DAGENS HISTORIA: Många kvinnor klagar över att deras män inte lyssnar på dem. Men jag kan stolt konstatera att jag aldrig har hört min fru säga något sådant.
(Snodd ur veckans Torsås-Posten, läst på Pep’s)
Han: Har läst någonstans att för fyrtio år sedan vägde en svensk kanelbulle 50–60 gram på kondis.
– Den innehöll 200–250 kalorier.
Dagens kanelbulle väger mellan 110 och 150 gram och de allra största landar på närmare 200 gram.
– En sådan bulle innehåller mellan 400 och 600 kalorier – alltså lika mycket energi som en hel lunch.
Vi vet var det landar: Andelen svenskar med obesitas (= finare ord för fetma, ett BMI på 30 eller mer) har tredubblats sedan 1980-talet. Enligt Folkhälsomyndigheten betyder det att mer än varannan (54 procent) av oss alla i åldern 16–84 år är överviktiga.
Och?
– Statistiken ingår i min mental Maginotlinje; ett psykologiska mantra jag tar spjärn mot när jag känner suget efter en fika hos Pep’s i Torsås. Icke så, denna gång. Att kanalbullens elefantisis dyker upp i mitt homeostatiska system i hjärnan (eller om det är det hedoniska belöningssystemet??) utlöstes av att jag får syn på våra nya sopkärl.
De är många, svarta och framför allt STORA. Närmare bestämt är de mer än DUBBELT så stora som de gamla gröna soptunnorna.
– Dessutom levereras de i tvåsamhet, det vill säga i stället för en smal tunna ska varje stuga nu härbärgera en koloss på 1,5 kubikmeter.
Uppriktigt sagt förändrar de bilden av vårt stugområde.
Gubbgnäll, tänker du. Men du har fel. Jag tror att de nya sopkärlen behövs och kommer att fungera bra (även om det retar mig att de inte kallas för soptunnor längre).
– Som man bäddar får man ligga och sopberget skapar vi själva. I EU ligger snittet på runt 505 kilo per person och år. Statiskt sett slänger vi i Sverige 431 kg sopor per år och Världsbanken beräknar att den globala avfallsmängden kan öka med upp till 70 procent till år 2050.
Torsås kommunen stämmer i bäcken. Därför får vi nya alltså sopkärl. Detta i enlighet med ett EU-beslut som våra valda politiker tillsammans fattade redan år 2018.
Uppsåtet är som vanligt gott och förmodligen blir det bra. I framtiden kommer våra barnbarn att undra varför farfar/morfar iddes skriva den här bloggen,
Det finns en anledning, möjligen två. Våra två nya soptunnor har tillsammans elva (11) fack: matavfall, restavfall, ofärgade glasförpackningar, färgade glasförpackningar, plastförpackningar, pappersförpackningar, tidningar, metallförpackningar, ljuskällor, småelektronik och batterier.
På förekommen har jag mina dubier om att facken för färgade och ofärgade (vin)flaskor är för små. Men framför allt
noterar jag redan dag 1 att facket för tidningar är på tok för litet.
Denna första dag fyller jag den lilla plastbyttan med 5 dagars morgontidningar enligt nedan.
Problemet?
– Detta kärl töms bara en gång i månaden!
Visst, jag såg det komma. Det är ett tidens tecken. När katterna och jag för fem år sedan flyttade till udden hade vi fyra morgontidningar och ett antal pappersmagasin.
– Nu har vi två morgontidningar och ett månadsmagasin (en dotter jobbar för tidningen Vi).
På den tiden tömde jag tidningskorg varannen vecka på återvinningscentralen i Torsås. Då fanns det 4 stora containers för tidningar och en (1) för plastsopor.
– Idag finns det en (1) tidningscontainer och 4 för plastsoporna.
Vad hände?
Torsås återvinningscentral speglar världen i vår tid. Totalt producerar mänskligheten runt 430 miljoner ton plast årligen enligt FN:s miljöprogram (UNEP). Samtidigt har produktionen av tidningspapper de senaste decennierna minskat till blygsamma 20 miljoner ton.
– Det är klart att jag blir nostalgisk.
Papperstidningar har givits ut i Sverige sedan 1600-talet. Vår tryckfrihetsförordning från år 1766 var den första av sitt slag i hela världen. Och tack vare den obligatoriska folkskolan, infördes år 1842, var även svenska drängar och pigor läskunniga långt före de flesta andra länder.
Därför har Sverige, ett litet skitland här uppe på tundran, blivit ett av världens mest tidningsläsande folk.
Så är det fortfarande. Men vi befinner oss på ett sluttande plan. Visst, vi har fått digitala tidningar och sociala medier. Men det är inte samma sak. Den sämsta av våra kvällstidningar är mer läsvärd än allt skräp som spottas ut i cyberrymden.
– Jag har jobbat med tidningar hela mitt vuxna liv. Och nu förväntas jag alltså fylla våra stora och svarta soptunnor med fyra gånger så mycket plast som tidningar.
Vad göra? I väntan på ditt svar tröstar jag mig med en kanelbulle på Pep’s.
Spaningar som förpassats till återvinningen:
Att ligga i samma säng men drömma olika drömmar
Fimpan är inte berget Sainte-Victoire
I väntan på nya soptunnor
De bästa av dagar
När allt har hänt, men ingenting förändrats
Ibland är sanningen riktigt rolig
Morgonen efter: Skämda ägg flyter
Venedig: Inte heller i år fick hon möta Clooney
Publicerat av