(Uppdaterad 16:47)
DAGENS VINNARE: En örn flyger ibland lågt som en höna, men en höna kan aldrig flyga högt som en örn. Flyger högt gör vi idag med Meli, dotter och framgångsrik fotograf som igår fick besked att hon vunnit pris igen.
International News Media Association (INMA) prisar årligen initiativ och kampanjer från världens mediaföretag och enligt juryn är skribenten Michael Verdicchios och fotografen Meli Petersson Ellafis arbete ”högkvalitativ journalistik” och publiceringen i Göteborgs-postens olika kanaler ”outstanding”.
– Är jag stolt eller är jag stolt?
Han: Och apropå fotografer. På udden är vi omgivna av fåglar. Men det är först när vi får besök av någon som kan fåglar som vi ser dem. Isman är duktig på fåglar, men vår främste lärare heter Axel Kielland.
– Även han är fotograf med örnblick som jag har skrivit om tidigare.
Axel är norrman, tillhör den kända norska släkten Kielland men bosatt i Danmark och tillhör därför flockbeteckningen ”danskarna”, som likt flyttfåglar återkommande besöker oss på udden. Framför allt är han biolog (som bland kartlagt floran på udden) och redaktör för ett antal av de fågelböcker som jag dagligen bläddrar i för att försöka förstå vad jag ser.
Läsa behöver jag inte nu, lektionen sker ute i det fria och plötsligt ser vi fåglarna vi inte ser först när Axel namnger dem i flykten:
– Se där, göken!
Och se där, över vattnet flyger mycket riktigt fågeln vars ”ko-ko” vi hör i alla väderstreck. Men inte sett hittills i vår.
Stor som en duva, blågrå med brungrå vingar och med lång rundad stjärt och spetsiga vingar.
– Så ser den alltså ut.
Några minuter senare, mitt i en mening, avbryter sig vår lärare och pekar igen:
– Kärrhöken, ser ni den?
Och visst, en halv meter över havsytan kommer en brun rovfågel med ljusgult huvud inflygande från söder. Den är mindre än havsörnarna, mörkare än sparvhöken som vi brukar se här ute och slankare än ormvråken med längre ljust gråblå stjärt och undersida.
Jag har läst på. Jag vet att den bruna kärrhöken övervintrar i Medelhavsområdet, Afrika söder om Sahara, Mellanöstern och Sydasien och vi ser den ibland uppe vid E22:an. Men det är första gången i vår jag ser den här ute.
Eller mer korrekt:
– Det är första gången i vår som jag vet att jag ser en kärrhök här ute. Kanske är det också första gången den är här på udden, för den jagas av lokalbefolkningen – två ettriga tärnor som likt snabba stridsflygplan gått upp enbart för att jaga bort inkräktaren ur luftrummet.
Läser att när rovfåglarna fridlystes runt år 1920 var bruna kärrhöken nästan utrotad i Sverige på grund av jakt och torrläggning av mark och gifter. Den hämtade sig fram till 2000-talets början, men har minskat igen de senaste åren.
En tendens döljer dock en annan och nu finns den även här.
Hon: och apropå rovfåglar såg Meli och jag en som svävade över ett hus i stugområdet intill idag. Undrar vad den hade spanat in där? Försökte få en bra bild men men…
peppekerstin.blog 
Publicerat av