Författare: kerstinochpeppe

Pasta-fredag: I väntan på hennes receptsamling

Hon: ja det är väl min bedrift idag. Förutom pasta har jag bara fortsatt utplantering, omplantering och vattning. ”Same procedure…” Happy friday!

Han: Sverige Natoansökan verkar ha gått i stå. Kanske räknade vår försvarsminister med att Erdogan skulle jävlas. Samma dag som Socialdemokraterna gav sitt historiska besked om Natoanslutning avslöjade den finska tidningen Iltalehti att Peter Hultqvist köpt en sommarstuga i Åbo skärgård.
– Den svenske försvarsministern köpte fastigheten tillsammans med ”en finsk 63-årig kvinna” berättar Aftonbladet.
Vem missunnar honom det?
– Kvinnor över 60 är behagliga att dela stuga med.
Och förhoppningsvis kan även Hultqvists finska kvinna laga mat.

För egen del har jag länge tyckt att vi bör berika vår blogg med hennes recept. Efter att ha sett HBO:s serie om matoraklet Julia Child plus dito Netflixfilm med Meryl Streep är jag mer övertygad än nånsin om att vägen till ditt och andra läsares hjärta går via magen.
Problemet är att hon är lite snål med att lämna ut sina recept.
– Så i väntan på att kocken ger med sig lutar mig tillbaka i soffan och smälter dagens middag på udden.
Trevlig fredag!

Torsdag: Larven som larvat sig i hennes land visar sig vara världens starkaste jordfräs

Han: Igår upptäckte hon med skräckblandad förtjusning något i sitt tomatland.
– Vad är detta för larv, frågade hon läsekretsen.
– Det är en skalbaggelarv. Bara nyttig för jorden, skrev Per Särnstedt.
Tack Per, nu tar uddens bokmal över.
Det stora nätbiblioteket är öppet och jag kan därför berätta att hon delar land med Noshornsbaggen, en skalbaggsart som först beskrevs av Carl von Linné (vem annars?!) år 1758.
Sedan dess ingår Noshornsbagge i släktet Oryctes, familjen bladhorningar, Scarabaeidae och underfamiljen noshornsbaggar (Oryctes nasicornis).

Till familjen bladhorningar hör ett 90-tal arter däribland vackert metallglänsande guldbaggar, tordyvlar, dyngbaggar, den svartgulrandiga humlebaggen och så den stora noshornsbaggen.
Till familjen hör även ollonborre, kastanjeborre, pingborre, mörk pingborre och trädgårdsborre.

Per har rätt, denna skalbaggelarv är en nyttig trädgårdsarbetare. Den blir upp till 100 mm lång och trivs i kompostrika odlingsbäddar av trä (typ hennes). Larven kan bearbeta jorden upp till fem år innan den genomgår sin metamorfos och snap! förvandlas till en imago bagge med horn.
– Eller snarare antenner som är mer eller mindre knäböjda och de yttre antennlederna är utbildade till en lamellartad klubba där de enskilda delarna kan spärras ut solfjäderlikt.

Eftersom detta är ett lättviktigt populärvetenskapligt forum med en yrkesskadad redaktör och lättroade läsare, fokuserar jag på det Noshornsbaggens mediedramaturgiska usp (unique selling point).
Som David Attenborough skulle ha viskat bakom en buske:
– Här ute på en udde i Kalmarsund där ingen vit man vågar sätta sin fot i matjord har denna bofasta kvinna upptäckt en extraordinary ((ikˈstrôrd(ə)nˌerē) C-formad larv som inom kort, förmodligen när det svenska folket firar sina extraordinary Midsomer parties kommer att förvandlas till djurvärldens starkaste jordfräs.
– Noshornsbaggen kan nämligen lyfta och förflytta föremål som är upp till 850 gånger tyngre än den själv.
– Inte illa för en krabat som tävlar i extrem fjädervikt (= max 130 gram), eller hur!

Baggen blir 35-42 mm. Bara hannen har horn som han på sedvanligt manligt sätt använder för att stångas med andra hannar. – Den leken varar dock inte så länge.
Efter att hasat omkring som larv i flera år larvar sig Herr Noshorn bara över sommaren tills han så att säga larvat av sig och honan inte behöver honom längre.
Nu vet även du det.

Hon: ja så himla kul med Noshornsbaggen, tror inte jag sett några sådana larver förut, men allra bäst är ju att jorden i mitt stora och djupa pallkrageland är så pass bra att den vill bo där. Då har jag nog lyckats få den ”gamla” och flera år gamla pallkragen att kompostera jorden bra. Fyller förstås på var år med ny jord men även med tång och algomin, bl a.

Inne i växthuset växer det också bra, en stor squash är på gång på den tidigt satta squashplantan. Tyvärr får den inte plats i Noshornsbagge-landet, frågan är var den ska få plats…

Onsdag: En vanlig dag på torpet visar att Lejonkungen har rätt

Han: Idag åkte jag till jobbet … jag menar till torpet. Ville få lite egentid. Lyssnade som vanligt på radioföljetongen, Löpa Varg av Kerstin Ekman i uppläsning av Rolf Lassgård.
Gick och pulade som gubben gör i romanen, men insåg snart att även andra fullvuxna män funderar över vad de gjort av sin liv:

När jag kom hem till udden upplyste hon mig om att jag genom min kringgående rörelse hamnat mitt i nyhetsflödet.
För just idag inleds Superrally, den stora europeiska ­Harley Davidson-träffen på Öland.
Över 10 000 personer beräknas samlas på Lundegårds camping och jag minns att jag ögnat igenom artikeln i dagens Barometern.
– Men vem räknar med att hamna mitt i nyheternas centrum när man flyr till Gökalund?

PS: Som sagt, livets stora cirkel upphör aldrig att förvåna. När jag läser vidare om Superrally läser jag vad Robban, President för Harley-Davidson Club Sweden, skriver i ett aktuellt ämne.
– Välkomna tillbaka till Gökalund!

Hon: och här på udden fortsätter omplanteringar, utplanteringar och ogräsrensning. Det skulle vara molnigt men det har varit sol i princip hela dagen. Och vid mitt planteringsbord är det ljuv musik som gör jobbet sååå roingivande:

Och det behövdes, hemska nyheter har uppdagats i min gamla bransch om en känd vd, som även jag träffat och druckit ett och annat glas med. Messen med före detta kolleger och vänner har studsat i mobilen. Vi är alla förfärade och förvånande. Han är ju så trevlig. Hoppas ändå på att det har blivit något fel och att han är oskyldig!

Några konstiga feta, stora larver stötte jag sedan på i mitt tomatland när jag skulle plantera ut en tomat. Någon som vet vad det är? Det var ganska många…

Till sist en eloge till Adolfssons Blomsteraffär i Torsås. Blommorna jag fick budade därifrån (tack bästisar som skickat dem) är fortfarande helt underbara och har inte vissnat utan bara blir finare och finare!!!

Tisdag: började fint…

Hon: vaknar till en jättefin morgon, som efter frukost övergick i åskskurar och hagel. Hörde ingen åska men intensiteten var densamma. Blev totalt sjöblöt när jag gick mellan växthusen…

Hann ändå med en hel del mellan skurarna, men regnkappa och höga stövlar behövdes…

Planterade ut de sista fem satta majsplantorna. I år har jag elva stycken totalt, och de först utsatta sex är kraftiga och växer bra. Har tydligen lärt mig något sen förra årets flopp. Satte säkert bortåt 15 stycken då, fyra överlevde… håller nu tummarna för att de jag planterade ut idag också tar sig lika bra som de första!

Och även om det egentligen var lite för kallt för tomatplantorna jag satte ut redan i början av maj så har de överlevt, och har till och med fått tomater. Hurra!!

Och ovan en Stormin Norman med massor massor av små tomater i stora hängande kluster på gång. Också en ny sort. Så spännande!!!

Han: Hon vaknade till en fin morgon som efter frukost övergick i åskskurar och hagel. För egen del vaknade jag i en mardröm. Freud och Jung var oeniga om det mesta, men överens om att förlägga våra drömmar till det omedvetna. Den tredje av psykoanalysens pionjärer, Alfred Adler, hävdade däremot att drömmarna har sitt upphov i vakenlivet och peglar den personlighet vi har till vardags.
Poängen:
– När vi drömmer försöker hjärnan lösa problem vi gått bet på under dagen.

Du vet hur det är. Ibland är drömmarna skruvade och förvirrande, ibland raka och entydiga. I morse vaknade jag med att min säng var omgiven av ett högt galler av bumbuliknande växter som hukade sig över mig med sina stora blad.
Jag fattar direkt vad mardrömmen handlar om:
– Parkslidet är här igen!

Förr skrämde man oss med vargar, häxor, utlänningar, hiv och utomjordingar. Nu för tiden har alla dessa hot fått ett samlingsnamn:
– Invasiva arter!
Den mest invasiva av alla invasiva arter skrämmer man husägare med. Och det på det mest djävulska vis för människor som sent i livet upptäcker att de tycker om att stå på alla fyra i rabatten och rensa ogräs:
– Ju mer du försöker gräva bort parkslidet desto mer sprider det sig.
Snacka om Moment 22!

Fakta, enligt Naturvårdssverket: ”Parkslide, släktingen jätteslide och hybriden hybridslide är alla seglivade växter med mycket stor spridningskraft, som snabbt kan ta över stora områden och tränger ut andra arter. De är stora problem i trädgårdar och i infrastruktur och är mycket svåra att bekämpa.”
Inte undra på att jag just nu vaknar ur en mardröm med sängen omgiven av parkslide. Så här års dyker det upp från ingenstans. Som alla ovälkomna gäster står de plötsligt där och säger:
– Vi är här nu!

Margareta tyckte inte om dem. Varje sommar bildade de en tät grön palissad längs hennes plank. Hon förstod inte vilka de var och varifrån de kom, men en fördel var att inkräktarna år efter år stod där de stod.
– En av parkslidets egenheter är att den sällan sprider sig – om den får vara i fred.
Det är det som är problemet.
Där Margareta hade ett plank har jag byggt en veranda. Ja, du fattar. Plötsligt börjar parkslidet dyka upp på nya platser.
Och därmed i mina drömmar.

Frågan är vad jag gör nu. Fortsätta min kamp mot en uppenbar invasiv angripare?
– Eller ska jag sluta fred och låter ockupanten hållas – och hoppas att den kanske utvidga sin ockupation?
Uppriktigt sagt velar jag.
– Små pojkar ska inte starta krig de inte kan vinna, sa min mamma.
Kanske skulle hon också undra om inte homo sapiens är den mest invasiva arten i vår natur?

Ingen jämförelse i övrigt, men apropå angrepp från invasiva krafter: I Ukraina pågår ett angreppskrig som fördöms i hela den fria världen. Men nu börjar krafter utanför Ukraina – särskilt inom den pratande klassen av kultur och politik – att tröttna på kriget.
– Den ryska invasionen har kört fast, men just därför bör Putin få en chans ”att rädda ansiktet”. Underförstått: man bör låta honom behålla den bit av Ukraina som han ockuperat innan han blir desperat och utvidgar kriget.

Den förrförrförre amerikanske utrikesministern Henry Kissinger anser att fredsförhandlingar med Ryssland borde starta inom två månader innan ”det skapar omvälvningar och spänningar som inte enkelt kan överkommas”.
– Att fortsätta kriget bortom den punkten skulle inte handla om frihet för Ukraina, utan ett nytt krig mot Ryssland självt, säger Kissinger.
Vi känner igen lössen på gången.

I München år 1938 ingick ledarna för Storbritannien, Frankrike och Italien ett avtal med Adolf Hitler som innebar att Tjeckoslovakien (som inte deltog i förhandlingarna) skulle överlämna det tyskspråkiga Sudetlandet till Tyskland.
Det skulle ge den aggressive Hitler en chans ”att rädda ansiktet” och förhindra ett storkrig.
Trodde man.
– Vi vet hur det gick.
Andra världskriget bröt ut redan året därpå när Hitler angrep Polen.

– Kissinger träder fram ur det djupt förflutna och säger att en bit av Ukraina bör ges till Ryssland”, konstaterar den ukrainske presidenten Zelensky. ”Det verkar som att Kissingers kalender inte är från 2022 utan från 1938, och att han trodde att han talade, inte till en publik i Davos, utan dåtidens München.”
Och Kissinger fick även svar på tal av USA:s särskilda representant för Ukraina Kurt Walker:
– Jag förstår inte ens logiken i att tala om att Putin behöver rädda ansiktet. Det här är en oprovocerad aggression mot grannlandet. Det måste stoppas och föras tillbaka.

Det är omöjligt att rädda Putins ansikte, menar Walker, ”det huvudsakliga brottet är aggression och det måste upphöra”.
Jag instämmer till etthundra procent!
– Och när allt kommer omkring är jag glad över att min mardröm i morse bara handlade om en ganska harmlös inkräktare.
Åtminstone tills vidare.

Hon: glömde berätta att jag gick in och bakade lite havrekakor under den värsta hagelskuren… mums! Det blir gott till frukosten imorgon.

Måndag: Dagens avslöjande – Öland finns!

Han: Jag kan lugna alla ytterkantsväljare – det vill säga 93 procent av alla som flockas utanför den midjesmala mitten: – Annie Lööf har fel. Öland finns!

Men erkänn, snacka om hjärnsläpp! ”Hela Sverige behövs” slår Centerpartiet fast inför valet. En kampanj som en massa kommunikationsansvariga på reklambyrå och partiexpedition tröskat igenom och sedan presenterats för partiledningen.
Valkampanjer brukar vara pedagogiskt enkla och i kampanjen ingår en pedagogisk karta över detta centerpartistiska Sverige.
En karta som tycks ha inspirerats av den sista tsarens världsbild.
– Ukraina är inget riktigt land, sa Vladimir Putin.
– Öland finns inte, sa Annie Lööf.

Jo, Öland finns. Och Öland ligger där ön alltid har legat. Strax bortom Fimpan.

Hon: ja det var dåligt att glömma Öland, men hon får nog min röst ändå. Gjorde valtestet i SvD och blev faktiskt förvånad att jag hade flest procent i Centern, fortfarande… tvåa, väldigt tätt efter kom miljöpartiet (vilket var lite förvånande, men gjorde mig glad) och lika tätt efter kom sedan trean vänsterpartiet.
Förvånade mig inte lika mycket, brukar hamna där, men skulle aldrig rösta på dem i ett riksdagsval, men ofta gjort i kommunal- och/eller landstingsvalen. Längst ifrån mina värderingar kom förstås SD, fick inte många procent, pust!! KD och moderaterna fick inte många likes heller faktiskt.

Han, igen: Jag säger som Churchill sa om sin politiske meningsmotståndare Clement Attlee:
– Han är en ödmjuk man. Och han har anledning till det.
Men jag är glad att hon gillade dagens middag.
– Det är inte varje dag på udden som det serveras stekt röding i champagnesås och potatispuré med parmesan.
Min ödmjukhet förbjuder mig att berätta vem som är kvällen kock.

Och när allt kommer omkring är vi alla glada över att Öland åter införlivats i Sverige även i Centerpartiets nu uppdaterade världsbild.
– Även om Öland kanske inte riktigt ligger där partiets reklammakare placerat ön …

Söndag: man får passa på…

Hon: äntligen svag vind och sol. Planterat ut en hel del tomater plus öppnat upp för de som stod ”inburade” i fiberduk.

Också vågat mig på att sätta ut en del chili, de har inte avhärdats från solen men eftersom det ska bli mulet i två dagar borde det gå bra. Inga stormbyar i sikte heller.

Och så har jag tagit ut det lilla citronträdet, Limone Rosso, det är inte heller avhärdat för solen så det får stå bakom syrenen intill friggeboden.

I lä och inte så mycket sol mer än en stund på förmiddagen. Och imorgon ska det som sagt vara mulet, igen…

Nu middag i kvällssolen på altanen bakom hus 1. Börjar bli så fint och lummigt.

Han: Hon står som vanligt stadigt i den småländska myllan. För egen del passar jag på att ägna mig åt parapsykologiska fenomen. Åtminstone fantasieggande.
Du kanske tror att det ljuva livet på en udde bara lunkat på.
– Icke!
Här händer märkliga saker. Hittade till exempel den här bilden i min mobilkamera:

Vad det är som flyger förbi vår sovrumsfönster i skymningen? Ingen aning. Och sen hittar jag den här bilden:

Märklig bild eller hur? Och hon hade inte ens serverat eftermiddagsdrinken. Och inte nog med det:
– Tidigare idag upptäckte jag ett UFO (Unidentified Floating Object) ute vid Fimpan:

Kvaliteten är inte den bästa, för bilderna är tagen genom kikare 700 meter ut från udden strax norr om Fimpan. Vad det är? Ingen aning, men det skulle kunna vara en kapsejsad kanot eller kajak.
– Som den strandnära medborgare jag är ringer jag Sjöräddningen (Tel: 112) och rapporter vad jag ser.
En trevlig röst i luren tar emot min rapport och tackar för informationen.
Han lovar undersöka saken, men tror att det kan vara en prick (ett flytande sjömärke som markerar farleden där ute) som varit på drift sedan 16 april.
Någon rapport om saknade kanotister har man dessbättre inte fått in.
Vad hade jag väntat mig?
– Känns skönt att veta att det finns nån som har koll.

Och du som har livligare fantasi – jag lovar att återkomma om det visar sig vara en strandsatt rysk ubåt. Fanns det en som hette Red October?

Lördag: Dagens spaning bortom udden – att löpa varg ut ur riksdagen

Han: ”Jag vågar nästan påstå att skilsmässan var lyckligare än förlovningen”, skrev den lågmälde sosseveteranen Lars Stjernkvist när S+MP-regeringen sprack i höstas.
Sex månader senare kan vi vara mer kategorisk:
– Efter skilsmässan har en flirtig och utåtriktad Magdalena Andersson kommit ut ur garderoben medan den triste Bolund visat sig vara exakt så färglös och trist som vi anade att han var när de flyttade ihop.
Ätandet är puddingens bevis.

Att det rörde sig om ett arrangerat äktenskap för att behålla makten bekräftas av att S efter skilsmässan gör sig av med i princip allt MP hade med sig i boet. 
Senaste exemplet: En kraftigt minskad vargstam i Sverige är numera S-politik, enligt ett besked från landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg.
Glömt och gömt är dåvarande miljöminister Åsa Romsons (MP) ord om att ”Vargen är rödlistad och därmed en hotad art i Sverige”.

”Att regeringen nu efter många års debatter plockar upp vargfrågan vittnar återigen om hur stad och land-konflikten blivit allt viktigare som politisk dimension”, konstaterar Barometerns ledarskribent Thomas Hermansson.
Fler och fler partier har den senaste tiden försökt profilera sig mer och mer för att locka landsbygdens väljare. Vargfrågan är då svår att komma undan.
”Acceptansen har minskat”, som Sätherberg formulerade det och ”regeringen tar människors oro på stort allvar”.

Jag är varken hund-, ren– eller fårägare. Inte heller bor jag i innerstan och tycker att det känns fint att det springer omkring vilda djur på landet.
På udden finns inga vargar.
Förra året såg man spår i Nybrotrakten och kring Kosta. Men det är 15 mil bort i de småländska skogarna.
Därför saknar jag fortfarande en bestämd åsikt om vi ska tillåta 376, 270 eller 175 vargar i landet.
– Större än så verkar motsättningarna inte vara i siffror.

Tonläget är däremot högt, för att inte säga gällt. Det handlar inte längre om att ta ställning till antalet vargar, konstaterar biologen och författaren Fredrik Sjöberg, ”utan snarare ta betäckning i någon av de skyttegravar som nu var så djupt grävda att de polemiska artillerigranaterna endast kunde avfyras rakt uppåt, varifrån de strax återvände rakt nedåt, med olyckliga följder för de egna leden. Ståndpunkter någonstans mittemellan de stridande parterna var mycket sällan efterfrågade” (Sjölejonet i Bukarest och andra essäer, 2022).

Hur blev det så här? Samhällsdebattören och den ofrivillige socialdemokraten Göran Greider ser från sin stol på Dala-Demokraten inställningen till varg som en klassfråga:
– Ju längre ned i samhällsstegen desto större varghat.
Greider menar att samma oresonliga ilska som drabbar vargvännerna på Naturvårdsverket är samma hat som allmogen förr riktade mot bolagsherrar och annan överhet (Fucking Sverige: byn, bruket, skogen – en modern Dalaresa, 2001).

Många tror att det är ett typiskt 08-skämt, men attitydundersökningar visar att vargen har sin största andel supportrar i Stockholms län (Källa: Lantbruksuniversitetet i Umeå som har genomfört flera enkäter under åren).
Forskare, som Ulf Nyrén på Göteborgs universitet, menar att ”att bostadsorten, och därmed avståndet till vargen, förefaller som mer avgörande hur vargen uppfattas än klasstillhörighet” (Från utrotning till utbredning; Den svenska vargstammen som historiskt allmoge- och överhetsprojekt).

Greider har fel. Men om vi ska tro Nyrén har han fel på ett intressant sätt:
– Sedan medeltiden fanns en samsyn mellan allmoge/landsbygdsbefolkning och överhet/myndigheter om det nödvändiga i att utrota arten. Denna allians bröts under 1900-talets sista decennier och den polariserade debatten tog sin början: 
– Förföljelsen av de stora rovdjuren under gångna sekler var i själva verket ett av få verkligt förenande projekt mellan överhet och allmoge. Det var grundat på gemensamma intressen.
Överheten ville dels skydda sina jaktområden, men kronan hade också, precis som bönderna, ”intressen i att de egna tamdjuren eller snarare skatteunderlagets, inte blev rivna av rovdjur.”
Men sedan hände någonting: ”Projektet föll emellertid i glömska när de sista vargarna försvann i söder och det förvandlades under några generationer mest till ett fjärran problem för några renskötande samer…”.

Vad som därefter hände var alltså att överhet/myndigheter – och inte minst Greiders partikamrater i regeringen – på 1960-talet ”bröt en närmast uråldrig allians med allmoge/landsbygdsbefolkning”.
Från att under århundraden ha bekämpat predatorer har nya hierarkier under 1900-talets slutskede, i politisk majoritet, bestämt att rovdjur skall skyddas genom strikta regelverk. Saken får därmed i historiska sammanhang karaktär både av brott i en utvecklingslinje som ett svek mot den historiska allmoge som i dag, med alla reservationer i övrigt och för den anakronistiska jämförelsen, skulle kunna kallas boendes i glesbygd: människor som ända till 1960-talet i huvudsak stod på samma barrikader som lagstiftarna i kampen mot varg.

År 1966 hade det naturligtvis inte så stor betydelse ”Vargen var förvisad till djurparker, blev kramdjur i TV-program och den sista varghanens ringlande spår i Sarek andades exotism”, skriver Nylén.
– Men när vargen började dyka upp utanför stugknuten något decennium senare blev det plötsligt ett stort problem. 
Inte minst ett politiskt problem som i sin förlängning avslöjat avståndet mellan den moderna allmogen och myndighetssverige.

Och vi andra? Vi som nöjer oss med att spana efter samtidens spår noterar att i kampen om oroliga väljare utanför storstäderna går Socialdemokraterna nu baklänges i sina egna stövelspår.
– Kvar i innerstan sitter gårdagens regeringspartner och försvarar ”de regelverk som författats och artikulerats i centralmaktens Stockholm”.
Tre procent av väljarnas stöd väger lätt mot 100 procent av myndigheternas stöd.

PS: Varat bestämmer tänkande, konstaterade Marx (Karl). Ovanstående utläggning kan ha inspirerats av att jag i går kväll såg filmen Dansa med vargar och just nu lyssnar på Löpa varg, Kerstin Ekmans roman i uppläsning av Rolf Lassgård.  
– Romanen handlar visserligen mer om en gubbe i min ålder än om varg, men ibland korsas allas våra spår av saker som får oss att fundera över vad vi egentligen gjort för nytta i våra liv. 

Dessutom har jag under mina dagliga armhävningar i bokhyllorna upptäckt att jag lever i historiskt vargdödarland. Varg jagades i hela landet, men här i Södra Möre härad tycks man har varit särskilt mordiska. I mitten av 1700-talet dödades årligen i genomsnitt 14 vargar och vargungar inom en yta om 1 757 km².
– Förhoppningsvis kommer inget parti att hetsa fram såna stämningar i jakten på väljare.

Fredag: pass och blommor!

Hon: idag har jag städat, fejat och klippt gräset (runt blommorna förstås) ute har det stormat och kommit skurar.

18:30 hade vi tid för pass inne hos polisen i Kalmar så jag fixade också en risotto innan vi åkte. Men väl där, 16:30 redan, kom han på den strålande idén att kolla om det fanns någon drop-in-tid. Och det gjorde det, hurra!

Istället för att slå runt i stan två timmar hann vi njuta av en drink tillsammans med kissarna i en blommande trädgård. Jodå, det blåser fortfarande hårt, men solen skiner!

Det blommar inne i växthuset också, och jag är speciellt glad för mina tidiga gurkor som jag trodde hade dött när de bara slokade inne. De som står ute i pallkragarna är fortfarande små.

Han: Blommar gör det. För egen del noterar jag att svärmors rododendron tycker att det är sommar redan. Även tvåbenta blommor blommar upp när solen skiner …

Torsdag: Apropå födelsedagstalet

(Uppdaterad 18:51)

Han: – Vilken idiot som helst kan berätta en rolig historia en gång eller två, men det är jävligt svårt att vara rolig hela tiden!
Jag vet. Jag har till och med försökt hålla ett födelsedagstal på det temat.
Men först en bakgrund.

Om du följer vår blogg har du lagt märkte till att jag ofta länkar till Wikipedia, detta även när jag inte använt detta uppslagsverk som källa. Orsaken är att Wikipedia alltid är öppet, tillgängligt för alla som har tillgång till en dator. Dessutom är detta digitala uppslagsverk gratis, innehåller 55 miljoner artiklar på över 270 olika språk och vars innehåll ständigt uppdateras. Att jag hänvisar till Wikipedia beror också på att det retar mig på att jagsvaga kultursnobbar viftar bort detta jättebibliotek som en opålitlig källa.
– Som om inte alla uppslagsverk innehåller fel och brister!

En studie från 2005 visade dessutom att Wikipedia redan då var nästan lika pålitligt som det anrika brittiska uppslagsverket Britannica. Wikipedia lanserades den 15 januari 2001 och är det mest besökta uppslagsverket på internet. Svenskspråkiga Wikipedia startades den 21 maj 2001 och en poäng med uppslagsverket är att det i sin tur hänvisar mig till miljoner källor, forskningsrapporter och faktalitteratur.

Bakom den digitala encyklopedin finns en mängd eldsjälar, som Johan Jönsson, härom veckan intervjuad i SvD Kultur.  Han har gjort över 70 000 ändringar och rättelser i artiklar.
– Om arbetet som oavlönad redigerare berättar han i nya boken ”Wikipedia inifrån”.
En annan som har engagerat sig i Wikipedia är forskaren Sverker Johansson, som skrivit 10 miljoner artiklar – en femtedel av alla artiklar på Wikipedia ­– bland annat på språken cebuano och waray-waray!
­– Om du inte vet var man pratar de språken kan du lära dig det … på Wikipedia.  

Som i alla uppslagsverk kan man ifrågasätta somligt, även mycket marginella storheter ägnas uppmärksamhet.
– Detta helt utan undertecknads medverkan.  
En viktigare aspekt är att Wikipedia är ett lysande exempel på att det går att hålla delar av internet fritt från nättroll, fake news och anonyma skitpratare.
Det tycks pågå ett ständigt renhållningsarbete där ute. För egen del ägnade jag under en period av mitt liv tid åt att sanera en kompis personakt från illvilligt förtal och lögner.
– Jag medger att akten inte är lika rolig att läsa, men man kan ju inte roligt jämnt.

Eller kan man det? Egentligen är allt det där bara en bakgrund till vad hade tänkt berätta. Så här är det: Idag vilar vi efter tre dagars födelsedagsfirande. Min insats var som vanligt blygsam, men jag försökte i alla fall hålla ett tal till hennes ära.
– Jag försökte säga nåt snällt och kärleksfullt, ty det hon värd.
Året runt!
Det gick så där, kanske för att jag fick för mig att ta hjälp av min gamle kompis Björn Rosengren:

– Glöm det! Du har inte alls blivit en bättre människa. Det är bara testosteronhalten som sjunkit.
Det förklarade Björn en kväll på Sturehof när vi som vanligt pratade om sånt män pratar om när de är ensamma, viktiga saker som känslor och sånt.
Han gav dock inte mycket för min utläggning om att jag redan då tyckte om att ligga och titta på min fru när hon sover.
Men vi var överens om en sak:
– Det är enklare att vara älskare än äkta man.
– Varför?
Även bland Wikipedias läsare är Herr Rosengren känd för sin formuleringskonst och han gav mig det triviala och en smula tragiska svaret:
– Vilken idiot som helst kan berätta en rolig historia en gång eller två, men det är jävligt svårt att vara rolig hela tiden.

Nåväl, det blev en väldigt trevlig födelsedag. Och jag tror att jag fick fram att jag hoppas få se henne både somna och vakna många många gånger i mitt sällskap. 
Annars säger en bild ganska mycket, om varför:

PS: Enligt Wikipedia har födelsedagsfirandet sitt ursprung inom magins område. Att ge presenter och hålla tal syftade till att skydda födelsedagsbarnet mot demoner och garantera att hon ska sova tryggt under det kommande året.
Det var ungefär det jag försökte säga.

Hon: huh vilken hemsk bild… men visar väl precis hur jag såg ut efter att blivit väckt 6:30. Chockad!! Och överraskad förstås.

Nu vilar vi alla fyra ut på udden, och kissarna har försiktigt vågat sig fram och in i huset igen efter fem dagars invasion av både små farliga tvåfotingar och en och annan fyrbent skällande fara. Och till drinken tog matte fram kattmyntan som snälla extramatte kommit med för ett tag sedan men som stått på tillväxt i en av pallkragarna.

Onsdag: tack älskade familj!

Hon: ja jag har fyllt år, jämnt. Ville smita, tycker inte om att firas. Gillar att fira, men inte att firas. Känns lite genant på något vis. Men det är klart att jag blir smickrad och glad av att bli uppskattad, men det är mycket ångest innan.

Men nu ville mina barn fira mig (typ för första gången, ha ha). De har blivit stora och fått egna barn, och perspektiven ändras. Så absolut bästa presenten var att de tog ledigt och kom ner med sina familjer. Hjälpte till och lät mormor/farmor umgås med alla sina små och stora älsklingar några dagar. Tack!

Och tack alla kära vänner, som grattat, skickat blommor, kommit med alldeles för fina (men uppskattade) presenter mm mm. Och tack Peppe för att du står ut med mig… ❤️