Tisdag: ”Eget bibliotek är idéer som har lagts i frysen”

Han: Idag är det lugnare, gårdagens kärlekskrig tycks ha tagit en paus. Och apropå vatten skriver Per, 12 år: ”Om det inte fanns vatten skulle vi inte lära oss simma. Då skulle vi drunkna allihop”.
Av barn och berusade får man sällan höra sanningen. Men ibland är de lustiga, som när Torsåsförfattaren och historikern Bo Alvemo samlar citat ur gamla skoluppsatser (Galet i Tuppens rike, Memini, 1995).
I en uppsats om synen skriver en 14 åring: ”När vi ser något, så passerar ljuset in i ögat och fortsätter in i hjärnan där det stora mörkret råder.”

Ibland ser man dock ljuset i tunneln. Får ett sms från yngste sonen. Han berättar att han ligger och läser en bok: ”försöker läsa 15-30 min om dagen för att inte helt bli en 90-talist”.
– Klok pojke, tänker jag.
Att alternera mellan deckare av Pascal Engman med Alex Schulmans ”Glöm mig” låter som en bra mix för att förstå världen.

Om du följer denna blogg vet du att böcker flyter högt på vår udde. Hon läser mer, jag återvänder till dem.
Som en större tänkare formulerat det:
– Ett eget bibliotek är tankar som har lagts i frysen för att återanvändas.

Jag skriver detta i tiden. I Sverige utplånades analfabetismen redan på 1700-talet. Det kan vi tacka häxprocesserna för, konstaterar Stig-Björn Ljunggren på Barometerns ledarsida (30 januari).
När denna populistiska enfald – skuggan bakom dagens bokbål a la Paludan – äntligen ebbat ut år 1704 noterar myndigheterna att det fanns socknar där inga bål tänts.
Och att det finns en gemensam förklaring:
– Det var prästerskapet som initierade häxjakten, men i de delar av landet där kyrkan lärt folket att läsa blev det inga häxbränningar.

Kunskap är makt, framför allt makt över dumheten, vidskepelsen. ”Således”, skriver Stig-Björn, ”Häxprocesserna förde det goda med sig att Sverige blev en kunskapsnation. Häxprocesserna gjorde att läskunnighet blev ett prioriterat mål i Sverige. Vilket lade grunden för såväl en folkligt förankrad demokrati som vårt industrisamhälle och därmed välfärdssamhället.”
Och det handlar inte bara om historia: ”Därmed blir också vägen från häxprocessernas 1600-tal till dagens problem med samhällsutvecklingen rätt tydlig. Utbildning, kopplat till industriell aktivitet, kan vara rätt bra”.

Femton minuter senare läser jag om läsandets betydelse även i den andra papperstidningen vi har på udden. I en ny bok försöker Henrik Berggren och Eva Krutmeijer utröna hemligheten bakom den svenska innovationskulturen.
– Föreställningen om Sverige som ett land av ingenjörer sitter djupt.
Listan över berömda uppfinnare och entreprenörer fattas inte heller: Alfred Nobel, Gustav Dahlén, Eva Ekeblad De la Gardie, Anders Celsius, Ingvar Kamprad, Daniel Ek.

På EU-kommissionens lista över medlemsländernas innovationskraft har Sverige intagit förstaplaceringen ända sedan listan infördes. Den fråga Berggren och Krutmeijer diskuterar är denna:
– Kan man förklara denna omständighet enbart med hänvisning till ett svenskt ingenjörskynne?
Henrik Berggrens svar är nej.
– Man måste se till hur den historiska situationen har skapat förutsättningar för innovation. Och i arbetet med den här boken tror vi oss ha kunnat skönja några djupare mönster som bidrar till att förklara saken.
Den viktigaste förklaringen är en annan:
– Svenskarnas höga läskunnighet!

”Läskunnigheten betyder mycket. Den skapade en litteratur på svenska för svenskar. Eftersom svenskan på 1700- och 1800-talet var ett litet språk och det inte fanns en stor adel eller överklass som kunde konsumera romaner eller filosofiska verk, inriktades bokmarknaden på praktisk litteratur. Det blir bondepraktikan, men även tekniska handböcker, säger Henrik Berggren och fortsätter: ”Så vi får en litteratur som gör att bönder och hantverkare kan ta till sig nya metoder, läsa om dem, utveckla dem, och det är en del av den svenska utvecklingen. Sverige var ett otroligt fattigt land i början av 1800-talet men en anledning till att vi kunde industrialiseras var att vi hade ett jordbruk som producerade överskott som vi kunde exportera.”(DN 30 jan).

Så min kloke son, även du skriver in dig i tiden. Stora ord, men du läser inte bara för din egen utveckling. Du läser för Sveriges framtid som ett demokratiskt och innovativt land.

Hon: jodå, jag läser på för fullt. Och boken nedan, som jag läser nu, blir bara bättre och bättre. Glammig, men faktiskt skriven av en man, omslaget till trots. Amor Towles, samme författare som skrev ”En gentleman i Moskva”. Blev förvånad när jag såg det. Den romanen gillade jag mycket, också. Så kanske inte borde blivit förvånad, men jaget i den var en man, i denna en kvinna. Bra lästips hur som, båda böckerna. Passar såväl man som kvinna 😉