fredag: Slutet på början – eller början till slutet?

Han:”Asian stocks struggled to extend gains on Friday and were on course to end the week lower as deteriorating U.S.-China relations undercut optimism over the reopening of major economies”, skriver Reuters i min morgonrapport. Alla undrar om det börjar till slutet på tullkriget – eller slutet på börjat av samma krig.
Och även på udden är frågan vad som börjar och vad som slutar: I morse hade grågässen samlat sina nyfödda ungar i vår vik. Jag räknade till 16 små duntussar. Sedan vaknade hon och katterna och till frukost kom göken och satte sig i den lutande tallen. Tyvärr kände den på sig att jag tog fram kameran för att spela in honom och det blev så tyst att man hörde ejdern småprata ut på Fimpan och korna råma på andra sidan (hon säger att det heter så: På andra sidan).

Och bäst av allt: idag står syrenen i blom. Eller om det är detta som södergöken varar för: våren närmar sig redan slutet på fasen ”mellan hägg och syren”.
Den eviga frågan, inte bara i dessa coronatider:
– Slutet på början, eller början till slutet. Den som lever får se.

Hon: regnar till och från så ägnat dagen åt egenvård och storhandling. (Istället för vård av plantor alltså). Och brödbak, men det gör jag även när det är fint väder, köpebröd kommer inte längre över tröskeln. Självhushållning gäller i så stor utsträckning som möjligt. Om man inte får gåvor på köpet förstås 😉

Uppehåll, passade på gå in till grabbarna i Hus 2 för att se hur det går med tapetseringen, ska enl plan vara klart idag. Och yes, fondväggen i stora rummet är också klar. Blev samma som i Hus 1, vi hade några rullar över. Och då vet man de hör ihop, husen alltså. Och så gillar jag motivet, samma som ute i det vilda. Fjärilar, grodor, gräshoppor, tusenfotingar och trollsländor.

Och medan jag bloggade satte de upp indiska kryddskåpet. Så fint! Vad hade vi gjort utan Johan, inte bara målare utan allkonstnär. Tack för denna gången!

Han: Morgonens rubrik var en spik som visste var den tog. Hela dan har visat sig kretsa kring det eviga ämnet:
– Är detta slutet på början eller början till slutet.
Hon har förnyat sig (jag gillar den nacken 🙂 och nu är Margaretas stuga i princip inflyttningsklart, så när som på köket från Ikea. Det betyder slutet på en era och början på en ny, förhoppningsvis sitter Margareta i sin himmel och skrockar över att vi gjort allt det där hon hade velat göra – men var för snål mot sig själv för att unna sig.
Men det betyder också att Johan och jag avslutat två veckors effektivt arbete – vi firade med en affärslunch på Blomlöfs rökeri och var sin flaska svagdricka.
– Kändes som slutet på en renovering och början på en underbar vänskap, som Bogart säger till Claude Rains i Casablancas slutscen.

Men avsked blev det också på udden. Det började i morse när vi upptäckte svanen som lagt sig för ruva ovanligt nära oss. Det såg ut så här:

Lite konstigt verkade det. Men svanar är ju inga vanliga människor. Konstigare blev det när vi någon timme senare upptäckte att svanen hade flyttat sig till Margaretas gräsmatta.
– Och nu fattade vi att det inte var slutet på början av en ny kull i familjen Svanberg. Hon som vi trodde hade börja ruva på fel ställe visade sig vara den gamle svanhanen, som fått så mycket stryk av andra hannar att han drabbats av en hjärnskada eller liknande.
– De är fruktansvärda när de ger sig på varann, sa Peter i Backagården när han kom ner för att sätta punkt för historien.

Ty, så illa var det, svanen hade fått så mycket stryk av en eller flera yngre hannar att dess liv inte gick att rädda.
– They never come back, säger man om tungviktsboxare som golvats och i det här fallet var naturens stora cirkel sluten. Peter, som har hand om sånt på Torsås kommunen, gjorde det han måste göra. Till och med katterna förstod att svanesången var all. Ludde ville gärna säga ”hejdå, polarn, vi ses”.
Men det ville inte svanen och Ludde tittade bekymrat åt husses håll innan han vände om och lommade iväg och gömde sig under huset.

• 

• 

Hon: så så sorgligt. Och den stackars honan som oroligt simmat fram och tillbaka hela dagen. Tänker på Bamse, den stora stiliga svanen jag växte upp med. Han kom alltid och visade upp sina ungar, och ville förstås ha bröd, franskbröd helst. Jag matade honom direkt ur handen, Bamse var väldigt försiktig när han tog brödet.

Han: Ibland undrar jag vem som egentligen skriver manus till den här såpan. Dagen började i dur, övergick i moll och lagom till 5-o’clock-drinken är det nån som slänger in en närmast övertydlig rekvisita för att understryka dagens tema.
– Regnbågen, denna optiska synvilla som varken har en början eller ett slut och vars skenbara position är beroende av var observatören befinner sig.