Söndag: Babet är tillbaka – och det bestämmer dagens blogg

13:20. Utifrån…

Hon: Fy tusan vilket väder det är. Blev sjöblöt bara genom att sticka ut armen genom dörren för att filma. Fortsatte inifrån:

13:30. inifrån,

Men första dagen med vintertid började vackert:

8:07

Och vad gör man i detta väder, jo bakar. Nu måste jag ta ut äppelkakan från ugnen och börja kavla ut knäckebröden.

Han: Hon har som vanligt rätt. Babet är tillbaka. Men hon missar den intressanta frågan:
– Vem är Babet?
Svaret är lika diffust som varför hon återkommer är så aggressiv som hon är. Å ena sidan är namnet Babette namnet på en asteroid som upptäcktes den 25 januari 1987. Å andra sidan är hon även känd i en berättelse av Karen Blixen (Babettes gästabud).
– Babette är även namnet på en gammal stumfilm regisserad av Charles Brabin (mest känd för den första – och bortglömda filmen – om Ben Hur).

Men Babet har ingen kändishistoria. Det vi vet är att stormen fick sitt namn efter en helt vanlig och okänd kvinna som besökte den holländska väderlekstjänsten under ett öppet hus. När kvinnan sa sitt namn, förklarade hon det med att hon fått det ”eftersom jag föddes under en storm”.
– Intressant, eller hur?
Babet måste ha gjort ett stort intryck på metrologerna. Förresten, om du undrar, så uttalas namnet Bab-ET (med betoning på andra stavelsen).

Nåja. Kanske är det den ingång jag behöver för dagens blogg. Ulf Wickbom, journalist och författare som jag kände redan förr-i-tiden-tiden gör en tänkvärd reflexion i sin krönika i Barometern (26 okt): ”Jag kunde aldrig lära mig historia. Det var mitt sämsta ämne i skolan. Någon ville banka i mig årtal, ­regenter och nordiska sjuårskriget. Det var lika abstrakt som fysikens atomer och kemins molekyler. Någon försökte skicka in mig i det förgångna. Jag hittade inte ens ingången.
I dag är det annorlunda. Historien kommer till mig. Kanske beror det på att egna erfarenheter kan ta emot andras. Samtiden blir en aning mer begriplig. Människor från det förgångna delar med sig av sina erfarenheter. Det mesta har hänt förut.”

Det mesta har hänt förut. Det är inte alltid vi tror det. Det är en bristsjukdom som göms under modernitetens glättiga yta. Under de senaste 8 000 åren har det fötts ca 108 miljarder människor på vår planet.
– Idag lever alltså ca sju (7) procent av alla som har levt, skriver några forskare.
Det betyder att det mesta av det vi människor känner, tänker och upplever år 2023 redan har känts, tänkts och upplevts av de 100 miljarder som levt före oss.
Visst, teknikutvecklingen gör att det vi häpnar över nya saker. Men själva häpnaden över nya saker som händer skiljer oss inte från den häpnad som de generationer som häpnade över elden eller de människor som tappade hakan när de fattade att jorden är rund och inte platt.

Det mesta har hänt förut. Känns bra att tänka på, tycker jag. Det gör att jag med mina erfarenheter gör mig mer öppen för att ta emot andras erfarenheter, för att tala med Ulf Wickbom.
Gör jag det blir samtiden en aning mer begriplig.
– Undrar du fortfarande varför jag efter fyra år på udden fortfarande bygger bokhyllor med böcker där människor från det förgångna delar med sig av sina erfarenheter och livsinsikter?

Vid närmare eftertanke: Om det inte hade varit söndag och om det inte regnat och blåst styv kuling rakt på udden, så skulle jag åka och skruva ihop min nya bokhylla i torpet.
Men som Ulf Lundell lärt oss:
– Ett inställt arbete är också ett arbete.

Alltså nöjer jag med att betrakta Babet inifrån och läsa mina nya böcker som ska stå i den nya bokhyllan. Under Torsås marknad besökte jag nämligen den enda bokhandeln i byn. Det var tur i oturen, för jag fick veta att i veckan slår ägarna igen sin låda.
– Böcker säljer inte längre, säger ägarinnan med en suck.
Och jag förstår varför.
Jag köper fyra böcker – 1 639 sidor! – med samlade erfarenheter för 200 kr (en flaska vin). Förutom Antony Beevors initierade genomgång av spanska inbördeskriget, även Henrik Karlssons lunta om Wilhelm Peterson Berger. Även Från Bröms till Göddabo, berättelser utgivna av Söderåkra Hembygdsgille och Claes de Faires roman Alla lyckliga familjer liknar varandra.

Den senare kostade bara 45 kr (= en dosa tobaksfritt snus!) och romanen finns redan med dedikation i en av mina ouppackade boklådor. Men författaren är en kompis. Som av en händelse som ser ut som en tanke läser jag denna blåsiga dag på udden hans fjärde roman som heter just det, Roman 4.
– Den är bra! Oroväckande bra, Claes. Det är därför recensenterna inte riktigt vet vad de ska tycka.

Inför nästa bokklubb!

Hon, igen: bakat klart! Återgår till soffan och bokklubbsboken. Den lovar gott redan efter några sidor.

Med utsikt över min fantastiska kaktus som nu blommar än mer!

Lördag: Dina spegelneuroner avslöjar dig

Han: Erkänn att du får lust att le med kvinnorna på bilden. Det har med dina spegelneuroner att göra. Genom dem upplever vi andras känslor som våra egna.
– Detta även om vi bara ser dem på bild.
Som namnet antyder är dina spegelneuroner ett gäng nervceller i hjärnan som är experter på att härma det du ser andra uppleva.
– Detta vare sig du vill det eller inte.
Det är därför du gäspar när någon i din närhet gäspar även om du egentligen inte kände dig trött.

Spegelneuroner snurrar runt i de delar av din hjärnbark som hanterar känslor och språk. De binder samman handlingar, känslor, sinnesintryck.
– Vad andra människor säger och vad de utstrålar.
Dina spegelneuroner är en spegel som får dig att tro att du själv upplever det du egentligen bara uppfattar med dina sinnen.
Vi smittas av hur andra ser och agerar.
Och kanske viktigare:
– Andra i vår omgivning smittas av vad de ser oss göra, säga och inte minst hur vi ser ut att känna när de träffar oss.

Typ som på bilden ovan. Två kvinnor som inte känner varann närmare möts i kön till ståndet med godis från Mariannelund på gårdagens marknad i Torsås.
– Och visst får vi lust att le med dem?
Frågan är hur våra spegelneuroner reagerar när vi ser de här två:

Svaret på den frågan får vi vid nästa val. Men nu något som får mina mungipor att dras uppåt. Som vi berättade i går tappade vår gamla en fotfästet i den senaste stormen. En stam är förlorad men jag har hjälpt den andra på fötter.
Vi får se om den klarar sig.


Varför vi bryr oss? Enligt Rolf, vars familj ägt udden sedan år 1905 växte enarna här långt innan vi stugägare invaderade området. Härom veckan fick vi klart för oss att hennes pappa Bertil Pettersson och Anna-Britta kom hit redan år 1946 och redan då stod den här enen här.
Enen var en av de första buskarna som invandrade till Sverige när isen drog sig tillbaka efter den senaste istiden och en en kan bli 2000 år gammal. Det äldsta kända svenska exemplaret fanns Sareks nationalpark, hen blev 850 år innan den blåste sönder i en storm.
Detta på grund av människorna avverkat hens grannar. Den nu äldsta enen lever i Katrineholm och är 600 år gammal.
– Hur gammal vår en är vet vi inte.

Varför jag bryr mig? Det korta svaret: Jag tar det personligt. Så länge den får vara kvar på udden får gubben på udden vara det.

Tack!

Hon: är väldigt glad för att enen fått tillbaka lite av sin forna siluett, och håller tummarna för att den fortfarande har lite livsnerv i sig.

Det har verkligen varit en lördag i arbetets tecken. Jag har klippt ner alla chiliplantor i växthusen. Nu får de frukter som var kvar eftermogna inne i värmen.

Och in i växthuset flyttade istället olivträdet, fikonträdet, det lilla citronträdet och alla pelargoner. Det stora citronträdet fick flytta in redan ett par veckor sedan.

Jag måste verkligen skörda citronerna nu och göra limoncello…

Fredag: Nationaldag med marknadsgodis

Han: Somliga kallar det för Torsås Nationaldag när ungarna är lediga från skolan och de lokala företagen stänger klockan 12.
– För somliga är det dagen när hon absolut måste köpa marknadsgodis från Mariannelund.
Så blev det förstås också idag, även om det duggregnade över de 160 tappra knallarna som invaderat hålan som vanligtvis är ”så liten att den tar slut innan man ens hunnit halvvägs”.

Det är marknaden hon träffar gamla klasskamrater och andra vi lärt känna senare. Som till exempel Eddies bonusmatte Monika som naturligtvis även kände Bertil och Anna-Britta på udden.

Resten var ungefär lika inspirerande som den stora marknadsdagen brukar vara:

Hon: Förutom teaterkonfekten (det är godiset som bara finns på marknaden, typ söt och randigt marsipan…) var mitt främsta ärende i byn idag att gå och klippa mig hos Petra. Väldigt nöjd, som vanligt, tack Petra! Annars hade vi nog stannar hemma, skitväder. Regn, blåsigt och kallt.

Okej, så gör vi!
Bästa frissan!

Och dessutom är det en fredag i sorgens tecken på udden. Upptäckte i gårkväll att vår superfina och högt älskade en utanför Chateau Margareta har blåst ner i stormen.

Halv en…

I alla fall halva. F_n ta Babet!!! Jag började gråta. Och Mellström (kunnig granne) som kom förbi för att hämta grönkål, konstaterade att för mycket av rötterna har gått sönder för att den ska gå att rädda.

Han lovade dock att reka var vi kan få tag på nya små enar att sätta. Det är ingen återväxt härnere alls, och fler och fler har gått hädan.

Onsdag: Grått ute, färggrant inne – och en tanke kring klimatförändringarna

Hon: urtrist väder. Grått, blåsigt och duggregn. Tack november-kaktus för att du blommar så fantastiskt fint och lyser upp härinne.

Kunde inte välja vilken sida av kaktusen jag skulle visa, vacker från alla håll. Så blev två. För övrigt har dagen gått åt chilikryddsproduktion.

Han: Jag älskar hennes sätt att se det vackra. Idag är det jag som är Krösa-Maja. Ungefär så här:
– Det enda konstiga med den gångna veckans havsnivåhöjning är att den kommer redan i oktober.
Havet brukar anfalla udden först i januari-februari.


Är det en tillfällighet eller beror det på klimatförändringarna?
Det vet vi inte.
Vad vi vet är att det ligger mycket i ordspråket:
– Förvänta dig det värsta, hoppas på det bästa och ta det som det kommer.

Tack Peter & co på EDE, tack Kasper på Satser i Bergkvara för att ni finns.

Kanske är det därför vi nu har installerat en värmepump även i torpet. Jag tänker så här: Energi är den största källan för växthusgasutsläpp i EU, 77 procent enligt forskarna. EU vill även, som Europaparlamentet godkände i september 2022, minska den slutliga energiförbrukningen med 40 procent och minska primärenergiförbrukningen med 42,5 procent.

Visst, vår nya värmepump kommer kanske inte att märkas i statistiken.Å andra sidan är även vår investeringen liten. Cirka 10 000 kr inkl installation.Men det finns en poäng:
– Vår elräkningarna kommer att sjunka med 30 – 50 procent jämfört med om vi sätter på elementen i vinter.
(I en normalvilla som har takhöjd 2,4 m och treglasfönster, då är det mer mot 50 procent, enligt Elon. Takhöjden i torpet är 1,87 meter.)
Win Win, som det heter på Swengelska. Eller en ömsevinst som det heter på svenska. Åtminstine idag när Svenska Akademiens ordbok är färdigskriven efter 140 år.

PS: Vet du förresten vad det sista ordet i Akademins ordbok är? Hade du lyssnat på Sveriges radio P1 hade du vetat.
– Svaret är Öxla.
Om du inte hört ordet förut så kan det bero på din ålder. Ordet har inte använts i skriven text sedan år 1572.
Vad det betyder?
– Vad sägs om att pippa?

Tisdag: Mer arbetsskygg än de afghanska pojkarna

Nu kommer vattnet uppifrån.

Han: Undrar du om vädret på udden? Svar: Efter att havet dragit sig tillbaka kommer vattnet från himlen. Grått, grått. 8-14 sekundmeter från NO som får 8° att kännas som 4 grader.
– Innesittarväder.

Nu till dagens text. ”Jag är mitt egen prekariat”, hör jag tecknaren Joakim Pirinen säga på kulturradion. Socker-Connys skapare firar 40 år som en av landets mest säregna serietecknare.
– Min arbetsgivare är nyckfull. Ibland kan de ta veckor innan han hör av sig. Då sitter jag bara och väntar på att jag ska få order om vad jag ska göra.

Även Piranen tillhör prekariatet.

Prekariat är ett begrepp ”som används för att beskriva en grupp människor i samhället som på grund av osäkra anställningsförhållanden lever i ett tillstånd utan förutsägbarhet och säkerheter” (Wikipedia). Sedan 2010-talet bär prekariatet upp den så kallade gigekonomin där de gamla arbetsrättsreglerna inte gäller.

Om Joakim Piranen tillhör det prekariatet så gör jag det också. Även min arbetsgivare är nyckfull. Ibland kan de ta dagar innan chefen hör av sig. Då sitter jag bara och väntar på att mitt överjag ska ge order om vad jag ska göra.
– Det är ändå han som är chef.

20 längdmeter planhyvlad furu..

Men han verkar vara lika ofokuserad som jag. Den 6 okt gjorde jag en anteckning här på bloggen att jag fick i uppdrag att mäta upp en bokhylla i torpet.
Den bokhyllan har han, överjaget alltså, snackat om sen vi köpte torpet för snart två år sedan.
– Och nu ska jobbet alltså göras.

Ser inte mycket ut för världen. Med det ska bli 12,6 längdmeter böcker.

Egentligen började jag med bokhyllan redan för en månad sedan. Den 28 september beställde jag virket av Bebbe på Lindbergs (XL-Bygg). Planhyvlad furu 21 x 167, 19,8 längdmeter (Pris: 1 424,89 kr + moms).
Efter fyra resor upp till Gökalund har jag kapat upp alla 15 bitarna, figursågat dem efter vägglisterna och slipat alla ändar. Jag har pratat med Anderssons Måleri i Torsås för att sputmåla delarna vita innan jag monterar ihop hyllan.
– Tyvärr har Ken inte återkommit, så jag funderar på att montera och måla hyllan själv.
Vi får se hur det blir.
– Att tänka på arbete är också ett arbete.


Apropå arbete är det bra att läsa morgontidningen. Ibland vaccinerar det mot fördomar. Idag läser jag t ex att Eskil Wadensjö, professor emeritus i nationalekonomi vid Stockholms universitet, har forskat om vad som hände med de ensamkommande afghanska grabbar som kom till Sverige år 2015.
Med tanke på allt som sagt som den ”öppna hjärtans”-politik som Fredrik Reinfeldt fått klä skott för, är professorns slutsats överraskande:
– Det vi ser är att det går mycket bra, särskilt för ensamkommande från Afghanistan, att etablera sig på arbetsmarknaden, säger han till Dagens Nyheter.

Bland afghanskfödda män i åldrarna 16–64 år var sysselsättningsgraden år 2022 78 procent, enligt Eskil Wadensjö. För samma ålderskategori bland svenskfödda pojkar låg siffran på 80 procent.
Vad det beror på har professorn inget säkert svar på.
– Men man kan spekulera kring att det är en grupp som är selekterad. I och med att när man ska fly så måste man vara stark, så att säga. Det är inte de svaga som kommer, utan de som har förmågan.
– Sedan är de såklart också motiverade, för man har ofta familj kvar och vill hjälpa dem med inkomst, säger professor Wadensjö.

Så var det men den fördomen. Känns som jag trots allt borde ta mig samman och åka upp till torpet. Svensk gubbe vill ju gärna vara lika arbetsam som en afghansk flyktinggrabb.

Årets första beställning, fyra av vardera.

Hon: jag har också arbetat lite idag. Första beställningen chilikryddor är äntligen fyllda, etiketterade, paketerade och på väg till Skåne. Tack Corinna, så glad att du gillar mina kryddor och kommer tillbaka med beställning även i år. Och så glad att förra årets nya Chilikrydda också föll dig i smaken.

Hoppas bara de kommer fram okej. Sparade in på tejpen för att komma under två kilo, det gick sådär… Men det var inte så stor skillnad på portot och JackyTempo tejpade om paketen rejält och skrev ut nya läsbara adresser. Kommer inte visa mina oläsbara kråkor här ;).

Attans!!!

Nu fortsätter jag mala och fylla burkar. Har beställningar som ska med upp till Stockholm om tre veckor också. Har dessutom satt in tre plåtar med nyplockade chilis i ugnen idag. Jag tror det blir ett bra kryddår. Kanske måste börja marknadsföra dem…

Han, igen: I helgen löste vi en mordgåta med några vänner. Mordet begicks på Kalmar slott. Slottets historia är förmodligen Sveriges  kanske mest intressanta. Idag är Sveriges gränsförsvar top of mind och under lång tid var slottet central i vårt gränsförsvar genom sitt strategiska läge. Idag har vi glömt att Sveriges gräns mot dåtidens stormakt gick då bara några få mil söder om Kalmar.
– Några få kilometer söder om udden faktiskt.
Nu för tiden får inte ungjävlarna veta att här i gränstrakterna stod de viktiga slagen om Sverige som nation.
Om det har jag skrivit.

Snillen spekulerar om vem som mördaren är (de hade fel).

Nåja. Mordgåtan vi blev inblandade i helgen hade kanske inte riktigt med de striderna att göra. Men det var intressant och väl regisserat.
– Rekommenderas!
Dessutom serverades god mat:
Förrätt: Confiterad Solmarkabeta – kräm på lantägg och lagrad ost från Ölands köksmejeri – rökta pumpafrön – kryddpicklad blomkål.
Huvudrätt: Salviastekt fläskrygg från Kläckeberga – svampfrikassé med purjolök & svartkål – terrin på potatis, pumpa & citrontimjan – frasig lökmüsli.
Vegetarisk huvudrätt om du föredrar det: Salviastekt rotselleri från Vassmolösa – svampfrikassé med purjolök & svartkål – terrin på potatis, pumpa & citrontimjan – frasig lökmüsli.
Efterrätt: Mörk chokladbakelse på brynt havrebotten – citrusmarinerade svarta vinbär – salt havtornsmaräng.

Du bokar dina biljetter här.

Måndag: Tack Babet!

Hon: snacka om bra gödning, finfin blåstång. Nu är det full fart med köra ut den i pallkragarna. Förhoppningsvis kväver den ogräset dessutom :).

Jodå, igår drog sig vattnet tillbaka och inte en vindpust kändes av. Dimman låg dock tät. Idag skiner solen! Dock glömt dokumentera, fullt upp med tången.

11:30 igår. Lugnet efter stormen.

Han: Förr sa man att det är av barn och dårar man får höra sanningen. Numera är det unga dåraktiga gängmedlemmar som ger sanningen om vårt samhälle. ”Det är chockerande att gamla tjuvregler har slutat gälla”, konstaterar juristen och författaren Jens Lapidus.

Kanske är det av författare vi får höra sanningen? En annan del av sanningen bidrar författaren David Lagercrantz med i Expressen.
”Faktum är att vi var många som såg det här komma och varnade för det” sa statsminister Ulf Kristersson i sitt tal till nationen under de svartaste dagarna i gängkriget. ”Orden är redan klassiska”, menar Lagercrantz, ”så jag får gratulera till det, gissar jag. När sa han senast något som dröjde sig kvar på det viset?”

Vi har de politiker vi förtjänar.

Det är ironi. ”Flera av de värsta ögonblicken i historien har tagit fram det bästa i oss”, fortsätter David. ”Vad vi behöver – förutom akuta åtgärder – är en förståelse för den förödelse som drabbat landet, och en bild av att det är verkliga människor som dödas, och verkliga familjer som skriker av smärta, och slits sönder. Vad vi behöver är någon som talar om för oss att vi är bättre än så här, och att vi klarat kriser förut. Vi är en stolt nation, eller borde vara det, och tillsammans kan vi resa oss ur askan. Vad vi behöver är någon som kan ge oss hopp och kämpaglöd, någon som får oss att vilja tända ljus och marschera på gatorna, och visa att vi också vill bidra till att lösa krisen… Vad vi behöver är ledare värda namnet, inte sårade egon som påstår sig ha sett in i framtiden när de i själva verket bara vill vinna tarvliga poäng, och rädda sina ansikten.” 

Slutsatsen tål att tänkas på:
”Ynkedomen i det politiska ledarskapet skrämmer mig lika mycket som våldet på gatorna.”
Hmmm, det till synes stora problemet med den slutsatsen, är vi medborgare i den stolta nationen är att det är vi som röstar fram de politiker vi har.
– Gång på gång.

Så tillbaka till udden. Hon har rätt. Havet tar och havet ger. Så här såg det ut i lördags morgon:

Havet steg minst 75 cm och nådde alltså förbi flaggstången. Men så här ser det ut idag.
– Igen.
Och inte bara det. Hon fick alltså dessutom en massa gödning till sina odlingsbäddar.
Slutet gott, allting gott.
– För den här gången.

Värre gick det i Bergkvara hamn enligt vår kompis Blomman, som tillhör Sjöräddningen. Träbryggan, som jag ett hundratal andra stod på för några veckor sedan, finns inte mer.

Fredag: Vindkraften drabbar oss – frågan är om vi ska ta vara på den

Han: Det blåser 21 sekunder i byarna och havet stiger, udden krymper. Imponerande vilka krafter vindkraften sätter i rörelse! I natt ska det bli 25 sekundmeter och havet i Kalmarsund förväntas stiga med 1,2 meter enligt SMHI.
Ironiskt nog läser vi i tidningen att länsstyrelsen stoppar ännu en vindkraftspark där ute i Östersjön. Där det förmodligen blåser ännu mer.

Ur dagens Barometern.

På förekommen anledning har jag skrivit om den stora vindparken Södra Victoria sju mil sydost om Öland. Havskabeln ska nämligen landas här hos oss.
Vilket vår stugförening haft synpunkter på.
– Och som bolaget tagit hänsyn i sin dragning.

Nu har Länsstyrelsen i Kalmar län alltså stoppar tillståndsprocessen för Södra Victoria. En del avparken ligger i Natura 2000-området Hoburgs bank och Midsjöbankarna.
– Naturen tål inte den här typen av exploatering, säger Martin Unell, avdelningschef på länsstyrelsen i Kalmar län.
Det finns risk att alfåglar som häckar här från hela världen trängs undan, liksom den kritiskt hotade östersjötumlaren, menar länsstyrelsen.
Så kan det vara. Det är bra att myndigheterna skyddar fågel- och djurlivet.

På en annan sida i samma tidning läser jag Vindpark Ljungbyholm har polisanmäls. De boende ska ha fått ”utstå för lång tid av rörlig skugga från vindsnurrorna”. Boende kring parken, som ligger på gränsen mellan Nybro och Kalmar, får störas av rörlig skugga i maximalt åtta (8) timmar per år, enligt tillståndet.
Den gränsen har passerats vid sammanlagt åtta fastigheter i Brändebo, Igersdela, Österhultsmåla och Konungaryd.
– Överskridningarna är mellan två och 30 minuter årligen. Så kan det säkert vara. Lagar och regler ska följas.
– Men.

Möjligen beror det på att jag är en kraftverksunge. Uppfödd på ett kraftverksbygge i Norrlands inland. Kanske beror det på att min pappa var med och byggde detta vattenkraftverk.
– Ett antal kraftverk förövrigt.
Kraftverk som människor sex-sju decennier senare klagar på för att de förstört fisket i älvarna.

Blösjöälven, nedströms Hovdedammen på vägen till Sippmikk där vi har vår fjällstuga.

Så kan det vara. Men det är också så jag är uppfödd med föreställningen att våra vattenkraftverk bidrog till att elektrifiera landet, inklusive för Jormborna och Stora Blåsjön.
– Utan vattenkraften hade vi inte byggt Sverige som det välfärdsland vi lever i.
Min slutsats denna blåsiga dag på udden:
– Med dagens regler, lagar, opinioner och politiker hade pappas kraftverk aldrig fått byggas.
Hade det gjort vår värld bättre eller sämre?

Hon: ja men jag tycker ändå det är bra att någon tar hänsyn till övriga invånare på vår planet och inte bara ser till människans intresse…

Går knappt att gå mot vinden…

Lämnade norra udden och tog en promenad in mot södra dito. Tre torra träd i dungen har rykt och inne i viken ligger badbryggan och hela ”playan” under vatten…

För övrigt ägnat dagen åt bakning. Förutom att följa ovädret då. Lite spännande är det allt. (Ska enligt SMHI bli ännu hårdare vindar i natt…).

Surdegslevain
Knäckebröd
Hallongrottor
Paj på uddens grödor. (Den blev supergod!)

Just det, vi var förbi hos grannen också och kollade så deras hus inte seglat iväg …

Han, igen: Skrev igår (för) långt om innovativ whiskytillverkning i mina gamla hemtrakter. Kanske kände du igen min kompis Gunnar Nicke Westrin. Kan bero på att du sett hans mössa på ett öl på Systemet? Skrev om det här.

Den färgglada mössan har Nicke för övrigt haft sedan början av 60-talet. Det vill säga ett decennium innan den amerikanske konstnären Gilbert Baker gjorde en känd flagga av färgerna.
Om jag inte har fel är den mössan aktuell även i en redan omtalad bok och utställning av fotografen och filmaren Jens Assur. Aktuell med utställningen ”Privat natur” på Liljevalchs i huvudstaden.
Även Jens är en kamrat i förskingringen. Vi träffades senast i världens centrum, vår lilla värld.
– På Sturehof, alltså.


Torsdag: Och det ska bli mycket värre…

17 sekundmeter. 16:45.

Hon: lika högt vatten, men nu blåser det hård pålandsvind, är mycket kallare och mulet med regnskurar. Och imorgon ska det bli stormbyar (23 s/m).

Vad göra… baka förstås! Men jag har också satt ett par microdwarfar. Små små tomatplantor. De ska jag ha inne under växtbelysning i vinter. De blir inte så mycket godare än de du köper på Ica, tomater vill ha sol, men det är ändå kul att ha sina egna.

Tack Åsa!

Igår fick jag nämligen efterlängtad post, ett brev med tomatfröer från Tomatmamman. Jag har beställt fröer av henne i flera år, hon bor bara några mil norr om oss, och var inte så känd första åren. Nu är hon megapoppis. Det är hon värd.

Han: Läser i Ugglas gamla nyhetssajt (där jag skrev en nyhetsblogg) att ett gäng studenter vid Eindhovens tekniska universitet har byggt vad man kallar ”världens första soldrivna bil”. Teamet testade bilen i Marocko tidigare i höst och körde mer än 100 mil genom Marocko.
– På gratis solenergi.

Stella Terra: Världens första soldrivna SUV

Intressant tycker jag denna blåsiga torsdag. Innovation betyder förmåga att hitta nya lösningar på gamla problem och nya behov. Lyssnar vi på den partipolitiska mediedebatten får man lätt intryck att förmågan att tänka nytt saknas.
– Det är ensidig bild av Sverige.  
För sextonde året i rad hamnar Sverige tvärtom bland topp 3 i Global Innovation Index.

Den årliga undersökningen Global Innovation Index jämför 132 länders innovationsmöjligheter och resultat utifrån 80 indikatorer. Förutom politiskt klimat, utbildning, vetenskapliga publikationer, infrastruktur och idéskapande mäter indexet kriterier som patent- och varumärkesansökningar men även indikatorer för skapande av appar för mobiltelefoner, export av högteknologi, mm.
Innovationsrankingen har publicerats årligen sedan år 2007 och oavsett regering tillhör Sverige de bästa.
– Det är fantastiskt att Sverige fortsätter att placera sig i världstoppen, säger Peter Strömbäck, generaldirektör Patent- och registreringsverket.

Om någon har möjlighet att bidra till en bättre värld så är det alltså vi som bor i det här landet.

Innovationskraften bubblar på många områden runt om i landet. I stort och smått. Härom dan blev jag inbjuden för att smaka svensk whisky från Höga kusten i Ångermanland.
Och som man ropar får man svar. Särskilt om man skriver om whisky.
– Varför går du över Vattudalen för att få nåt att dricka om du uppvuxen i Strömsund, undrar min gamla kompis Nicke.


Jomenvisst, det är bara att läsa tidningen: ”Längs Ströms Vattudals skogsbeklädda norra stränder några mil utanför Strömsund ligger byn Äspnäs. Följer man den vindlande vintervägen, smyckad med julpyntade gårdar som leder fram till byn, landar man hos det lokala hantverksdestilleriet Vattudalen Whisky. Bland granarna på en liten höjd med utsikt mot sjön ligger timmerhusen med ekfaten som lagrar sitt innehåll, en kopparbrännare som för tankarna mot Taj Mahal eller Röda Torget i Moskva, och den nya produkten som ska lanseras i dagarna.”

Så lyriskt beskriver Jämtlands Tidning platsen där pojkarna Rislund skapar sin Vattudalen Rye Whiskey. Gjord på 70 procent råg och 30 procent kornmalt. Lagrad i ekfat från ISC Kentucky Barrels. Lanseras snart på Systembolaget där redan andra starka drycker från Äspnäs säljs.
Självklart har jag informerat Conny på den andra udden.
– Han är min tålmodige lärare i ämnet och det är ju alltid kul att lära magistern något han inte redan visste.

Bröder med rätt att göra whisky.

Varför jag bryr mig? Nostalgi, ty allt hänger ihop i min historiebok. I mitten av 60-talet tillbringade Nicke och jag de ljuva studentåren i samma gäng i Strömsund. Även han var medlem i Ria Wägner Fanclub, Lajbanerna och ständig gäst på Sviten.
Nicke, som egentligen heter Gunnar Westrin, blev en känd profil i natur- ich fiskekretsar.

Byn Äspnäs är för Nicke vad Blåsjöfallet är för mig. Ett Shangri-La för en pojke. Innan spriten kom till byn var Äspnäs mest känd för att författaren och Svenska Akademiledamoten Kjell Espmark växte upp där. Espmark, som råkar vara min svenska favoritförfattare, var dessutom nära släkt med Gunnar Nicke Westrin.
– Vilket gjort att jag under alla år i förskingringen alltid sänt min kompis en tanke när jag köpt en ny roman av Espmark.

För att fortsätta denna övning i allitteration kan tilläggas att Äspnäs dyker upp i Sven Simonsson skruvade och ständigt aktuella trilogi om Yamal, en invandrad och (av Göran Persson) tvångsförflyttad palestiner som hamnar i den jämtländska avkroken Aspvik ”där man måste ha bott i tre generationer innan man får gå med hund under älgjakten”.
Sven Simonsson å sin sida är även han inskriven i min nostalgiska historiebok. Han är och var storebror med den första flickvän jag förlorade – hjärta, smärta och rimmade kärleksdikter. Svens och Evas storebror heter Nisse. Läkare, författare och välkänd föredragshållare, vars medicinhistoriska program jag såg på SVT och TV4 under 90-talet.
– Det händer att vi fortfarande stöter ihop på Sturehof.
Pappa Gunnar drev dessutom ”Simonsons Handelsbod”, en institution för oss som blev unga vuxna i Strömsund. Simonsons stora villa blev dessutom en samlingsplats för vårtt gäng, särskilt musikrummet i källaren. Jag minns att mamma Maud var barsk men tålmodig; framförallt en av få vuxna jag relaterade till under åren som inneboende femton mil från mina egna föräldrar.

I efterhand har jag även förstått att Simonsons var ett nav för dåtidens svenska kulturprofiler. Yngve Gamlin var ofta gäst här och det var Nisse som tipsade Beppe Wolgers om huset på Öhn. Det finns skäl varför minnesvärda delar av Vilgot Sjömans kultfilm ”Nyfiken Gul & blå” utspelas i Strömsund.
– Sven, när du skriver den stora kulturhistorien om Strömsund kan du börja med griskultingen ni hade hemma i villan. Den som ni fick från gården i Äspnäs där Nicke Westrins mamma och författaren Kjell Espmark växte upp.

Du som orkat läsa ända hit förstår kanske varför whisky från Äspnäs i min värld inte är vilket kattpiss som helst.

Onsdag: Medan havet stiger och Krösa-Majorna kraxar

8:30

Hon: frukost ute, det var ett tag sedan, och är det månne sista i år? Väldigt skönt trots att solen inte värmer så mycket längre.

11:30

Men havsnivån är väldigt hög, borde vi vara oroliga… inte brukar det vara högvatten så här tidigt på hösten?

14:30

Han: Havet stiger, plus 68-71 cm hittills, enligt SMHI. Normalt eller ett utslag av klimatförändringarna?
– Future will tell.
Frågan är om vi orkar bry oss.

Mördade svenskar i Bryssel. Krig i Ukraina. Och nu krig i Mellanöstern. Begripligt att vi alla inte också orkar tänka att delar av jorden – t ex Gazaremsan och delar av Israel – är en region där det redan om 30 år kan vara för varmt för människor att bo på.
Det finns fler sådana områden där krig pågår. I Yemen där krig pågått länge om vem som ska kontrollera vad räknar forskarna med att om medeltemperaturen stiger med 4 grader till år 2100 kommer hamnstaden al-Hudaydah, med över 700 000 invånare, att ha över 300 dagar per år med fuktig värme som människor inte kan leva i.

Framtiden. Om vi inte orkar bekämpa klimatförändringarna

Som naiv utvecklingsoptimist vill jag tro att vi kan hålla flera tankar i huvudet. Och att vi faktiskt kan göra något åt det. Häromdagen ställde jag tre frågor till dig om vad som görs mot klimatförändringarna.
– Förmodligen har du gissat fel på mina frågor. Det beror på att ditt tänkande infiltrerats av alarmister och journalister som vet att dåliga nyheter säljer bättre än positiva. Så här är det:

Fråga 1: Mer än varannan svensk tror att utsläppen av växthusgaser inom Sverige har ökat sedan 1990. Enligt Naturvårdsverket har de minskat med 33 procent fram till 2022. Endast 7 procent svarade korrekt. Även om vi räknar med svenskarnas klimatpåverkan av vår konsumtion har utsläppen minskat med 25 procent sedan mätningarna påbörjades 2008.

Fråga 2: Varannan svensk tror att de eller samhället kommer att påverkas negativt när Sverige ställer om. Men det som är uppseendeväckande är att majoriteten i många fall tror att priset för konsument kommer vara tio gånger högre än vad det faktiskt kostar att producera fossilfritt. Beräkningar visar att ökade kostnader i produktionsled har en marginell påverkan på slutprodukten, den extra kostnaden landar ofta på cirka 1 procent mer per produkt.

Exempelvis kommer en limpa bröd som i dag kostar 25 kronor i butik att kosta 50 öre mer att tillverka om den är bakad på fossilfritt producerat mjöl. Majoriteten trodde 5 kronor extra.

Fråga 3: Svensk bilindustri planerar att sälja i princip enbart elbilar 2030, men när vi konsumenter tror de att de laddbara bilarna bara kommer att utgöra 50 procent av nyförsäljningen.
Ovanpå detta tror nästan varannan av oss att elektrifieringen av personbilsflottan kommer att öka elanvändningen med 130 TWh – när det i själva verket handlar om en ökning med blygsamma 20 TWh enligt bilbranschen.

Det fler framsteg. Kolla vad du (inte) vet här.

Källa: Fossilfritt Sverige.


Min enkla slutsats: Terror och förtryck måste och kan bekämpas. Klimatförändringarna måste bromsas upp. Vi väljer om vi bara ser problemet eller om vi också ser möjligheterna. En uppenbar risk är att Krösa-Majorna ger dig och mig en skev verklighetsuppfattning som passiviserar oss. Gör oss mer rädda för omställningen än för själva klimatförändringarna.

Skriv gärna och säg vad du tycker. Vårt kommentarsfäl funkar dåligt. Skriv till peppe.engberg@gmail.com

Måndag: sol, fest och det där med klimatet …

Vilket väder!!!

Hon: vaknar pigg till en underbart solig och vindstilla måndag. Dessutom är det min sons födelsedag. Grattis Adam!

Men i helgen firade vi Tina, bästis sen typ fyrtio år tillbaka i tiden. Hon fyllde år i juni, men det är aldrig för sent att fira och firas. Så Adam, det blir skönsång irl i november ;).

Vi började med skumpa i Jennys nya växthus…
…sen åkte vi till Stufvenäs och spa:ade…
…medan grabbarna stod i köket…
…och förberedde middagen…
…det gjorde ni jäkligt bra! Impad! Så gott.
Skål!
Ps. TK och Melvin hade förstås också kökstjänst innan middagen. Bra jobbat!

Han: Trevligt hade vi, men nu blir det inte det.”Den som står inför en mardröm kan inte tänka på morgondagen”, skriver Kristina Lindquist i tidningen idag. Alla säger att klimatfrågan är viktig. Men det är alltid en massa annat som kommer emellan.
Vi vet vad som hänt och händer i I Israel och Palestina. Men det vi vet skymmer det vi också vet: Att inom bara några få decennier kan det vara närmast omöjlig att leva på den mark alla slåss om.

I februari skrev en israeliska tidningen Haaretz en stort uppslagen artikel om den bistra verklighet som väntar regionen runt år 2050. ”Extrema värmeböljor, översvämningar, bränder, hotade skördar och en kustlinje som börjar ätas upp av havet. För Gazas del konstaterar en expert att det salta kommer att läcka in i marken och göra dricksvattnet ’hundra procent otjänligt’ …”.
Lättare då att stoppa huvudet i sanden och slåss om historieskrivningen.

Klimatfrågan är konkret. Och den avgörs idag. Det är visserligen bara måndag men här kommer veckans läxförhör:

Fråga 1: Hur mycket tror du att utsläppen av växthusgaser inom Sverige har ökat sedan 1990?
Till din hjälp till erinran kan jag säga att varannan svensk enligt Novus tror att utsläppen av växthusgaser inom Sverige har ökat med 10 procent eller mer.

Hembakat. Men vad kommer limpan att kosta på Ica?

Fråga 2: Även vi som oroar oss för klimatförändringarna inser att fossilfri produktion fördyrar maten. Och många är beredda att betala mer men sanningen är konkret:
– Hur mycket tror du att en limpa som i dag kostar 25 kronor i din butik kommer att kosta om den är bakad på fossilfritt producerat mjöl?
Hjälp till erinran: En majoritet i Novus enkät tror att vi får betala 5 kronor per limpa extra för klimatet.
– Vad tror du?

Hur mycket kommer elen att kosta när alla kör elbil??

Fråga 3: Svensk bilindustri hävdar att man ska sälja i princip enbart elbilar 2030. Hur mycket tror du tror du att elektrifieringen av personbilsflottan kommer att öka elanvändningen?
Hjälp till erinran: I Novos enkät svarar varannan person att elbilarna kommer att öka elanvändningen med 130 TWh.

Vad tror du? Skriv ner dina svar på de tre frågorna. Rätt svar kommer här i hörnet i morgon.