Tisdag: Det börjar knoppas …

Hon: första knopparna på chilin har redan kommit, på två jalapeños-plantor. Lite väl tidigt kanske, men kommer inte ta bort dem. Istället skolade jag om plantorna till större krukor.

Det är det fler som skulle behöva, hela tiden faktiskt. Som de här nio små plantorna som står trångt i samma kruka. Först kom inga av de fröer jag satt upp, då gjorde jag ett nytt försök och satte en massa, tätt tillsammans. Alla kom upp…

Och det börjar redan bli trångt framför fönstren inne. Måste nog ta in det stora låga plantbordet nu. Och jag som inte ens har börjat sätta tomaterna…Hoppas det blir en tidig och varm vår så de kan flytta ut i växthusen så fort som möjligt!

Han: Hon är som du ser mitt uppe i sin skapelseberättelse. Och tiden borde väl vara inne även mig – noterar att idag för ett år sedan vittnade även jag om en hård arbetsdag i torpet.
– Men någonting tar emot.
Kanske är det vädret, kanske har det med världsläget att göra. Stannar vi vid metaforen skapelseberättelse kan vi kanske säga att efter att ha legat på soffan i sex dagar vilade han även på den sjunde dagen (2 Mos. 20: 9–11).
Min insats inskränker sig alltså till att jag i morse skrapat bilrutorna för att hon skulle åka till vårdcentralen och handla påläggsskinka på Ica (tunna skivor).

Eftersom jag saknar försvar för min passivitet kan jag bara skylla på att min kompis Tomat-Hasse kommit hem från Kuba.
– Det är väl nåt att fira!
Det slutade med att jag bjöd honom på lunch hos Tåbbe & Fred uppe i Torsås, min tur att betala.
Fisk för honom, potatis och fläsk med bondsås för mig.
– Jo rätten heter faktiskt så.

Vi pratade om allt viktigt vi inte pratat om under de veckor han varit bort. Sedan pratade vi om böcker vi läser.
– Böcker är också en del av livet, sa vi och sedan åkte vi hem och läste våra böcker (I mitt fall: Enrique Vila-Matas, Mac och hans stötestenar, Tranan).
Även Hasse tycker nämligen att tiden ännu inte är inne för att skapa något bestående.
– Fast när han såg hennes chiliplantor medgav han att det började klia i fingrarna.
Det får bli dagens vårtecken