Söndag: och så var det städdags!

(Uppdaterad 18:10)

Hon: japp, nu var det dags att ta tag i hus 1 som inte fått någon uppmärksamhet alls i sommar. All vår ork har gått till att fixa i och utanför Chateau Margareta där det varit en s trid ström av gäster hela sommaren. Ja det är det förstås fortfarande men nu blir det dubbelbeläggning. Ena sonens svärföräldrar kommer hit imorgon, det blir jättekul, vi gillar dem mycket! Men vi kan ju inte härbärgera dem härinne utan lite fix och don. Han tog fönstrena, utsidan, jag insidan av huset. Drog alltså nitlotten, inne hela dagen, medan han fick vara ute i solskenet. Ändå stånkade han argt och svettades ymnigt. Och nu har han träningsvärk…

Men jag då…dammsugit och svabbat utan gnäll över stans värsta insektsbett! Har dessutom fördubblats sedan igårkväll. Tyckte det var stort nog då. Vet inte vad det var för illbatting, det brände till som tusan, men jag varken hörde eller såg något.

Och nu fick jag ut i landen, inte varit där tidigare eftersom det kom ett skyfall i natt och inte behövde vattnas idag. Men det borde jag gjort, gått ut och kollat bättre än den okulärbesiktning jag gjorde imorse. Flera plantor hade ramlat ner eftersom snörena de är upphängda i gått av av vätan. Och tyngden av de nu stora tomaterna. Tror de flesta klarat sig hyfsat, utom en gren med fina Alice’s Dream-tomater.

Han: Ja, jag har faktiskt träningsvärk, men jämfört med henne är det inte synd om mig. Och apropå värk: Igår var det stugbytardag på udden. Lagom till OS-medaljerna har Margaretas chateau förvandlats till träningscamp för barn och barnbarn (nedan).

Och apropå barn: Igår tittade även vår kompis och granne Ulrika förbi. Hon hade ett mycket viktigt ärende. Hennes dotter är på ett annat läger och de hade någon slags modern tävling i samhällskunskap:
– Sanna behöver en videohälsning från en kändis, det ger extrapoäng. Du är ju lite känd, eller hur?
Till saken hörde att jag var nästan naken eftersom jag städade och hon tittade vädjande på mig:
– Jo, på udden, sa jag.
Men jag fattade att Sanna var illa ute. Därav denna hälsning:

Till saken hör att det inte var första gången man tar mig för någon annan. När jag flyttade till udden för ett tiotal år sedan nickade grannarna igenkännande.
– Let’s Dance, eller hur …?
Varken Kasper eller Emil eller de andra barnbarnen minns Let’s Dance, men det plågsamma fredagsnöjet boostade Peppes kändisskap.
– TV4:s dansanta sportkommentator Peppe Eng, alltså och mina grannar inåt viken trodde att de äntligen fått en kommentator till gubblaget som brukar samlas på fotbollsplanen.

Och det var inte första gången man blandade ihop oss:
– Gratttis! Kul!
– Förlåt?
– Försök inte, du ska ju vara med på Fångarna på Fortet, det står i tidningarna! Tyngre än Stora Journalistpriset!
Efter 20 säsonger är Fångarna på Fortet knappast top of mind men i slutet av förra seklet ledde Gunde Svan och Agneta Sjödin den tidens mest folkkära tv-program.

Klart jag blev glad, till och med gladare än mitt Stora Journalistpris. Nästan så jag hann ringa hem till mamma och pappa och berätta den stora nyheten. Sedan insåg jag sanningen – en kulturellt obildad redigerare på Expressen hade låtit en bild på Peppe Engberg visa hur glad Peppe Eng var över att upptas på denna folkkulturens parnass.

På den tiden tillhörde Peppe och jag samma växande mediecirkus och förväxlingarna fortsatte under 2000-talet. Ett tidningsklipp från år 2008: ”Ikväll är det premiär för nya programmet ”Idéer för Sverige” i TV8. Men frågan är vem som leder programmet. I dagens Metro är det TV4-profilen Peppe Eng som presenteras som programledare. Men kvällens programledare är egentligen Peppe Engberg.

Till saken hör att ”Idéer för Sverige” var ett ganska träigt samhällsprogram på TV8 som jag ledde för. Definitivt inget program Peppe Eng brukade leda, vilket fick Lotta Bromé på P4 att reagera (vart tog hon vägen förresten?).
Lotta ställde den självklara frågan till mig:
– Vad tror du att förväxlingen gör för kvällens tittarsiffror?
– Det var precis vad vi behövde inför premiären. Jag tackar vår pr-byrå för det här tilltaget.
Om du skulle leda ett TV4-program, vilket skulle det bli?
­­­­­– Det får nog vara något efter klockan 24 i så fall.

”Fort men fel” är och var redan då journalistikens signum. Men mitt roligaste minne av att vara Peppe skrattade även min mamma åt. Under vår sista resa i hennes barndomstrakter i Kovland utanför Sundsvall stannar vi framför en liten stuga.
– Här bor min gamla klasskamrat, hojtar mamma Henny och slänger upp dörren innan jag hunnit parkera. Snart står en annan liten tant på förstukvisten.
Tant Anna slår ihop sina händer och utbrister förtjust:
– Peppe! Dig har jag inte sett sedan du var en tvärhand hög. Jo, vi ser dig ju på TV4-sporten förstås och då säger jag alltid till gubben, ”Ser du vad lik Henny han är!”
Jojo.

– Är din mamma och jag verkligen så lika, undrade Peppe när vi träffades.
– Det måste vara skägget, säger jag som på den tiden rakade mig varje dag.

Vid närmare eftertanke är det nog inte bara namnlikheten. Jag misstänker att det finns något vagt spolformat över min person. Något obestämt, som gör att människor tycker sig känna igen mig.
– Men ändå inte.
Jag har även blivit förväxlad med den gamle porrdirektör Berth Milton. Två gånger har jag till och med förväxlats med Jan Stenbeck, entreprenören som förändrade telekom- och tv-marknaden i Sverige. Något jag noterade med stolthet eftersom jag jobbade för Stenbeck.
Men personer i min nära omgivning påpekade elakt nog att likheten bara berodde på att jag hade blivit fet och skäggig.
Så tack Sanna för att du gav mig 15 minutes of fame igen!

PS: Inte för att det här med o-kändiskapet att göra men jag har rakat mig. Jag vet inte om Kaspers och Emils kusin uppskattar det, men det är Ludwig, 17, som inspirerat mig…

• 

•