Hon: när jag var liten var högsta drömmen att en säl skulle stranda på vår brygga, precis som en gjorde hos Tjorven på Saltkråkan, idag blev drömmen sann.
Och igår dansade vi runt midsommarstången, förstås!
Och åkte traktor, som vi gjort var år på midsommarafton, så långt jag kan minnas.
Och skålade, det har vi nog också gjort så långt jag kan minnas ;).
God fortsättning på helgen önskar vi från udden!
Han: Nu är det slutgiltigt bevisat. Sommarkollot har öppnat är här och farmor har äntligen fått en badkompis.
Dagens nya sommargäst är Blekinges landskapsdjur. Hanen har stora käkar som används i strider med andra hanar. Det tar minst fem år för den att utvecklas från larv till att bli fullvuxen.
I folktron påstods att denna storkäftade lilla krabat spred vådeld genom att flyga med glöd från ett brinnande hus och släppa ned den på andra.
– Bara gammalt skrock som så mycket annat som sprids i människobyn.
Dagens gäst är numera fridlyst och arten omfattas av EU:s habitat-direktiv, vilket innebär att arten ska skyddas inom nätverket Natura 2000.
– Nu vet du vem jag syftar på, eller hur?
Ekoxen (Lucanus cervus) är Europas största skalbagge. Kroppslängden (inklusive käkarna) kan hos hanen bli cirka 8 cm. Honan är (även i denna art) mindre stor i käften och nöjer sig med att bli hälften så stor.
Han: Jag har sagt det förut: I en tid när politiker, skolor, förskolor och socialtjänster kämpar mot arrangerade äktenskap (bland vissa invandrargrupper), satsar skattefinansierade SVT på program som Gift vid första ögonkastet – som propagerar för just det:
– Arrangerade äktenskap.
Om än bland välartade unga vita medelklassvenskar.
Det gick som det gick. Tio månader senare är bara ett av fyra par fortfarande gifta. Kritiker menar att konceptet gjort sitt.
Vad är nästa programidé i det skattefinansierade tv-bolaget?
– Barn vid första ögonkastet?
Det skulle i alla fall vara förankrad i ett samhälleligt behov.
Vi blir färre.
Fler kommer att dö än det föds nya barn de närmaste decennierna. Det gäller i hela Sverige, visar ny statistik från SCB för perioden 2024–2040.
– Det är särskilt åldrarna 0–15 år som beräknas minska.
Samtidigt beräknas både antalet och andelen i åldrarna 70 år och äldre vara högre 2040 än 2023 i alla län och kommuner och det är särskilt andelen 85 år och äldre som beräknas öka. En orsak är att invandringen kommer att ligga på en lägre nivå än under 2010-talet.
I uddens inland, Kalmar län, kommer befolkningen att vara 4 000 färre än idag.År 2040 beräknas medelåldern i länet vara 47,8 år för kvinnor och 46,3 år för män, vilket beräknas vara den näst högsta medelåldern bland länen. Förändringarna i befolkningens åldersstruktur ses tydligt i tabellen nedan.
De yrkesaktiva åldrarna (25–69 år) beräknas minska till drygt 52 procent år 2040, vilket är en lägre andel än i riket som helhet (56 procent). Barn och unga upp till 24 år utgör knappt 27 procent av befolkningen i länet idag och andelen beräknas minska till drygt 24 procent år 2040.
– Det är andelen i åldrarna 0–15 år som beräknas minska mest och möjligen är en förklaring att andelen kvinnor minskar:
En sak är klar. Andelen pensionärer kommer att öka 2040, inte minst vi som då är gubbar och tanter i åldersgruppen 85 år och äldre.
Varför denna sifferexercis just idag?
– Det bästa svaret är nog att vi nu går vi in i den tid på året när alla underbara barnbarn invaderar udden och jag försöker sätta in detta äventyr i en större kontext.
Andra får fundera över om det är nåt för underhållningsmedierna.
Hon: efter sex timmar på bus4you landade vi igårkväll på udden igen efter ett intensivt dygn i Stockholm.
Skolavslutning för vårt barnbarn Cassandra på eftermiddagen…
… och förfirande av Meryl Streeps evigt unga lookalike Mia Uggla på kvällen.
Idag fyller hon 75 år men ser ut som 40 och har energi som en 25-åring. Grattis bästis!
– Skickar lite digitala rosor från udden:
Och grattis älskade unge, du är så duktig!!!
Han: En helg värd att fira! Tillbaka på udden byter vi ämne, på förekommen anledning.
– Solen skiner.
– Nu ja, men det ska regna i eftermiddag.Replikskifte ur tidstypisk dialog på udden. Behöver jag nämna vem som säger vad?Trodde väl det. Men jag erkänner att även jag har blandade känslor så här års. Vår stora gula ros blommar, men varje morgon påminner de fallna gula kronbladen om att livet som ros är förgängligt.
Jag försöker med livsuppehållande insatser. Vet att om jag klipper bort en enda överblommad blomma innan den vissnat helt, så fortsätter den gula rosen att sätta fler knoppar.
– Det var det första jag lärde mig rosor.
Om livet är dig kärt, köp remonterande rosor.
Men, som min husfilosof, pappa Lejonkungen, konstaterar:
– Det tillhör livets stora cirkel; varje ny blomning är början till slutet.
Det enda vi säkert vet är att vi måste är att dö, därav alla bevingade ord om döden.
”Jag har ingenting emot att dö”, sa Astrid Lindgren när hon var i min ålder. ”Bara inte i morgon, jag har en del att göra först”.
Woody Allen konstaterade ”Jag är inte rädd för döden, jag vill bara inte vara där när det händer” och vår gamle kompis Pelle Wendel sa nåt liknande på vår takterrass i Palmas gamla stad: ”Nej, jag är inte rädd för att dö. Det känns bara väldigt konstigt att veta att det finns saker jag aldrig mer kommer att göra”.Dog gjorde han, cancer förstås, och jag ärvde hans rutiga yllekavaj från Kenzo (ägaren var en snobb), hans Mallorcaloafers (lite fånigt snobbig var han) och de stora blomkrukorna från huset i Bryssel.– Blomkrukorna använder hon fortfarande.
Kavajen bär jag alltid vid högtidsdagar (så även i helgen) och jag vet att ägaren flinar i sin himmel.
”Pelle Vännen” kallad, var vänfast men sällan fjäskig. På en av mina vernissage påminde han mig om den gamle filosofen och målaren Zeuxis, som sägs ha dött av skratt då han betraktade en sina egna målningar.
– Haha.
Hade jag funnit mig hade jag kvitterat hans vänliga ord med historien om Krysippos, även han inflytelserik filosof och livsnjutare, som även han dog i ett skrattanfall.
– Detta efter att en kväll ha bjudit sin åsna på vin och sedan sett på när den försökte käka ett fikon.
Ganska kul sätt att dö på, eller hur?
– Om man nu måste vara där, när det händer som Woody Allen formulerar det.
Vad åsnan tyckte framgår inte.
Nu har jag berättat den historien även för er andra. Apropå att vår gula ros både blommar och samtidigt varje morgon fäller sina gula kronblad.
Han: ”Vilket underbart liv jag har haft! Jag önskar bara att jag hade insett det tidigare”, utropade den franska författarinnan Colette sent i livet.
För egen del tänker jag att jag alltid har haft det bättre än jag förtjänat.
– Särskilt sommarmorgnar när rosorna blommar som de gör även idag.
Tack min vän för att du finns.
Nu till sånt man pratar om inomskärs: Valskvalpsdebatten.
Enligt min mening är det mest intressanta med valresultatet inte vilka partier vi medborgare valde att rösta på i EU-valet, utan varför vi röstade som vi gjorde:
1. EU är ett fredsprojekt och freden och demokratin har alltid varit viktiga. Men Putins aggression och invasion av Ukraina har gjort att dessa frågor blivit allt viktigare för oss väljarna jämfört med valen 2004, 2009, 2014 och år 2019.
2. Bubblaren i år är oron för klimatförändringarna. Detta ska ses i relief mot 2004, när klimat- och miljöfrågorna inte ens fanns bland de 10 viktigaste frågorna. I det första EU-valet år 2004 var ”den sociala välfärden” bland de tre viktigaste skälen till varför vi gick till valurnorna, följd av drogpolitiken.
– Det känns väldigt länge sedan.
3. Intressantast är dock att invandrings- och flyktingsfrågorna inte längre finns med bland de tio viktigaste parametrarna för oss som röstade i årets val.
– I EU-valet 2019 tyckte fyra av tio svenska väljare att det var det viktigaste skälet till varför vi röstade som vi gjorde.
Återstår att se vilka slutsatser partistrategerna drar av ovanstående tre besked från svenska folket.
PS: Omkring hälften av alla dagordningspunkter i svenska kommuner och regioner påverkas av EU, direkt eller indirekt, enligt Sveriges kommuner och regioner. Men samtidigt som EU:s inflytande över svensk politik har ökat, så minskar svenska journalisters bevakning av EU.
Det visar en rapport från Institutet för mediestudier, en analys som symtomatiskt nog försvann snabbt ur journalistskråets bevakning.
Fundera över varför det är så här: Idag finns bara nio svenska EU-korrespondenter i Bryssel – medan motsvarande siffra i USA är 33 (!) korrespondenter.
– Om man inte visste bättre så skulle man kunna tro att vi är medlemmar i den amerikanska unionen och inte den europeiska, konstaterar Anders Selnes, chefredaktör på Europaportalen som bevakat EU-politik sedan år 2000.
Hon: … och jag har brutit av ytterligare en stor gren på en av mina finaste chiliplantor. Massa blommor och knoppar hade den. Tror inte jag har brutit av så många grenar något år tidigare, vårdslös och slarvig, det blir skärpning nästa år!
Hon: tycker inte jag hunnit med mina odlingar alls i år, och vissa grönsaker har jag slarvat med på olika sätt. Inte gödslat tillräckligt eller orkat ta tag i ogräset, eller helt enkelt inte orkat förså.
Men det börjar ändå kännas lite hoppfullt, och tomaterna börjar så smått mogna, men jag är ändå lite orolig över att vi inte har så många humlor och bin som vanligt. Blir det tillräckligt med pollinerade blommor…
Mitt fina fikonträd verkar trivas. Tio nästan mogna fikon har det redan.
Har tre plantor med squash, de är på gång för fullt. Skördat tre redan. De växer snabbt…
Och isbergssalladen försådde jag, och planterade ut i lagom tid. Den verkar trivas och har börjat knyta sig till huvuden. Kul! Var flera år sedan jag hade senast.
Och så våra mandelträd, som mot alla odds överlevt på denna blåsiga udde i flera vintrar nu, och trots en kall vår verkar leverera rekordmånga mandlar!
Han: ”Måleri är konsten att skydda en plan yta mot väder och vind och utsätta den för kritikerna”, skrev den amerikanske journalisten och ävertyraren Ambrose Bierce.
Ambrose pratade förstås om konsten att måla en tavla. Nu pratar jag om riktigt måleri, för om en vecka ska vi måla om vårt röda torp i Gökalund.
Eller mer korrekt:
– Thomas på Färgklicken, som redan tapetserat och målat om invändigt, har lovat att måla om det gamla soldattorpet från år 1863.
Men även andras arbete kräver arbete, mitt arbete. Ty väder och vind har satt sina avtryck i väggarna och mitt arbete består sedan någon vecka tillbaka består att byta ruttna vindskivor, fönsterlister och allt annat som påminner mig om att vi alla blir äldre.
Bildbevis:
Han: Dagen efter EU-valet framställer sig alla partiföreträdare som vinnare. Och det är klart att man blir rörd över att alla verkar vara så nöjda. Efter att ha hört alla segerintervjuer 15 gånger om surnar någonting inom mig till.
– Lite märkligt är det, eller hur?
Sanningen är ju att en mycket, mycket MYCKET STOR majoritet av oss väljare inte har röstat på alla dessa självutnämnda vinnare.
Förr, kära barn och barnbarn, kallades såna segrar för Pyrrhussegrar.
Kanske är det bra med en kulturkanon som somliga politiker vill ha, men en sak är klar:
Efter EU-valet är det dags för en kanon för politiker.
Inom den katolska liturgin betyder kanon en accepterad lista av bibeltexter. I en överförd betydelse, som i kulturkanon, betyder kanon ett urval av vad som anses vara föredömliga verk.
– Den fungerar som en måttstock att förhålla sig till.
En föredömlig måttstock att hålla sig till är vad våra politiker behöver.
– Sämre valrörelsen än den som äntligen är slut har jag aldrig upplevt.
Och jag har levt länge.
Nu när alla har vunnit behövs en kanon för politiker. Den kan bli mycket kort:
1. Sluta läs mellan raderna – där står inget!
Ta fasta på vad dina motståndare säger och gör och bygg din argumentering på det.
Skippa skitpratet om vad andra ”egentligen” menar och tillskriv dem inte åsikter som de inte har eller har haft.
2. Ta fasta på dina motståndares bästa argument – inte de sämsta!
Lyssna på dina motståndares tyngsta argument för sin ståndpunkt och bemöt dem om du är oenig i huvudsak, inte i bisak.
Det räcker så. Om jag uttryckt mig oklart föreslår jag ni politiker läser vad redan Aristoteles skrev om fallasier.
– Kanonbra texter som bör ingå i en kanon för politiker!
Bedrägliga argument och vilseledande argumentation kallas inom retoriken för fallasier. Att argumentera med fallasier kallar eristik, efter Eris som är osämjans och splittringens gudinna inom grekisk mytologi.
Eristik är en härskarteknik som går ut på att man inte är intresserad av att övertyga andra om varför man har rätt, utan att vinna debatten genom att fördumma motståndaren, fördjupa oenigheterna och bevara splittringen.
– Känner vi igen det?
Ja, det är där vi står dagen efter EU-valet.
– Alla har vunnit, somna om Pyrrhus!
Hon: köpte ett paket fröer med ätbara blommor i våras, satte dem kanske lite tätt, men oj så vackra de är nu när de börjar slå ut. Inte kan jag ta bort de fina blommorna och lägga i en sallad!!
Det får bli mer av gurka istället, de kommer klasvis nu. Önskar dock plantorna kunde spara lite på energin och leverera lite pö om pö istället. Nu lär de vara utarmade vid midsommar…
Paprika lär vi nog ha gott om i alla fall, och de kan man ju även äta gröna, så en sådan kan jag nog lägga i kvällens sallad också. Men blommor bli det inte!
Han: Oönskade besök av främmande makter har som vi vet blivit allt vanligare i en tid när geopolitiken åter blivit imperialismens främsta kännetecken.
– Även på vår fredade udde sker det oönskade besök.I morse flög en flock skränade tärnor och några skrattmåsar in från den yttersta delen av udden ut mot havet.
Först trodde vi att det var ett stim av småfisk – eller kanske någon näbbgädda – som hetsat upp stämningen.
Men utfallen skedde längs strandlinjen och ingen fågel dök i havet och plötsligt klarnade bilden.
– En svart skugga gled ner i vattnet och simmande tvärs över vår lilla vik innan den försvann in mot Icahandlarns och Ismans till.
Så snart den oönskade inkräktaren jagats bort upplöstes det flygande hemvärnet och allt blev lugnt igen. Minken är inte populära i dessa häckningstider.
Andra oväntade besök är mer harmlösa. Tyska turister som tror att svensk allemansrätt är absolut och gäller överallt.
– Eller den ensamme fasantuppen som tog samma väg som minken.
Även andra besök är oväntade om än välkomna. Som när en och annan nyfiken småfågel tittar in.
Varför?
– Bara för att de kan och är nyfikna på hur vi andra på udden har det.
Han: Jag vaknar av att hon vaknar. Nationaldag, flaggdag (Papphammar show, enligt henne). Långsam frukost på sjösidan, inklusive små bruna ägg från Lise och Mats i Skörebo.
Mycket är som en vanlig dag: Hungrig pilfink vill också ha frukost. Ilsken svalförälder leker anfall a la Spitfire mot morgontrött svart katt.
– Och i det stora buskaget övar en luggsliten koltrast på sommarens slagdänga.
Dagen till ära visar svärmors gula ros upp sina första knoppar och kråkvickern kompletterar med sina blå blommor (som bönder förr odlade för kossornas skull).
Tärnorna har gått upp, men för en gång skull råder radiotystnad. Gårdagskvällens nya sommargäster sover däremot över längst ut på udden.
”Svärta på väg mot er”, rapporterade uddens frivilliga underrättelsetjänst sent i går kväll.
– Och där kom han simmande, i enfärgad svart praktdräkt med vita armpennor; en liten vit fläck under ögat och orangegult fält på sidan av den gula näbben.
Wow, viskade amatörvoyeuren, för det är första gången jag såg en svärta i våra vatten. Ett par faktisk, även om modeintresserade läsare får ursäkta att honan inte väcker samma uppmärksamhet i sin bruna städrock (jfr gräsand m fl).
Och här har vi satt ämnet för nationaldagens text: Färglära och könsskillnader.
– Dagens första snus.
Rättning mittåt! Även här har identitetspolitiken gjort det viktigt att hålla tungan rätt i mun. Det gäller att skilja på svart, vitt och brunt.
– Efter en god frukost i skuggan av vår blommande vresros intar jag dagens första vita tobaksfria snus.
Eftersom det inte kommer några tidningar på nationaldagen får det bli gårdagens nyheter. Förmodligen har du redan glömt dem. Men det har inte jag och dagens första vita nikotinpåse påminner mig om den viktigaste:
– Frågan om det svenska undantaget för snus i EU aktualiseras inför valet.
Och här råder total enighet mellan alla partier – EU ska hålla fingrarna borta från det svenska snuset!
Därför slog fria svenska publiceserviceradions nyhet ner som en bomb (obs! journalistspråk) att den svenska ståndpunkten vilar på en bluff.
Tre riksdagspartier – Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – bygger nämligen sin argumentering på Sverige har lägst ”tobaksrelaterad dödlighet” inom EU.
– Men det stämmer inte, hävdar nu Peter Allebeck, professor i socialmedicin vid Karolinska Institutet.
Sverige kommer först på 14:e plats i världen när det gäller tobaksrelaterade dödlighet.
Orsaken är att den svenska statistiken ”glömt” att räkna in kvinnorna!
Aj! Aj! Aj! Redan där kändes min vita prilla brun; till och med svart som döden. Efter att skandalen upprepats åtta gånger under förmiddagen gjorde Moderaterna och KD en pudel.
I deras valplattform har nu suddats. Sverige idag inte längre EU:s lägsta tobaksrelaterade dödlighet.
– Båda partierna skyller ifrån sig på den s k Snuskommissionen, som dock inte fick komma till tals i medierapporteringen.
Så vad är sant och vad är falskt om svenskt snus, undrar orolig gubbe på nationaldagen.
Sant är att Sverige inte har den lägsta tobaksrelaterade dödligheten inom EU.
Rätt är att Sverige bara har EU:s lägsta tobaksrelaterade dödlighet bland män.
Kvinnorna har högre dödlighet, vilket gör att vi bara hamnar på en simpel 14:e plats i världsligan.
– Men det är det som poängen, stupid!
Svenska män har snusat under lång tid istället för att röka. Kvinnorna har rökt. Därför ser dödstalen ut som de gör.
Kort sagt:
– Hade svenska kvinnor gett fan i ciggen och snusat istället så hade Sverige vunnit i mixen också!
Slutsats? Hade de hårt arbetande journalisterna på Sveriges radio grävt lite djupare hade deras knäck blivit ett klargörande inslag om snusfrågan i EU-valet.
Enklare då att sikta på skotträdda politiker som inte heller de verkar förstå vad de missat.
Han: Tisdag, vaknar med morgonsolen eftersom jag glömt dra för gardinerna. Noterar att svalorna förlorat ett ägg.
– Klantiga förstagångsföräldrar eller ett illvilligt angrepp?
Läser gårdagens tidningar i skuggan (eftersom ingen hämtat dagens). Hon leker (?) farmor och mormor i huvudstaden och det ger utrymme för dagens predikan:
Natten till den 11 juli är det exakt 30 år sedan straffvinsten i VM-kvartsfinalen mot Rumänien, som förde oss till semifinal och så småningom det där bronset.
– Hade Thomas Ravelli (vars föräldrar hade stuga inåt viken) inte hade tagit de två straffarna hade de flesta av oss inte haft en susning om vad som hände sommaren 1994.
– Sommaren 1994 lever för alltid i den svenska folksjälen, minns däremot Isobel Hadley-Kamptz i en läsvärd kommentar (DN 3.6). Hon var nykär den sommaren, minns Ravellis hjälteinsats men framförallt att den sommaren pågick en folkomröstning för ett svenskt EU-medlemskap.
”Sveriges succé i fotbolls-VM markerade på många sätt slutet för en svunnen era och början på en ny tid”, skriver Joakim Broman i den nyutkomna boken 1994 – Sommaren som förändrade Sverige för alltid: ”Vi tog oss ur den ekonomiska krisen och de efterföljande reformerna lade grunden för ett snabbt växande välstånd. Avregleringar av radio, tv och telekom förändrade medielandskapet. Vi fick en bro till Danmark, fritt skolval och ett nytt pensionssystem.”
– För egen del minns jag egentligen bara den 500-procentiga räntan (vi hade just låtit bygga det blå huset i Bromsten).
Dessutom var avregleringen av telekom- och mediemarknaden den räkmacka jag personligen seglade på mot nya djärva mål.
– För att sedan flyta upp här på udden haha!
Folkomröstningen minns jag diffust. Men jag tror gärna Hadley-Kamptz, när hon konstaterar att den valrörelsen i grunden var optimistisk och utan smutsig skrämselpropaganda (läs: troll): ”Det negativa jag hittar är från motståndarna, där socialdemokraten Margareta Winberg exempelvis varnade för att Sverige vid ett EU-medlemskap skulle tvingas driva Vatikanstatens jämställdhetspolitik. Vatikanen var förvisso inte ens med i EU, men varför låta sig hindras av sådana småsaker?”
Även om det 30 år senare finns olika uppfattningar om EU så slipper vi den typen av Krösa-Majaretorik.Jag var för EU-medlemskap 1994 och jag är för EU-medlemskap idag.
Joakim Broman påpekar i sin minnesbok att Sveriges dåvarande statsminister Carl Bildt (M) såg resan mot EU som att Sverige skulle ”komma tillbaka till Europa”.
– Så här 30 år senare är det tydligt att det också var så det blev.
”Vi är inte längre ett litet apart land med närmare kontakter med afrikanska diktaturer än med våra europeiska grannar”, för att låna en formulering av Hadley-Kamptz. I dag är 68 procent av svenskarna för ett svenskt EU-medlemskap. Bara 13 procent vill gå ur.
– Drygt åtta av tio svenskar känner sig som EU-medborgare.
Putins krig och Natomedlemskapet har ytterligare förstärkt rörelsen mot Europa. Men det började redan 1994. Som av en händelse deltog Sverige för första gången i ett Natotoppmöte dagarna innan Ravelli tog hela Sverige till VM-toppen.
PS: Skriver jag samtidigt som de svenska tjejerna var på väg mot ett mardrömsresultat hemma mot Irland.
Då slår Magdalena Eriksson till i slutminuterna …
peppekerstin.blog 