Hon: efter en väldigt grå, regnig och mörk vecka vaknade vi äntligen upp till lite roligare väder. Snön lyser verkligen upp och det blev äntligen lite julstämning även utanför fönstren.
Min frukosttallrik visar också tydligt att det lackar mot jul, halva tallriken består av kakor… och då har jag inte tagit något av frukt- och nötkakan idag. Och jag har inte heller bakat den viktigaste julkakan än, masarinkakan.
– Mer kakor åt folket, helt enkelt!
Han: Även bortom udden händer det saker. P1:s dagliga pratprogram Nordegren & Epstein som ska läggas ner efter tolv år. Bekräftar tesen att man inte ska sluta när det är som roligast – vilken idiot gör det? Man slutar när ens chefer vill visa sina chefer att även chefer behövs för att utveckla ”produkten”, ”förnya varumärket” när den ”agila transformationen på Sveriges Radio går in i en ny fas! Nu bygger vi intern förmåga inom coachning och söker därför en strategisk enterprise agile coach som driver vår fortsatta agila transformation framåt, ansvarar för att hålla ihop vad agilt på Sveriges Radio är och leder arbetet med att bygga upp vår interna agila coachningsförmåga” (text ur annons från Sveriges radio som lyfts i Svensk Floskelordbok av Fredrik Kullberg).
Programledarna står för min dagliga dos av omvärldsanalys speglad via Yin & Yang. Louise Epstein står för det politiskt korrekta, nyanserad och avvägd, jag avskyr hennes beskäftiga kommentar:
– Man kan tycka annorlunda också.
– Klart man kan!
Men att tycka rätt är större och här känns Thomas Nordegren som mitt mentala alter ego (eller eko?).
– En garant för att jag aldrig behöver längta tillbaka till mediescenen för att höra mina egna lågt flygande tankar om världens tillstånd hojtas ut i etern.
Tjena, vi hörs.
Det sägs ju att vi pojkar bara blir 12 år – sedan blir vi bara större. Förmodligen är det sant på många områden, till exempel när gäller vilka fotbollslag vi håller på, kvinnoideal och favoritband. I mitt fall: Djurgården (sedan 1958) och Brasilien (Råsunda, VM 1958), smånätta brunetter (sedan 1963 om än flexibel) och det irländska bandet Them (innan Van The Man Morrison hoppade av år 1966, veckan innan bandet kom till Lajbanerna i Strömsund).
Men det finns saker jag känner att jag vuxit ifrån. Hennes röda linssoppa med kokosmjölk – spetsad med chili och tomater – är den senaste bekräftelsen på att mina cirklar har rubbats när det gäller mat.
Korv är fortfarande korv, men vällagad vegetarisk mat är faktiskt mycket godare än Bullens korv.
– Nu är det sagt.
Och apropå grönsaker: ”Vad säger din omgivning om att du är så trumpen?”
Den som får frågan är konstnären Ernst Billgren, som ger intryck av att vara en trumpen person.
Men han är rolig:
– Den här personen har inte så mycket omgivning, det är lite av idén.
Men privat?
– Min kära fru är van. Och jag sitter ju inte och surar vid middagsbordet, där är jag en och samma. Det här andra är mer en konstnärlig grej.
Billgren beskriver sig själv som en lök:
– Det finns ingen kärna hur många lager man än skalar av. Det innebär en frihet, inte minst om man vill växla personlighet.
Ernst Billgren vägrar göra ”bra konst”. Men han anser sig inte vara en revoltör. När han gick på Valands ”röda” konsthögskola satte han upp en lapp på dörren: ”Vägra göra revolt”.
Du lever i en konstant trotsålder?
– Ja, fast jag vägrar vara trotsig också. Revolt innebär att man är beroende av det man revolterar mot. Jag är intresserad av självständighet och då kan man varken löpa med eller mot.
Med eller emot. Nu kommer Blomman Blomman för att hämta mig – vi ska på konsert! Och han har med sig en present till min fru: Några av de hemgjorda korvarna som Södra Kärrs K.O.R.V-sektion skapade för några veckor sedan! Allt hänger ihop i vårt lilla hörn av verkligheten.
peppekerstin.blog 
Publicerat av