-10 m/s NO. Ännu en blåsig dag på udden. Skidor på tv, katterna sover. Hon bakar.
Nu till händelser bortom udden: ”Muhammedhunden är bara en narcissistisk provokation i pr-syfte som uttrycker en infantil tomhet, en ovilja och oförmåga att utrycka något angeläget, eller något alls egentligen. Vilks vill bara testa var gränserna går, det är provokation för dess egen skull.”

Skrev den radikala tidningen som nu hyllar dockan föreställande Turkiets president Erdogan hängande upp och ner i en lyktstolpe. Tidningen har även utlyst en satirtävling för fortsatt häcklande av den turkiske presidenten.
Vilket naturligtvis får stor uppmärksamhet i medieflocken.
– Ännu en narcissistisk provokation i pr-syfte?

Tyvärr handlar principlösheten som vanligt om att ändamålet helgar medlen. Än en gång har yttrandefriheten blivit gisslan i en politisk strid. Denna gång i händerna på motståndarna till svensk Natomedlemskap.
– Inte vårt fel om det får diplomatiska konsekvenser, säger Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis till SVT.
Nej, men Aretakis skulle ha blivit mycket, mycket besviken om Erdogan skrattat bort hans provokation.

Konstnären Carl Johan de Geer låtsas inte att han inget fattar. Flamman har lånat de Geers sextiotalsklassiker ”Skända flaggan” som en pastisch för sin kamp för yttrandefriheten. de Geer skriver i sociala medier att han ”naturligtvis sa ja, med glädje”.
Och som sagt ändamålet helgar medlen: ”Jag hoppas att våra sabotage får avsedd verkan. Vi vill inte ingå i en kärnvapenallians”, skriver Carl Johan De Geer.
Bara så att du vet vad alla orden betyder.

Det finns roligare saker. I kväll ska jag se tredje delen av SVT:s serie om Rollings Stones. Avsnittet om Charlie Watts var mycket bra. Framför allt fick jag än en gång bekräftat att när det gäller bra musik har mycket lite hänt sedan vi i mitten av 1960-talet lyssnade på Stones på Sviten Strömsund.
En nyhet kan jag dock avslöja: Charlie är inte död, han bor faktiskt en bit in i viken med sin blonda fru, hund och ljusblå sportbil.
Lustigt nog tycker han själv att han är lik Nick Nolte.