Lördag: Gud så bra Gudfadern fortfarande är!!

Hon: tänk att jag fortfarande tyckte Gudfadern var sååååå himla bra! Trodde vi skulle tycka den var långsam och omodern och snabbt slå över till Netflix och se sista delen av Kastanjemannen istället. Men icke, släng dig i väggen Kastanjeman säger jag. Det blir Gudfadern II ikväll, 21:00 på SVT1. Längtar redan!!!

Dessutom var ju faktiskt boken en höjdare den med. När jag tittade på filmen igår kom den liksom tillbaka i minnet. Läs den om du inte gjort det. Och se filmen på play om du missade att se den linjärt igår.

Annars har dagen gått till brödbak. Först scones till frukost. De blev ganska okej, kunde nog stått i ugnen ett par minuter till…:

Sen ett mörkt bröd med mycket rågkross i som legat och dragit i kaffe under natten. Hade dock varit lite snål med surdegen så de blev inte riktigt så höga som de ska. Skit också!! Är ju ändå fyra (misslyckade) limpor…:

Och så ett ljusare surdegsbröd med endast kulturarvssorter i, vilket också gör det lite mer svårbakat. Pyttelite Emmermjöl, det är knepigast. Sen Ölands– och Dalavete. Och så Dinkelmjöl. Alla sorter är ekologiskt odlade på Solmarka Gård, som ligger ett par mil norr om udden. Degen ska kalljäsa i kylskåp över natten så först imorgon vet vi resultatet.

Hann med en promenad medan det mörka rågbrödet stod i ugnen. Kunde gått illa, träffade så många trevliga grannar på vägen som jag stannade och pratade med så jag fick springa sista biten hem …

Han: Instämmer när det gäller Gudfadern! Vad gäller hennes blogg i övrigt har jag tänkt på det länge. Hon är som änderna i vår vik. De stretar på från morgon till kväll. Vad de tänker är svårt att veta, men i betraktarens öga ser de ut som Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson gjort i julhelgens repriser på TV4:
– Jag har en plan!

En plan som ibland kräver även den närmaste omgivningens insatser.
– Hägern däremot är fågelvärldens filosof här ute hos oss.
Timme efter timme står den där på sin sten och ser mörkret sänka sig över världen, åtminstone udden.
Det är svårt att veta vad den tänker, men mycket mer än tänker gör den inte.
– Filosofen lämnar allting som det är, konstaterade Wittgenstein.
Och han borde veta.
Inte för inte kallas han för poeternas, konstnärernas och författarnas filosof.

Det vill säga de yrkesgrupper som i likhet med hägern ”lämnar allting som det är”.
Visst, de väsnas lite då och då. Som poeten Katarina Frostensson gör i sin tredje försvarsskrift om maken, Kulturmannen Jean Kladd (A, andra tankar. Bokförlaget Polaris).
Men på hela taget iakttar de bara världen.
Iakttar för att förstå och med ord beskriva vad som händer omkring dem.
– Men utan att gripa in och förändra någonting.
De bokstavligt talat lämnar saker och ting som de är.

Du har förstått, eller hur? Allt oftare känner jag mig en häger. Särskilt så här vintertid när marken är hård och vinden kommer från nordväst.
Jag upptäcker att jag allt oftare lämnar saker som de är.
Men idag har jag i alla fall ritat en häger som står och tänker på sin sten.
– I mina stövlar.

PS: Två sjömil utanför udden, mot nordväst, ser jag som vanligt Garpen fyr. Kanske borde vi ta över den och driva värdshus? Nån måste göra det, för i höstas valde kocken Niklas Banérsson att lämna fyren för att driva Hotell Amigo i Emmaboda.
Nu jagar föreningen Garpens Vänner en ny värdshusvärd som är redo att ta emot alla turisterna. De som vallfärdar till den anrika fyren för att se det lilla rummet som nån Ernst Kirschkål ”känd från tv” renoverade år 2009 så att det nu ser ut som alla andra rum denne barfota kulturman inrett under de senaste hundra åren, inklusive kuddar och plädar och några pinnar i brasan.

Ja nån borde verkligen göra en insats för Garpen, tänker hägern.
– Även Dalskärs Camping är till salu.
– Jag tycker du ska åka till torpet och ta itu med din ateljé, säger hon som alltid har en plan.
Kanske i morgon.