Torsdag: I huvudet på Årets svensk tar elpriset lika stor plats

Han: Refaat El-Sayed hette en känd svensk finansman, dömd för svindleri – men dessförinnan utsedd till ”Årets svensk” av Sveriges Televisions nyhetsjournalister.
– I Refaats anda nominerar jag härmed Ebba Busch till Årets Refaat!

Vuxna svenskar är tredje bäst i världen på att läsa, räkna och lösa problem, konstaterar OECD:s internationella PIAAC-undersökning. Även med tanke på att flertalet av oss inte kan lösa ut bokstavsekvationerna OECD och PIAAC är det en av få positiva nyheter i dagens tidning.
– Frågan är om det inte säger mer om världen än om Sverige.
Eller så har Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling medvetet undvikit att testa de ansvariga för den svenska elprismarknaden i programmet för internationell bedömning av vuxnas kompetens (PIAAC). 

Den 29 okt infördes den nya modellen. ”Den flödesbaserad kapacitetsberäkningen” – Flowbased som det heter på nysvenska –skulle göra elöverföringen smartare och jämna ut priset över landet.
Trots remissinstanserna kritik och att Svenska kraftnäts egen testkörning visade att Sverige som land kommer ut som förlorare med högre elpriser med den nya modellen förklarade Ebba Busch att hon kunde ”stilla oron” hos medborgarna.
”Det är väldigt positivt att den senaste prognosen tyder på att elräkningen kommer att vara lägre i vinter”, förklarade Busch för oss medborgare.

Möjligen kände hon redan då att tungan svartnade i munnen på henne. För hon la till en brasklapp. Om den nya modellen inte skulle falla väl ut skulle Ebba Busch ”bråka i Bryssel”.
– Då kommer vi ju att föra ett himla liv inom EU och trycka på för en annan modell i sådana fall. För vi står på hushållens sida, inte på EU-lagstiftningens sida.

När Ebba Busch ”stillade vår oro” kostade elen här på udden (Omr 4) 32 öre enligt tyska Eon som har monopol på distributionen.
– Idag är elpriset över 8:30 kronor!
Lägg till Eons fasta avgifter – plus elskatten och momsen på elskatten (!) som regeringen är ytterst ansvarig för – och dessutom väljer att höja i januari.

Å andra sidan: Räknar man som Reefat gjorde, så tar 32 öre och 8:30 lika stor plats i huvudet.

Söndag: men var är hönorna…

Hon: Vi brukar ha en tupp med en eller två hönor ute på udden, inte två tuppar och noll hönor. Är detta pappa och son då måntro…

Vi hade i och för sig en hel kull med små (bebis)fasaner här i slutet av sommaren (se film nedan), men bara ett par av hönorna blev kvar och har hängt här efter det. Tills nu då, när det helt plötsligt är två tuppar. Hur ska detta gå…?

Ja det undrar Eddie också, som för övrigt var här och grillade korv igår!

Och eftersom Chateau Margareta är ett allergifritt hus hade vi värmt upp uterummet ordentligt till Eddie, och dukade även upp glögg med tillbehör därute för lite förmingel under tiden korven grillades…

…men vi blev alla kvar därute hela eftermiddagen, och en bit in på kvällen. I uterummet alltså. Han stod däremot utanför i halv storm och duggregn och grillade korven:

Under parasoll dock. Men jätteskönt var det nog inte, så i ett huj var grillningen avklarad. Och de starka korvarna hade blandats ihop med de svaga…
– Vilken är nu den superheta jägarkorven? Och vilken är whiskykorven. Den är väl inte så stark? Och chorizon då, vilken är det…?

Men lugnet inföll sig, så småningom (lagom till kaffet och uddens Limoncello), och trevligt hade vi. Och varmt! Fattas bara med alla värmare och fläktar på för fullt… Eon skrattade hela vägen till banken. Men det var det värt. Trevlig andra advent folks!

Ps. Viltkorven vi åt är köpt här:

Fredag: Tre roliga historier och en trist

Humöret växlar. Igår bleke, idag blåser det 15 sekundmeter i byarna. Låt oss berätta några roliga historier istället.

Han: Två jägare är i skogen när en av dem plötsligt kollapsar. Han verkar inte andas, ögonen blir glansiga. Den andre jägaren sliter upp sin telefon och ringer 112.
– Hjälp! Jag tror att min kompis har dött. Vad gör jag!?
– Lugn, säger operatören. Jag ska hjälpa dig. Men först måste du kontrollera att han verkligen är död.
Det blir tyst en stund i luren, sedan hörs ett skott.
– Ok, säger jägaren. Vad gör jag nu?

Kul historia, eller hur Tommy? Jag ställer frågan i första hand till vår granne som jagar och liksom jag skrattar åt Lars Mortimers serie om älgen Hälge. Mortimer är död, men Hälge lever varje dag i Smålands dagliga nyhetsblad.

Men till historien ovan. Faktum är att det där är världens roligaste historia.
– Åtminstone om vi ska tro den engelske psykologiprofessorn Richard Wise­man vars LaughLab testat 40 000 historier från hela världen och fann att ovanstående historia var den som gick bäst hem i flest kulturer, länder, åldrar och bland båda könen.

För egen del tycker jag en annan av de 40 000 historierna är vassare. Den handlar också om två män*), nämligen om Sherlock Holmes och privatdetektivens medarbetare Dr Watson som är ute och campar.
Historien går så här: De slår upp sitt tält under stjärnorna och går och lägger sig. Någon gång mitt i natten väcker Holmes sin vän och säger:
– Watson, titta upp på stjärnorna och berätta vad du ser.
Den gode Watson svarar:
– Jag ser miljoner och åter miljoner stjärnor.
– Och vad drar du slutsatsen av det?
– Tja, om det finns miljontals stjärnor och även om bara ett fåtal av dem har planeter, så är det ganska troligt att det finns planeter som jorden. 
– Och…?
– Well, om det finns planeter som jorden där ute, kan det också finnas liv där också.
Sherlock Holmes avbryter honom bryskt:
– Watson, din idiot! Det betyder att någon har stulit vårt tält.
____________
*)Fotnot: Forskarna borde undersöka varför vi skrattar mer åt män än åt kvinnor. Ett fenomen som går igen i all underhållning och inte minst i reklamen.

Apropå bra historier: ”Mina släktingar hade bondgård. De sa alltid, ’Det är tack vare hästen som vi får mat på bordet. Det är hästens kraft som föder oss. De var alltid mycket vänliga mot hästen och de pratade aldrig illa om sin häst.
– Men en sak gjorde de aldrig; de frågade aldrig hästen om råd.”
Den som berättar historien är professor Hans Rosling, vår store folkbildare saknad av alla optimister.

Poängen är denna: Hästen är en metafor för näringslivet. Frågan om vilken inflytande storbolagsdirektörerna och entreprenörerna ska ha i samhällsdebatten är ständigt aktuell.
– Ibland bör politikerna lyssna med båda öronen.
Som när Svenskt Näringslivs Jacob Wallenberg och Jan-Olof Jacke uppmanar de stora partierna att ta sig samman och bryta elmarknadens låsningar.

Budskapet är klart som korvspad: Tidöpartierna och oppositionen måste sluta tjafsa om kärnkraft eller vindkraft.
– För att klara omställningen av det svenska energisystemet behöver vi satsa på båda, menar direktörerna.
1.Skingra osäkerheten om den framtida kärnkraften. Tidöpartierna och Socialdemokraterna behöver tydligt stå eniga bakom en långsiktig utbyggnad av kärnkraften.
2.Öka tempot i utbyggnaden av vindkraft. De nya ersättningarna till vindkraftskommuner har lyft bort ett stort hinder. Regeringen behöver nu lyfta bort nästa: etablera spelregler som möjliggör utbyggd elförsörjning och hanterar Försvarsmaktens synpunkter på kraftverkens placering och höjd.
3.Presentera en realistisk plan för hur utbyggnad av elnätet och de lokala anslutningarna ska ske, så att industrins omställningsplaner inte bromsas av kapacitetsbrist och anslutningsproblem.
4.Komplettera den långsiktiga satsningen på utbyggd elproduktion med en kortsiktig plan för de akuta behoven av el och effekt, särskilt i södra Sverige. En komponent i en sådan plan behöver sannolikt vara ökad användning av gasturbiner.

Uppfattat!? De kunde ha lagt till en punkt:
– Se över floran av fasta avgifter och elskatter och moms på skatt som nu blivit ett större problem för oss medborgare än priset på elektriciteten vi gör av med. Novemberräkningen har just landat här på udden – av elkostnaden utgör nu de utgör skatter och Eons fasta pålagor 55 procent.
Ingen rolig historia när det blåser 15 sekundmeter.

Onsdag: älskade udde…

Onsdag 4 dec 2024: +3,8°, frisk kuling (13 m/s i byarna). Högvatten: 48,8 cm över normal havsnivå. Ev vinterbadare får tåla 4,6°.

Hon: Tillbaka på min blåsiga (men underbara) udde efter några intensiva dagar i Stockholm med vänner, barn och barnbarn. Hann med en hel del trots rejäla tågförseningar åt båda hållen…

Dags att ta tag i uddens bestyr nu då. Förutom att blogga (vilket jag varit i särklass sämst på senaste tiden…) behövde sista satsen, den med 96-procentiga doningar i, göras iordning. ASAP …

Han: Vaknade 06:46 av att hon jämrar sig där ute. Det blåser på udden, pålandsvind. Frisk kuling (13–14 sekundmeter i byarna) får 4 plusgrader att kännas som minus 2.
Hon betyder i det här fallet Goldstern, svärmors gula ros som jag planterade för över tjugo sedan och som fortfarande står pall för vinterstormarna.
– Det borde hon inte.

Alla som känner sina rosor vet att Goldstern är en klätterros som även kan användas som buskros. Hon har ett kraftigt växtsätt med tätt fyllda och stora gula blommor som återkommer nästan oavbrutet från midsommar till långt in i november (13 nov här på udden).
Som hårt beskuren buskros blir hon en och halv meter. Som klätterros kan hon nå upp till 3,5 meter hög stödd mot en skyddande södervägg.
Anna-Brittas ros är ingendera.
– Utom just att hon nu är 3,5 meter hög.

Sant är att hon planterades som buske i skydd av det gamla räcket på verandan mot havet. Men hon överlevde både den gamla verandan och det skyddande räcket och nu står hon solitär en dryg meter från närmaste skydd.
– Det är därför hon somliga mornar klagar på blåsten.
Inte mycket, men tillräckligt…

Uppriktigt sagt påminner hon mig om salig svärmor. Solitär betyder ensamstående, enligt Svenska Akademins ordlista.
Även fristående, någon som trivs med att vara ensam, ensling.
Behöver jag säga Anna-Britta Pettersson trivdes på sin udde?
– Utom när det blåste kuling.

Helgen: Spännande vecka med tyst vakenhet och medveten frånvaro

Somliga dagar känns det som om du inte får nåt vettigt gjort. Men se upp! I bästa fall har du till och med gjort din största insats mot klimatförändringarna genom introverta happy hours!

Han: Och inte blir det mycket skrivit här heller. Sen sist har jag ägnat mig åt medveten frånvaro, tyst vakenhet, introverta happy hours, ett antal timmar i uddens tysta bokklubb och jag funderat på att anmäla mig till Space-out.
Dessutom har jag lyssnat på Leonard Cohen på kvällarna och P1 på dagarna.
– Och man lär sig mycket om man inser poängen med att vi fått två öron, men bara en käft.

Därför vet jag nu att ”medveten frånvaro” inte längre betyder att vi skolkar, utan att vi kopplar bort verkligheten omkring oss för att göra ingenting.
– Vilket är det bästa vi kan göra för en hållbar utveckling här på vår enda planet.

Tyst vakenhet är också bra för klimatet, åtminstone enligt den evigt vakna Maja Aase, som i Spanarna (18:50 min in i programmet!) fått mig att inse att fler bör göra som jag.
– Inte minst Greta och alla klimataktivister.
För att inte tala om de tiotusentals delegater som flög tur och retur till Baku i Azerbadjan för att prata om vad vi (inte) bör göra för att havet inte ska stiga upp till vårt soldäck.
– Att göra ingenting alls är nämligen den mest hållbara insats vi kan göra för klimatet.

Så här förhåller det sig: Enligt Maja är jag inte lat och oföretagsam. Inte heller bara introvert och höstdeppig som min pappa blev när mörkret sänkte sig över Norrlands inland.
– Tvärtom!
Härom dagen följde jag med henne på hennes dagliga långpromenader för att uppleva skogens mysterier.
– Det var kärleksfullt gjort av henne.
Visserligen sa jag inte det, överhuvudtaget sa jag nog inte mycket alls.

Nu vet jag att det var 10 060 steg av tyst vakenhet, dvs produktiva men hållbara dagdrömmar i fredlig samvaro med min omgivning.
– Det är finare än du tror, nästan som Gift vid första ögonkastet.
Introvert happy hours heter det på nysvenska och när solen går ner redan 15:25 blir det många happy hours på udden. Det känns bra.
Särskilt nu när jag fattar vidden av vår insats.
För de få timmar när även hon, Durasellkaninen, kopplar av och ligger där i den andra soffan med sin bok, då är vi en tyst och hållbar cell i en världsomspännande rörelse, the Silent bookclub.

Det ska jag berätta när hon kommer hem (hon extraknäcker i helgen som Farmor och Mormor). Det är därför jag tagit mig samman och nedtecknar dessa noteringar. Det känns bra. Just nu sitter jag här i min skrivarstol och tittar på havet, det vill säga jag ägnar mig åt medveten frånvaro.
– Fast vem vet, kanske tränar jag inför nästa års Space-Out Competion?
För uttrycket ”space-out” betyder inte längre att du inte bryr dig om omgivningen som det står i gamla ordböcker.
– Space out är en internationell tävling i Hong Kong där deltagarna tävlar om att sitta stilla i 90 minuter utan att göra något alls.

Nu vet du det också. Somliga kamrater har med entusiasm anslutit sig till min rörelse, som Doktor Bomme som gjorde en stor insats under veckans tysta 24-timmars hållbarshetsdemonstration.

Men jag är ingen vardagshjälte. Det händer att jag gör o-hållbara saker. Även om jag gärna skyller ifrån mig på mina kamrater. T ex tvingade pojkarna i Bad Boys med mig till simbassängen i fredags.
– Det var kul, men lite stojigt.
Å andra sidan tror jag att vi löste de flesta av världsproblemen. Sen åt vi Wallenbergare på Möre Golfbana.

Och härom kvällen drog Maxe och Blomman med mig på en helkväll med unga entusiastiska musikelever på Kulturskolan i Torsås.
Mycket bra.
– Så inspirerande att jag till och med börjar tvivla på att att tyst vakenhet och medveten frånvaro verkligen är det världen behöver.
Framförallt insåg jag att det bästa man kan göra för andra är skratta åt sig själv.

Lördag: Lust vid första ögonkastet

(Uppdaterad 17:52)

Hon: Återkommer med rapport efter pepparkaksbak.

Han: ”Kärleksmysteriet må gå att avmystifiera genom att lära sig om hur hjärnan och kroppen samspelar, men det största mysteriet av dem alla verkar fortfarande gäcka oss. Vad gör att man ögonblickligen kan dras till någon som man inte vet någonting om förutom det man ser?”
SVT:s koppleriprogram avslutades utan ovationer. I DN ställer Vesna Prekopic den fråga en man i tredje äktenskapet också undrat över: ”Varför tillmäts inte denna attraktion större betydelse i till exempel program som ’Gift vid första ögonkastet’? Visst, attraktion kan byggas upp under tid av en massa olika anledningar, men varför gör experterna samma misstag gång på gång när de agerar som att det inte går att också förutse betydelsen av den i parkonstellationerna?”

Åsa Beckman, en annan klok betraktare av andras relationer, tycker sig se en ”HR-fiering av kärleken”, där förhållandet reduceras till ”ett medarbetarsamtal på en kommunikationsbyrå”.

Annat är det på udden. Här behövs inget samråd, inga expertråd. Plötsligt händer det.
– Alla gör vi oss till ibland, men ingen gör sig till som han gör när lusten drabbar honom.
Under parningsspelet kastar knipan huvudet bakåt mot ryggen för att därefter sträcka näbben i skyn och stänka vatten med fötterna.
– Oklart om honan, som för övrigt kallas ”knipkärring” enligt Svenska Jägareförbundet, uppskattar showen för hon ser ut som om hon helst skulle vilja sjunka genom vattenytan.

Egentligen borde han inte känna som han känner så här års. Men är man sjöfågel känns det tydligen som vår i luften.
– Även den nyanlända flocken av storskrakar gör sig till för sina honor, som dock verkar föga imponerade.
Om herrarna i Svenska Jägareförbundet har något sexistiskt nickname på henne vet jag inte.
– Tänk dig en rödhårig Halle Barry, skådespelerskan.
Men med en stram vit blus knäppt i halsen och en lång, smal snok som avslutas med en liten krok i spetsen.

Vår är det inte. I natt kom snön. Vackert men kallt. Kylslaget verkar det även vara i Azerbajdzjan, där ännu internationellt stormöte avslutas i helgen med stor enighet om att oenigheten kvarstår om vad som behöver göras nu.
– Den iskalla sanningen är att vi har vi de förhandlare vi förtjänar.

Tidsbild signerad min målarkompis Anders Post.

PS, några timmar senare: Alla nöjer sig inte med att beskriva världen. Somliga har insett att livet även består av pepparkakor:

Hon: alltså, det där var inte en representativ plåt! Okej, jag är inte så himla noga, men alla var inte brända och helt oformliga…

Och det blev nog tillräckligt många trots halv sats av mammas gamla (svårbakade…) recept:

Avslutar med en fin bild från imorse, tagen efter att ha hämtad morgontidningarna. Cykeln fick stå idag, jag gick.

Onsdag: Efter tusen och en natt

Han: 1000 dagar efter Putinregimens fullskaliga invasion av Ukraina landar den omtalade skriften ”Om krisen eller kriget kommer” i vår brevlåda.
– Den är gul och tunnare än jag väntat mig.

Nyhetsflashar berättar samma morgon att den s k fiberkabeln C-Lion1 mellan Finland och Tyskland gått av. Några timmar senare meddelas att också en kabel mellan Litauen och Sverige drabbats av ett brott.
”Blickarna riktas till ett område öster om Ölands södra udde i svensk ekonomisk zon” skriver Barometern.
– Vilket i sin tur kanske förklarar varför fem militärbåtar tidigt samma morgon passerat i hög fart i farleden utanför udden på väg söderut.
– Sabotage, säger den tyske försvarsministern om kabelbrotten. Han får medhåll av den finska och den estniska regeringen.
– Det är svårt att dra några långtgående slutsatser i nuläget, menar däremot Hans Liwång, professor på Försvarshögskolan. ”Mest sannolikt är det en olycka eller ett slitage, men det går ju inte att utesluta att det kan finnas en medveten handling i ett av de två fallen”.
Det verkar även den svenska polisen tycka.
– Flera fartyg är av intresse i utredningen efter kabelbrotten i Östersjön, bland annat det kinesiska fartyget Yi Peng 3, bekräftar svensk polis.

Broschyren från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är som sagt gul och tunnare än jag väntat mig. Egentligen fastnar jag bara vid avsnittet om husdjur (sid 29): ”Du ansvarar för att ditt husdjur mår bra också i kris och krig. Se till att ha minst en veckas beredskap för ditt djur.”
Senare samma dag åker jag till Agroshop och köper fågelmat.
”November! Rätt tid att börja mata småfåglarna”, skriver nämligen Åke Ekdahl i sin alltid lika läsvärda kolumn ”Pippiskolan” på DN:s Namn & Nyttsida där bara små väsentligheter avhandlas.

”Fåglar har högre kroppstemperatur än däggdjur, normalt 42 grader. Deras ämnesomsättning är hastigare och när dagarna blir kortare behöver de lägga på sig fettlager för att klara kylan. Energirik mat fungerar som värmande bränsle och då klarar även småfåglarna mycket låga vintertemperaturer.
”Välj energirik mat som hampfrön, solrosfrön och talgbollar, skriver Ekdahl.
– Men havregryn funkar för blåmesar.
Och talgoxarna på udden vill ha ost, det har Anna-Britta Petersson bestämt sedan decennier tillbaka.

Det får alltså bli tre stora talgbollar och två lådor små bollar. Känns som en ganska bra dag.
Allvarligt talat: I media spekuleras om vi kommer att bli uppskrämda av MSB:s gula broschyr. För egen del oroar jag mer för det som inte står i denna tunna skrift. Om kriget kommer.

Tisdag: uddens (sista) grödor förädlade…

Hon: andra satsen limoncello är satt!

Ta bort zesten utan att få med det vita (som gör likören besk) är ett rent helsike. Tog nästan två timmar…

Och så på med lite rejäla doningar, första satsen är gjord på vanlig svensk kronvodka. Den behöver dra längre, och blir förstås inte lika stark eftersom även den måste blandas upp med sockerlag. Med så lite vatten som möjligt då förstås. Vid jul kan vi smaka av båda.

Igår skördade jag två små vitkålshuvuden som vuxit upp på den tidigare skördade stocken. Kul.

Och de var superfina inuti och väldigt goda ”råa”, men det blev en gratäng av dem. Också gott!

Och idag tog jag de sista av sommarens gula lökar och gjorde en löksoppa. Har jag inte ätit sedan mamma levde, vi gjorde det ganska ofta.

Den blev god, men inte som mammas…

Lite luft blev det också. Långpromenad efter två timmar med potatisskalaren… Kallt som tusan, men bäst att passa på innan ovädret drar in!

Måndag: Om tiden stod stilla

Han: Tiden står inte stilla. Inte ens på udden. Hade den gjort det hade du idag kunnat läsa följande blogginlägg och undrat över hur mycket man kan uppleva på en samma dag:

Söndag: Här blåser vindkraften till ingen nytta

Fredag: Fy tusan vilket väder … men även en glad liten nyhet

Torsdag: Allt har ett slut – utom korven

Onsdag: Sista flyttlasset från Södermalm, Fel Medusa och första glöggen

Fredag: Ingen undrar vad katten tycker om att bli symbol för en flinande galenskap

Han: Höstens stora orkaner i USA orsakas inte av global uppvärmning, utan är Guds straff för kvinnors aborter, förklarar Trumps medieman Tucker Carlson.
– Förmodligen.
Skönt, då kan vi andra somna om.

Apropå sagor förklarar Trumps svärson Jared Kushner att att vi vill förstå USA:s nya president bör vi läsa Lewis Carrolls barnbok ”Alice i underlandet” från år 1865.
– Enligt svärsonen är det den märkliga katten Cheshire som är Trumps alter ego.
Notera att Kushner konstaterar detta med respekt och beundran för sin svärfar.

Om du glömt historien så faller Alice faller ner i kaninhålet. Hon faller, faller länge och efter det är ingenting sig likt. Där i mörkret dyker katten upp till synes från ingenstans och skapar förvirring med sitt bisarra flin och turkosa ögon och försäkrar Alice att alla i Underlandet är galna, inklusive han själv.
– Mest känd är katten Cheshire för sitt råd till Alice att det inte spelar någon roll vilken väg hon följer om hon inte bryr sig om vart hon är på väg.

Mark Twain har möjligen rätt. Historien upprepar sig inte, men ibland rimmar den. Som vanligt är det ingen som undrar vad katten tycker om att bli en symbol för flinande galenskap.