Författare: kerstinochpeppe

Måndag: det som göms i tö kommer upp i snö

Han: Igår rapporterade riksnyheterna från Kalmar att sommaren kommer tidigt i år. Vildtulpan och ringbommorna står i blom. Ingen nyhet för oss, på udden har hennes ringblommor har blommat sedan i oktober.
– Men det var gårdagens nyhet.
I morse vaknade vi med snö. Katterna såg vilsna ut och undrade vad som händer nu.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Det som göms i tö kommer upp i snö. Nu kan jag avslöja att vi har ritat upp det nya badrummet i Margaretas Chateau. När solen går ner inser jag att hon vill ha ett hörnbadkar. Och hennes önskan är min lag – åtminstone Engmans, det är han som ska bygga badrummet.
Eftersom vi lever i en saga som alla vill ska sluta lyckligt så ringer han och säger att han har ett hörnbadkar 140 x 140 cm.
– Då säger vi det.

To be continued.

Söndag: Fint besök på udden just när snapsen är klar

Han: Lagom till det nya året buteljerar jag 2020 års chilisnaps. Passar även på att hälla av höstens slånbärsdricka, bären återbördar jag till naturen. Det ser ut som en tanke att några minuter senare landar en flock uppklädda fåglar i vår vildroshäck mot sjön.

Flocken flyger som starar och sidensvansen är en snygg fågel som gör sig finare än den är. Bombycilla garrulus betyder ”silkesfärgad som sladdrar” och i gamla skrifter kallas sidensvansen för en ”omättlig” fågel och ornitologen Alfred Brehm säger att hen ”är en lat och trög sälle” som ”åstadkommer något stort endast i ätandets konst”.
Enligt författaren och fågelkännaren Johan Althoff, en kamrat från förr-i-tiden-tiden, kallas fågeln för både ”toppsvans”, ”sinnare”, ”rönnbärshane” och ”dumbom”.

I sydvästra Finland kallas sidensvansen för sketherre.  Det kan bero på att sidensvansen ibland uppträder som en sån – sketfull.
Vilket i sin tur beror på att fågeln  under vinterhalvåret livnär sig på bär och frukt, exempelvis rönnbär, hagtorn och äpplen – och slånbär som somliga människor spetsar sina starka droppar med.
Typ gubbar på uddar.

Eftersom sidensvansen under en dag äter ungefär lika mycket som hen själv väger kan man se hela flockar av onyktra fåglar flyga omkring på vingliga vingar.
Det visste jag.
Dessbättre gick solen ner innan baren på udden öppnade och inte ens en suput äter i mörkret.

PS: Igår hävdade jag bestämt att jag redan efter 3:e avsnittet med säkerhet visste vem mördare är i HBO-serien Undoing med Nicole Kidman och Hugh Grant. Jag hade fel – om vi tror att serien läggs ner efter bara en säsong.
– Men det tror inte jag.
Och det är jag tydligen inte ensam om.
Eftersom regissören för tillfället avvisar att det finns planer på en fortsättning kan jag avslöja vem som egentligen är mördaren – det är Graces väninna. Jag ids inte förklara varför, kom bara ihåg var du läste det först när andra säsongen har visats.

Hon: äsch Peppe, i så fall är det lika dåligt ihopknutet som när Bobby Ewing dök upp levande någon säsong efter att han 100% säkert dött. Du vill bara ha rätt ;).

Och om man tittar in genom fönstret hos oss tror man nog det filminspelning på gång här med… allt för att tomaterna ska börja blomma och ge frukt. Tycker det går långsamt nu, alltså med de små busktomaterna som jag tänkt skörda och driva upp härinne under tidig vår innan de andra kan sättas. Behövs mer och starkare växtbelysning. Så det har jag försökt fixa idag. Bye bye mysiga julbelysning… och hej hej små fruktämnen!

Lördag: äntligen på bana igen…

(Uppdaterad 17:10)

Hon: sååå skönt att vakna utsövd efter 13 timmars sömn. Gårdagen var inte kul, kunde inte sova alls efter att ha partajat fram till jag normalt vaknar. Pendlade mellan sängen och soffan, och Netflix och HBO. Mellanspel med femmans visning av Notting Hill. Kan man inte se för många gånger, och jag kan typ alla repliker utantill. Slutet är nog filmhistoriens bästa!!! I alla fall i min bok…

Efter långt samtal med kompis och fd kollega tvingade jag med honom på långpromenad. Han fick välja mellan att gå till kanonplattan bortom Järnsida alternativt förbi utsiktstornet och halvvägs till Bergkvara. Kanonplattan vann!

Han: Åt Grisbäck till, alltså. Har insett att skillnaden inte går mellan manligt och kvinnligt, utan mellan oss som gjort lumpen och er andra. Vi marscherade tillräckligt långt och länge för att inte tycka att ta en promenad är svaret på alla sysselsättningsbehov. Särskilt om man marscherade femton (15 månader) på ett fältjägarregemente i Norrland.

Men det finns intressanta ögonblick med promenader också. Fick till exempel syn på en ensam kvinna som stod ensam och såg ut över havet.
– Man undrar vem hon är och vad hon tänker på, eller hur?
Och vem är betraktaren? HAr han motvilligt följt med henne på en promenad? Eller har han i hemlighet följt efter henne hit ut?
Svaret beror naturligtvis på om detta är första scenen i en feel-good-film eller i en thriller.

Sedan gick vi hem och grävde en grop för vårt nya körsbärsträd, nej det finns inga vittnen. Därefter såg vi sista avsnittet på Vår tid är nu och när vi går och lägger oss ska vi se vem som mördade kvinnan i Undoing med Nicole Kidman och Hugh Grant på HBO.
– Jag tror mig veta vem som är mördaren.
VArför? Tre planteringar är en för mycket och inget sker av en slump (i en deckare) som Hanning Mankell brukade säga .
Jag har berättat för Henne, så hon får berätta i morgon om jag har fel.
Vad skulle för övrigt hindra henne?
– Du menar…
– Tänk om den ensamma kvinnan på piren utanför kanonplattan blir mördad innan hon hinner berätta?
– Du menar väl inte…?

Skojar bara. Just nu sitter hon där i soffan och läser dagens tidning och ute är det mörkt och jag har förberett middagen (asiatisk grönsaks- och fisksoppa) och det är tur att det är skillnad på fantasi och verklighet, eller hur?

DYGN 1: försvann som en dans på slottet

• 

• 

• 

• 

Han: Om nyårsafton började med en utomhusdrink hos Isman (trevligt folk, de börjar fira nyår enligt Samoatid), Lindbergs fyrverkerier och supé för två och en oxfilé från och slutade med en kylig men coronasäkrad skål med goda vänner på udden, så både började och slutade den korta nyårsnatten med bal för 2 i upplyst hus.
Eftersom jag var den ende kavaljeren var jag glad och lycklig som en prins på slottet över att få även den sista dansen redan klockan 06.10 (!) och om inte musiken tystnat så dansar mina sockor fortfarande.
– Sa jag inte att 2021 skulle bli ett roligt år!

Nyårsafton: Vad är det egentligen vi kommer att minnas av 2020?

(Uppdaterad 11:47)

Han: ”Jag hoppas att vi kommer att minnas att framtiden fortfarande finns”, skriver författarinnan Agnes Lidbeck i en av alla dessa nyårskrönikor om att viruset gjorde 2020 till det märkligaste år vi varit med om.
Det kan man tycka.
– Men det tycker inte jag.
I mitt perspektiv var 2020 det mest fridfulla och harmoniska år jag kan minnas på länge. Denna insikt slår mig när vi sitter mitt emot varandra i soffan och talar om var vi firat nyår för fem och för tio år sedan.Etc.
Snart växer de gemensamma minnesbilderna fram. Sammantaget ger nyårslistan en bild av vårt liv tillsammans.

2008 Palma de Mallorca
2009 Rom
2010 Berlin
2011 Palma

2012 Stockholm/ Djurgården
2013 Stockholm/ (nyinflyttade på Åsögatan)

2014 udden (vi hade fått vatten & avlopp)
2015 San Sebastian
2016 udden
2017 Zanzibar
2018 Casablanca
2019 udden
2020 udden (bofasta)

I denna historieskrivningens ljus kommer jag inte att minnas år 2020 i första hand för coronan, utan för att Hon flyttade ner till katterna och mig. Det stora lugnet infann sig i det lilla, med färska tomater och smak av chili. Jag vaknar glad varje morgon.
Visst, vi kommer att resa igen. Men inför 2021 hoppas jag bara en sak för egen del:
– Att jag kommer att vakna ännu en morgon och fortfarande minnas att framtiden redan är här.

• 

• 

Visst, jag vet att det finns ett bredare perspektiv. Av alla våra nyårskrönikörer ger Ulf Wickbom (som vanligt) det mest tankeväckande. I dagens Barometern skriver han om vad vi i en framtid kommer upptäcka att vi tog med oss av året 2020: Jag har under årets sista månader prövat giltigheten hos en hypotes. Vi kommer att gå ur pandemin med en förstärkning av de värderingar vi hade när vi gick in. Personer som nu uttrycker sin saknad efter shopping, fest och resor kommer att vilja ta igen ett förlorat år. Personer som länge känt en gnagande oro för den ­globala överkonsumtionen kommer att lyssna mer på rapporterna om klimat­förändringens många varningstecken. Vi är alla både-och men med slagsida åt det ena eller andra hållet.
Vi kan också beskriva denna tudelning i ordet delaktighet. Jag hör många som hävdar att pandemin blev ett grundskott mot globaliseringen. Den visar att idén om öppna gränser och världsomspännande leveranskedjor är fel. Har inte hela detta år varit en reträtt hem till nationalstaten? Det gamla nordiska samarbetet har havererat. EU har svårt att hålla samman. Då hör jag andra som säger precis tvärtom. Pandemin har visat hur beroende vi är av varandra, om ett enda virus kan hota mänskligheten. Vi delar alla samma öde, vare sig vi vill eller inte.

– Gott slut! Vi ses där ute!

Onsdag: Det är klart att statsministern måste få shoppa i fred

(Uppdaterad 22:05, 21:23, 17:00)

Han: Det är först på årets nästa sista dag som slanten trillar ner. Äntligen fattar jag de svenska coronarestriktionerna:
– Håll dig hemma från shoppingcentra – så att statsminister Stefan Löfven och andra statsråd slipper trängas med kreti och pleti när de shoppar.
–Glöm utlandsresan du längtat efter. Stanna hemma! Ställ in alla flygresor som inte är nödvändiga – MSB:s generaldirektör Dan Eliassons resa till Kanarieöarna räcker för oss alla.
– Ta ansvar! Ställ in familjens planerade skidresa – finansminister Magdalena Andersson behöver svängrum i backen och på after ski!

Och först nu hör jag vad socialminister Hallengren egentligen sa på den där presskonferensen när regeringsföreträdarna tog i så att de nästan sprack av indignation över folkets brist på ansvarstagande :
– Försök inte hitta kryphål för att just du ska slippa ta ansvar – överlåt den dubbelmoralen till regering och myndighetschefer.

Hon: fattar inte varför de går ut när man kan shoppa på nätet. Och Kanarieholmarna, släng er i väggen, tack vet jag Ölands Norra Udde! Så varför inte nätshoppa en egen ö under helgen istället…

Ja, tänk om jag vinner på EuroJackpot på fredag, då slår jag till. Om det fanns vatten, avlopp och el skulle jag lugnt flytta dit permanent. Eller kanske inte, det är fågelskyddsområde och vi skulle väl få låsa in Vilda och Ludde på vinden halva året… men annars.

Min mamma är ju född i huset bredvid fyren Långe Erik, där morfar var fyrmästare. Och jag vet att hon pratat om en tant som bodde alldeles ensam på en ö utanför Norra Udden, och det måste ju vara denna! Läste nu att det var en ensam man som bott permanent där på 40- och 50-talet och levt på fiske. Men detta var ju före det, mamma är född 1921 och när morfar dog 1937 flyttade mormor ner till Borgholm. Hrmmm, man blir ju nyfiken och önskar att man lyssnat mer på det som berättats.

Han: Efter att man sett SVT:s dokumentär om Ulf Lundell vill jag inte gå och lägga mig. Känslan av att jag just nu vill kyssa havet delar jag med en annan gubbe. Som dessutom verkar vara rund under fötterna. För att inte säga full, igen.
– Skål på dig, din gubbstrutt!

Ett sent PS vid närmare eftertanke: Jag har upptäckt att jag alltid tycker lite synd om månen när han är full. Och jag vet varför. I Doktor Luis Guiseppe Cervantes journalanteckningar, den konstiga romanen om mannen som räddas ur havet efter ha dödat en haj, spelar månen en icke oväsentlig roll i en av dialogerna.
Mannen i havet säger t ex till sin läkare:
– Luis Guiseppe, du ser bekymrad ut. Tänk positivt! Doktorn har problem med sina minnen. Jag har det lite jobbigt med mina njurar (alltså, även han). Men Månen, den gubben har problem man inte snackar bort i ett badkar. På havet tänkte jag ofta på det. Månen har sin framtid bakom sig. Här på land märker du det till och med när du flanerar längs Passeig Maritim. Jag tänker på tidvattnet. Den nästan totala avsaknaden av tidvatten, som är unik för Medelhavet. Så har det inte alltid varit.

– En gång i tiden dansade månen flamenco med jorden, så att vågskummet yrde och landkrabborna himlade med ögonen. Det var på den tiden, när skilsmässan var ett faktum och jorden fortfarande var ung och sörjde honom varje gång tidvattnet svallade mot hennes stränder.
Tidvattnet var beviset på månens potens. Och på det området går det utför, förklarar mannen i havet eller snarare i ett badkar på Cervantes klinik:
–Betänk följande. På den tiden när månen ännu befann sig hälften så långt från jorden som idag, var dess dragningskraft åtta gånger starkare. Det betyder att skillnaden mellan ebb och flod var minst etthundrasextio meter.

Ironiskt nog är det tidvattnet som över tiden får förhållandet att svalna. Tidvattnet bromsar jordens rotation. Vattnets egen tyngd minskar farten. Attraktionen blir allt svagare och dramat har sin egen dialektik: När jordens dragningskraft minskar förpassas månen i sin tur allt längre ut i periferin.
– Faktum är att bara sedan vi var unga har avståndet mellan jorden och månen ökat med nästan en meter.

Sant eller falskt, så där går han på. Snart kommer mannen i havet förklara skillnaden mellan jordens och månens centripetal- och centrifugalkraft, hur man vet var man ska söka dess barycenter ochatt månen och jordens relation i själva verket förebådar Einsteins relativitetsteori. Som alla förstår är mannen i havet en nörd. En stackars besatt man som tycker om att höra sina egna ord och koketterar med det.
– Jag vet, jag pratar för mycket. Men en sak är jag stolt över: Doktorn har aldrig hört mig tala illa om månen. Det beror på att jag helt enkelt tycker synd om Mann im Mond, som tyskarna säger – förövrigt en alltför finkänslig beteckning. Vi som sett honom på havet talar klarspråk: gubben i månen.
– Det är inget att hymla om. Hans fotarbete blir allt sämre. En gång i tiden fick han jorden att gå upp i brygga och vrida sig ett varv runt sin egen axel var fjärde timme. Som vi vet har dygnet sedan dess blivit sex gånger längre.
Och det är bara slutet på början. Allt talar för att i en framtid kommer dygnet bli tio, tjugo, ja trettio gånger så långt som det är nu. Visst, du och jag slipper uppleva den dagen. Det förändrar å andra sidan ingenting för månen. Hade vi snackat kvinnor med honom hade vi sagt: Glöm henne. Nu pratar vi jordvärme och gravitation och gör bäst i att hålla tyst om det vi vet. Och vi vet hur det slutar: Så små- ningom kommer dygnets längd att sammanfalla med månadens. Månen kommer att sluta rotera runt den jord han en gång i tiden var ett med. Ingen minns längre den oemotståndliga attraktion de båda utövade på varandra. De tar varandra för givet och sneglar på varandra bara när det blir solförmörkelse.

Ingen uppbygglig historia, men den ger perspektiv på livet. Så godnatt käre måne. Jag har trots allt en kärleksfull fru som väntar på mig.

Tisdag: bara att ta tjuren vid hornen…

(Uppdaterad 20;42, 19:30, 17:50)

Hon: så otränad var det längesedan jag kände mig, nu får det bli andra bullar av, ända till det hårda trädgårdsarbetet tar över i alla fall. Hård, svettig yoga flow med Lulu Lemon, minst två ggr i veckan, basta!! Speciellt när vädret är som det är och man inte ens kan ta en långpromenad..,

Snabb dusch och sen blir det Lantmännens för mer jord och lite annat kul som kanske kommit in nu inför vårsådderna. Och snart behöver nog mina gurkplantor, som redan börjat blomma, lite extra näring.

Sedan storhandling på ICA, igår åt vi definitivt julmat för sista gången på minst ett år kändes det som. Var dessutom Peppe-gryta på resterna, och den har t.o.m Han tröttnat på… så in med pasta och massa grönt! Nåja, mera grönt i alla fall. Och så lite färsk salsiccia, mums!

Han: Kvinnor är inte som andra män. Den som tvivlar bör skaffa ett nytt körkort. Det gjorde jag för ett halvår sedan. Det vill säga, via en av alla dessa underbara körkortsproducenter på nätet beställde jag ett kort. Det var enkelt:
– Ta en selfie så fixar vi resten!
Och enkelt var det. Jag mejlade en bild en face och efter nån dag landade denna bild i brevlådan:

Där satt den! Hon skrattade förstås och det var kanske inte den bästa bilden – men jag är redan gift.
Jag vet dessutom att det enda passkontrollanterna och snuten tittar efter är avståndet mellan ögonen och några andra strata.

Nå, idag blev det hennes tur. Först skulle hon duscha, sedan sminka sig och sedan skulle hon hitta rätt bakgrund till sitt ansikte.
Jag sa;
– Det behövs inte, dom fixar bakgrund och beskäring. De tar till och med skuggor under ögonen, om man ber dem.
Sedan hörde jag henne ta 24 bilder.
Missnöjd, är ett understatement.
– Jag kan ta en bild så hinner vi åka handla sen.
Sa jag.
För att spara tid valde jag samma enfärgade gröna vägg men med bättre belysning och så tog jag 32 nya bilder och sa:
– Nu åker vi, du kan välja en bild i bilen.

Trodde jag verkligen på det? Nej. Efter att sminkösen rättat till en lock, ljussättare jagat en skugga och hennes inre terapeut övertygade henne om att det inte var läge att ta livet av sig för en körkortsbild, brände jag ytterligare ett 20-tal bilder som jag visste att Diggi-Foto skulle förvandla till ett mästerverk.
Här är några av de 64 bilder som prinsessan tyvärr inte godkände.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Men det konstigaste av allt: Varför vill kvinnor se bättre ut på bild än i verkligheten? Är det en del av den Tinder-sjuka som härjar i den digitala generationen? Men tänk efter: Vilket vill man som kvinna helst att den där sura passkontrollanten eller snuten utanför Norrköping ska säga när du visar körkortet?
– Frun ser bättre ut i verkligheten än på bild, ha en bra dag.
Eller att hen ber dig gå åt sidan med motiveringen:
– Vilken idiot som helst ser att det här körkortet är förfalskat. Så här snygg är tant verkligen inte.

Hon: fy vad elakt att lägga upp de hemska bilderna!!! Lyckades inte bättre själv, men följde i alla fall instruktionerna… ja, jag fick ta en selfie till slut!

Tröstade mig med att inviga min julklapp, en pastamaskin. Tack Meli och Elin! Blev helt ok men behöver en sådan där ställning som man hänger upp tagliatellen på. Och så lite mer tålamod… brukar kavla, det går fortare, men detta blev bättre. Nästa gång blir det nog perfa!

Han: Har bara en kommentar. Ibland är det lite tragiskt att inse att Hon inte förstår vad alla andra fattar när de ser bilderna ovan – att jag har så mycket bättre smak än hon har.
Har jag rätt eller har jag rätt?
– Även hennes pasta var förstås fantastisk.

Måndag: Julen är över – Nu börjar vårbruket

Han: Julen är över, nu börjar vårbruket på udden. Trots fortsatt skitväder, småregn och 17 sekundmeter sydostlig vind som får plus fem grader att kännas som minus ett, skiner Hon som den sol ni andra saknar.

Hon: nja, det där är inte sommarens tomater utan vårens små busktomater som jag hoppas kunna skörda från inomhus, innan de ”riktiga” kommer. Men himla kul att de blivit så stora, bara väntar på att de första blommorna ska visa sig också, jag tror de är på väg…

Har också planterat om en del av de chilisorterna jag satte för någon månad sedan. Nu står de i varsin kruka.

Chili tar mycket mycket längre tid att driva upp så där får man börja tidigt. Satte fler idag, hade bara fuskbörjat väldigt tidigt med de jag planterade om idag. Tomaterna som så småningom ska stå ute väntar jag med minst en månad till.

Söndag: Heldag i sängen hos familjen Bridgerton

Han: Grått och vått. Sydlig vind, 21 m/s i byarna som får 4 grader varmt att kännas som minus 2, enligt SMHI. En dag som gjord för sängen och alla avsnitt av första säsongen av Familjen Bridgerton på Netflix. En mix av Jane Austen med sex i herrgårdstrappor (om du får ihop det), lite Bridget Jones och en massa Gossip girl, om vi ska tro recensenterna.
Och det ska man.
– Because we worth it, som det heter i reklamen.

Och efter lunch blev det mer bio. Emily in Paris, hela säsongens avsnitt i en följd. En mix Familjen Bridgerton (men med fransk snobbism och ganska många la petite mort i och utan moderna kostymer), Jane Austen med explicita sexscener (om du får ihop det); inte så mycket Bridget Jones kanske men en väldig massa Gossip girl, men en serie som utspelas i den franska reklam- och pr-branschen och därför mest påminner om Ring min agent (Dix pour cent) – vår favoritserie denna grå höst och som bygger på samma dramaturgiska hantverk som … ja, du fattar – och då har jag glömt att nämna att vi i helgen sett sista avsnittet för säsongen av I vår herres hage som mest påminner henne om hur kyska och snälla människor var mot varandra i hennes barndoms serier.

Annandag: Och nu julen slut slut slut

Han: Så var den julen över. Som vanligt rekordmånga paket, bara lilla Alice fick 16 men somnade efter 2.
– Puh!
Återstår att ge ett extra bidrag till den allmänna pappersinsamlingens förbränningsugnar.
– Passar bra eftersom vädret är som Postnord: julvädret kom först i natt (-5).

Och i övrigt? Bara glada miner. Särskilt från oss små. Julkalendern såg vi första och sista avsnittet utav.
Tomten är far till alla barnen höll även i år,
för alla nya julfilmer kommer först i vår.
Trump och Boris höll i det längsta spänningen uppe med sina piruetter.
– Förhoppningsvis glömmer vi snart deras trista menuetter  
och barnbarnen lär sig skratta gott vid minnet av två blonda siluetter.

Och apropå barn som fnissar:
– Få rimmade paket i år, men svenska byråkraternas PR-nissar
bidrog till nysvenskan med ord som rimmar
på stabsläge och beredskapsläge
– i brist på esprit fick det bli förstärkningsläge och katastrofläge.
Ord som inte säger medborgarna ett skvatt,
men gör nyhetsankaret salig och morfar & farfar matt.

För egen del innebar denna jul mest förstärkt soff- och sängläge.
Bidrog till digert julbord endast med 3 sorters sill, skinka och revbensspjäll.
Rekordstark blev däremot chilisnapsen som ingen ville smaka
– Inte ens till hennes goda kaka.
Och apropå starkt: I princip ensam lyfte Adam upp båten på land.
Där får hon ligga tills han eller någon annan av barnen sätter henne i sjön igen.

Ingenting för evigt varar,
inte heller denna dikt.
Trevligt var det, men nu är julen 2020 slut slut slut.
Och tomtemor och tomtefar ska pusta ut ut ut.
– Vi ska bara städa först, säger mor.
– Jag tror att han till soptippen for,
den lilla svarta katten matten svarar.

Och det var inte sant och det var inte sant för först tog husse och Ludde en promenad runt sin udde
och om de inte återkommit än så lever de lyckliga i alla sin dar.

Hon: kul! Nu ska jag bara hänga tvätten så är jag också ledig 🙂