Författare: kerstinochpeppe

Lördag: bortom corona och börsfall

Han: Vaknar 06:05. 4 grader varmt ute. Känns som 0, nordostlig vind, 6 sekundmeter känns som 9 i byarna. Men inget regn.

Morgon med tidningar i sängen: Stockholmsbörsen föll kraftigt under fredagen, och stängde efter en skakig resa ned 3,3 procent. Man sätter därmed punkt för en av de svängigaste börsveckorna på länge. Index är nu nere på samma nivå som i oktober förra året, skriver SvD Näringsliv. Alla 30 storbolag pekar på rött. Bland de största förlorarna under veckan återfinns Veoneer och Dometic Group, som fallit 16 respektive 10 procent på en vecka. SKF, Autoliv och SSAB pekar också ilsket rött, ner 8–9 procent.
Getinge och Ica tillhör veckans vinnare med uppgångar på 9, respektive 7 procent. Kinnevik föll 3% igår, men klarade veckan upp 1,59%. Hon trädgårdsmästaren som också är börshaj oroar sig dock för utvecklingen.
– Köp, säger jag. Det vänder.
Ekonomin är inte sjuk. Nedgången beror på stora aktieägare flyr till statsobligationer, läser jag högt ur Financial times.

Coronaviret är på alla sidor, men de hoppar jag över. Känns som om Krösa-Majorna bland gamla kollegor än en gång lever upp över att få gotta sig i att kometen än en gång kommer. P1:s Medierna ställer som vanligt de viktiga frågorna, typ: ”Är det inte medierapporteringen om hamstring som driver ”hamstringsvågen?”.
Kanske begränsas mitt intresse av att viruset ännu är långt borta från udden. Ingen tycks hamstra torrmjölk på Tempo i Gökalund.

Läser med växande obehag den långa intervjun med ståuppkomikern Soran Ismail, en Media Darling och fin kille som försvann i #meetoo-tsunamin, anklagad för 6 våldtäkter och 4 sexuellt utnyttjanden och som två år senare fortfarande är helt oförstående till att tjejerna tog det på det sättet.
– Jag har aldrig någonsin upplevt att jag har gjort något mot någons vilja. Och jag vet att det aldrig har varit utan någons tillåtelse.
Men det är klart, ”Det är inte nödvändigtvis helt okomplicerat med relationer, särskilt inte när sex är inblandat.”

Finner större nöje i lingvisten Mikael Parkvalls sylvassa kommentar till sin Svd-kollega, ledarskribenten Maria Ludvigsson, som hävdar att ”Det som mer än något annat är svenskt, är det svenska språket. Inget gör oss mer unika”.
Redan där har vi ett smärre problem, konstaterar Parkvall – om språket ska användas som lackmustest på svenskhet förvandlas med ens hundratusentals finländare till svenskar, vare sig de vill eller inte. Än mer problematiskt är att talare av samiska, meänkieli, älvdalska och svenskt teckenspråk berövas sin svenskhet. Det är svårt att i sammanhanget inte dra paralleller till det beryktade Facebookinlägg om vem som är svensk som SD:s Björn Söder fick löpa gatlopp på grund av för knappt två år sedan.

Eftersom svenskheten sitter i språket, följer att ett lämpligt sätt ”att hylla det svenska” vore ”att värna vårt språk”, och därmed ”inte påstå att skillnaden mellan de och dem inte spelar någon roll för förståelsen”, hävdar Ludvigsson.
– Därmed tar hon ifrån även mig min svenskhet, konstaterar Parkvall. Även jag tillhör generationen som hatar att folk blandar ihop ”de” och ”dem” i text, men Parkvall visar som lingvist att denna min känsla inget har med svenskhet att göra. ”Även mitt öga, tro det eller ej, störs av skribenter som inte skiljer på de och dem, men som sagt: det är estetik, varken mer eller mindre”.

Det ska jag tänka på i fortsättningen. Även om jag aldrig kommer att sluta rätta mina barns sms.

Hon: orkar inte tänka på börsen Peppe, tänker mer på självförsörjning och om det var en bra idé att ge 12.50 € för en Christophine (kayote) och lika mkt för tre små Ingefäror i en trädgårdsbutik vid Pont Neuf i Paris… verkar inte hända nåt med dem. Satte ett par ekologiska ingefäror köpta på Ica för 12 spänn vid sidan om. Få se vilka som kommer upp först, om någon nu vill säga kommer upp.

• 

• 

Hon: förbereder också några pizzor inför kvällens drink med våra grannar Ancy och Håkan. Lite nervöst eftersom pizza är Håkans paradrätt, och jag har aldrig gjort egen från grunden förut…

redan fredag: Det brukar räcka med en kvart

Pessimisten gnäller om vinden; optimisten förväntar sig att den vänder; realisten sätter om seglen.
Skrev den hurtige författaren William Arthur Ward som även producerade oneliners som ”Opportunities are like sunrises. If you wait too long, you miss them”, ”To make mistakes is human; to stumble is commonplace; to be able to laugh at yourself is maturity” och hundratals liknande.

Tröttsam farbror, alltså. Jag brukar vara realistisk optimist, men nu har jag i veckor ömsom gnällt och ömsom förväntat mig att vinden vänder. Utan resultat. Men det där med att sätta om seglen får jag också allt svårare att ta till mig.
– Hur ställer man om seglen om man står på en udde och det blåser 8 sekundmeter i byarna?
En retorisk fråga. Men katter förstår inte ironi och Ludde, som följt med mig ut i vinden, tittar upp på mig med uppmuntrande ögon.
– Jaså, man går tillbaka in i värmen och sätter sig bakom ett tangentbord och bloggar.
Så får det bli, här dagens notering:

Hon: Nu orkar jag inte bråka mer om det här vad det nu är vi bråkar om.
Han: Det är en fördel med en åldrande befolkning.
Hon: Va fan menar han med det?!
Han: Jag menar bara att mänskligheten blir äldre – och det är bra för världsfreden. Jag läser just om det i en Understreckare i Svenskan. En demograf som heter Paul Morland konstaterar att under stora delar av mänsklighetens historia var livet fattigt, hårt och kort.
– Och livslängden har en avgörande betydelse för grälandet.

Hon vet att jag i fem decennier hävdat att världen blir bättre och bättre, inte sämre som alla mediala Krösa-Major hävdar. Och denne Morland levererar ännu ett bevis för min tes:
– Ökad medellivslängd innebär att mänskligheten blir äldre – och det är bra för äldre människor är mindre aggressiva och bråkar mindre än unga. ”Även om demografi inte kan förklara allt så visar Paul Morland att länder med yngre befolkningar i regel även är våldsammare länder”, skriver Henrik Höjer i sin recension av ”The human tide: How population shaped the modern world” Morlands The human tide: How population shaped the modern world”.
Höjer konstaterar: I inbördeskrigets Jemen är genomsnittsmedborgaren runt 20 år, i det fridfulla Schweiz över 40 och den genomsnittliga 20-åringen har i alla tider varit mer våldsam än den genomsnittliga 40-åringen.

Med andra ord: förr i tiden var merparten av människorna unga och samhällen blev därför per definition mer aggressiva, grälsjuka, krigiska. Framtiden är i detta avseende ljus som hjässan på en flintskallig gubbe: Utanför Afrika finns inget land där medellivslängden är under 60 år, vilket var den globala normen på 70-talet, och den europeiska så sent som på 50-talet.

Alltså, dagens slutsats: Mänskligheten har blivit äldre även här på udden. Och ätandet är puddingens bevis:
– Inte ens hon orkar gräla mer än en kvart.
Känns bra.
Inte minst med tanke på att det redan är fredag och min älskade fru flyger ner till oss bofasta på udden. Dock, det brukar ta en kvart för henne att landa i idyllen, om man säger så. Risken är nämligen stor att någon av de 169 chili- och tomatplantorna som lämnats i min vård under veckan ser ut att behöva kvinnlig handpåläggning. Och hon brukar känna ett behov att förklara vems fel det är för alla 169.
Plus för katterna och eventuella besöker som kommer på fredagsdrink.
– Kanske är det ett sätt att markera revir? Kanske är det bara jetleg, en ofrivillig kemisk biverkan när stockholmsstressen går ur kroppen.
Apropå det måste jag tänka ut något middag också.

Hon (på riktigt): när en man tar över ens repliker och tror han gör det bättre… men trots det ska jag försöka uppskatta hans skötsel av plantorna till fullo, utan att se missnöjd ut. Det är ju faktiskt äntligen fredag!!

Han, senare: Jag var visst orättvis. Hon såg ut som en söt liten vårprimör i trasiga jeans när hon landade på Kalmar flygplats. Och hon förblev en mild variant av sig själv hela kvällen. Inga kritiska anmärkningar vid den timslånga avsyningen av det mobila växthuset i vardagsrummet.
– Vad sägs om dry martini i kväll?
– Tack, gärna.
Det blev en stillsam fredagkväll kring dagens bokpaket från Bokus, som vi hämtat från Tempo i Gökalund. Hennes böcker: Chiligaraget och Bröd, bröd, bröd – recept, råd och genvägar.

Även jag fick en bok: Stefans stora feta.

Gamle vispopkungen Stefan Sundströms bok är en vacker och användbar argumentsamling – men det hjälpte inte. Hon förblev den väna och kärleksfulla kvinna hon brukar vara utom den första kvarten – trots att jag försökte provocera henne genom att läsa högt: Förutom en massa sol och vatten behöver tomaten fet jord och sån får man om man har tillgång till gödsel eller kompost… Om du inte får tag på annat än konstgödslad fuljord, förbättra den då lite genom att pissa på den och blanda i nånting som kan sätta igång mikrolivet, helst kompost eller också bara lite ruttnande växtdelar, kaffesump och dylikt…

Stefan Sundström vet inte hur rätt ute han är, när det gäller att pilla i en av de minerade konfliktytorna mellan henne och mig. Guldvatten, kaffesump och ruttnande blast är nämligen mitt stående recept när det gäller jordförbättring.
Inte hennes.
Men nu säger hon bara:
– Det blir nog bra. Vi får prata mer om det nästa höst. Nu har vi den jord vi har.

Alla mina repliker föll alltså platta som vissna tomatplantor i jorden:
Håkan Jönsson, professor i miljöteknik vid SLU säger så här om urin som gödning:
– Gödsling med urin ger ofta två till tre gånger högre skörd jämfört med ogödslat, men kan ibland ge upp till sju gånger högre. Kompost och urin kompletterar varandra på ett utmärkt sätt.
Urin är kväverikt men innehåller också kalium och fosfor och är därför ett välbalanserat gödselmedel.
– Guldvatten har i princip alla hemma! Bästa gödningen är gratis!
Att använda urin är dessutom lite extra miljövänligt eftersom vi inte spolar ner urinet med vatten. Det kan också ha viss avskräckande effekt på rådjur.

Dagens recept i bästa samförstånd: Blanda en del urin med 9 delar vatten och vattna ut. Vattna mellan raderna och inte på plantorna och undvik att gödsla med urin minst en månad mellan gödsling och skörd av grödor som skall ätas råa som sallad.
Nu vet du det också.
Men till skörd är det ännu långt här på udden.
– Älskling, jag går ut och får en nypa luft före middan.

Onsdag: längtar till fredag

• 

• 

• 

• 

Hon: tänker på detta och längtar till udden för att fortsätta planera där vi slutade sist. Och är nyfiken på hur mycket plantorna har vuxit på tre dagar, och om de nysatta fröna har börjat titta upp.

Måndag: ALICE, välkommen till världen – och till en blåsig udde

Hon: jag har blivit mormor!!! Har bästa bonusbarnbarnen redan, men de är alla snart tonåringar nu så detta känns väldigt nytt och spännande. Hur små är de nu igen…

Han: Hurra, det blev en baby!
Det var faktiskt jag som fick det glada meddelandet först på udden, eftersom jag vaknade redan 04:55.
– Alice, jag lovar på stående fot att försöka bli en snäll bonusmorfar. Eftersom du har två mammor och moderna familjer ser ut som de gör vet jag att jag delar denna ambition med åtminstone 3 andra stolta morfädrar.
Känns bra att veta att du även har morfar Ellafi, Johan och Johan.

Kanske är det lite tidigt, men jag utgår från att du Alice snart kommer och hälsar på. Därför är det lika bra att jag redan nu förklarar hur det här med havet fungerar på udden.
För egen del har jag nämligen funderat ganska mycket över varför sjön varit så vresigt den gångna veckan. Just idag, till din ära (?), sjunker havet undan, udden återuppstår. Men ganska långsamt och det stora perspektivet tror vi oss förstå: Klimatet förändras och det påverkar även havet. En global uppvärmning leder även till att glaciärer och landisar smälter fortare än de byggs på. Följden blir en global höjning av medelvattenståndet i havet. Effekterna av den globala havsnivåhöjningen blir mest märkbara i södra Sverige, där landhöjningen är mycket liten, medan effekterna är desto mindre i norra Sverige där landhöjningen är stor.

Skriver SMHI på sin hemsida.
– Typ i Sippmikk, tänker jag. Å andra sidan är vattennivån där bevisligen helt människans verk.
Sippmikk kommer du förhoppningsvis också att besöka (kanske i mormor Kerstins sällskap, hon har heller aldrig satt sin fot där) och då ska du veta att det är motpolen till vår udde.
Sippmikk är klanen Engbergs tillhåll i Frostviken i norra Jämtland, som pappa och mamma på 1950-talet byggde sig under tiden som kraftverksbyggare i Blåsjöfallet. Vår stuga ligger vi en liten tjärn som blev en damm när kraftverket byggdes. Där är vi vana vid att vattnet stiger och sjunker – och det helt i enlighet med vattenkraftens behov av magasinerad energi.
Där uppe i fjällvärlden kan vi verkligen säga att vattennivån till 100 procent beror på människans inverkan – inklusive att bemästra snömängdens inverkan på vårfloderna.

Men det har inget med klimatförändringarna att göra. Inte ens Trump (hoppas du slipper honom) skulle kunna hävda att det är naturens gång som får Sippmikkstjärnen att fyllas eller tömmas. Här på udden är det andra krafter i rörelse. Den 26 februari 2020 låg vattennivån i Kalmarsund som högst 95 cm över normalnivån. Effekterna av det har vi visat tidigare i bloggen (se …).
– Så vad beror den höga vattennivån på just nu?
Efter att ha läst har bonusmorfar identifierat 7 faktorer:

1. INRINNINGEN I ÖSTERSJÖN: De senaste veckorna har vi haft sydlig och sydostlig vind. Det betyder att det runnit in mer vatten genom Öresund än det runnit ut.
Enligt SMHI är den årliga medeltillrinningen till Östersjön är 440 km³/år, nederbörden är 225 km³/år och avdunstningen är -185 km³/år. Nettot om 480 km³/år rinner ut genom sunden – men just nu blåser det alltså in vatten i Östersjön.
En solig dag när du besöker udden kanske vattnet rinner ut i Atlanten igen.

2. LUFTTRYCKET: Jo, det är sant. Även lufttrycket påverkar havsnivån. Vattenståndet är ofta högt under höst och vinter då det är många lågtryck och västvindar men lågt under vår och sommar då det ofta är högtryck och svaga vindar.
Lufttrycksmedelvärdet är 1013 hPa, men eftersom lufttrycket ett normalt år varierar mellan 950 hPa och 1050 hPa så varierar vattenståndet på grund av detta mellan +63 cm och -37 cm.

Lufttrycket mäts med barometer (jag ska visa dig vår) och anges numera i hektopascal, förkortat hPa. Före år 1986 användes i Sverige fortfarande enheten millibar, förkortat mb. Det är mycket lätt att omvandla mellan hektopascal och millibar, 1 millibar är nämligen exakt lika med 1 hektopascal.
SMHI påpekar att Östersjöns vattenyta kan luta mycket från norr till söder, väster till öster. Vid djupa lågtryckspassager över Bottenviken samtidigt som lufttrycket är högt över södra Östersjön kan en nivåskillnad på upp mot 2 meter förekomma.
Just idag är lufttrycket i Kalmarsund kring 993.1 hPa, vilket alltså är en av flera faktorer bakom den höjda havsnivån på udden.

3. LUFTTEMPERATUREN: Världshaven stiger och det beror i grunden på att temperaturen i luften stiger. Flera fysikaliska processer som rör vatten och is påverkas av höjda lufttemperaturer och medför att havsnivån stiger.
I ett varmare klimat stiger havets medelnivå successivt. Under februari 2020 har medeltemperaturen i Kalmarsund legat 3 grader högre än normalt (= normalvärdet 1969-1990).

4. VATTENTEMPERATUREN: När temperaturen i atmosfären stiger blir också havet varmare. Då utvidgar sig havsvattnet och tar mera plats, så kallad termisk expansion.
Nästan alla material har en positiv utvidgningskoefficient, dvs det utvidgar sig med stigande värme. Ett undantag är vatten vars volym minskar mellan fryspunkt och 4 °C. Men när detta skrivs är ytvattentemperaturen runt omkring udden +4,9 grader.

Den höjda vattentemperaturens betydelse för havsnivån ska nu inte överdrivas – expansionskoefficienten är 2.1e-4 / °C, d.v.s vatten expanderar 0.021% per grad. Globalt har dock haven blivit stadigt varmare ända sedan 1970-talet. I Östersjöområdet väntas medelårstemperaturen stiga 3-5 grader till år 2100. Den största delen av uppvärmningen kommer att ske i norra och östra delarna under vintermånaderna och i de södra delarna under sommarhalvåret. I Östersjön kommer höjningen att vara mindre än på västkusten, eftersom Östersjökusten har landhöjning som motverkar havsnivåhöjningen.

5. DEN GLOBALA HAVSHÖJNINGEN: IPCC visar i sin Specialrapport om haven och kryosfären i ett förändrat klimat (2019) att den genomsnittliga havsnivån globalt har stigit med 0.16 meter mellan åren 1902 och 2015. De två viktigaste bidragen till havshöjningen runt Sveriges kust är samspelet mellan den globala havsnivåhöjningen och landhöjningen.Den avvägda landhöjningen i Kalmartrakten är 2,0 mm/år.
Denna landhöjning motverkar höjningen av havsnivån – som över tid varit drygt 3 mm/år i vårt län. ”Än så länge är det jämna steg”, skriver Länsstyrelsen Kalmar län i sin Regional handlingsplan för klimatanpassning Kalmar län.”Problemet är att havsnivåhöjningen ökar samtidigt som landhöjningen avtar.”

6. VINDARNA: Med vindens hjälp pressas vatten mot kusterna och höjer vattennivån vid land. Högt vattenstånd på västkusten orsakat av vinden och/eller lufttrycket gör att vatten rinner in till Östersjön via Öresund och Bälten, skriver SMHI.
Denna process kan höja Östersjöns vattenstånd med flera decimeter, hävdar SMHI. Vinden påverkar även de kortvariga variationer i havsvattenståndet i samband med vågor och dyningar. Man brukar använda begreppen vindstuvning, vindfyllning och vindvågor.

Under vintern 2006-2007 var vattenståndet i Östersjön mycket högre än normalt under lång tid på grund av just vindfyllning. Det gav ett rekord i långvarigt högt vattenstånd vid Landsort då havsnivån låg över +40 cm under 54 dagar. Och nu är havsnivån 62-67 cm över normalnivån i Kalmar och 67-70 cm i Kungshomsfort som är SMHI:s andra mätstation i vårt närområde. Den 25 februari när udden försvann i havet låg vinden rakt på från öster. Vår lilla vik blev en del av havet och om inte tången lagt sig som en skyddande vall hade vinden drivit upp vågorna mot vår stora veranda.
– Vi har väldigt mycket vatten i Östersjön, sa Sandra Firstedt, oceanograf på SMHI.
Så sant.

7. KALMARSUND: Ytterligare en faktor för höga havsnivåer är att Kalmarsund är Östersjöns smala midja. Minsta avståndet mellan Öland och fastlandet är cirka 3 kilometer och midjan har visat sig vara en faktor i sig. Den 4 januari år 2017 drog en nordlig vind uppifrån Bottenhavet. Vid Ölands norra udde noterades vid 09-tiden 30 meter per sekund i vindbyarna som pressade enorma vattenmängder in i Kalmarsund. Vid 15-tiden på eftermiddagen utfärdades en klass 2-varning för mycket högt vattenstånd i södra Östersjön samt för stormbyar i Kalmarsund.
– Rekordhög nivå, vid stormen Per var det högt men det här är säkert 15 centimeter högre, konstaterade Hans Johannesson, servicechef Borgholm Energi, på morgonen och hade då stängt av hamnområdet i Borgholm.

Orkanen Per, alternativt Stormen Per, eller Januaristormen 2007, var ett kraftigt lågtryck som under tio år tidigare, den 14 januari år 2007, drabbade Götaland och Svealand. Blekinge, Halland, Småland, Västergötland, Östergötland, Öland och Gotland drabbades hårdast av vindarna.
Men det här var alltså värre. Vi upplevde det på plats på udden. Vi firade nyår och vattnet steg omkring oss. Vi visste att i viken hade vattnet stigit över vägen ut ur Skeppevik. Samtidigt försvann elen – i åtta timmar. Vi satt vid fönstren mot havet med tända ljus. Som tur var upptäckte vi att batteriet i svärmors gamla transistor fortfarande fungerade och vi kunde lyssna på P4 Kalmar, som höll oss informerade om vad som hände där utanför vår begränsade arkipelag.

Havet steg 1,54 meter hos oss och sjön gick till och med upp förbi flaggstången som blivit vårt vattenmärke vid extremt väder. Båten lyftes upp på soldäcket. När eldningstunnan, som jag fått av Calle Bojfors, gled ut i havet blev jag förbannad och rusade ut i vattnet och ingrep mot naturens gång.

Tre år senare har havet visat att det är utsatt för en rad samverkande faktorer. Så här långt har vi kommit undan med skräckblandad förtjusning – och ett kvaddat potatisland. Å andra sidan är strandlinjen nu rensad från fjolårsgräs och den långa randen av kvarlämnad sjötång blir utmärkt som gödsel i odlingsbäddarna.

PS: Kära Alice, det blev kanske en lite lång föreläsning så här första dan i resten av ditt liv. Ovanstående är dock inget inlägg i debatten om klimatförändringarna, som Greta och andra ungdomar diskuterar just nu. Men om vi vidgar perspektivet något: Atmosfäriska floder, den så kallade Pineapple Express, finns på nästan varje kust i världen och sammanhanget läser din bonusmorfar (kalla mig gärna Pappa Peppe eller Don Peppe) i Financial times att Atmospheric rivers are blamed for flooding”: A little-understood weather phenomenon called “atmospheric rivers” — water carried across the Atlantic by strong winds as long streams of vapour — could be central to understanding the severe recent flooding in Europe.

Men det kanske vi kan prata mer om när du lärt dig engelska. Antar att det först blir några dåliga göteborgsskämt…

Hon: ja Alice, såhär långrandig är morfar Peppe, ibland. Men mormor Kerstin kan berätta att hon inte heller orkar läsa allt, eller lyssna på alla föreläsningar med båda öronen öppna. Men det kan bli vår hemlis.

söndag: även havet drar sig tillbaka

Han: Vaknar av min värkande axel, den har molat hela natten. Tittar ut. Havet har dragit sig tillbaka, udden återuppstår. Tar bilden. Kollar i mobilen. När det gäller det stora som händer är din insats liten. Jag ska bli bonusmorfar! Föräldrarna trodde att Alice skulle bli en skottårsunge. Att döma av Melis rapporter i natt blir det en marskatt. Vilken tur, det kan inte vara roligt att bara få fira sin födelsedag vart fjärde år.

I övrigt tänker jag på varför havet är så högt.

Lördag: betydelsen av grönpeppar

Han: Vaknar 05:04. Första tanken: Nu vet jag var det var som förstörde min goda sås till fläskfilén i går kväll: Jag tog fel grönpeppar, burken med lag av vitvinsvinäger. Förbannat! Den burken borde hon ha slängt förra gången vi inte skulle ha använt den.
Men i övrigt är det en lugn morgon. Hon sover.

Hon: skönt sitta inne och titta ut över plantor, regn och högvatten. Peppe serverat goda gambas ajillo som kompensation efter gårdagens ”misslyckade” middag. Nu ska jag försöka rädda resterna…

Fredag: fint besök på udden

Han: Förutom att min kompis Thomas Kanger varit här i veckan fick vi uppleva ett fint besök i går. En duvhök hade slagit en duva och mellanlandet på det som är kvar på tomten på sjösidan.

Han: Besöket finns på film. Varför den publiceras så här vet jag inte. Skickar filmen till Axel Kielland i Köpenhamn som är fågelskådare och pensionerad redaktör på Gyldendal, där han bl a gav ut FUGLEfelthånd-boken som Norstedt gett ut på svenska och som är vår bibel på udden. Axel gratulerar till besöket och bekräftar att det är en duvhök och inte en sparvhök, som jag trodde eftersom vi har en ensam sparvhök på udden. Axel bifogar en bild på en sparvhök i samma pose som han plåtat i Torsås tror jag mig veta.

• 

• 

Han: Som om ingenting hänt – i morse (06:12) kom den ensamma hägern förbi och njöt av soluppgången …

Hon: och snart kommer jag 🙂

Hon: så värt strunta i packhelg i Stockholm och istället ligga i soffan vid havet och snörvla. Och med Ludde tätt intill, till skillnad från svarta sopsäckar och stora bagar från Claes Ohlson på Åsögatan…

Han: Det gjorde hon rätt i, strunta i packandet och komma ner till oss istället. Minnesvärd fredagkväll på udden. I förgrunden Axels fågelbok, uppslagen på duvhök.

Hon: minnesvärd… hrm. En sovande man på vardera sidan 😉

Torsdag: hejdå bästa sofforna!

• 

• 

Hon: Sofforna inköpta 2003, på Hornsgatan, till ”mitt rum” i nya huset i Nockeby (Peppe envisades så jag gick med på mörkgrått tyg)’

Han: Det är priset för ett lyckligt äktenskap, nu när vi ska bli sambo igen här nere. Där lugnet idag infunnit sig. Även om udden fortfarande är borta.

Hon: ja, och frågan är hur stort förråd vi måste hyra för att få plats med alla saker jag inte får slänga eller ge till Statsmissionen…

Tisdag: Havet är vrångt

Han: – Skönt bo i stan när det blåser 18 sekundmeter i byarna.
Sa Håkan, grannen, härom dan. Sant idag. Vaknar med att stugan skakar. SMHI säger att det blåser 8 sekundmeter på Fimpan (skäret utanför vår udde), 14 i byarna. Det tror jag inte på. En video säger mer än en bild. Havet ligger rakt på udden och det betyder i princip att udden är borta, som du ser.

• 

• 

Enligt uppgift är vägen översvämmad vid Kiosken. Och jag som ska hämta Thomas (Kanger) vid flyget om några timmar.

Hon: det är för att det är pålandsvind nu Peppe, när det blåste 22 sekundmeter i helgen var det frånlandsvind och då var vågorna höga ute på Fimpan men nästan kav lugnt i vår vik. Hade det blåst 22 idag hade nog vågorna sköljt över upp på altanen. SMHI har nog rätt 😉

Hon (igen): hur går det med potatislandet…

Han (efter att ha kämpat mot havet): Som jag sa redan i går:
– Inget är så meningslöst som när det som inte borde göras utförs på ett kompetent sätt.

Återkommer om det där med havet och vågorna. Nej, förresten. Jag har inte tid. Hänvisar till den spanske författaren och seglaren Luis Guiseppe Cervantes underhållande El mar y las Olas (Havet och Vågorna):

HAVET OCH VÅGORNA

– Vågorna är oförmögna till stillastående. Liksom hajen dör vågen om den inte får röra sig framåt. Dör gör de likafullt. Påverkade av den ena eller den andra vinden kastar sig vågorna framåt för att timmar, dagar eller veckor eller många år senare nå den efterlängtade stranden där de dör.
Det är vågorna som gör att havet bara ser ut som en jävla massa upprepningar. De föds och dör i ständig rörelse.
Det är det som är skillnaden.
Medan vågorna rör sig framåt i meter per sekund rör sig havet vertikalt i en loj elliptisk rörelse och förblir där det är. ”Vi upplever att vågen färdas över vattnet, men vattnet följer inte med vågen, som man skull kunna tro”, skriver Per Molander i Allt är vågor, Virginia Woolf och den moderna fysiken (Weyler, 2016). ”I själva verket rör sig vattenpartiklarna i cirkelrörelser, störst närmast vattenytan och därefter i allt mindre rörelser ju närmare botten man kommer.”
Havet bryter inte upp, havet förblir där det är.
Havet lever i nuet.
– Precis som äldre lever mer i nuet än de gjorde som unga?
– Rätt! Havet nöjer sig med att vara där det är.
Skriver alltså den spanske författaren L.G. Cervantes.

Hon: Du menar att havet är som du? Du går runt, runt på din udde med dina katter men förblir där du är. Eller för att använda dina egna ord: – Du rör dig vertikalt i en en loj elliptisk rörelse och är inte på väg någonstans.

Han: Fyndigt inpass, men nu handlade utdraget ur Cervantes roman om den sentimentala nostalgi som får Ernst Hemingway att se på havet som en kvinna och Virginia Woolf att se en obädddad säng någon lämnat efter sig.

Hon: Vänta nu! Det inte första gången du grubblar över detta?

Han: Nej, men det är först nu som jag begriper vad mannen som flöt omkring i ett annat hav berättade för mig för många år sedan: Havet och vågen är ett omaka par på en järnvägsperrong. När det är dags för avgång omfamnar de varandra en sista gång. Deras rörelser är tafatta, ty de har bestämt sig. Eller någon av dem har bestämt sig. De vet att de aldrig mer kommer att ses. När de åter dyker upp i hans synfält är vågen redan borta. Havet är ensamt kvar. Han vet varför.3

En annan röst i rummet: Farbror ska kanske gå och lägga sig nu.
I morgon flyger lilla frun in och allt blir bra igen. Kanske gillar hon pergolan vi byggde idag?
_____________
Fotnötter:
1 Formeln utgår från vågens hastighet (H) i fot per sekund, vågens längd (L) mätt i fot och periodiciteten (P) i sekunder. Se Hårt väder till havs, appendix 1 av Colin Stewart, Norstedt 1989, sidan 280 ff.

2 Gå tillbaka till sidan 34 om du glömt vad Capote pratar om. 680

3 Gå till läggen: Hur en man övervinner sin rädsla för hajar (Beijbom Books, 2011).