Måndag: Sammanhanget avgör vad som känns viktigt och inte viktigt

• 

Han: Apropå videon som Hon avslutade gårdagens blogg har jag en annan – och mer långrandig – reflexion kring denna sköna söndagskväll: I Den blå tvålen (Albert Bonniers förlag) diskuterar förra akademiledamoten Sara Danius skillnaden mellan författarna Tjechovs och Flauberts sätt att bygga upp sina romaner. Om det i förbigående dyker upp ett gevär i början av Tjechovs texter, då förstår läsaren att det geväret kommer att användas senare.
Det är den traditionen dagens deckarförfattare verkar i och det är därför deckare och tv-thrillers är så förutsägbara.
I Flaubers roman Ett enkelt hjärta däremot ägnar författaren en längre beskrivning åt en blå tvål i tjänstekvinnans sovrum. Beskrivningen breder ut sig, handlingen stoppar upp, vi vilar i hennes rum och vi minns tvålen – men den återkommer aldrig mer i berättelsen!
Hos Tjechov måste allt ”ha en funktion, allt måste vara integrerat”, konstaterar Danius. ”Men tvålen, ja, Flaubert bryr sig inte om att avfyra den.
– Den får ligga där den ligger.

Vart vi är på väg? I den här riktningen: Content is King, säger skribenter av alla sorter (reportrar, copywriters). Redaktörer har en annan inställning:
– Content is King – but context is King Kong.
Sammanhanget (kontext) avgör vilken information som fastnar hos mottagaren. Det handlar om tajming. Innehåll i fel sammanhang faller på hälleberget.
– Säger en redaktör med livserfarenhet och ätandet är puddingens bevis:

Sitter på soldäck och skriver detta. Omgiven av barn och barnbarn och en vacker fru som slappnar av efter dagens hushållsarbete.
Eftermiddagsdrink.
Eftertanke.
Välbefinnande.
– Jag kanske inte lyssnar på vad de andra pratar om, men jag tycker om ljudet av deras röster.

Gårdagens mediala nyheter fladdrar förbi. En rubrik har stannat i hjärnan: ”Duktiga muspappor väcker frågor om faderskap”.
Som sagt, context is King Kong. Omgiven av barn och barnbarn blir det plötsligt intressant att läsa om att muspappor är bättre på att ta hand om sina ungar än råttpappor.
Enligt en studie på KS kan detta spåras till en gammal del av hjärnan, hypotalamus.”Fynden leder till nya frågor om vad som kan få en pappa mer eller mindre intresserad av sina barn.”

– Vi kunde spåra denna artskillnad till den elektriska aktiviteten i en relativt liten grupp nervceller i hypotalamus, en gammal del av hjärnan som bland annat styr hormonutsöndring, säger Christian Broberger, professor i neurokemi vid Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet, som lett arbetet.

Cyniska redaktörer reducerar allt till kemi: Råttor och möss har mycket gemensamt, men nervcellerna i hypotalamus skiljer dem åt. Det leder till att musens celler frisätter lägre mängder dopamin, vilket i sin tur leder till höga nivåer av prolaktin. Prolaktin är i sin tur ett hormon som utlöser moderskapsfunktioner hos honor i många arter, inklusive människa.Hos råttpapporna såg forskarna inget av dessa beteenden – förrän de behandlades med prolaktin.

Kul, lite prolaktin och bonusmorfar blir en snällare morfar. Å andra sidan behöver jag inte bli snällare. Snarare är det så att jag skriver detta i Flauberts anda, inte Tjechovs, som gamla redaktörer gör när man skriver av rent välbefinnande.
Forskningen (se fotnot) visar att i min ålder är välbefinnandet som störst. Flera studier har visat att i 20- och 30-årsåldern är vi människor någorlunda lyckliga, men att vi mellan 40 och 50 mår som sämst. (”Många äktenskap splittras, vi kanske måste kämpa hårt ekonomiskt för att få ihop pengar till både barn och i värsta fall åldriga föräldrar”).

Efter 50 vänder kurvan uppåt för att fortsätta stiga de kommande decennierna (jag vet). Formen är densamma för kvinnor och män samt i olika länder och denna ”Lyckans U-kurva” anses mycket robus och ser likadan ut över världen.
Detta enligt en forskare som heter Daniel Pink – som jag naturligtvis genast tror på.
Även apor har en downperiod i mitten av sina liv, men därefter mår även apor så bra som de förtjänar.
Känns bra att veta det också. Och för att knyta ihop säcken: Barnbarnets stolta mamma sätter naturligtvis in budskapet i sin kontext:
– Jag tror att ni i er ålder mår bra för att det är nu som ni får barnbarn.

PS: I riktigt bra historier ryms både Tjechovs gevär och Flauberts blå tvål i intrigen. Till ovanstående ordflummande hör att Christian Broberger, han som vet allt det här om rått- och muspappor, var vår granne på Söder i Stockholm. Vi har både gjort vår värnplikt i bostadsrättsföreningens styrelse. Tillsammans bekämpade vi bland annat råttorna som en höst invaderade våra källarförråd.
– Content is King – but context is King Kong.

Han, igen (hon kokar tomatjuice): Havsörnar ser vi ofta landp på den lilla fågelön Fimpan utanför udden. Men Isman gör oss medvetna om att idag har två stora örnar slagit sig ner på det låga skäret, kastellet, som skarvarna gjort till sitt.
Det lilla skäret, som tillhör samma rev som Fimpan men som bara består av kala stenar, höjer sig max femtio centimeter över vattenytan vid normalvattennivå och här brukar ålakråkorna sitta sida vid sida timme efter timme.
– Men inte måndagen den 10 augusti 2020.
Inte en skarv så långt ögat når. Bara två väldiga örnar – men när man tittar närmare på Ismans bild (tagen på 800 meters avstånd) ser man även en svan som helt fräckt gjort örnarna sällskap vid invasionen av skarön.
Men undrar hur snacket går:
– Tjena flickor, skönt med en egen resort så här i coronatider, eller hur?

Hon: hinner varken läsa Hans (lååånga) inlägg eller blogga, fulla hus och tomater som inte hinns med. Men så fick jag en idé när jag såg selleri i grönsakslådan, vi gör tomatjuice av de övermogna tomaterna och så blir det Bloddy Mary till drinken vid fem. Där gick den dagen, och 1,35 kg tomater… det var bra iof. Adam assisterade och letade recept.