Torsdag: Inte riktigt som planerat…

Hon: med 80 liters jordsäck i famnen, trätofflor på fötterna, kottar på stigen och två katter springande runt fötterna kan hela dagens arbetsschema (fortsätta flytta ut plantor i växthuset) gå i stöpet!

Efter att först ha tänkt att det är nog brutet, gjorde fruktansvärt ont, kom jag efter ett tag upp på fötterna igen och fortsatte utflyttningen av plantor i växthuset. Skulle jag inte ha gjort…När jag satte mig i bilen för att köra till säsongsavslutningen på keramikkurser började det värka som tusan i foten igen. Fick ge upp och köra hem igen. Trist!
– Idag tar jag det lugnt. Ganska lugnt…

”Danskarna” är uppe och kommer på middag ikväll, trevligt, och efterrätt måste vi ju ha. Plockade av de första rabarberna, räckte precis till en kaka. Och så på med lite florsocker…

Han: Vi byter ämne. ”Om det är något som verkligen fångar allvaret i vår tids existentiella klimatkris, så är det väl att dra på sig lösögonfransar, åka 100 km rakt upp i luften och spela in ett tribute-klipp till sitt barn med en blomma i handen”, skrev Nora Adin Fares i Dagens ETC efter vårens mest hånade rymdresa.
”Detta är bortom parodi”, tycker modellen Emily Ratajkowski. ”Att du bryr dig om Moder Jord och att du går upp i ett rymdskepp som byggs och betalas av ett företag som på egen hand förstör planeten? För vad?”

”Elva minuter är faktiskt för lite”, konstaterade Greta Schüldt i Dagens Nyheter. Den elva minuter långa rymdsemester ”har mer gemensamt med en Instagrammodellernas bjudresa till Mexiko än med något för mänskligheten värdefullt utforskande av universum”.
Med sig i raketen hade Katy Perry en tusensköna.
– Som vanligt är det ingen som frågat blommans kusiner på udden vad de tycker om att vara världsberömd i elva minuter.

Enligt en gammal legend (på jorden) ska man äta upp de tre första tusenskönorna man ser på våren.
– Gör du det är du skyddad mot tandvärk resten av året.
Tusensköna (Bellis perennis) kallas även “Marie blomster”, vilket står för den heliga Jungfruns blygsamhet.
– Vilket möjligen förklarar varför kyrkans män på 1700-talet bannlyste och försökte utrota blomman då man trodde att den innehåller fosterfördrivande ämnen.
Inte ens den progressive påven Franciskus erkände som bekant kvinnors makt över sin egen fertilitet.

Nu till veckans stora debatt i Landet Lagom som aldrig varit särskilt lagom:

På förekommen anledning: Citerar ur Barometern 24 april år 1955: ”Från 1 juni 1955 blir alkoholförsäljning via Systembolaget tillåten i Sverige. Men Folkhälsomyndighetens detaljreglering får hård kritik. Till exempel föreslås att ett besök måste vara i 45 minuter, varav minst 30 minuter ska vara kunskapshöjande aktiviteter som exempelvis en föreläsning eller guidad tur i lokalen som exempelvis en föreläsning eller guidad rundtur. Varje besök ska dessutom inledas med muntlig och skriftlig information om alkoholens skadeverkningar” (TT).
(Obs! Ironi)

Onsdag: Att tänka som en igelkott

(Uppdaterad 17:37)

Han: Har något djur gett upphov till så många försvarsstrategier som igelkotten?
Den svenska militären tillämpade den redan i Sveaborgs fästning under försvarskriget mot Ryssland 1808–1809.
Strategin har används i många krig, inte minst av den ukrainska motståndsfickan i stålverket Azovstal under slaget om Mariupol i april 2022.
– För egen del är principerna för det svenska ”igelkottförsvaret” på plutonnivå ungefär det jag minns av fältjägarutbildningen på I5 i Östersund.

Krigsmetaforer sprider sig som ogräs i språket och igelkottförsvaret går numera igen i både i hockey som i polisförhör (”No comment”, som bovarna säger i alla krimserier).
Schackversionen är som väntat den mest utstuderade: Den kombinerar den defensiva försvarsprincipen med dynamisk flexibilitet och potential för motangrepp.
– Ulf Andersson använde ”the Hedgehog” i VM-matchen mot Karpov år 1975.

Det är svårt att hitta ett däggdjur som lika elegant sammanfattar konsten att överleva genom att göra det minsta möjliga. Den gör inget onödigt. Ingen flykt, inget bluffande – bara en enkel, perfekt ihoprullning med taggarna utåt.
– Vilket inte hindrar att det kan bita tillbaka om den trots spikmattan blir angripen.
Det är en underdrift att påstå att igelkottens försvar varit en framgångsrik strategi – som ett av världens äldsta däggdjur har den försvarat sin existens under 30 miljoner år. 

Som du kanske anar har vi fått en ny inneboende på udden. Vi upptäckte den härom kvällen och som ordspråket lyder: Det hjärtat är fullt av, talar munnen (Matteus 12:34).
– Alltså …
(to be continued)

Hon: Jag tränger mig in här, han fortsätter sin predikan längre ner. Tänk att vi har blivit med igelkott, så himla roligt. Inte sett någon här sedan jag var barn. Mamma brukade lyfta upp dem så jag fick se den söta nosen. Vet i tusan om jag vågar, men ska försöka om vi lyckas få den så tam.

Annars har jag inte riktigt tid att vara här på bloggen nu (passade på när det kom en skur) utan måste ha fokus på att göra rent växthuset på baksidan, flytta ut alla plantor som fortfarande står inne framför fönstren, plus plantera om de med för små krukor.
– Vilket typ är alla…

Efter aningen för slarvig rengöring, vi har inte fått vatten i slangen än (sommarvatten) har en bråkdel av plantorna flyttat ut, och det är nästan fullt… hjälp! Men det känns ändå toppen. Måste nog ha lite stödvärme på nätterna första veckan.

Hade nog tänkt få ut en del gurkor också redan idag, de som klänger mest uppåt väggarna, men det är risky business. De gillar inte kyla!!!

Nu slutade det regna och jag måste ut i växthuset igen. Eller ska jag fortsätta göra iordning pallkragarna kanske, eller plantera om, eller…

Han, igen. Ja, hon tyckte att jag blev långrandig. Så här kommer igelkottens konklusion: Vi lever i en tid när krigen inte bara förgiftar metaforerna.
– Alltså läser jag högst ur morgontidningens mest hoppfulla text:
”Man ska inte lyda makten. Varje litet gnissel i maskineriet, varje liten kugge som slöar ned dess rörelse, är värt något”.

Lisa Magnusson skriver om Harvardprofessorn Erica Chenoweths forskning kring försvarsstrategier: ”Hon har gått igenom alla större försök att störta en regering eller befria ett territorium sedan år 1900, och funnit att ickevåldsamma rörelser är dubbelt så framgångsrika som våldsamma: 53 procent av dem har lyckats, jämfört med 26 procent av de rörelser som präglats av fysiska attacker på människor, kidnappningar, bomber och annan förstörelse av infrastruktur och egendom.
Fredliga protester drar också i genomsnitt fyra gånger mer folk; detta tror hon är en stor del av deras framgångsrecept, säger hon i en intervju (BBC 14/5 2019). Våldsprotester kräver att man är i god form, och aggressivt lagd. Framför allt lockar de unga män.
I ickevåldsamt motstånd, däremot, kan alla delta, efter sina egna förutsättningar – och de gör det också. Ju fler som ansluter, desto fler vågar i sin tur ansluta. Så växer sig protesterna stora.

Det krävs inte ens att man gör mer än just sätter sig på tvären: ”I riktigt repressiva samhällen kan man i stället för att samlas till en demonstration på en viss plats göra motsatsen och sprida ut insatserna. Och inte ens de mest hårdföra hantlangare i de mest brutala av regimer brukar vilja gå under med skeppet när de ser att det börjar sjunka.
Man kan bojkotta vissa varor i affären, strejka från jobbet, banka på kastrullock i gator och gränder vid ett visst klockslag. Sådana metoder är mindre riskabla, och dessutom svåra och dyra för makten att komma åt. Att man är många blir ett skydd i sig.

Vilket för oss till den godaste nyheten av alla: ”Erica Chenoweths forskning visar att när 3,5 procent av befolkningen väl aktivt motarbetar en regim så faller den, med få undantag. Och inte ens de mest hårdföra hantlangare i de mest brutala av regimer brukar vilja gå under med skeppet när de ser att det börjar sjunka. De har familj, och vänner, ett helt liv som väntar.
Hon lyfter i en föreläsning en serbisk polisman som i en intervju berättade om när hundratusentals människor tågade mot Belgrad för att kräva tyrannen Slobodan Milosevics avgång år 2000. Varför vägrade han lyda order om att öppna eld mot demonstranterna? Svaret var enkelt: ‘
– Jag visste att mina barn befann sig i folkmassan.
Så vinner folkviljan, demokratin, ändå till slut över tyrannin …”.

Tål att tänka på. Om man inte redan tänker som en igelkott.

Bonus: Mer om Cheneweths forskning här:

Ps. Hon, igen: gurkorna är ute! Och lite till. Imorgon åker resten ut. Men jag behöver fler plantbrickor. Undrar om Elisabeth på Adolfssons låter mig köpa några till, av hennes. Hoppas hon är på drejkursen ikväll, då kan jag fråga.

Söndag: Påsken borde inte gå i gult

Han: Det är okontroversiell att säga att påskens färg är gul. Men det är konstigare än det låter.
– Visst, påskliljan är gul och vårt påskpynt går oftast i gult.
För att inte tala om påskgodiset.
– Men lika sant är att historiens mest omskrivne förrädare också bar gult.

Uttrycket ”gult är fult” kommer från legenden om Judas svek. Gult står sedan dess för falskhet, förräderi, feghet.
Senare även en symbol för smitta och pestflaggorna fick gul färg.
– Vilket alltså inte hindrar att det var Judas Iskariots förräderi som gav upphov till detta vårt gula påskfirande.

Förvirrande, eller hur? Till de kristna ideologimakarnas försvar ska sägas att gult inte är påskens liturgiska färg, det är vitt och svart.
– Den gula färgen kommer alltså inte från kyrkan.
En förklaring hittar vi i folktron. Förr i tiden trodde många att solen vid uppgången på påskdagens morgon dansade av glädje, vilket gjorde att färgen gul, som solen, förknippades med påsken. Kanske är det så enkelt att den gula färgen kommer från ägget, en symbol för uppståndelse och nytt liv.
– Det är säkert ingen slump, men vi vet inte riktigt varför, menar Jonas Engman, etnolog med fokus på traditioner och intendent vid Nordiska museet. Vi kan inte se någon speciell traditionell påverkan när det gäller färgen gul. Kanske har det med solen att göra, eller äggula.
– Det är ofta nationalromantiken som uppfinner mycket av det här. Och det var inte förrän förra sekelskiftet man började ta in ris och sätta färgade fjädrar i dem.

Magnus Gabriel De la Gardie (1622–86) var en av den svenska stormaktstidens mest framträdande personligheter. Här tillsammans med hustrun Maria Eufrosyne. Klädde i gult gjorde även Axel Oxenstierna, rikskanslern som fick en del av Småland (udden inkluderad) för att han lurade skjortan av den danske kungen i freden i Brömsebro 1645.

Kanske handlar det bara folkets revansch på överheten. Guld är gult och guld står inte bara för girighet utan även för rikedom och välstånd.
– Redan aztekerna använde gult som symbol för mat, eftersom det var färgen på den för dem så livsavgörande majsen.
I det förkommunistiska Kina var den gula färgen en kejserlig färg som symboliserar makt och visdom.
Den gyllengula färgen går igen huset Medicis vapensköld. Under renässansen var Medici Europas mäktigaste familj med ett enormt politiskt inflytande, inte minst tack vare sin bank som var den största i Europa under 1400-talet.
Även den svenska adeln klädde sig i gult, för att inte tala om nutidens kändisar.

Till och med påven, ”den ofelbare”, klär i en gul chiffongfodrad mantel när han ska vara fin, vintage förstås.

Gult har alltså inte alltid varit fult. I bästa fall kan man förklara denna motsägelsefulla färgblindhet med att människan alltid hållit sig med bestämda principer.
– Principer man ständigt är beredd att byta ut när det passar.

Till saken hör förstås att även om förrädaren Judas Iskarios avbildas i gult, så är det en efterkonstruktion.
– I Bibeln nämns ingenting om att förrädarens kläder.
Det är först på 1300-talet som Giotto målar sin fresk över Judas kyss. Leonordo lät förrädaren komma till Nattvarden klädd i gult först i klostret Santa Maria delle Grazie i Milano 1495–1498 år efter brottet. 

Om det nu var ett förräderi. Även den legenden delar sig i två. Nyfunna dokument utmålar Judas som den ende sanne lärjungen. Bara han förstod att han hade en högre uppgift och därtill offrade sig.  
– I det här evangeliet som kallas Judasevangeliet är Judas i själva verket en hjälte, menar historieprofessorn Dick Harrison som talade i Kristianopelse gamla kyrka i höstas.
Enligt dokumenten bad Jesus Judas att förråda honom. Jesus ville dö för att förenas med sin Gud, medveten om att hans död skulle vara det incitament som skulle rubba alla cirklar och förvandla den lilla kristna sekten till en världsomspännande rörelse som fortfarande färgar miljarder människors tänkande och traditioner.
– Inte minst vårt påskfirande.

Även den israeliska författaren Amos Oz har återupprättat Judas roll i sin roman ”Judas”. I Bibeln ges en hint i den riktningen: I Johannes 17:12 kallar Jesus Judas för ”förstörelsens son” och säger att han var ”dömd till undergång för att Skriften skulle uppfyllas”. Detta antyder att Judas valdes ut för denna roll och inte hade något verkligt val i frågan.
Dessutom, om vi ska tro Bibeln: Judas var en rik markägare som anslutit sig till Jesus lärjungar. Att han skulle bli förrädare för några futtiga silvermynt verkar inte trovärdigt.
– De var inte ens gula som guld.

Gult är inte längre fult. Modern forskning visar att den gula färgen kopplas till intellekt. Färgen stimulerar nämligen nerverna och stärker minnet.
– Gul inredning på arbetsplatser och i skolor boostar alltså prestationen och motverkar dessutom nedstämdhet och tunga tankar.
I reklamen används gult för att fånga vårt köpintresse – varför tror du att McDonalds ”M” är gult?
Gult anses vara aptithöjande och främjar ämnesomsättningen. Alltså går den ofta igen i menyer och i restaurangmiljöer.
– Tänk saffran, honung, pasta och eller hennes citroner och det kurrar i magen.

Å andra sidan: Ibland blir det för mycket. Många får huvudvärk av att titta för länge på gula detaljer och somliga hävdar att skrikande spädbarn skriker mer i gula rum.
Etc etc.
– Vart vill jag komma?

En sak vet vi:  Naturen struntar fullständigti myter och trender i människobyn. Den vilda naturen älskar gult, det är till och med den kanske vanligaste färgen hos blommor.
– Detta var för övrigt anledningen till att gula blommor länge var förbjudna i engelska slottsträdgårdar, dessa monument över människans förvridna lust att forma naturen efter sina egna onaturliga lagar.
Gullris, maskrosor, gullviva, renfana, flockfibbla, kungsljus, daggkåpa, fingerört, nattljus, vår gula ros på verandan mot havet.
– Gult är en signalfärg som får bin och humlor att pollinera hennes tomater och chili.

För att inte tala om småfågelvärlden. Till och med hos grönsiskan och grönfinken bakom Margaretas stuga är det de gula accenterna som ger fåglarna karaktär.

Och för att sluta denna långa predikan i påskens färglära:
– Visste du att det är det först i vuxen ålder, när havsörnen nått sin optimala slagkraft, som denna uddens stora rovfågel får sin karaktäristiska vita stjärt – och sin gula näbb.

PS: För vetenskapen är gult ett våglängdsspann mellan 550 och 600 nanometer. För färgindustrin är gult en av de sex elementarfärgerna i NCS-systemet. För arkeologer är gult det prigment som våra urfäder för 17 000 år sedan använde i sina grottmålningar i Lascaux. För dagens konstnärer är gult en av de tre grundfärgerna; den färg som Monet, Klimt och dagsaktuella Hilma af Klint litade mest på.

Onsdag: Äntligen en påsk i takt med tiden

(Uppdaterad 17:45)

Han: I år är tajmingen perfekt. Påskliljorna på udden slår ut som namnet anger: till påsk.
– Eller om det är tvärtom.
För en gång skull infaller påsken i takt med naturen. 

Det är inte självklart. Till skillnad från julen halkar påskheglen omkring i kalendern. Julafton är alltid den 24 december, men påskhelgen infaller någon gång mellan den 22 mars och den 25 april.
– Att det är så kan vi skylla på kyrkomötet i Nicaea år 325.
Som så mycket annat. En smart PR-kampanj har fått medievärlden att tro att alla (män) tänker på Rom, men ska vi förstå världen av idag bör vi tänka på kyrkomötet i Nicaea år 325.
– Det var där allt började.
Åtminstone när det gäller påskfirandet.

Från början var allt mycket enkelt. Eller så var det tvärtom – det strulade till sig redan från början. För kristna är påsken årets viktigaste högtid; Kristus korsfästes och dog på långfredagen för att återuppstå på påskdagen.
– Värt att fira, tyckte den lilla kristna församlingen.

Problemet: Guds son dog mitt under firandet av Pesach, det judiska påskfirandet till minne av israeliternas uttåg ur Egypten där de hade hållits fångna av den egyptiske faraon.
Alla sekter hålls samman av trossatser och önsketänkanden, men också av symboler som skiljer ut dem från andra.
– Egna hälsningsriter, kläder (typ röda kepsar made in China), inte minst egna högtider.
Från början fanns alltså en inbyggd motsättning hos de kristna: Viljan att avskilja sig från det judiska påskfirandet vs. att utnyttja de röda dagarna men ge firandet ett nytt innehåll (jfr hur de kristna tog över asatrons helgdagar i vår del av tundran).

Till saken hör att den judiska påsken redan var på glid. Det judiska ”Pesach” börjar den 15 Nisan och firas under sju eller åtta dagar. Nisan är den första månaden i den judiska kalendern, vilken i sin tur var en mix av Moseböckernas skapelseberättelser, komplicerade matematiska beräkningar, astrologi, ett tydligt babyloniskt inflytande med mera.
– Den judiska kalenderns referenspunkt anses traditionellt sett vara ett år före världens skapelse, vilket t ex betyder att år 5783 inleddes efter solnedgången den 25 september år 2022 i vår tidräkning och att påsken därmed förskjuts från år till år.
– Förvirrande, särskilt för religiösa grupper som också firar påsk, men en annan påsk.

För att göra en lång historia kort: När kristendomen spred sig över världen blev förvirringen ohållbar. Och här citerar jag rakt av en habilt skriven TT-bulletin i dagens tidningar: Vid kyrkomötet i Nicaea år 325 bestämdes att påsken alltid skulle firas på en söndag och hur påskens datum skulle räknas ut, vilket ledde till principen som gäller i dag.
Påskdagen firas ”den första söndagen efter den första fullmånen och efter vårdagjämningen”.

Frid och fröjd? Inte riktigt. Som alla sekter förökade sig även de kristna genom celldelning och de därför firas den kristna påsken på olika dagar i olika delar av världen.
– Det beror på att den ortodoxa kyrkan går efter den gamla romerska så kallade julianska kalendern, medan katoliker och protestanter använder den gregorianska kalendern. En kalender som har sina rötter i den Babyloniska kalendern, men har behållit den julianska kalenders månadsindelning men har en annan årscykel.
(Fråga inte varför, det bara är så.)

Att påsken 2025 sammanfaller med att påskliljorna slår ut på udden ser ut som en tanke.
– Tack vare besluten i kyrkomötet i Nicaea år 325 sammanfaller nämligen både det ortodoxa, det katolska och det protestantiska påskfirandet just i år.
I år det dessutom 1700-årsjubileum för detta gubbmöte Nicaea (som idag heter İznik och ligger i Turkiet).
Alltså, ännu en god ursäkt att fira påsk med lite svensk påskmat.
– T ex med krämig matjessill med örter, pepparrot och senap a la udden.

PS: Som du förstår har hon inte tid att skriva. Förutom att hon lagat mat hela veckan förbereder hon allt annat inför påskfirandet.
– För nu väntar farmor bara på påskens stora återkomst:
Barnbarnen Iggy och Jack.

Hon: jag har minsann också lagt in sill. Sahlens på matjesfileer med krossad tomat, dill, ättika, socker, lök, krydd- och svartpeppar. Den gjorde min mamma! Han har gjort ett nytt recept, på filéerna som blev över. Spännande!

Bakat två mörka limpor och tre baguetter på surdeg. Ser kanske mer ut som limpor det med…

Och en kaka med citron och mandelmassa som jag brukar göra till påsk, i alla fall när Filippa (svärdotter) kommer. Hoppas hon gillar den i år med. Borde ju påsk-piffats förstås. Gjorde ett misslyckat försök med små vitsippsblad, var ingen bra idé, så det blev bara florsocker

Och givetvis har farmor gjort köttbullar också. 73 stycken, ganska stora. Borde räcka.

Nej nu ska jag åka och hämta älsklingarna vid flyget. Hoppas det blir bättre väder i påsk än vad prognosen säger. Håller tummarna. Glad Påsk!

Måndag: grönt är skönt, och nyttigt…

(Uppdaterad 20 april)

Hon: idag rök en hel del av vår fina fjolårsplanta med grönkål. Tog även av purpukålen eftersom det gjorde ont att strippa av allt på den gröna som blivit så fin med nya blad längs hela stammen. Men snart ska ju årets ut i pallkragarna, och de ska ju ätas inte bara beskådas.

Blev en grönkålspaj med fetaost, lök och parmesan. Smakade av fyllningen, allt fick inte plats, den var himmelskt god. Sen skulle det på topping av valnötter också. Lite overkill kanske, de lär nog trilla av när vi hugger in…

Dagen fortsatte i grönt. Utemöblerna behövde målas, vintern går hårt åt möblerna som står ute.

Även bordet i Chateau Margaretas uterum fick ny färg, det var omålat och täckt med duk tidigare. Varför har vi inte målat det tidigare…

Och pyntats inför påskens finbesök har det också. Dessutom har farmor fyndat ett par ”nya” bilar på Vågen. De går också i dagens färg..

Han: Ännu ett vårtecken. Den gröna vågen har nått udden. Hedras den som hedras bör:

Nu till dagens tråkiga besked. Även Mario Vargas Llosa vart dö*). En favoritförfattare, skarp i analysen. I Tant Julia och författaren (1977) berättar Vargas Llosa om Goar Mestres, vars kubanska medieimperium på sin tid sålde radioföljetonger över hela Latinamerika.
– I lösvikt.
Affärslogiken var enkel:
– Kan man sälja kött och smör och ägg per så kilo kan man naturligtvis sälja manus på samma sätt, menade Mestres.
Särskilt i en tid när det stora utbudet av ord omöjliggör en djupsinnigare textanalytisk värdebedömning.

Vid den tiden, som även var min tid, betalade redaktörer och förläggare per ord. Men, menade Mestres, om det inte finns tid att läsa igenom texterna så finns det väl ännu mindre tid att räkna igenom alla orden.
– Ord i kilopris, alltså.
I vår tid finns det fler böcker i modebutikerna än hos bokhandlarna.
– Som inredningsdetaljer (sic!)

PS: Om du undrar: ”Vart dö” är ett uttryck som författaren Lars Gustafson använde. Det var så han uttryckte sig, den pensionerade yrkesläraren Lars ”Vesslan” Westin i En biodlares död (1978):
– De är praktiska här i Norra Västmanland. Man säger aldrig på västmanländska ’han dog’. Man säger ’han vart dö’.
Även herr Gustafsson vart dö i april (2016) och i vår har jag nyligen än en gång omläst Förberedelser till Flykt (1967). Den är fortfarande lika bra som den var när jag läste den första gången i början av 70-talet.
– Det märkligaste är att Gustafsons historier (tillsammans med Norman Mailers Varför är vi i Vietnam?) är den bok från det politiskt högoktaniga decenniet som jag minns mest.

Detta trots att ingen av böckerna är ”politiska”, aktivistiska. Mailers roman handlar om en bilhandlare som åker på hjortjakt i Alaska med sin tonårsson för att lappa ihop deras relation. Förberedelser till flykt är en novellsamling. Titeln har hämtats från den mest gripande texten, historien om en man som uppenbarligen planerar någon slags flykt från en enslig udde vid havet.
Men som vanligt när det gäller Gustafsson är det omöjligt att riktigt förstå vad som har skett och varför det har blivit som det har blivit.

Boken publiceras år 1967, samtidigt som Göran Palms En orättvis betraktelse, Jan Myrdals Myglaren och Göran Sonnevis och nu! – alla politiska pamfletter.
Lars Gustafsson hävdade senare att hans novellsamling ”borde ha tett sig utmanande världsfrånvänd,” men att tidsandan gjorde att även Förberedelser till flykt lästes genom de politiska glasögonen. ”En snäll och välvillig kritiker som PO Enquist kunde helt enkelt inte tänka sig annat än att boken ändå på något sätt måste ha något slags parabelkaraktär”, skriver Gustafsson i en tillbakablick.
– Enquist läser texten ”som en fabel över Vietnamkriget och fann den dålig som framställning av det historiska händelseförloppet”, skrockar Gustafsson (Fantastiska Berättelser, 2008).

Av dagens nyhetsbulletiner framgår att även Vargas Llosas böcker läses med politiska glasögon. Allt är politik, men Tant Julia och författaren är en självbiografisk historia om hur den unge författaren blir kär i sin (ingifta) faster Julia.
– Hon är skild och 14 år äldre än författarjaget.
Upplagt för förvecklingar inom familjen alltså.

Sensmoral i denna runa? Mitt svar är två: Gamla böcker är ofta bättre än nya.
Framför allt:
– Stora författare skriver små historier som fångar det stora skeendet bättre än de storslagna epos av små författare.

PS, senare. Diskussionen fortsätter. På Facebook följde detta replikskifte:

13 april: Grattis min fru och tack även för gråa dagar

Han: Vissa dagar går vi in i dimman tidigt. Söndagen den 13 april är en sån dag. När jag vaknade (05:14) var allt glasklart. Havet låg i bleke, en klotröd sol var på väg upp över Fimpan. Men det som hindrade mig från att gå tillbaka till sängen var en säl som fiskade utanför vår vik.
– Först trodde jag att det en mink eller möjligen en utter för den fiskade som ett mårddjur.
Det var först när den efteråt frukosten låg och flöt med nosen över vattenytan som jag visste att det var en kut.
Sedan kom dimman.
Till och med den stora gråhägern försvann in i det gråa.

Kustdimman uppstår när varm och fuktig luft sveper in över det relativt kallare havet (+6). Den varma luften kyls av så pass mycket att den kondenserar, dvs små vattendroppar i luften frigörs och det är det vi kallar dimma.
Ganska trist, tycker många.
– Men för uddens obotlige optimist döljer detta gråa vårens färggranna palett.

Grå är nämligen en färg som vägrar passa in i någon enkel färglära. Grått är varken en primärfärg eller en komplementärfärg, Målare kallar den för en neutral bro mellan svart och vitt.
– Men det är inte hela sanningen.
Grått är nämligen inte bara ett möte mellan svart och vitt. Det gråa uppstår även om du blandar gult+violett och rött+grönt.
– Eller om du blandar orange och blå färg, liksom orange, blått och gult.

Tittar du närmare ner på din palett kommer det ”gråa” att få olika nyanser beroende på de olika grundfärgernas karaktärer – modefärger som skiffergrått eller dämpad greige eller naturens varianter av duvgrå, drivvedsgrå, musgrå, trallgrå, kråkgrå eller den gråbruna nyans som rosenbusken har innan den sätter blad och blommor.
– 50 nyanser av grått har blivit ett begrepp.
Men sanningen är att det mänskliga ögat kan urskilja 500 nyanser av grått.

Med andra ord: Det gråa i förmiddagens kustdimman gömmer alla de grundfärger som tillhör våren på udden.
Tänk på det nästa gång den grå dimman sveper in över land.
– Kanske inte världens bästa tacktal – men skål kära fru! Tack för att du står ut och grattis på din 19:e bröllopsdag.

Andra minnesvärda dagar:

Skärtorsdag och bröllopsdag!

Onsdag: 16 år som gifta…

Skärtorsdag: också bröllopsdag…

Tisdag: Femton år är en bra början på en relation

Fredag: ”Livet har fått en viss smak”

Han: Författaren Carl-Göran Ekerwald är död. Han somnade in i tisdags 101 år gammal.
– Eller det var då han trädde in i vad han själv kallade för ”icke-varat”.
”Folk klagar över att det är tråkigt att bli gammal. Man förlorar framtiden”, konstaterar han i en annan intervju (Senioren 8/2023). ”Då vänder jag på det hela. Fördelen med att bli gammal är att du inte har någon framtid. Du slipper alla hyvel. Du har blivit fri.”
– Enbart en sån formulering är värd att minnas en människa för.

Men att jag bugar för en mästare är mer personligt är så. Ekerwald var en av sin generations kanske mest mångsidiga författare. Sedan debuten med novellsamlingen ”Elden och fågelungen” 1959 gav han i snitt en bok om året; romaner om småstadslivet, dikter om kärlek och relationer, biografier om Goethe, Nietzsche och Shakespeare. Sammanlagt närmare 60 titlar, samt en mängd artiklar och översättningar.
– Han återkom ofta till barndomens Jämtland, i såväl fiktionen som i essäerna.
Och det är där våra vägar korsades. För vad som inte framgår i dagens runor är att Carl-Göran Ekerwald var ordförande i juryn för något som hette Lyrans poesitävling.

Inget jättekliv för mänskligheten kanske, med ett stort steg för mig. För i maj 1968 läste min kompis Jarefors högt ur Östersunds-Posten: ”Lyrans norrländska litteraturpris tilldelades i år Per-Erik Engberg för ”Kalejdoskopisk uppgörelse mellan ögat och den sovande handen”.
I juryns motivering till priset heter det: I en kvalitativt mycket jämn serie dikter präglade av intelligens och engagemang gör Engberg upp med de flesta moderna attityder och företeelser i välfunna och ofta satiriska bilder, där han på ett fint sätt utnyttjat de typografiska möjligheterna …”
– Någon poet blev Engberg inte, men att utnyttja de typografiska möjligheterna blev hans liv.

Haha, den meningen lät som hämtat ur dödsruna, eller hur? Ofrivilligt.
– Även om tankar om ”icke-varat” på senare tid flutit upp även på udden.
Eftersom jag redan debriefat mig här i hörnet kan jag lägga att jag idag sett mitt hjärta slå. Jag har nämligen varit på ekokardiografi på Fysiologiska kliniken i Kalmar.
– Inget dramatiskt, rutinundersökning.
Detta eftersom läkarna kommit fram till att mitt hjärta förmodligen behöver en extra startmotor.
Orolig? Nej, gubben på udden är glad att han betalat skatt sedan min kalejdoskopiska uppgörelse mellan ögat och den sovande handen.

PS, apropå att resa tillbaka till framtiden: Läser på Facebook att Pia Gillsäter fyller år.
– Grattis Pia!
Om du inte vet vem Pia Gillsäter är så kan jag berätta att jag gått omkring i hennes kortbyxor.
Den sedelärande historien säger en del om både ålder och om Ekerwalds och min tid.
Har du tid över kan du läsa den här.
– Skribenter emellan kallar det för en cliffhanger.

Onsdag: På rymmen från arbetslägret. Eller ..?

Hon: egentligen borde jag bara uppdatera om alla de olika trädgårdsgöromål jag håller på med. Men blir dessvärre inte mycket gjort av sådant. Har inte riktigt haft lusten i år. Chilin visar det tydligt, de växer inte alls så bra som de brukar, suck! Och pallkragarna är fortfarande varken uppgrävda eller gödslade.

Vad jag pysslar med istället:

Keramik till exempel. I lördags var jag hos Gith och målade samt glaserade mina senast brända alster. Mest tallrikar. Testar olika färger för att se hur de blir efter nästa bränning.

Detta är alltså bara prototyper, så servisen kommer jag kunna hålla på med forever, typ ;). Och nu ska jag snart åka iväg och kavla lite fler muggar. Kanske träna på drejningen också.

Dörrmattor kan man också pyssla med. Det gjorde jag en ny hos Lise på Lisesgården i söndags! Förra årets höll på att falla i bitar.

Påskkransar och kvastar kunde man också göra:

Tina, kompisen nästgårds, gjorde en fin krans.

Boxas är också ett nytt alternativ till trädgårdsarbete. Gjorde jag igår. Och ett yogapass körde jag imorse. På gymmet alltså, inte hemma. Så när ska jag ha tid för mina plantor då, imorgon, basta!

Han: På rymmen från arbetslägret? Jojo. Som min mamma sa:
– Sitta ner kan jag göra när jag är död.
Och nu undrar du vad jag ägnat mig åt denna onsdag?
Svar: Intellektuellt arbete, dvs jag har läst morgontidningarna.
– Frågor på det?
Svar: Tullkaoset i världen påverkar inte bara börserna – utan också årets majblomma. Leveransen av blommorna är försenad och enligt Ekot är anledningen att Trumps förvirrande tullbesked gett stora störningar i den globala fraktkedjan. Försäljningen skulle börja i morgon, men i stället får man nu förlänga försäljningsperioden till 4 maj för att kompensera.
– Nu fattar till och med jag vad Trump är ute efter. Menlösa barn måste vara det perfekta offret för en mobbare.

Tiden går fort. År 1972 (hon blev 10 år det året) identifierade den amerikanske komikern George Carlin sju ord som du inte fick säga på tv.
– De förbjudna orden: ”shit”, ”piss”, ”fuck”, ”cunt”, ”cocksucker”, “motherfucker” och ”tits”, tuttar.

De fula orden är inte längre vad de brukade vara. Den store Frihetskämpen i väster har bannlyst 199 ord och begrepp som inte längre får användas i statens vokabulär.
Bland dem: equality, female, minority, anti-racism, black, climate change, discrimination, gender, cultural heritage, kulturarv.

På förekommen anledning undviker jag krigsrubrikerna även i dagens morgontidning. I de stora artiklarna ryms inget som jag inte redan visste. Det stora i det stora ryms i det lilla och små notiserna är de sanna tidsspeglarna; därav ovanstående nyheter i marginalen.

Liksom seriesidan, den mest pedagogiska kultursidan för oss som föredrar det korta formatet:

Dagens stora nyhet på udden är också liten: Idag kom sädesärlan äntligen ut till oss.
– Äntligen, ty redan måndagen den 31 mars skrev Isman: ”Idag kom ärlan”.  
Isman bor 300 m inomskärs. Sånt har betydelse.

Enligt Artdatabanken tillhör ärlan datumflyttarna. Enligt statistiken kommer hon till våra trakter omkring 21 mars. Men så här på våren märks det at vi bor på en blåsig udde i det kalla havet (+6°). Eftersom bloggen egentligen är en dagbok håller jag koll på när ärlan knackar på:
2021: 10 april
2022: 18 april
2023: 17 april
2024: 9 april
– Och se! I dag är det onsdagen den 9 april år 2025.

Ulf Lundell har rätt, sädesärlan är vår mest sällskapssjuka fågel (Vardagar, 3). Så här första dagen på udden är hon lite skygg, men hon brukar veta vad hon vill.
– Talgoxen vill ha ost, bofinken kräver sockerkaka och sädesärla vill ha ljust bröd.
Så har det låtit sedan Anna-Brittas tid och det verkar stämma även i år.
Men oss emellan: Det går lika bra med dotterns havrekaka.

Måndag: Mästare kommer (nästan) alltid tillbaka

Han: Idag är hon upptagen med alla göromål på udden. Så vi låter tankarna flyga inomskärs. Det här har jag ägnat dagen åt att tänka på:

”They never come back” hette en gammal film om en boxare som kom tillbaka för att ställa saker tillrätta. Historien till trots blev uttrycket en sanning i boxningsjournalistiken.
– Detta trots att det var en lögn redan när Floyd Patterson kom tillbaka och knockade Ingo Johansson i returmatchen (1960).

Även Muhammad Ali visade att uttrycket var falskt under ”The Rumble in the Jungle” mot George Foreman 1974. Sugar Ray Leonard pensionerade sig 1982, men gjorde comeback och besegrade Marvin Hagler för att bli världsmästare igen fem år senare.
Även George Foreman pensionerade sig efter att ha förlorat mot Ali och Jimmy Young (1977), men gjorde en legendarisk comeback och blev äldste tungviktsmästaren genom tiderna (45 år) när han knockade Michael Moorer 1994.
– Lägg till Lennox Lewis, Evander Holyfield och ukrainaren Wladimir Klytjko (Klitschko), som tog en paus från boxningen 2005–2008 på grund av skador, kom tillbaka och försvarade WBC-titeln fram till sin självvalda pensionering år 2012.
– Han är numera borgmästare i Kiev.

Aktiv i motståndet mot Putins imperialism är även brorsan Wladimir, rankad den bästa europeiska boxaren genom alla tider. Efter 24 segrar i rad (varav 21 KO) förlorade Wladimir oväntat mot Ross Puritty, men kom tillbaka och försvarade sin titel fem gånger (!) innan han la handskarna på hyllan år 2017.  
– Efter sin boxningskarriär har även han varit politiskt aktiv i kampen för demokratin i Ukraina.

Nåväl, det var en etymologisk bakgrund till ett uttryck som saknar relevans. Vad jag egentligen vill uppmärksamma är en motsatt tes:
– Mästare kommer alltid tillbaka!
Detta på förekommen anledning.
För i veckan flöt tre levande bevis upp i tidens medieskvalp.
– Samtliga råkar vara personer jag under ett långt liv räknat som vänner.
Ni andra får därför ursäkta om jag tar deras återkomster personligt.
– Det känns i hjärtat.
Faktiskt med samma värme som när Floyd Patterson sopade golvet på Ingemar Johansson på Polo Grounds i New York när jag var tio år.

Come Back Kid 1: Ingen läskunnig torde ha missat att Aftonbladets ledning har sparkat ”en av våra mest hyllade medarbetare”, som ”haft en avgörande betydelse för Aftonbladet”.
– Vem?
– Staffan Heimerson förstås.
Sveriges meste världsreporter som Aftonbladet nu sparkar efter 62 år i tidningens tjänst men som reser sig på åtta.
– Av ledningens recension låter det som om detta tvärtom vore en grabb att satsa på, skriver han i sitt galghumoristiska svar på uppsägningen.
Där det även framgår att mästaren redan är tillbaka.
– Nu som medarbetare i Expressen.

Heimerson har bevakat och överlevt 34 krig runt om i världen. På hemmaplan har han däremot räknats ut förr. Sparkad från Aftonbladet blev han så sent som år 2017 under den mediala häxjakten som förstörde Metoo#-rörelsen.
Den gången slog han tillbaka med stridspamfletten ”Punkt. Slut?”.
– Staffan, vi visste alla att det bara var ett semikolon.

Come Back Kid 2: En mer oväntad återkomst stod en annan gammal kompis för i veckan som gick. Det tackar jag vår granne inåt viken – snickaren Per Åke Bramstedt, Höjdhopparn kallad – som under vår korta kryssning i Östersjön berättade om galningen i Kanal5:s Renoveringsdrömmar.
Efter ett långt liv som proffs med hammare i handen, vägrar Höjdhopparn titta på alla dessa husprogram som tv-kanalerna öser över oss.
– Men den här knäppgöken kan jag inte låta bli att titta på.

Nej, det handlar inte om ”arge snickarn” Anders Öfvergård – även han en Come Back Kid – utan om en knäppgök som Öfvergård försöker hindra från att riva en fin herrgård med sin hämningslösa entusiasm.
– Vad heter han?
– Christian Wollter.
– Wollter, har han flutit upp!!!

Lång historia kort: Under en galen tid i den mediala förr-i-tiden-tiden umgicks vi. Till det mest minnesvärda hör en högoktanig segling Gotland Runt under kapten Ugglas ledning som redan i Sandhamn under Wolters ledning blev en toxisk hyllning till livet (läs = vin, kvinnor och sång och en rosa fjäderboa som blev kvar i ruffen).
– Omtumlande?
Efter att sett ett avsnitt av Renoveringsdrömmar inser jag att den resan bara var en prolog till det vi får uppleva på tv-skärmen.
– Puss och kram, Christian! Kul hade vi och roligt att dig tillbaka på land.   

Come Back Kid 3: Det ser ut som en tanke att Cristina Stenbeck återkommer till Kinnevik samtidigt som TV-serien om pappa Jan gör succé på SVT.
Hennes come-back är efterlängtad: ”Cristina Stenbeck återtar kommandot i det pressade investmentbolaget Kinnevik.
– Äntligen!, utropar de flesta i sfären runt det anrika maktbolaget och aktien lyfter.”

Som vanligt kommer de mediala tyckarna med goda råd om vad hon måste göra för att få koncernen på fötter. Att hon kommer att golva en och annan i canvasen tvivlar ingen på.
Som sin pappas dotter förväntar jag mig framför allt att Cristina Stenbeck kommer att sopa ut de råd som förståsigpåararna vid ringside kommer med.
(Du vet var den här galärslaven finns om du skulle behöva PepTalk)

PS: I kväll visar SVT sista delen av serien om Jan Stenbeck. Om du undrar hur det gick sen bör du veta att Kinnevik inte längre vad det var. När Jan dog mitt i steget 59 år ung, hade han satt fem (5) nya miljardbolag på börsen: Tele2, Millicom, Metro (världens största dagstidning, enligt Guiness rekordbok); Transcom och MTG med TV3, RixFM, Viasat/Viaplay mm).
– Det har ingen annan svensk affärsman lyckats med, varken före eller efter Stenbeck.

Lägg till Comviq och ett antal mindre projekt som Z-TV, tidningen Z, kulturtidskriften Moderna Tider, den rosa gratistidningen Finans-Vision, m fl.
”Our Group” var samlingsnamnet och det vildvuxna konglomeratet styrdes av Jan Stenbeck.
– Idag har alla koncerner och bolag sålts av eller lagts ner.
Strategin har ändrats, fokus ligger på investeringar i andra entreprenörers startups; en strategi som inte uppskattats av börsen.
– Därav jublet när Cristina Stenbeck nu gör come-back.
Förhoppningsvis har man inte för stora förhoppningar.

Ett sista personligt minne efter två decennier i Our Group: På initiativ av Moderna Tiders första chefredaktör Göran Rosenberg och med Cristina Stenbeck som finansiell motor gick några av det gamla gänget ihop för att möjliggöra att Kungliga Biblioteket skulle kunna digitalisera MT:s hela utgivning (1990 – 2002).
– Ett 30-årsjubileum i mediemarginalen som i sig bekräftar att mycket har hänt (och inte hänt) efter Jan Stenbecks tid.
Alla mästare kommer inte tillbaka.

Fredag: Här ersätter dans både cykel och spermiedonation

Han: Igår badade jag för första gången, visserligen i Stuvenäs trivsamma utomhus-spa.
Men ändå, det var 22 grader varmt i luften och vår. Vilket kan jämföras med att den 3 april 2024 såg det ut så här på udden:

Apropå vårkänslor: Förra veckan skrev jag om att de hade skickat iväg tonårsungarna på kollo ute vid Fimpan. Igår såg jag föräldrarna göra det de gör när ungarna är borta.
– De dansade som bara svanpar kan dansa.

Svanar är som folk i största allmänhet. Även svanar trivs i par. Flertalet är monogama, men somliga seriemonogama. Länge trodde man därför att svanpar håller ihop livet ut, men forskningen visar att det är si och så med den saken.
– Vi har oerhört mycket såpoperor bland fåglarna, konstaterar Sven Mathiasson som varit intendent på Naturhistoriska museet.
Om två svanpar är grannar händer det att honan i det sämre reviret överger sin hane för grannen med det bättre reviret.

Naturen är inte alltid som människan vill att den ska vara.
– Eller så är den det.
Det kärleksfulla svanparet kan nämligen mycket väl vara ett gaypar, två honor eller två hanar. Homo- och bisexualitet har visat sig vara vanligt i djurvärlden, både i form av tillfälliga relationer och livslånga relationer. 
Som sagt, svanar är som folk är mest.
– Though lovers be lost love shall not, som Dylan Thomas diktade.
Kärleken består, det är bara föremålet för kärleken som ändras, sa tant Elsa på Konfekthörnan i Strömsund när hon tröstade oss pojkar när även vi förstått att vi hade bytts ut.

Apropå sex och vårkänslor så är cykeln en underskattad teknisk innovation. Varför?
Svar: I vår del av den småländska landsbygden halverades inaveln när unga människor kunde ta sig till grannbyarna med hjälp av velocipeden på 1870-talet.

Kanske är det bara en skröna som möjligen kan ha berättats av gubbarna som varje morgon samlas i ”Parlamentet” i Bergkvara.
Sant är att fortfarande beräknas en miljard människor leva i kulturer där kusingifte är vanligt. Framför allt i Mikronesien, på Grönland och i Mellanöstern.

I Europa levde inaveln mest kvar bland europeiska kungahus, inte minst inom ätten Habsburg som under 700 år (1278 – 1918) var Europas dominerande dynasti.
– Ett imperium som växte genom krig på slagfältet, men framförallt genom fredsuppgörelser i incestiösa kungliga sängkammare och som vid sitt klimax blev ”ett välde där solen aldrig gick”.

Med viss förvåning läser jag i tidningen (Dagens Nyheter 3 april 2025) att inaveln är på väg tillbaka i Sverige.
– Paradoxalt nog på grund av ännu en teknisk innovation.
Men idag ökar inte inaveln i avlägsna byar på landet utan i storstäderna.
”Jag har träffat mammor som börjar bli oroliga. Framför allt i vissa delar av storstäderna som på Söder i Stockholm”, Gunilla Sydsjö, professor vid Linköpings universitet.

Orsaken är inte längre kusinäktenskap som Tidöpartierna oroar sig för, utan att allt fler barn blir till med hjälp av donerade spermier.
– Utvecklingen tog fart efter 2016 då det blev tillåtet för ensamstående kvinnor att genomgå regionfinansierad assisterad befruktning med, visar siffror från Q-IVF-registret.
Problemet: I vissa kvarter har det vuxit fram kluster av barn som tillkommit via donation. 
”Även i Göteborg och Malmö finns en koncentration av barn som tillkommit via donation och föräldrar som reagerat på att barn från olika familjer som går på samma förskolor liknar varandra”, avslöjar professor Sydsjö.

Situationen bekräftas av Kristina Närman. Hon är ordförande för Femmis, en organisation som samlar kvinnor och icke-binära som har blivit eller funderar på att bli föräldrar med hjälp av donation. ”Det finns en koncentration av våra familjer i storstadsområdena, vilket ökar sannolikheten för att barn kan ha samma donator. Och vi har några exempel på medlemmar som bor nära varandra och till och med umgås, där det har visat sig att de har barn från samma donator”, säger hon.

Av allt att döma är det lättare att vara svan. Om man dansar behöver man varken cykel och donationer för att släkten ska leva vidare.

Hon: … och inte behöver man bekymra sig för världsekonomin. Jag försöker skingra tankarna och glädjas åt gårdagens premiärer:

Omplantering ute:

Flip flop plus rensning av badviken:

Fotbad, ute (typ +5gr…):