Fredag: Flocken rör sig mot trädgårdslandet

Öland brinner (05:05)

Han: Har fått nya vanor. Vaknar klockan fem. Kan bero på att jag har fortfarande har stopp i öronen. Eller på det inte längre är ljust så här tidigt på morgonen? Om vi tro morgonens nyhetssändningar har nästan ingenting hänt i världen utom att Trump accepterat att bli det republikanska partiets presidentkandidat.
Jaha.

Stor eller liten?

Nu till en sak jag funderat på. Det här är Hasse, han tillhör småfolket här på udden. Skojar bara, Hasse är 196 cm lång – däremot har han som synes en gigantisk gräsklippare.
Skojar igen.
Men med ett bestämt syfte: Perspektivet avgör hur vi uppfattar sammanhangen. Jag har t ex börjat lägga in hennes gurkor. Till det krävs vatten, socker, lite salt och peppar – och ättika. Således har försäljningen av ättika till dagligvaruhandeln ökat med 35 procent under årets första sex månader, uppger Kavli som äger Perstorps ättika.

Som alla förstår beror det inte bara på mig. Vilket ger oss dagens ämne. Läser i modemagasinet Vogue att coronasommaren 2020 paddlade vi. ”Vi” betyder i det här fallet att ovanligt många hemestrande amerikaner paddlat i sitt närområde.
– Än sen då?
Man brukar säga att Sverige är USA:s 51:a delstat. Inget annat land i Europa är så fixerat vid vad som händer där – det räcker att lyssna på svenska nyhetssändningar för att inse att vi vet mer om vad som händer på andra sidan Atlanten än vad Trumps väljare i mellanvästern vet om vad som händer på öst- och västkusten. Och vice versa, därav det liberala östkustetablissemangets totala felbedömning av Trumps kampanj 2016.

För egen del läste jag Vogues artikel som om den handlade om Sverige. Eller udden. I sommar har nämligen även vi sett ovanligt många kanoter och kajaker passera.
Liksom ett ökat antal husbilar inne i viken – för att nämna ett annat av dessa globala trender.
Många säger nu för tiden att alla människor är unika. Jag tror att vi mår bättre av att tänka att vi är mycket lika varandra, vi är en genre.
– Det finns nästan ingenting som är unikt med oss.
Det man slås av när man sitter så här lite vid sidan om är att vi människor är så lika.

Amerikanska mellanvästern – eller utanför en udde i Kalmarsund?

Vi är flockdjur och vi rör oss som gnuerna och zebrorna rörde sig i flock över Ngorongorokratern i Tanzania när vi var där (safariresor var populära före coronan). För egen del har jag efter många års studier vid Stureplan insett att när det gäller vår egen art, homo sapiens, är det ofta de mest individualistiska exemplaren som är mest besatt av att gå dit flocken går.

Med digitaliseringen sprids trender över världen. T ex handlar vi nu våra böcker på nätet. Även kläder – även om ett besök i Stockholm krävde hennes besök på Zadig & Voltaires rea (Sales, som numera heter på Swengelska). För egen del handlade jag härom veckan det jag behöver på Arket.
– Allt, levererat inom 3 dagar på Tempo Gökalund, passade perfekt med lite hjälp från modeintresserad ungdom.
Och jag är inte ensam om att ha ändrat mina shoppingvanor. Enligt Postnord har 66% av svenska folket e-handlat under de senaste 30 dagarna.
Och så ser det ut i stora delar av världen – i USA, Kina, Afrika.

Skillnaden mellan att vara trendsättare och härmapa är därför trådsmal. Att försäljningen av ättika ökat med 35 procent beror inte bara på mig.
– Vi ser ett ökat intresse för inläggningar och antalet olika råvaror som man lägger in har ökat. Förut var det mest gurka men nu har många börjat pickla rödlök till exempel, säger Catharina Johansson, marknadschef på Kavli. Folk har till och med börjat använda ättika när de gör egna rengöringsmedel och hon uppskattar att försäljningen under sommarmånaderna ökat med så mycket som 50 procent.

Gamla polare i huvudstaden må hävda att vi är före vår tid som flyttade ”ut på landet” innan coronan slog till på allvar. Fakta är att vi inte är de enda som valt att flytta från stan. Stockholms flyttnetto är minus 1 703 personer jämfört med för ett år sedan, skriver Dagens Nyheter.
Till skillnad från tidigare år är det fler som flyttar från Stockholm än som flyttar dit.
– Storstäderna är inte de magneter som de brukar vara. Det är väldigt ovanligt att Stockholm inte drar flest personer, det är sällan man ser en minskning över ett helt kvartal där, säger Tomas Johansson, befolkningsstatistiker på SCB.

I tysthet pågår alltså en grön våg i Sverige. Kanske inte samma ideologiska övertoner som på 70-talet, men det märks en geopolitisk förskjutning i det offentliga samtalet som det heter. Sällan har vi bläddrat förbi så många reportage om saftning och syltning, baka-själv-näck och att människor börjat odla sina egna grönsaker.
Kanske beror det på coronan, kanske på något mer existentiellt.
Min kompis Thomas K, knappast känd i vänkretsen för sina gröna fingrar, berättar att han och Hong köpt en kolonilott och nu åker tvärs genom Stockholm till Västerort för att odla sina grönsaker.
En annan kompis, Tomat-Hasse, har sina växthus uppe vid gamla E22:an. Han har märkt i sommar att färre köper tomater i lösvikt.
– De vill köpa mina plantor för att odla själva.
Även min trendkänsliga trädgårdsmästare planerar för att höja ambitionsnivån (därav hennes experimenterande i köket).

Rymmer morgondagens trend?

Så vad betyder det här för oss som flyttat till en udde i Kalmarsund?
–Är vi trendsättare eller surfar vi på en samhällelig våg?
I couldn’t care less.
Det bara blev så.
Vi bygger våra hus och växthus. Våra vilda katter trivs. Hon odlar sina tomater, chili, gurkor, potatis och vi gläds åt att vi redan är självförsörjande på grönsaker och brödbak.
– Och datorer och mobiler funkar lika bra här som i stan.
Det är dock inget partiprogram. Det har blivit så här eftersom Marx hade rätt när han sa att varat bestämmer tänkandet.

PS: I Barometern läser vi att ”Coronan leder till liten ökning av länets befolkning” (+190). Å andra sidan, lite märkvärdiga är vi på vår udde. Vår nya kommun tappar innevånare (-16) vilket betyder att utan oss hade befolkningsminskningen ökat med ytterligare nästan tio procent.
– Vi gör skillnad, som det numera heter på Swengelska när vi menar att det har betydelse vad vi gör.
Både småfolk och andra.

Test, en plåt ugnsrostade tomater. Olja, honung, chilipeppar (egen blandning), salt och basilika. 125 gr i 75 minuter.

Hon: här föll jag för en trend jag snappat upp, testat en plåt med ugnsrostade tomater. Annars kör jag ”soltorkade”. I ugn då, men med bara salt och låg temperatur länge, tills de helt torra. Då håller de i flera år. Om jag inte ska lägga in dem vill säga, då tar jag dem lite tidigare.

De ugnsrostade smakade väldigt gott direkt, men hamnade i frysen inför vintern. Kanske gör en plåt till 😊

Torsdag: Ännu ett oskrivet blad

Han: En ny underbar morgon här på udden. Så här såg himmel och hav ut kl 05:05. Idag för sex månader sedan hävdade Trump att Covid-19 skulle vara över inom några dagar, “within a couple of days is going to be down to close to zero.” Sedan dess har antalet smittade ökat till 5,8 miljoner.
Och aktiemarknaden, denna termometer i världens anus, ger en fingervisning om dagens temeratur: ”Shares across Asia failed to match the enthusiasm of their global counterparts, which hours earlier notched a record high”, skriver Financial Times nu på morgonen.
Här hemma avgår Isabella Lövin i alla nyhetsredaktioner nu på morgonen som redan igår meddelade att Isabella Lövin avgår. Som tur är har (mp) fortfarande Per Bolund. ”Minister med lagom personlighet”, som en tidning så träffande beskriver den mannen.

Dagens enkät från Novus visar att nästan hälften, 47 procent, av de tusen företagschefer uppger att de har valt bort sökande i åldern 18–25 år på grund av bristande skrivförmåga, trots att övriga krav varit uppfyll
Det har hänt att bristande meningsbyggnad och felstavningar har lett till att felaktiga läkemedel har skrivits ut, enligt en annan chef.
– Det kan bli farligt när till exempel piloter och poliser inte förstår vad de läser, eller inte kan skriva så att det blir begripligt. Det kan få stora konsekvenser, säger Petra Garberding, docent i etnologi och lärare vid Södertörns högskola där hon undervisar vid Europa­programmet och lärarutbildningen.
Vår kommentar:
– Shit alltså. Fett inte. Tur att man alltid kan influencer.
En som kan formulera sig begripligt är Andreas Gustavsson, chefredaktör på Dagens ETC (och vår granne på Södermalm):”Min vänster stannar inte förrän denna trygghet omfattar alla som lever i Sverige. Annars förtjänar den inte att vinna några val, någonsin igen.”

Avslutar redaktören på udden sin morgonsändning torsdag 27 aug 2020.För egen del ser han fram emot att till frukosten avsmaka gårdagens nya tomatmarmelad.
– Men resten är ännu ett oskrivet blad.

Alltså, när kommer boken…

Hon: Åsa Beckman ger sig inte, nu kom ytterligare en replik angående kritiken runt Samlade verk. Vilken PR Lydia Sandgren har fått. Hennes debutroman dessutom… Har fortfarande inte fått paketet från Adlibris. Hinner väl ändå inte läsa nu, hektiska dagar med chili och tomater. Samlat in fröer från kanske en fjärdedel av all chili idag, i rödaste rappet. Två plantor hade bara en kvar, resten hade jag redan torkat. Inte bra, skärpning!! Tycker det är skitgöra så skjutit på det. Slarvade med handskar också så nu brinner mina fingrar. En Blondie stänkte dessutom saft i båda mina ögon när jag skulle halvera den. Trodde jag skulle bli blind, men gick över rätt snabbt. Pust! Glad det inte var en Scorpion…

Håller på med två limpor också, en mörk och en ljus. Och middag blir marinerade kycklingfiléer på en bädd av hemodlat. Känns ju bra, men fänkålen vet jag inte hur man ska ta tillvara riktigt, blev mest tjock stam och obefintlig knöl. Squash, paprika och aubergine har vi gott om däremot. Han lyckades också få upp lite mer potatis ur landet (förmodar det kommer bild på det…). Mina morötter, de få som lyckades komma upp trots invasion av tomater i det landet, hade mjuknat i väntan på att användas. Ja inte har jag brist på sysselsättning precis 😉

Bädden i väntan på sovel…

Hon: just det, börjat med att fermentera chili till en Hot Sauce också. Lite läskigt och krångligt. Läst massor av recept och kom fram till det enklaste … Men med mest smaksättning i direkt. Håll tummarna det funkar!!!

Fermentering på g… (fatta att mina fingrar brinner)

Onsdag: nu börjar regnperioden

Han: Minns inte att jag somnade, men det måste jag ha gjort för jag vaknade som vanligt 06:30. Det stora världsnyheten tycks vara att Melania Trump kan prata också. Dagens lokalnyhet: Det regnar och Ludde har sovit inne i natt, efter att ha bevakat sitt yttre revir i 5 månader nu.
Dessutom breaking news: Hon sover fortfarande (09:25)!

Trädgårdsmästaren som omslagspojke.

PS: Dagens Omslagspojke är Georgi Ganev. ” Scenförändringen i år är total för Kinnevik med vd Georgi Ganev”, skriver Dagens Industris Richard Bråse. ”På fem månader har investmentbolaget gått från kraftigt ifrågasatt till formidabel börsvinnare.”

Kul för honom. Och för mig som kan räkna Georgi till mina uppdragsgivare. Uttrycket ”Ibland kan man må som sin börskurs” får mig osökt att minnas ett samtal vi hade när han tillträdde som koncernchef för Kinnevik. I min dagbok noterade jag att det var ”ett inspirerande samtal om förr och nu i den sfär vi båda tillhör”.
Även våra egna erfarenheter av ledarskap kom på tal. Det visade sig att vi båda som chef mest känt igen oss i filmen ”Välkommen Mr. Chance!” (Being There) med Peter Sellers som den förvirrade trädgårdsmästaren, vars jordnära åsikter om hur man ska sköta sin plantor plötsligt upphöjs till managementteori.

Efteråt skickar jag en akademisk uppsats om ledarskapet i Kinnevik, som forskarna definierar ledarstilen som ”ägarstyrd”, ”karismatisk” och ”visionärt”. Man efterlyser även framtida forskning för att se vilken typ av ledare som kommer att efterfrågas inom Kinnevik om på 2020-talet: ”Är det fortfarande drivkraften och entreprenörsandan som är den viktigaste? Dessutom vore det intressant att se åt vilket håll Kinneviksgruppen utvecklas. Kommer koncernen ha sina huvudsakliga intressen i någon annan bransch? Det går även att undersöka huruvida koncernen fortfarande är offensiv och gör nyförvärv eller om ledarskapet inom gruppen mer kommer att handla om att förvalta det Jan Stenbeck byggde upp?”
Georgis svar kom direkt och i Mr. Chance anda: ”Intressant läsning. Svaret på frågorna får vi troligtvis genom själva rekryteringen av undertecknad :).”
Dagens cover-story är ett svar i sig, som med Mr Chance (och Voltaire) kan sammanfattas i den korta meningen:
– Man bör odla sin trädgård.

Vilket Hon för övrigt gör just nu (11:45). Regnet till trots, eller just därför. Ty som ordspråket lyder:
– Trädgården är en vän som man kan hälsa på när som helst.
Eller i detta fall den mycket träffande sammanfattningen:
– Trädgården är en form av självbiografi.

Lever sitt varumärke i gult och blått.

Hon: nä, tyvärr sov jag inte… orkade bara inte gå upp. Hade vaknat alldeles för tidigt och låg och läste istället. Kändes därför helt ok med störtregnet som gjorde att Luther tyckte det var helt ok med låååång frukost i sängen.

Men sen slutade det regna… bara upp och gno. Men har ändå lite ångest över det jag inte gjort och borde gjort men inte riktigt orkat ta tag i idag. Tänkt, det får bli imorgon. All chili som mogen måste skördas och frön tas tillvara t ex. Vet bara inte hur jag ska arkivera dem. Tomater lätt, fastnar på hushållspappret eftersom de blöta och så skriver man bara sorten direkt på.

Marmelad och ketchup, på tomater förstås. Ska göra finare etiketter, imorgon…
Soltorkade tomater, nu på burk
Tre kryddblandningar på g…

Och malt egna kryddor, innehåller bara olika sorters chili, so far i alla fall. Himla kul att göra. Den gula blev sjuuuukt stark. Näsan kändes sönderfrätt efter att luktat på den… Den mörkaste har en djup och härlig doft, den är stark men inte jätte. Den tredje innehåller bara Espelette, en baskisk chili som ska vara supergod som kryddpulver. Skulle tro den också medelstark. Nu vill man bara pröva dem på riktigt i matlagningen också :).

Tisdag: I väntan på vadå?

Han:Vaknade före 05, med fortsatt stopp i öronen. Förstår de som säger att det är värre att bli döv ön blind. Steg upp för att inte väcka henne. Hade jag inte mycket för. Elavbrott, den jävla avloppspumpen slog ut hela huset. Inklusive våra nätverk. Kort sagt, öronvärk, nätvärk och stopp i avloppet

Pojkarna kom och fixade det förstås på eftermiddan, men hon är i upplösningstillstånd och nu kom middagsgästerna…

To be continued…

Hon: slutet gott, allting gott 🙂
Och nya bordet utanför Chateau Margareta invigt!

Måndag: Vad ska vi leka idag?

Han: Idag steg vi upp samtidigt. Solen och jag. Klockan är 5:40 och det tar en stund för hen att vakna…

Jag vet att det kallas omnipotens. Att tro att solen går upp bara för att jag ska få leka. Men så känns det!

Hon: och jag sov ända till halv nio. Skönt, låg och läste lite för sent. Men känns bra att jag kommit igång med läsandet igen. Varit dålig på det sista tiden. Tror det beror på att när man kollat färdigt vad som hänt på sociala medier under dagen är man för trött för att orka mer än en sida i boken man har på gång, vilket gör att man aldrig riktigt kommer in i den så pass att man inte kan låta bli att vända till nästa sida även om man egentligen lite för sömnig… och så har jag förstås varit alltför upptagen med olika fackböcker om odling. Men nu så. Snart klar med sista delen om Jana Kippo, och nu väntar jag ivrigt på bokpaketet från adlibris…

Var först när Åsa Beckman kritiserade den samlade kritikerkårens hyllningar av Samlade verk som jag fick upp ögonen för den. Hade väl sett recensionerna men inte blivit riktigt intresserad, ja inte förrän den fick ris nu då.

Han gick snällt in och beställde den åt mig på stört. Och idag svarar alltså Suzanne Osten på Beckmans kritik i DN Kultur, nu blir man ju ännu mer intresserad. Komsi komsi bokpaket!!!

Och dagensroligaste” morgonläsning. Lisa Magnussons spalt på ledarsidan i DN om att det blivit ”inne” att vara ett ”offer”, apropå en intervju med Anne Ramberg om hennes ”torftiga” uppväxt på Östermalm. Högsta skratt blev när hon som poäng förklarar det med ”mamma gick ju alltid när hon skulle till NK, hon tog aldrig spårvagnen i onödan”…

Han: Hon läser alltid mycket mer än jag, inte minst morgontidningarna. För egen del läser jag om helgens recension av Åsa Linderborgs dagbok kring Metoo och Benny Fredrikssons självmord. Rebecka Åhlund i Barometern, mest intressant hittills. Klok, hon tänker inte alls som jag.
I övrigt bygger jag kulisser. Margaretas Chateau består av fyra eller fem små bodar och garage och borde naturligtvis rivas och ge plats till ett nytt hus på betongplatta med 35 graders takvinkel så att man får en övervåning på köpet utan att det räknas som boyta.
Av någon anledning är det nämligen rådande byggnorm och det märks även i vårt närområde. 


Dock inte här ute på udden.
När det gäller arkitekturen är vi konservativa som Amish-folket.
Särskilt hon som blir alltmer lik sin mamma, fyrmästardottern.

– Taket är dåligt och golvet är dåligt och väggarna däremellan finns inte, sa Johan, målarn efter två veckor i Margaretas stuga. Han är dock är snäll innerst inne och ganska imponerad av hennes tapetval och därför tillade som någon slags tröst :
– Med de här tapeterna bör stugan hålla ihop ytterligare några år.
Så jag bygger vidare på kulissen. Men bidrag från förstående grannar. Just nu håller jag på att montera en ny port till uterummet. Porten har vi fått av närmaste grannarna Rolf & Caisa och har suttit på något allmännyttigt hyreshus i trakten på den tiden när svenska byggare satsade på stil och finess.
– Lägg märke till det arkitektritade handtaget! 

Söndag: Som första dagen i resten av vårt sköna liv på udden

Han: Nu har det gått 5 månader sedan HonDennadär som Lufsen kallar sin Lady – flyttade ner till katterna och mig på udden.
Hur det har gått?
Utmärkt!
– Jag vaknar glad varje morgon. Även idag, trots att jag har stopp i båda öronen.
Varje dag är ett nytt spännande äventyr.
Minst.
Frågan är: Hur behåller vi de goda vanorna från sommaren nu när hösten närmar sig?
– Fortsätt med dem! Det är alldeles utmärkt, menar stresscoachen Michael.
– Vistas så mycket som möjligt i dagsljus, säger Camilla som är pilatesinstruktör.
– Försök behålla det sociala livet från sommaren, är gyminstruktören Anas råd till oss inför hösten.

Goda råd är inte dyra. När det gäller må-bra-råden inför hösten är tidningarna fyllda av artiklar om hur vi ska ”behålla den sköna sommarkänslan och inte kastas in i ekorrhjulet direkt”. Eftersom det är söndagsmorgon fastnar jag mest för Emilies råd till oss läsare (Barometern Bonus Weekend):  
– Gör vad du kan för att utsöndra lyckohormonet oxytocin. Umgås med människor som ger dig energi, säger Emilie som är instruktör på Malkars vad det nu är.
Ska vi säga så, älskling?
– Att vi fortsätter som hittills?
Möjligen skulle vi kanske börja odla oxytocin i nya växthuset…

Tomater mår också bra av må-bra-hormoner.

PS: Oxytycin kallas för må-bra-hormonet och för kärleks-hormonet då det sänker stressnivån och ger oss en känsla av lugn, trygghet och ro. Det lindrar vår smärta och gör att vi känner tillit och kärlek till varandra. Men denna drog går tydligen inte att odla i växthus: ”Oxytocin är ett hormon som frisätts av beröring, sex, amning, förlossning och vid varma temperaturer”.

Att träna förlossning och amning är kanske sent påtänkt. Men kan präriesorken, så kan vi:När präriesorkarna parar sig utsöndras hormonet oxytocin för honorna och vasopressin för hanarna. Efter detta håller de ihop i resten av sina liv. Om de däremot blockade hjärnan från att ta upp oxytocin för honorna och vasopressin för hanarna började de både präriesorkarna att leva ett promiskuöst liv.
Nåja, kanske inte heller aktuellt. Som Don Juan lär ha sagt på gamla dar:
– Jag otrogen???!! Jag som knappt orkar vara trogen.
Men man kunde också se att blockningen av oxytycin hos sorkarna ledde till att sorken tappade sina moderkänslor”, läser jag på samma sajt.
Och det vill vi ju inte sommaren när hon blev mormor till Alice.

– Puss, min ros!
Jaså, är du redan ute i växthuset.

Hon: japp. Pysslar. Tänkte Toscana skulle komma till Skeppevik. Där hänger man Piennolitomater utanför husen för övervintring, ju fler desto rikare hus. Tänkte Chateau Margareta behövde en klase för att bättra på sitt rykte som ödehus…

Dagens innovation, Hot Lemon Ketchup. Nästan gjord på endast de gulvita tomaterna White Tomasol, och några orangea Zlatava. Chilin i är också gul, Hot Lemon. Smakar dessutom citron så ketchupen fick en lite syrligare smak. Ganska stark dessutom, så kanske den egentligen borde heta Hot Lemon chili sauce…

Och så kom åskan med det efterlängtade regnet… eller kanske inte, lite blandade känslor 😉

Lördag: Nej, höst är det inte

Nyduschad och nyklippt, blommar ännu några månader.

Han: Dag efter natt med regn. Markisen, som jag rullade ut när Höjdhopparn & Kristina kom förbi i går kväll, var en bassäng i morse, men stagen höll och alla hennes krukor på altanen fick nu allt vatten med fördröjd verkan.
Rosorna börjar se risiga ut. Igår dansande Anna-Brittas Goldstern i sina gula balettklänningar, idag hänger det blöta trasor på grenarna. Vet inte om det hjälper men jag gör det ändå varje dag: har lärt mig att remonterande rosor återblommar snabbare om man klipper bort de vissna blommorna.
– Förra året blommade det här exemplaret fortfarande in i oktober.
Vi går mot höst, men höst är det inte. Lyssnar som vanligt på P1. Kultur och ordet för dagen enligt Jenny Teleman är ”augustimåne”. Intressant perspektiv:
Vår kulturs vanliga nyår placerat mitt i iskall kolsvart datumbåge av ingenting är ju ingen vettig övergång; i den anonyma isblöta passagen mellan 31 december och 1 januari avslutas inget, startar inget. Augusti däremot stänger sommaren och öppnar försiktigt hösten med dess karaktär av start. 

Höst, ofta beskriven med den slitna metaforen ”som doften av nytt bänkpapper” som krönikörer ”långt upp i femtioårsåldern vilka inte sett en skolbänk sen Fälldins dagar brukar säga”, säger Jenny som inte tillhör den ironiska generationen.
Jag fattar precis vad hon menar och slumpen är ingen vanlig tillfällighet: Grattade äldsta barnbarnet med ett sms.
”Grattis Alexander! Hoppas du får en bra dag som 18åring.”
”Tack så mycket!”
”Bra dag?”
”Ja eller skolan började idag”
”Grattis”, svarar farfar som tillhör den ironiska generationen. I själva verket tror jag att Alexander har en spännande dag, den första i det allmänna skolsystemets högsta kast, gymnasiet.

I den gammelnordiska kalendern kallas augusti
för skördemånaden. För våra danska vänner är augusti en ”höstmåned”. Sommaren är alltså per definition slut. Det märks i etern. Nordegren & Epstein är tillbaka i P1, Spananrna också. Av döma av de första programmen har de inte riktigt sjungit upp ännu.
Eller så är det skillnad på vår och höst även där. Eller som Ulf Lundell diktar i Vardagar III för exakt ett år sedan:

Hörde tranor igårkväll
Tranor i morse också
Gick ut med soporna, hörde en tpp söderut
Fladderprasslet av en ringduva i bladgrönskan
Svalorna sitter i det där döda trädets spretande grenverk

/…/
Mulen dag i dag

Skolorna ska igång, folk går tillbaks till jobben
Somliga med revolvrar i ryggen
andra som en rusning till befrielsen
Slö syndvind, kylig
Man får hoppas på lite indiansommar framöver
För tidigt för höst

Absolut för tidigt för höst.

Tomater i överslafen och chili under

Hon: ja det är bara att fortsätta ta hand om tomater och chili. Fullt i ugnen och chutney kokar på spisen. Men det är ju lördag så vi unnade oss en långlunch med Ancy och Håkan, asiatisk buffé i kiosken. (Enligt rykten sista helgen de serverar mat för säsongen.)

Supertrevligt. Och jo, vi tog ett litet glas efteråt ute hos oss. Han ville visa hur växthuset utanför Chateau Margareta börjar ta form. Och så fick de smaka av min tomatmarmelad med en ostbit till. Och chutneyn, och senaste ketchupvarianten, och de inlagda soltorkade tomaterna. Kan de bli business kanske…;)

Tomat- och chilichutney. Idag med lite annan smaksättning. Bl a lite nyupptagen fänkål i. De små dilliknande bladen.

Vi beskådade också de självsådda tomatern som helt tagit över morotslandet. Växer som inga andra. Kommit upp på ett par veckor. Men hinner de mogna…

Här växte lök och morötter…
Det går fort, jag tror de hinner mogna 🙂
Bifftomater kommer också!

Han: Klart en man måste visa vad han gjort de senaste dagarna: Vitt växthus blir upplyst svartbygge i solnedgång.

Från sjösidan …
… och som nyanlända gäster ser ombyggnaden.

Fredag: Ikea, Bauhaus, Jula och Clas Ohlson, på en timme

Hon: snabbis in till stan (Kalmar då alltså) för att köpa diverse props inför eftermiddagens arbete… jag framförallt till Ikea för att köpa massa inläggningsburkar. Vad Han uträttade i de andra butikerna har jag inte full koll på.

En del av burkarna, resten i diskmaskinen
Väntar på burk…
Ska bli Ketchup, Chutney och marmelad

Upptäckte att jag hade dåligt med lök. Blev inte så mycket inläggningar idag då. Men det räckte till gratängen inför kvällens middag. Nästa år får jag läsa på bättre hur man lyckas få mer och större lökar.

Men i alla fall påbörjat insamlingen av fröer inför nästa års planteringar, torkat lite chili i ugn och dragit upp morötter i landet som de ”vilda tomaterna” tagit över.

Fröer på tork inför nästa år
Morötter och några ynkliga lökar. Och några ok sallads dito
Just, årets största squash fick också komma upp.
Chilin ser fin ut torkad, lite olika former dessutom, kan bli bra gå-bort-present i fin burk.
Ps, lite bättre bild på squashen, eller…
Ps 2. Det är fredag 17.10. Slutjobbat!! Drink under markisen, det duggregnar, och det behövs.

Han: Vad kan en man som fått en stund för sig själv på Bauhaus och Hjula och Clas Ohlson tillägga till Hennes visuella fredagsepistel ovan? Kanske en minuts ljudillustration.
Udden Production featuring en unik utsändning av ”Havet och bondens kor på andra sidan viken”:


Torsdag: En underbar torsdag … eller?

Udden torsdag 05:45.
Udden torsdag 06:30

Han: Vacker soluppgång. 45 minuter senare: hela världen försvunnen i dimma. En man i pyjamas går upp och öppnar verandadörren mot havet. Han vet att han nu ska skriva sin morgonrapport om vad som händer i världen till sina uppdragsgivare.
Mest undrar han vad det blir för dag idag.
– Han hoppas att Hon får sova länge. Läste i natt.

Udden 18.45

Hon: jo, jag sov till åtta, det länge! Förlåt att jag väckte dig inatt. Läste om Jana Kippo en timme och sen somnade jag om. Skön dag, varmt och soldis hela dagen. Fortfarande 20.6 grader, vilket jättevarmt här. Står på SMHI typ 27, men blir sällan över 22, fläktar alltid lite dessutom. I vattnet är det nog varmare, men idag har jag inte badat. Första gången på länge, känns sådär, få bli många bad imorgon istället. Dagen ägnad åt tomater, förstås…

Himla bra trilogi om Jana Kippo. Läser sista och avslutande boken nu.

Onsdag: höras men inte synas…

Hon: stilla, tyst, varm och dimmig morgon. Det enda man hör är tuffandet av en båt någonstans bakom Fimpan. Men man ser inte ett skvatt ens dit ut. Magisk morgon hursom. Hoppas hoppas vi får behålla värmen ett tag till. Så behagligt, och solen steker inte utan känns bara skön.

9.48. Klarnade (och jo, den steker visst lite fortfarande…) men Båten hann passera osedd!

Terapi.

Han: Peppe, om det inte är någonting mer viktigt så måste jag göra en annan sak nu. Jag ringer.
Det gör han inte. Klockan är mellan elva och tolv på förmiddagen den 19 augusti år 2002. Du tror att du stört honom i ett möte.
Eller att hundarna vill bli rastade.
Det är inte så. Några timmar senare har han förlorat känseln i sina ben. Klockan åtta dör Jan Stenbeck. En märkvärdig röst i luren ringer inte mer.

Tiden rusar. Idag för 18 år sedan dog entreprenören och miljardären Jan Stenbeck.
– Ja, det hör till tankefiguren att förknippa vissa människor med pengar när de dör.
Först när Jan Stenbeck är död fick han det eftermäle han förtjänar. Tio år efter sin död hedras han med en tv-dokumentär i tre delar av Pär Fjällström. Det är en bra dokumentär. Filmen upphöjer många människors subjektiva minnen av mannen, myten till kollektiv kunskap om en av Sveriges största entreprenörer genom tiderna.
Det är närmast komiskt att i efterhand se hur annorlunda Sverige var före och efter Stenbeck. Och hur målmedvetet han visade det politiska etablissemanget, Wallenbergarna, Bonniers, de kortsiktiga aktiespekulanterna och journalisterna och alla andra förståsigpåare att skåpet inte alls skulle stå där det alltid hade stått.  När Jan Stenbeck dör har det statliga telekommonopolet rämnat – vem minns idag Televerket!

Dessutom sköt han det statliga radiomonopolet i sank och såg till att du inte bara har SVT1 och SVT2 att titta på i tv-soffan. Med gratistidningen Metro fick han dessutom de stora tidningsbolagens mediemakt att skaka, för att nu rämna i den digitala eran.
Mindre känt: På Stockholmsbörsens storbolagslista finns år 2002 bara tre bolag som startats i modern tid – Tele2 (Comviq), MTG (Viasat, TV3, RIX FM  mm) och Millicom.
Alla resultatet av Jan Stenbecks visioner, sinne för affärer och förmåga att inspirera människor.

Många kände denne man bättre än vad jag gjorde. Men under en period hade jag förmånen att tala med honom i princip varje dag. Det börjar vid åttatiden på morgonen. Alltid samma fråga:
– Jaha, och vad händer i Sverige idag?
Ofta även sena kvällar. Han sitter på farmen i Luxemburg, du på min balkong i det hus jag hyr efter ännu en skilsmässa. Även han är mitt upp i en skilsmässa.
– När de andra inte orkar prata med oss, som Jan uttrycker det.
Vad vi pratade om? Saker män brukar prata om: Kvinnor, kvinnor som blir med barn. Hur dåligt man mår av skilsmässor.
Rykten, illasinnade rykten och omdömen man gjort sig förtjänt av.
Det egna ansvaret:
– Skaffar man hund får man finna sig i att man har hår i soffan.

Ingen tillfällighet.



Av utomstående omnämndes han som ”Miljardären”. Internt i bolagen sa vi Huvudägaren, ibland Husse (den trötta bassethunden i Comviqreklamen tillhörde huvudägaren).
Och apropå det där med ”miljardären”. När chockbeskedet om hans död kom målade jag som terapi som jag mindes honom som mest: Vi är i Rom. Jan är på dåligt humör. Han har skällt på sina direktörer. Han har just nobbat att äta frukost med Simon Peres, som är huvudtalare på Metros Glocalkonferens.
– Jag äter frukost med Peppe, säger han vresigt till den israeliske utrikesministerns assistent.
Jag blir förlägen och säger att det där var väl dumt sagt.
Jan morrar:
– Peres är som alla politiker. Vill ha ett välbetalt konsultjobb efter karriären.
Efter frukosten tar vi en promenad runt kvarteret.

Jan Stenbeck var en storväxt man. I sin svarta kostym, mörkblå skjorta, slips och Ray Ban-solglasögon drar han blickarna till sig. Först tänker jag inte alls på det. Sedan noterar jag att människor vi möter först tittar på mig, sedan på Jan.
Därefter åter på mig, den lille killen.
Det är Jan som får slanten att trilla ner. Vid en uteservering passerar vi en ovanligt vacker italienska. Vi ser på henne och ler som män gör när de ser en vacker kvinna. Hon ser på oss, skjuter ner de svarta solglasögonen och ler mot mig.
Jag hör honom muttra bakom min rygg:
– Så här är det jämt. Brudarna tror att det är jag som är torpeden. De fattar inte att det är jag som är killen med stålarna.