Tisdag: Efterlängtat paket i brevlådan – och gässen håller tiden

Även de små har fått etiketter!

Hon: idag kom de, resterande etiketter till mina kryddor, hurra!!! Nu ska jag bara bestämma hur många och vilka storlekar jag tar med upp till Stockholm på torsdag. Några är givna eftersom de är beställda sedan länge, och några har jag dessutom lovat varsin stor burk av Espelette. De är jag annars lite snål med. Jag har alldeles för få, kylan kom för fort och alla Espelette-plantor står ute på friland. Hoppas hoppas de mognar, men det är ytterst tveksamt. Ska gå ner till +2 i natt, vill det sig illa kanske det till och med blir frost…

Vilka och hur många ska få följa med till storstan…?
Dessa kom också idag!

Och har jag beställt några utan produktnamn till sådant jag bara har lite av. Ketchup och Hot Sauce till exempel. Jag har också ganska många Aji Amarillo på gång i växthusen så kanske jag maler lite av den som egen krydda också (finns med i blandningen), om Espeletten tryter. Den blir det också en väldigt god chilikrydda av.

En Aji Amarillo, på väg att mogna.
Följer tidtabellen.

Han: Ännu ett hösttecken när 500-600 vitkindade gäss hovrar över udden för att bestämma sig för om man ska dra söderut eller stanna ett tag till. Går till läggen och upptäcker att gässen håller tidtabellen. Exakt idag för ett år sedan samlades de över udden.
Även då var det brittsommar hos oss, vilket jag ringer och tackar min storasyster Birgitta för. Enligt legenden var det hennes namne, den Heliga Birgitta som tyckte att det nordiska klimatet var så kallt och bistert att hon bad sin gud om bättre väder.
– Gud var på gott humör eller frusen, han beslöt sig för att ge nordborna några extra sommardagar kring den heliga Birgittas dag.

Nu något annat. Debatten om Lars Vilks fortsätter, vilket förmodligen gläder honom. Intressantast i dag: Dan Jönsson i Dagens Nyheter och Göran Greider i Expressen. Det som gör det särskilt intressant är att de är eniga i stort (försvaret för Vilks yttrandefrihet), oeniga i smått (hur bra konstnär var mannen, myten, egentligen).
Den diskussionen mår bra av att fortgå något decennium till.
– Eller längre.  
Inte minst för att kulturetablissemanget – symtomatiskt nog först efter Vilks död – hävdar att denne är 2000-talets mest betydelsebärande svenska konstnär” (DN:S kulturchef Björn Wiman).

För egen del är jag mest intresserad av en fråga ingen annan tycks bry sig om:
– Var sjutton hittade Lars Vilks all drivved som han byggde sitt Nimis av?!
Jag har alltid tyckt om att ströva runt om stränder och söka drivved och annan bråte som flyter i land. Saker jag ska bygga små landmärken av.
– Problemet är att det ju inte längre finns någon drivved!

Åtminstone inte på vår udde och längs kringliggande stränder. Uppriktigt sagt har jag det senaste decenniet inte hittat en enda jäkla bräda!
– Utom mina egna bräder och plank som havet tog med sig under den stora stormen nyåret 2017-18 när havsnivån i Kalmarsund steg 1,54 meter.

I brist på drivved.

Så om Nimis (efter latinets ”för mycket”) är ett imponerande konstverk får jag nöja mig med små minnesmärken. Å andra sidan har jag inte Vilks ambition och omnipotenta självbild.
Enligt legenden byggde han Nimis som ”hämnd på havet”. Detta efter att han varit nära att drunkna.
– För egen del markerar jag bara närvaro.

PS: Vad gäller denna och andra noteringar inser jag att även jag ingår i Lars Wilks projekt och konstsyn. Helt okej, nu ingår han i mitt. Oavsett vad han tycker om mitt minnesmärke.

Bloggen för ett år sedan: Människan lärde sig kontrollera elden för ungefär en miljon år sedan. Elden gjorde att vi slapp äta rått kött och snart kunde sno ihop en flamberad pepparstek med potatisgratäng á la dauphinoise på en vanlig tisdag.
– Och kanske kunde man tända en välrullad cohiba efteråt, skrev jag då. Känns som jag inte rökt en cohiba sedan dess.
Men framför allt blev elden någonting att samlas kring och det är vad vi gjort idag för ett år sedan. Självklart gned jag två pinnar mot varann och det tog ett tag innan tändvätskan började brinna.

Och det ena gav det andra. Eld och vatten är motpoler. Hon blev varm av elden och drogs till havet. Fjolårets sista dopp i 14-gradigt vatten, vilket hon avstår från i år. Chiliodlare är som andra bönder. De jobbar när vi daglönare roar oss med att titta efter gäss och drivved.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s