Från fem till tio: Efter att ha avslutat året med en trivsam julhelg i Stockholm står det mer än klart att 2023 blev Barnbarnens år. 

Han: Vad minns vi 2023? Egentligen. Närminnet funkar fortfarande bäst: Enligt den kinesiska kalender var 2023 Kaninens år. Ut smög tigern och in skuttade kaninen, det tolfte zodiakdjuret inom kinesisk astrologi.
Kaninen är som bekant känd för sin förmåga att fortplanta sig och det ser ut som en tanke att det strävsamma paret på udden under året fått vårt nionde och tionde barnbarn.
– För tre år sedan var de bara fem … 

Min insats var visserligen liten men jag är stolt ändå.
– Även om vi önskar att Jack och Olivia och de andra små krypen fötts till en mindre orolig värld.
Inte för inte blev ”det svenska tillståndet” ett av uttrycken på Språkrådets nyordslista för 2023.

Å andra sidan finns det kanske anledning att vara optimist. Ord speglar verkligheten och2020 och 2021 års nyord färgades starkt av pandemin, medan 2022 års lista präglades av Putins krig i Ukraina, energikrisen och den ekonomiska krisen.
Problemen kvarstår, men årets lista är kanske ”mer öppen för var saker och ting tar vägen”, menar Anders Svensson, redaktör för Språktidningen.
– Årets lista håller dörren lite på glänt jämfört med tidigare listor som vi nästan satt lite ’skitårsetikett’ på.
Och det är väl något att skåla för?
– Tack för i år, bästa grannar, nya och gamla vänner, Ancy & Håkan som hjälpt oss igenom 2023.
Skål!

Några nedslag i året som gick på udden:

2023 var inget skitår. På udden har mycket hänt – frågan är någonting förändrats? Här några saker vi redan glömt:

Med blåsten kommer havet. Vi svenskar är ett havsnära folk. Varannan svensk bor inom en mil från en kust och med 2 400 kilometer havskust har Sverige en av Europas längsta trösklar mot havet. Och vi bor närmare havet än de flesta.
– På udden är havet ständigt närvarande.
Ofta ligger havet där havet ska vara.
Men stugan ligger bara nio (9) meter från havet och när blåser kommer havet dessutom närmare:

I januari kom vattnet även uppifrån. Vägen mellan stugorna på udden försvann, men när allt kommer omkring är jordens vattenmängd konstant och snart var ordningen återställd.

När vindkraften blåser till ingen nytta. Våra paneler är en solskenshistoria. De har faktiskt halverat vår elkostnad under året. Men det är ett annat naturfenomen som påverkat livet mest på udden 2023: Blåsten.
– Redan 5 januari blåser det upp. ”Lugnet efter stormen” är visserligen dagens rubrik. Hon skriver: ”Efter fyra dygn med yrvädret Iggy känns det väldigt konstigt att kunna sitta i lugn och ro framför en dubbel espresso. Inte har jag bråttom heller, tåget mot udden går först om trettio minuter. Och jag hinner dessutom blogga lite …”

Hans svar är manligt kärvt: ”Barnbarn är underbara, särskilt på bild. Välkommen hem till udden. Här blåser det 15 sekundmeter och sjön går högt. Lugnet efter stormen har alltså inte infunnit sig. Men det är 2-3 grader varmt, regnet har stillat sig, växthusen är intakta och katterna vågar sig ut.”

Den 9 juni skriver hon: ”blåst som sjutton hela dagen, vaknade redan vid midnatt av att något slog och slog mot väggen. Mojnade något runt tre, då somnade jag om. Vinden har fortsatt vara hård hela dagen, men inte som i natt. Solen skiner dock för fullt så vattna har jag inte sluppit undan, fast bakat har jag ändå hunnit med mellan vattenkannorna.”

Elpriserna är fortsatt höga. Under året får väderpratet därför politiska förtecken. ”Det blåser 21 sekunder i byarna och havet stiger, udden krymper”, konstaterar han den 20 oktober. ”Imponerande vilka krafter vindkraften sätter i rörelse! I natt ska det bli 25 sekundmeter och havet i Kalmarsund förväntas stiga med 1,2 meter enligt SMHI.
– Ironiskt nog läser vi i tidningen att länsstyrelsen stoppar ännu en vindkraftspark där ute i Östersjön. Där det förmodligen blåser ännu mer.”

En månad senare är tonen vresigt agitatorisk. ”Det blåser på udden. Hur många gånger har vi konstaterat det? Men det gör det, kuling enligt SMHI. Det betyder att det blåser 14 – 17 sekundmeter i byarna.
– Såna här dagar är det helt obegripligt att det finns de som tycker att vi ska fortsätta låta vindkraften blåsa bort.”
En ide föds i nybyggarnas gemensamma huvud:
– Nästa projekt bör bli ett litet vindkraftverk på udden!

Det händer saker i havet också. Vid fler tillfällen i sommar har hon nästan krockat med halvmeterstora fiskar när hon simmat utanför vår vik.
– Så stora fiskar har jag aldrig sett här förut!
(Utan att tala om en kvinnas ålder; hon har varit här sedan år 1962)

Gladde sig gjorde hon nog mer åt besöket vi fick i augusti:

Han däremot har mest försökt lära sig att måla fåglar. Det gick så där:

… och nu till hennes odlingsår

Mellan chili och tomater. Hennes 2023 har förstås präglats av odlingarna. Redan 19 januari skriver hon: ”Nöjer mig med en bild på dagens omplanteringar. Ska till Stockholm igen imorgon så dagen har gått till att försöka komma ikapp och packa om. Två dagar hemma mellan resorna är för lite, men bokklubb med väninnorna från barnen var små måste ju också prioriteras. Men nu är planen, inga mer resor före mars!!”

Den 8 juni gör hon denna notering: ”Förutom att vattna, vilket jag måste hela tiden i den här värmen, börjar gurkplantorna leverera gurkor i väl snabb takt… Passandra och Sonja har jag skördat flera av redan. Och idag den första av Soyo Long. Den godaste av dem alla, sägs det. Men jag vet inte det precis. Får göra ett smaktest med alla årets sorter och ge ett samlat omdöme efter det.”

En tidstypisk kommentar den 5 augusti: ”Det kommer bli bättring med bloggandet framöver, jag lovar. Ska bara till Stockholm en sväng till, 7:00 går tåget imorgon bitti. När jag mellanlandar på udden går all tid åt att försöka komma ikapp, och idag blev det löken som kom upp. Mest för att det ska bli storm och ösregn i flera dagar med början imorgon eftermiddag. Lök ska skördas när det är torrt, och de var stora nu (speciellt rödlöken) men har inte direkt visat tecken på att vissna. Men det känns bra att de är uppe!
Dessutom har tomaterna äntligen börjat mogna på allvar. Lite väl fort går det bara, hinner inte med att förädla dem till ketchup, chutney och sås. En del åker med upp till barnen i Stockholm, en del ner i våra magar och resten i frysen. Men i nästa vecka, då.”

Hans kommentar: Först vill gärna säga att jag gillar hennes lökar, stora är välformade. Detta även om de nu åter tagit över min skrivarstuga och ateljé.

Och i september kommer äntligen beskedet som hela den fasta befolkningen på udden. Hon: ”äntligen är jag på gång ordentligt med att mala ner mina chili till kryddor. Först ut är originalet Kerstins ganska heta chiliblandning.
Jag har malt färdigt en stor burk nu, vet inte hur många kryddburkar det räcker till. Kanske drygt tio. Men jag har massor av torkad chili kvar att mala. Och att skörda i växthusen dessutom.”.

Resten är historia:

15 november, Hon: ”skickat iväg lite fler beställningar och malt mer av Chiliblandningen, klassikern. Det blev en rejäl batch, och jag tror den blev väldigt bra trots sent på säsongen. Chili(fisk) blandningen är helt slut. Fick ihop ett par till men de är förbeställda. Malde även ner de sista av Espelette–chilin, de har jag eventuellt ett par kvar av …”

Och sedan låg hon i soffan drack rödvin? Man skulle kunna tro det. Det finns en notering: ”Hämtade också en låda vin jag beställt efter att ha läst olika rekommendationer. Kul! De var inte speciellt dyra heller. Mellan 135 och 159 kronor styck. (Vet inte om han håller med om priset ;).”

Men odlingsåret följer inte kalenderåret. Redan 22 november skriver hon: ”Glad jag satte lite fröer i mitten av oktober så jag har lite att pyssla om härinne när inget (förutom vintersallad) klarar sig ute längre.
Två olika små microdwarfar (dvärgtomater). Och så lite örter. Basilika, thaibasilika, timjan och skott från rosmarinen.”
– Och på den vägen är det.

Gubben på udden, vad har han bidragit med? Svar: Fem boklådor! Till skillnad från 2022 blev det inte mycket byggt under 2023. Men den 13 november gör han äntligen anteckning, om än pretention:”En bokhylla är för tankar och idéer vad vinskåpet är för vinet och kylskåpet för maten. Nu har även det gamla torpet en bokhylla.
– Tio längdmeter.

Det finns en förklaring: Sedan vi lämnade Södermalm och ateljén på Hornsgatspuckeln har det sett ut så här i en av bodarna.
– Fyrtio ouppackade flyttlådor har blivit 35, säger den stolte snickaren.
– Ser ingen skillnad, säger Krösa-Maja nyss kommit hem från huvudstaden.
(Bloggens nördiga faktagranskare konstaterar att det går cirka 41-43 böcker på längdmeter hylla. Det betyder att varje låda innehåller cirka 55-60 böcker. Alltså återstår cirka 1960 böcker. Alltså fattas bara drygt 46 längdmeter hyllor innan friggeboden blir beboelig igen. Å andra sidan kanske jag bara göra sig av med mina 56 utgåvor av Vladimir Lenins samlade verk = 2,8 meter).

Men när året är slut finns det i alla fall en bokhylla i torpet också.

Och det var väl allt.
– Kanske borde jag ha lagt till något om våra resor, alla trevliga gäster, festerna och eftermiddagsdrinkarna? Nöjer mig med att konstatera att den 2 maj kom de första tulpanerna.
Snart är vi där igen!

PS: På förekommen anledning slutar vi där vi började. Under årets sista timmar kommer havet på återbesök igen.
– Allt händer, men ingenting förändras.
Eller om det är tvärtom?