Författare: kerstinochpeppe

Tisdag: Om man vill ha sex måste man röra på sig

Han: Klart, 12 grader som känns som 12° bara på sjösidan. På andra sidan nordlig vind, SMHI varnar gult för kuling 14-17 m/s. Hon går i gummistövlar och söndagens skyfall (67 mm!) skapade en sjö utanför Margaretas stuga.
Kort sagt, känns som sommarn är över även om hösten ännu inte nått udden. 

Många kom förbi sommaren 2022. En del var borta nästa dag, andra stannade länge. De enda jag saknat är humlorna. Särskilt nu när jag inför hösten läser Galen i humlor av Dave Goulson, en gåva från miljömedvetna grannar. 
Vita noshörningar och utrotade javanesisk tigrar uppmärksammas ofta i debatten, men enligt författaren bör vi oroa oss mer för de små varelserna, typ humlorna.
– Det är på allvar.
Albert Einstein lär ha räknat ut att mänskligheten skulle dö ut inom fyra år om bina försvann.

Men det är värre än så:Edward Osborne Wilson, som enligt David Attenborough är den ledande biologen i vår tid, sa:
– Om hela mänskligheten utplånades skulle världen återbildas till det rika tillstånd av balans som existerade för tusen år sedan. Om insekterna försvann skulle däremot miljön kollapsa och kaos uppstå.
Det gäller inte minst hennes tomat- och chiliodlingar här på udden.
Orsaken?
– Om man vill ha sex måste man röra på sig.

Det sägs ofta att humlan inte borde kunna flyga. ”Rent aerodynamiskt borde inte humlan kunna flyga, men det vet inte humlan, så den fortsätter flyga ändå”, sa Mary Kay Ash och fick alla att skratta. Hon visste inte ett skvatt om vare sig aerodynamik eller humlor utan var entreprenör i skönhetsvård och hyllade kvinnliga företagare trots att de ständigt motarbetas av en mansgrisig affärskultur.
– Humlan däremot, är i själva verket som gjord för att flyga.

Konstitution och muskulatur gör att humlan kan röra sina vingar 200 gånger per sekund – vilken kan jämföras med att en kolibri flaxar med sina små vingar max 80 gånger/sek. Liksom för kolibrin är flygandet mycket energislukande och humlans ämnesomsättning är ändå 75 procent högre. Därför måste humlan vräka i sig mat för att orka flyga.
– Det är här mat och sex blir ett.

”Sex har alltid varit svårt för växter för att de inte kan röra på sig”, skriver Dave Goulson. ”Om man inte kan röra sig blir ju det där med att hitta en lämplig partner och utbyta könsceller med den lite besvärligt.”
Humlor och bin livnär sig på nektar (socker) och pollen, som innehåller protein – men som också råkar vara växternas motsvarighet till spermier.
– Och nu kanske polletten trillar ner?

Eftersom växter står där de står behöver de pollinerare för att föröka sig, en drivkraft som gäller alla levande varelser. Elementärt, tänker du som lärde dig allt om ”blommor & bin” i skolan.
– Men problemet, käre Watson, är att alla älskar bin men ingen verkar bry sig om humlorna
Det är mesta beror på att du gått på okunnigt surr.
Jag läser innantill: Vildbin är en artrik grupp steklar, där humlor ingår. I Sverige finns cirka 300 arter av vildbin av vilka cirka 40 är humlor. Vanliga artgrupper av vildbin är förutom humlor även sandbin och gökbin. Vildbin räknas till insektsvärldens mest effektiva pollinatörer, där humlorna räknas till de viktigaste (ur Naturvårdsverket: De vanligaste pollinatörerna i Sverige.)

Humlorna kallas ofta ”sociala vildbin” eftersom de lever i kolonier (som människor). Humlorna har förmåga att föra med sig mycket pollen då de är stora och håriga. Men det finns en särskild anledning att humlor alltid är välkomna på udden.
– Hennes tomater behöver nämligen så kallad ”surrpollinering” som de tunga humlorna kan utföra i motsats till honungsbin. ”Humlan kan med sin tyngd och sina vingslag skaka loss pollenet från tomatblomman vilket ger en bra pollinering”, konstaterar Jordbruksverket i Rapporten ”Biologiska hot mot humlor”.

Det finns idag ett stort behov av humlor för pollinering i tomatodling och odling av frukt och bär, konstaterar Jordbruksverket. Kommersiellt odlade humlor har stor ekonomisk betydelse och Sverige inför idag mer än 4 500 humlesamhällen varje år, i dagsläget mörka jordhumlor (Bombus terrestris). Den övervägande majoriteten av dessa humlesamhällen används i tomatodlingar i växthus.
Nu vet du det också.

PS: Humlorna är viktigast. Men pollineringen sköts av hundratals små flygare, typ spyflugor (jo, de också!), blomflugor, fjärilar, parasitsteklar, bladhorningar, nyckelpigor och praktbaggar är bara några som gör en stor insats. I andra delar av världen är även fåglar som kolibrier och fladdermöss duktiga pollinatörer.
– Här på udden gör faktiskt till och med våra lövsångare och blåmesar en insats för att pollinera om de fått smak på nektar.
Vilket i sin tur förklarar varför alltfler stug- och villaägare upphör att dyrka den snaggade grässvålen till förmån för blomsterängar och blommande rabatter. Det är missuppfattning att en naturträdgård behöver vara stökig och full av björnbärssnår och nässlor (som vår), konstaterar författaren till ”Galen i humlor”. Vill man ha glada humlor ska man undvika ettåriga rabattväxter. Lavendel, akleja, gräslök, nävor, bolltistlar, gurkört, blåklint, ljung, hallon och äpple är bara några favoriter på humlornas meny.

Hon: inviger hösten med en långpromenad. (Tur korna i grisbäck var inhägnade, se film ovan). Mest stått vid grytorna och kokt ketchup och annat senaste tiden, så nu när det mer ”hårda” trädgårdsarbetet är över måste jag ju röra på mig lite också. För soligt för yoga så det blev en promenad. Med gummistövlar på! Var varmt…

Han, igen: Sommaren går kanske mot sitt slut. Men hösten är definitivt inte här. När jag vänder ryggen till badar hon trots kulingvarning! Skulle förstås följt hennes exempel, men nån måste ju göra jobbet som redaktionschef.

Måndag: Helg bland medieskygga borgare, eftertänksamma professorer och allmänt drängiga typer

Han: ”Det är fantastiskt att den här samlingen med dess charmeeerande blandning av bourgeoisi och bönder överlevt i 25 år, hurra hurra!”
Om någon läsare tycker att jag låter som Carl Jan Granqvist så beror det på att det var den belevade livsnjutare, tv-profilen och professorn i matkonst som sa vad alla kände när ett tjugotal grånade riddare (och en ständigt ung Kinna Bellander) samlades i Gamla stans gränder för att fira Den Årliga Kräftskivans 25-årsjubileum.

Om bonddrängarna förr fick stå fadder för den vulgära folkhumorn så fanns de mentalt företrädde i denna illustra samling av medborgare som i offentligen är kända för att uttrycka sig mindre vulgärt. 
Tips: Om du får chansen att sitta ner med Carl Jan kan du be honom berätta historien om sköldpaddan. Eller bjud hem skådespelaren Tomas Bolme om du är rädd för att din födelsedagsfest blir en stel tillställning.
– Kräv att han berättar historien på 2:an spårvagn.
Eller förstör historien om när Jerry Williams kom till Filipstad (enligt andra munviga deltagare var det Ulf Lundell).

Å andra sidan hyllas här även fina traditioner som sabrering. En snobbig lek med sabel som överklassen lånat in från kosacker och/eller Napoleons ystra kavalleri, här demonstrerat med bravur av en nyinvald medlem:

Filmen har jag fått av förre Kalla fakta-redaktören, TV4-direktören med mera, Jan Scherman. Mer kan jag tyvärr inte berätta eftersom det råder medietystnad kring arrangemangen.
– I min yngre medelålder portades jag ett år efter att ha skrivit i skvallertidningen om hur doktor Milton trillade mellan två båtar vid kräftfisket (som av nån anledning skedde efter festen det året).

Vilket osökt ger oss dagens ämne: Under sjuttitalet förekom en integrationsdebatt som resulterade i den nu helt obsoleta datalagen. Idag finns inte integrationsdebatt värd namnet. Den egna integriteten är helt under ordnad önskan att synas. I sociala medier överlämnar man sig själv mer eller mindre totalt. Ingen upplever längre saker i realtid utan alla upplevelser filmas för Facebook och andra medier.
– Målsättningen över alla andra verkar vara att synas.  

Iakttagelsen är inte min. Jag har lånat den från Håkan Ramsins och Stefan Binbach Engqvist diskussionsbok Reflexioner. Boken är i sig en antites till ovanstående tes och finns inte att köpa i bokhandeln.
Boken, 407 sidor reflexioner över vår tid, trycktes bara i 100 numrerade exemplar varav jag hade turen att få det sista under helgens herrmiddag.
– Jo, den typen av tillställningar finns fortfarande i huvudstaden. Även om även den här middagen gick under radarn för selfiegenerationernas ”syns du inte så finns du inte”.

I likhet med kräftskivornas kräftskiva deltog ytterst publika personer (ett antal framgångsrika entreprenörer, 2 vältaliga professorer, en jurist och två luggslitna redaktörer). Till skillnad från kräftskivans drängiga lättsinne var detta en slags senior motståndsficka mot de samhälleliga sönderfallstendenser som Karl Marx fångade i uttrycket ”Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras” – inklusive de avtryck Marx efterföljare gjort i vår tid.

Mycket givande. Särskilt eftersom jag fick tid till eftertanke vid mitt nya favoritbord på favoritkrogen.
Uteserveringen vid Stureplan är numera en perfekt illustration av selfiegenerationernas önskan se men framför allt bli sedd.
Inser på brottsplatsen att jag blivit för gammal för denna trängtan när Echo erbjuder mig Bord 130 (personalens egen favorit).
Jag har efter tidigare återbesök i huvudstaden noterat att om jag blir återfödd – i sig en pretto förhoppning – så vill jag bli som Tjuren Ferdinand.
– Men med ett krav: skippa korkeken och ge mig ett eget bord på Uteserveringen.
Härmed preciserar jag mitt självgoda krav på återfödelse: Ge mig Bord 130, detta lilla bord i evig skugga bakom en pelare där man ser utan att synas.
– Detta till skillnad från Bord 100 som under många år som stamgäst var mitt inofficiella kontor och scen.

Bord 130 är som gjort för solitär kontemplation efter en slitsam helg bland borgerskap och bondtölpar. Inser hur privilegierad jag när jag får ögonkontakt med en känd, vin & matglad och fortfarande publik författare som haft oturen att få ett bord där man syns mer än man ser.
Under författarens försök att ostörd tömma en enda karaff rödtjut räknar jag till minst 13 personer som alla kommer fram och säger:
– Men tjena Leif GW, kommer du ihåg mig …?

PS: Mitt egentliga uppdrag i Stockholm var att övervara en vigsel i Stadshuset. Det tog fyra (4) minuter. Plus 25 minuter för de obligatoriska bilderna till den unga brudens Instakonto …

Lördag: frukost på sängen väder…

Hon: för andra morgonen i rad blir det frukost på sängen, så dimmigt att det känns som lätt regn. Rött skönt i och för sig även om jag var inställd på frukost i solen. Det är varmt som sjutton, var över 20 grader vid elva i gårkväll, och 19 grader vid halv sju imorse. Men fuktigt!!

Tjatar väl på om skörd och dylikt även idag, det är det som upptar både tankar och tid nu. Idag var det rödbetornas tur. Inte de senast sådda, men nästan alla riktigt stora. Sjukt stora en del…

Märkt att fåglarna börjat härja bland vindruvorna, bäst att plocka ner några klasar innan de är helt uppätna. Vi har en fin, stor ranka i torpet också, undrar om det finns några kvar där nu. Måste åka upp och kolla, är ju lite nyfiken på hur de smakar.

Avslutar dagen med en drink, en väldigt liten och svag en (inte så kul när man är själv), och några snacks. Kissarna höll mig förstås sällskap och fick också lite kattgodis.

Och för den delen kan det vara nyttigt med lite detox efter alla resor och partajande. Tycker det blir rätt skönt med stillheten och höstlunken som kommer nu. Ja förutom nästa helg då, och helgen därpå och… men sen blir det nog lugnt 😉

Fredag: Salsa Verde, tomat-chutney och yoga!

Hon: verkar som om han tagit ledigt, igen… från bloggen menar jag. Tycker väl att en Stockholmsvisit är en tillräcklig ursäkt. Vet inte om jag håller med, men oavsett så är det väldigt tyst och lugnt på udden och jag får mycket gjort.

Bland annat har jag kokat en Salsa Verde på de tomatillos som mognat. Receptet fick jag av Lise, min gamla böstis från lågstadiet. Hon fick två tomatillo-plantor av mig i början av sommaren och hade testat det här receptet av Taylor & Surtanten:

Gjorde också en chutney på tomater, den blev sjukt god. Tror pricken över i var att jag istället för chiliflakes tog min nymalda Chiliblandning. Salsa Verden blev också riktigt god, fast eventuellt aningen för salt. Tänkte vi skulle testa båda till tacos när han kommer hem på söndag. Spännande, återkommer med vinnaren!

Dagens ”kors i taket”: jag körde ett yogapass!!! Höstens första, bravo! Och hör och häpna så var jag inte så ringrostig som jag trodde efter typ två månaders uppehåll. Var i och för sig bara ett tjugominuters pass. Men ändå. Nu är jag på g igen :). Ett dopp i havet blev det också. Jätteskönt!

Torsdag: bra kvinna reder sig själv…

Hon: medan han gör sig iordning för att flyga upp till Stockholm över helgen, tar jag tag i de nästan ogenomskinliga fönstren…

Ja, de är helt nedlusade med spindlar och spindelnät, samt små puppor med spindelägg. Ser rent för jäkliga ut. Alltså, det är inte för att vi aldrig putsat dem (men det var nog rätt länge sedan), det är så här varenda höst. Mängder av spindlar. Vissa år mer än andra, i år är ett sådant!

Fortsatte med storstädning av hus 1. Höll på från 10:30 till 16:00 (med ett avbrott för att köra honom till flyget). Välbehövligt, dagarna har ju gått åt skörd och förädling. För mig då, han har målat på en beställning, eller ojat sig över att den inte blir bra… Ingen har skött om huset.

Var förstås tvungen att skörda ”lite” tomater efter städning och fönsterputs även idag, och det finns uppenbarligen en hel del kvar på de ganska trötta plantorna. Imorgon får det nog bli lite mer ketchup och chutney kokat! Pust, börjar bli lite trött på tomater nu 😉

Och så plockade jag även av lite fler vintertomater och hängde upp på mina piennolo-klasar. De har fortfarande inte börjat ruttna eller se dåliga ut alls, kan det vara så att jag lyckats pricka sorter som håller vad de lovar i år. Hoppas, hoppas!!!

Den första piennolo-klasen hängde jag faktiskt upp för flera veckor sedan, och fortfarande är alla tomaterna lika fina :).

Onsdag: Okej, storleken har en betydelse

Han: Din är mindre än min? Som tur har jag vuxit ifrån just den typen av komplex. Att hon skrattade åt mina pyttesmå palsternackor tar jag därför som en man.
– Små är blev de.
Och bara tre orkade upp ur tången.
Men ändå.

Om du inte visste det så odlades palsternackan redan i antikens Grekland. I Sverige var roten redan under medeltiden och renässansen betydligt mer populär som grönsak än idag. Å andra sidan finns den även som ogräs och växer vid dikeskanter.

De odlade formerna avviker huvudsakligen från de vilda genom sin grövre förtjockade pålrot och bästa sättet att äta den är att ungssteka den med morötter eller andra rotfrukter.
Vill du absolut veta varför så innehåller palsternackan polyacetylenerna falcarinol (30 mg/100 gram) och falcarindiol (110 mg/100 gram)som stimulerar ditt immunförsvar och minskar tillväxten av cancer.
Nu vet du det också.

Tips: Om du vill att din palsternacka ska bli större än min finns det ett enkelt knep: Vattna plantorna då och då, det glömde jag den rekordvarma sommaren 2022.

PS, och så politiken. Vad jag anser om den finska statsministern Sanna Marins partyvideo? Får ledande politiker parta som vi?

Ingenting har hänt, men allt har förändrats. När jag började i journalistiken hette Finlands ledande politiker Urho Kekkonen. Förutom att han ledde Finland genom en mycket svår period under det kalla kriget var han känd för sitt supande.
Men på den tiden fanns det en hederskodex på redaktionerna:
– Det som händer i politikernas vardagsrum – eller sovrum – bör stanna där.

Idag har journalistiken flyttat fokus från att granska politiken till skandaljournalistik med fokus på affärer, spelteori och trams som bara syftar till att skapa indignation och kittla publikens sämsta sidor.
– Dina sämsta sidor.

Dagens trädgårdsvlogg (hon): oredigerad och för lång, men det är vad som hinns med idag 😉

Okejdå, det blir en till. Kortare (lite kortare) men även den oredigerad. Alltså inte ens kollat på dem själv…

Tisdag: efterlängtad sidekick… och ännu en gäst

Hon: och så kom hon och hälsade på sin mamma, mol allena, och jag fick rå om henne alldeles själv i köket. Jodå, hon fick hoppa in som kökshjälp, eller kunnig rådgivare skulle nog vara en bättre titel…

Middag ikväll blir salsicciapasta med ugnsrostade tomater. Allt nu måste innehålla mycket tomater, helst ännu mer…

Lite inlagda soltorkade tomater hann vi också få till.

Och innan Meli landade på udden hann jag också mala de första burkarna med chilikrydda. Har en beställning som måste vara klar senast imorgon. Men resten dröjer det ett tag till med. Måste skörda och torka fler, och väntar också på att en del sorter ska börja mogna på allvar.

Fast det blir nog en laddning mald av Espeletten också imorgon. Mmmm, hela dagarna går till tomater och chili nu, så har inte så mycket mer att komma med 😉

Han: Fabriken snurrar alltså för fullt. För egen del har jag i alla fall börjat måla. Fast själva bilden fastnade inte riktigt på kortet. Men paletten blir fin när den är klar.

Och sen när en man tror att dagen är över får vi ännu ett besök. Denna gång av en stor vårtbitare (Tettigonia viridissima) som kom från ingenstans och inte ville ge sig ut i naturen igen.
Enligt ”Gräshoppor i Sverige” finns det 38 arter om man räknar in även syrsor och vårtbitare. Barometerns krönikör Thorsten Jansson har rätt i att även denna sköna varelse ”är byggd, som ett litet bepansrat underverk, inte långt från science fictionvärldens monster”.
– Men snäll som ET om nu Cassandra, Alice och alla andra barnbarn tror något annat.

Måndag: Allt hänger ihop i havets långa cirkel

Han: Det flyter omkring ovanligt mycket trådalger utanför udden. Det finns en förklaring som visar att i naturen hänger allt ihop.
Här är ett spår: Storspiggen har tagit över stora delar av den svenska ostkusten. En huvudorsak är bristen på gädda och aborre som grannarna och kompisarna på udden, hennes pappa Bertil och Margaretas Bertil (båda hette Pettersson i efternamn!), fiskade upp massor av när hon var liten.

De stora fiskarna käkade spigg till frukost, lunch och middag. Nu har spiggen ökat i hela Östersjön upptill Stockholms skärgård.
 – Längre söderut, till exempel i Blekinge, hade man länge goda rovfiskbestånd och lite spigg. Men även där ser har storspiggen 10-dubblats under 2000-talet.
Ulf Bergström, docent i marin biologi på institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) och sex forskare Stockholms universitet, Nederländerna och Lettland har publicerat en sammanställning av den kunskap som hittills finns om storspiggens utbredning och vad som kan ha orsakat den.

Det marina ekosystemet är ett komplicerat nät av olika påverkansfaktorer och kopplingar mellan olika arter. Dessutom pågår olika processer i både kustzonen och i utsjön. Detta gör det svårt att peka ut en enskild så kallad ”trigger” till spiggexplosionen längs Sverige kust, men forskarnas slutsats är att storspiggens ökning framför allt tycks bero på tre faktorer: 
> minskat predationstryck från större rovfisk, inklusive stor strömming
> minskad konkurrens om föda med sill och skarpsill
> varmare temperatur och mer övergödning, vilket skapar bra förutsättningar för spiggens födosök och lek.

Minskningen av rovfiskbestånden beror främst på överfiske. I alla fall i utsjön, där spiggvågen började. Närmare kusten blir bilden mer komplex.
– Där har både ett högt fisketryck och en ökande predation från säl och skarv bidragit. Säl- och skarvpopulationerna har ökat mycket starkt sedan 1980-talet och står idag för ett 10-20 gånger högre uttag av abborre och gädda längs svenska kusten än yrkesfisket och fritidsfisket tillsammans, säger Ulf Bergström. 

– I Kalmarsund såg man till exempel att gäddan minskade i antal innan spiggen kom igång på allvar. Det finns även en tidsserie från Forsmark, där man såg att abborren började minska innan spiggen kom igång, menar Agnes Olin, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet och en av författarna till studien.
För amatörfiskare som bor och fiskar längs den svenska ostkusten är spiggvågen ett stort orosmoln. Men för forskarna är den också djupt fascinerande eftersom den speglar komplexiteten i det marina ekosystemet.

Bristen på stora fiskar ökar spiggbeståndet. Å andra sidan äter spiggen också rovfiskarnas ägg och yngel, vilket skapar en självförstärkande utveckling i fel riktning: ju mer spigg, desto färre nya rovfiskar.
– Spiggbeståndens kraftiga ökning har lett till att storspiggen har gått från att vara byte till att bli jägare – en så kallad ”predator-prey reversal” – vilket ytterligare försvagar rovfiskbestånden. I dag förekommer denna negativa spiral i många kustområden, skriver forskarna.

Och vad har det med den flytande tången att göra?
Jo, en av den mindre havsdjur som spiggen jagar är tångräka. De ser vi ofta på botten i vår egen lilla vik, ibland biter den oss i fötterna när vi badar (mest henne).
Men i sommar har vi märkt att det är färre tångräkor än vanligt, vilket alltså beror på att spiggen härjar värre än vanligt i våra vatten, berättar Vetenskapsradion i ett intressant inslag.

Och så sluts naturens långa cirkel: Tångräkan äter andra mindre kräftdjur, maskar och insektslarver – men den en äter även trådalger och andra vattenväxter.
– Typ, allt det som nu flyter omkring utanför udden i större omfattning än tidigare och som hon gjort hennes Sisyfosuppgift mer meningslös än vanligt.

Skit flyter, sägs det och i det här fallet flyter resultatet av människans rovfiske i Östersjön.

Hon: varit i storstan och partajat, superkul, men nu är det ketchup som gäller innan tomaterna ruttnar bort. Hinner inte mer här idag…

Lördag: båtpartaj i Stockholm…

Hon: fast först förfest hos Ugglorna. Återkommer i morgon…

Några timmar senare, på väg ut från ”damernas” på båten Tranan…:

Fredag: Dimma över udden – men den lättar tyvärr när det gäller valet

Hon: helt kompakt dimma imorse, och allt var superblött ute trots att det inte regnat alls. Även kissarnas svansar när de kom in för frukost.

Igår var det däremot en helt underbar morgon, tog en bild då med men glömde publicera, så den kommer nu istället.

Kan också berätta att surdegen är på gång igen efter ett par uppfräschningar. Dagens ljusa limpa blev top notch!

Han: Definitionen av dimma är att luften är så bemängd med små vattendroppar och att sikten är mindre än en kilometer. Fysikaliskt sett är dimma en typ av kolloid, där vätskepartiklar är finfördelade i gas.
– I morse var det den dimman hon såg komma till udden.

Luftfuktigheten är 83 procent enligt SMHI. Sikten ut mot Fimpan och världen är max 80 meter.
Allt dryper av fukt.
Hon var som vanligt redan uppe när jag vaknade. Fukten gjorde tomatplantorna tyngre och krävde att stöttas upp med mer snören.
Men frukosten serveras som vanligt på verandan mot havet. Och det finns alltid en andra sida av myntet: den höga fuktigheten får rosorna att blomma.

Apropå dimmor: Vem ska vi rösta på? Efter att klickat mig igenom fem valkompasser inser jag att andra tyckare tycker att jag tycker som Liberalerna. Intressant nog ansåg konstruktörerna av 1998 års valkompasser också att jag var folkpartist.
– Men jag är inte folkpartist!
Och jag var inte folkpartist för tjugofem år sedan.
Visserligen gillar jag dåvarande partiledaren Lars Leijonborg. Han är en vyvens man. Vi brukar ses på Miltons julgransplundringar och Lars kom på mitt 70-årsvernissage.
Hittar en gammal dagboksnotering: ”För egen del hade jag väldigt trevligt med Lars Leijonborg. Eniga i stort (samma kvinnoideal), oeniga i smått (Nato, trängelskatt m.m.)…”
Sedan dess har jag ändrat mig om Nato. Men det gör inte mig till folkpartist.

Möjligen till liberal i samma bemärkelse som att svensk demokrati är marinerad i liberalismens tankemarinad, upplysningstradition och framtidsoptimism.
Men politik är inte att vilja, vilket Olof Palme fick en generation unga politikentusiaster att tro.
Politik är att göra, förändra.
Sätta fart på saker som inte blir gjorda av enskilda människor och marknadskrafter.

Politiker och partier ska alltså dömas efter vad de gör, inte vad de säger.I första hand faller de bort som säger en sak och gör en annan.
Av det skälet går Liberalerna bort idag.
”EU:s arbete mot korruption och förstärkta rättssystem måste fortsätta” lovar partiet. Liberal politik är att bekämpa kriminalitet och skärpa rättssamhällets trovärdighet – och så visar det sig att partiets egen ekonomiansvariga avslöjas med fingrarna i syltburken.
– Men att fuska med olagliga partibidrag är väl inte så allvarligt?

Jo. Sanningen är konkret. Det är i detaljerna djävulen sitter.
Vänd på det: Kalla fakta valde att rikta ljuset på ett mycket begränsat område där Liberalerna varit med och lagstiftat om och inte ens i en så liten fråga där håller partiet måttet.
Dessutom:
– Vad hade hänt om inte Kalla Fakta hade avslöjat dubbelmoralen?
Vi vet svaret.
Och vad är ursäkten nästa gång Kalla fakta eller Uppdrag granskning synar hållfastheten i den liberala politiken?
Korruption är inget storslaget, den sprider sig som fukten på en illa byggd källarvägg.

Dagens slutsats? Årets valkompasser tycks ha missat den fråga som är viktigast mig.
– Vill du rösta på ett parti som lever som de lär?
Dagens svar: Rösta inte på Liberalerna, Socialdemokraterna, Moderaterna, KD och SD.

Tack, Kalla Fakta vi har kanske kommit en bit på väg mot valurnan?