Onsdag: Det är klart att statsministern måste få shoppa i fred

(Uppdaterad 22:05, 21:23, 17:00)

Han: Det är först på årets nästa sista dag som slanten trillar ner. Äntligen fattar jag de svenska coronarestriktionerna:
– Håll dig hemma från shoppingcentra – så att statsminister Stefan Löfven och andra statsråd slipper trängas med kreti och pleti när de shoppar.
–Glöm utlandsresan du längtat efter. Stanna hemma! Ställ in alla flygresor som inte är nödvändiga – MSB:s generaldirektör Dan Eliassons resa till Kanarieöarna räcker för oss alla.
– Ta ansvar! Ställ in familjens planerade skidresa – finansminister Magdalena Andersson behöver svängrum i backen och på after ski!

Och först nu hör jag vad socialminister Hallengren egentligen sa på den där presskonferensen när regeringsföreträdarna tog i så att de nästan sprack av indignation över folkets brist på ansvarstagande :
– Försök inte hitta kryphål för att just du ska slippa ta ansvar – överlåt den dubbelmoralen till regering och myndighetschefer.

Hon: fattar inte varför de går ut när man kan shoppa på nätet. Och Kanarieholmarna, släng er i väggen, tack vet jag Ölands Norra Udde! Så varför inte nätshoppa en egen ö under helgen istället…

Ja, tänk om jag vinner på EuroJackpot på fredag, då slår jag till. Om det fanns vatten, avlopp och el skulle jag lugnt flytta dit permanent. Eller kanske inte, det är fågelskyddsområde och vi skulle väl få låsa in Vilda och Ludde på vinden halva året… men annars.

Min mamma är ju född i huset bredvid fyren Långe Erik, där morfar var fyrmästare. Och jag vet att hon pratat om en tant som bodde alldeles ensam på en ö utanför Norra Udden, och det måste ju vara denna! Läste nu att det var en ensam man som bott permanent där på 40- och 50-talet och levt på fiske. Men detta var ju före det, mamma är född 1921 och när morfar dog 1937 flyttade mormor ner till Borgholm. Hrmmm, man blir ju nyfiken och önskar att man lyssnat mer på det som berättats.

Han: Efter att man sett SVT:s dokumentär om Ulf Lundell vill jag inte gå och lägga mig. Känslan av att jag just nu vill kyssa havet delar jag med en annan gubbe. Som dessutom verkar vara rund under fötterna. För att inte säga full, igen.
– Skål på dig, din gubbstrutt!

Ett sent PS vid närmare eftertanke: Jag har upptäckt att jag alltid tycker lite synd om månen när han är full. Och jag vet varför. I Doktor Luis Guiseppe Cervantes journalanteckningar, den konstiga romanen om mannen som räddas ur havet efter ha dödat en haj, spelar månen en icke oväsentlig roll i en av dialogerna.
Mannen i havet säger t ex till sin läkare:
– Luis Guiseppe, du ser bekymrad ut. Tänk positivt! Doktorn har problem med sina minnen. Jag har det lite jobbigt med mina njurar (alltså, även han). Men Månen, den gubben har problem man inte snackar bort i ett badkar. På havet tänkte jag ofta på det. Månen har sin framtid bakom sig. Här på land märker du det till och med när du flanerar längs Passeig Maritim. Jag tänker på tidvattnet. Den nästan totala avsaknaden av tidvatten, som är unik för Medelhavet. Så har det inte alltid varit.

– En gång i tiden dansade månen flamenco med jorden, så att vågskummet yrde och landkrabborna himlade med ögonen. Det var på den tiden, när skilsmässan var ett faktum och jorden fortfarande var ung och sörjde honom varje gång tidvattnet svallade mot hennes stränder.
Tidvattnet var beviset på månens potens. Och på det området går det utför, förklarar mannen i havet eller snarare i ett badkar på Cervantes klinik:
–Betänk följande. På den tiden när månen ännu befann sig hälften så långt från jorden som idag, var dess dragningskraft åtta gånger starkare. Det betyder att skillnaden mellan ebb och flod var minst etthundrasextio meter.

Ironiskt nog är det tidvattnet som över tiden får förhållandet att svalna. Tidvattnet bromsar jordens rotation. Vattnets egen tyngd minskar farten. Attraktionen blir allt svagare och dramat har sin egen dialektik: När jordens dragningskraft minskar förpassas månen i sin tur allt längre ut i periferin.
– Faktum är att bara sedan vi var unga har avståndet mellan jorden och månen ökat med nästan en meter.

Sant eller falskt, så där går han på. Snart kommer mannen i havet förklara skillnaden mellan jordens och månens centripetal- och centrifugalkraft, hur man vet var man ska söka dess barycenter ochatt månen och jordens relation i själva verket förebådar Einsteins relativitetsteori. Som alla förstår är mannen i havet en nörd. En stackars besatt man som tycker om att höra sina egna ord och koketterar med det.
– Jag vet, jag pratar för mycket. Men en sak är jag stolt över: Doktorn har aldrig hört mig tala illa om månen. Det beror på att jag helt enkelt tycker synd om Mann im Mond, som tyskarna säger – förövrigt en alltför finkänslig beteckning. Vi som sett honom på havet talar klarspråk: gubben i månen.
– Det är inget att hymla om. Hans fotarbete blir allt sämre. En gång i tiden fick han jorden att gå upp i brygga och vrida sig ett varv runt sin egen axel var fjärde timme. Som vi vet har dygnet sedan dess blivit sex gånger längre.
Och det är bara slutet på början. Allt talar för att i en framtid kommer dygnet bli tio, tjugo, ja trettio gånger så långt som det är nu. Visst, du och jag slipper uppleva den dagen. Det förändrar å andra sidan ingenting för månen. Hade vi snackat kvinnor med honom hade vi sagt: Glöm henne. Nu pratar vi jordvärme och gravitation och gör bäst i att hålla tyst om det vi vet. Och vi vet hur det slutar: Så små- ningom kommer dygnets längd att sammanfalla med månadens. Månen kommer att sluta rotera runt den jord han en gång i tiden var ett med. Ingen minns längre den oemotståndliga attraktion de båda utövade på varandra. De tar varandra för givet och sneglar på varandra bara när det blir solförmörkelse.

Ingen uppbygglig historia, men den ger perspektiv på livet. Så godnatt käre måne. Jag har trots allt en kärleksfull fru som väntar på mig.

Tisdag: bara att ta tjuren vid hornen…

(Uppdaterad 20;42, 19:30, 17:50)

Hon: så otränad var det längesedan jag kände mig, nu får det bli andra bullar av, ända till det hårda trädgårdsarbetet tar över i alla fall. Hård, svettig yoga flow med Lulu Lemon, minst två ggr i veckan, basta!! Speciellt när vädret är som det är och man inte ens kan ta en långpromenad..,

Snabb dusch och sen blir det Lantmännens för mer jord och lite annat kul som kanske kommit in nu inför vårsådderna. Och snart behöver nog mina gurkplantor, som redan börjat blomma, lite extra näring.

Sedan storhandling på ICA, igår åt vi definitivt julmat för sista gången på minst ett år kändes det som. Var dessutom Peppe-gryta på resterna, och den har t.o.m Han tröttnat på… så in med pasta och massa grönt! Nåja, mera grönt i alla fall. Och så lite färsk salsiccia, mums!

Han: Kvinnor är inte som andra män. Den som tvivlar bör skaffa ett nytt körkort. Det gjorde jag för ett halvår sedan. Det vill säga, via en av alla dessa underbara körkortsproducenter på nätet beställde jag ett kort. Det var enkelt:
– Ta en selfie så fixar vi resten!
Och enkelt var det. Jag mejlade en bild en face och efter nån dag landade denna bild i brevlådan:

Där satt den! Hon skrattade förstås och det var kanske inte den bästa bilden – men jag är redan gift.
Jag vet dessutom att det enda passkontrollanterna och snuten tittar efter är avståndet mellan ögonen och några andra strata.

Nå, idag blev det hennes tur. Först skulle hon duscha, sedan sminka sig och sedan skulle hon hitta rätt bakgrund till sitt ansikte.
Jag sa;
– Det behövs inte, dom fixar bakgrund och beskäring. De tar till och med skuggor under ögonen, om man ber dem.
Sedan hörde jag henne ta 24 bilder.
Missnöjd, är ett understatement.
– Jag kan ta en bild så hinner vi åka handla sen.
Sa jag.
För att spara tid valde jag samma enfärgade gröna vägg men med bättre belysning och så tog jag 32 nya bilder och sa:
– Nu åker vi, du kan välja en bild i bilen.

Trodde jag verkligen på det? Nej. Efter att sminkösen rättat till en lock, ljussättare jagat en skugga och hennes inre terapeut övertygade henne om att det inte var läge att ta livet av sig för en körkortsbild, brände jag ytterligare ett 20-tal bilder som jag visste att Diggi-Foto skulle förvandla till ett mästerverk.
Här är några av de 64 bilder som prinsessan tyvärr inte godkände.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Men det konstigaste av allt: Varför vill kvinnor se bättre ut på bild än i verkligheten? Är det en del av den Tinder-sjuka som härjar i den digitala generationen? Men tänk efter: Vilket vill man som kvinna helst att den där sura passkontrollanten eller snuten utanför Norrköping ska säga när du visar körkortet?
– Frun ser bättre ut i verkligheten än på bild, ha en bra dag.
Eller att hen ber dig gå åt sidan med motiveringen:
– Vilken idiot som helst ser att det här körkortet är förfalskat. Så här snygg är tant verkligen inte.

Hon: fy vad elakt att lägga upp de hemska bilderna!!! Lyckades inte bättre själv, men följde i alla fall instruktionerna… ja, jag fick ta en selfie till slut!

Tröstade mig med att inviga min julklapp, en pastamaskin. Tack Meli och Elin! Blev helt ok men behöver en sådan där ställning som man hänger upp tagliatellen på. Och så lite mer tålamod… brukar kavla, det går fortare, men detta blev bättre. Nästa gång blir det nog perfa!

Han: Har bara en kommentar. Ibland är det lite tragiskt att inse att Hon inte förstår vad alla andra fattar när de ser bilderna ovan – att jag har så mycket bättre smak än hon har.
Har jag rätt eller har jag rätt?
– Även hennes pasta var förstås fantastisk.

Måndag: Julen är över – Nu börjar vårbruket

Han: Julen är över, nu börjar vårbruket på udden. Trots fortsatt skitväder, småregn och 17 sekundmeter sydostlig vind som får plus fem grader att kännas som minus ett, skiner Hon som den sol ni andra saknar.

Hon: nja, det där är inte sommarens tomater utan vårens små busktomater som jag hoppas kunna skörda från inomhus, innan de ”riktiga” kommer. Men himla kul att de blivit så stora, bara väntar på att de första blommorna ska visa sig också, jag tror de är på väg…

Har också planterat om en del av de chilisorterna jag satte för någon månad sedan. Nu står de i varsin kruka.

Chili tar mycket mycket längre tid att driva upp så där får man börja tidigt. Satte fler idag, hade bara fuskbörjat väldigt tidigt med de jag planterade om idag. Tomaterna som så småningom ska stå ute väntar jag med minst en månad till.

Söndag: Heldag i sängen hos familjen Bridgerton

Han: Grått och vått. Sydlig vind, 21 m/s i byarna som får 4 grader varmt att kännas som minus 2, enligt SMHI. En dag som gjord för sängen och alla avsnitt av första säsongen av Familjen Bridgerton på Netflix. En mix av Jane Austen med sex i herrgårdstrappor (om du får ihop det), lite Bridget Jones och en massa Gossip girl, om vi ska tro recensenterna.
Och det ska man.
– Because we worth it, som det heter i reklamen.

Och efter lunch blev det mer bio. Emily in Paris, hela säsongens avsnitt i en följd. En mix Familjen Bridgerton (men med fransk snobbism och ganska många la petite mort i och utan moderna kostymer), Jane Austen med explicita sexscener (om du får ihop det); inte så mycket Bridget Jones kanske men en väldig massa Gossip girl, men en serie som utspelas i den franska reklam- och pr-branschen och därför mest påminner om Ring min agent (Dix pour cent) – vår favoritserie denna grå höst och som bygger på samma dramaturgiska hantverk som … ja, du fattar – och då har jag glömt att nämna att vi i helgen sett sista avsnittet för säsongen av I vår herres hage som mest påminner henne om hur kyska och snälla människor var mot varandra i hennes barndoms serier.

Annandag: Och nu julen slut slut slut

Han: Så var den julen över. Som vanligt rekordmånga paket, bara lilla Alice fick 16 men somnade efter 2.
– Puh!
Återstår att ge ett extra bidrag till den allmänna pappersinsamlingens förbränningsugnar.
– Passar bra eftersom vädret är som Postnord: julvädret kom först i natt (-5).

Och i övrigt? Bara glada miner. Särskilt från oss små. Julkalendern såg vi första och sista avsnittet utav.
Tomten är far till alla barnen höll även i år,
för alla nya julfilmer kommer först i vår.
Trump och Boris höll i det längsta spänningen uppe med sina piruetter.
– Förhoppningsvis glömmer vi snart deras trista menuetter  
och barnbarnen lär sig skratta gott vid minnet av två blonda siluetter.

Och apropå barn som fnissar:
– Få rimmade paket i år, men svenska byråkraternas PR-nissar
bidrog till nysvenskan med ord som rimmar
på stabsläge och beredskapsläge
– i brist på esprit fick det bli förstärkningsläge och katastrofläge.
Ord som inte säger medborgarna ett skvatt,
men gör nyhetsankaret salig och morfar & farfar matt.

För egen del innebar denna jul mest förstärkt soff- och sängläge.
Bidrog till digert julbord endast med 3 sorters sill, skinka och revbensspjäll.
Rekordstark blev däremot chilisnapsen som ingen ville smaka
– Inte ens till hennes goda kaka.
Och apropå starkt: I princip ensam lyfte Adam upp båten på land.
Där får hon ligga tills han eller någon annan av barnen sätter henne i sjön igen.

Ingenting för evigt varar,
inte heller denna dikt.
Trevligt var det, men nu är julen 2020 slut slut slut.
Och tomtemor och tomtefar ska pusta ut ut ut.
– Vi ska bara städa först, säger mor.
– Jag tror att han till soptippen for,
den lilla svarta katten matten svarar.

Och det var inte sant och det var inte sant för först tog husse och Ludde en promenad runt sin udde
och om de inte återkommit än så lever de lyckliga i alla sin dar.

Hon: kul! Nu ska jag bara hänga tvätten så är jag också ledig 🙂

fredag: … och sen blev det juldag

Hon: men först en bild från gårdagen när tomten Peppe kör paketen i skottkärra mellan husen. I brist på snö fick släden stå.

Han: Som urgamla traditioner kräver ägnades juldagen åt intellektuella lekar. Värdinnans fågelspel var dock lite för svårt för gästerna, som snart blev lite för trötta och kvällen liksom fadade iväg.

Hon: ja fy sjutton så krångligt, speciellt för trötta småbarnsföräldrar och deras barnvakter… fast lättare, nöjdare och gladare barn än Alice får man leta efter. Vi är alla charmade, och sitter gärna barnvakt när mammorna vilar.

Imorgon sänker sig friden över Udden igen, då åker julfirarna hem. Det blir tyst, och tomt…

Julafton!

Onsdag: Dan före dan börjar med rim

Han: Dan före dopparedan börjar lugnt. Både ute, 4 grader varmt, 6 sekunder mer ljus än igår, lugnt hav. Och Ludde blir ompysslad av sina beundrarinnor. För egen del är jag mest imponerad av alla poeter som kommer ut ur jordkulorna så här års med nya ihopsnickrade verk. Bäst och mest hittills:

Ville önska er en god jul
Hade tänkt att göra det på rim
Men jag är bättre på spik och lim
Så därför utan krusedull
Hoppas jag att udden är full
Utav nära och kära på håll
Med MSB s restriktioner har koll
Jag själv har nog blodgrupp noll
Ganska säker men måste gå och kolla
För i skolan blev jag kallad nolla
Måste vara blodgruppen dom mena
Tyckte ju själv att jag var en fena
Hoppas ni får en trevlig jul i Skäppevik
En stuga till så får man ändra till Peppevik

Kram och GOD JUL ÖNSKAR Jocke Jobs

Och sen kom tomten förbi och drog upp båten. Eller om det var Adam, eftersom det är hans namnsdag och han hatar att någon säger att det inte går.

Hon: och så var vi kompletta, Alice har kommit.

Och när kissarna också somnat fick jag äntligen gå en längre kvällspromenad och kolla in Skeppevik by night…

Tisdag: nu är det jul, ut i vårt hus…

Hon: och helt plötsligt tog jag ledigt… så har inte mycket att säga. Gör som jag brukar när orden tryter, en liten bildodyssé:

Måndag: dan före dan före…

Hon: eller var det nu blir. Stressigt värre är det hur som. Men nu är mina sillar klara, står fint i kistan ute på altanen, men de känns lite ensamma. Hur går det med dina Peppe?

Men först fick jag vattna ur sillen över natten, lite drygt. Kokade en grundlag i gårkväll och imorse skördade jag mina babypurjolökar. Fanns inga på Tempo så tur jag hade några stackare kvar på landet. Man tager vad man haver…

Han: Oss emellan – jag har sagt att vi inte behöver tävla i år. Hon är bra på många saker och jag … ja, även jag kommer att servera 3 sorters sill och jag är ganska säker på att Adam på julafton kommer att säga:
– Mamma, köttfärssåsen vi fick när kom fram på måndagkvällen, den var i alla fall bäst.

Hemmalagets startfält består i år av en traditionell senapssill (med lite Clan MacGregor whiskey, en chili & limedränkt sill som inspirerats av alla mina otaliga resor i Asien innan jag träffade henne och så en överraskning – även för mig: en Kajsa Warg-version på curry, resterna av hennes purjolök (hon har fått för sig att det är knölarna man ska äta, inte den färska blasten!) och två tunna skivor hennes nyskördade Hot Lemon dopad i lag.

Jag vet att du undrar – när jag efter segern håller mitt tacktal kommer jag självklart att tacka för hennes stöd, utan vilket jag inte skulle stå här på julafton och se ut över massorna som hyllar mig för en välförtjänt seger i silltävlingen.
– Och jag är säker på att hon kommer att le mot mig, typ som Glenn Close i The Wife ler mot sin man, vem som nu spelade honom i den undanskymda rollen.

Tyvärr kan jag inte visa några bilder på mina sillburkar, det är emot de lokala Silltestreglerna från år 1967. Men denna, den mörkaste av alla dagarna, kan jag visa en bild på en rödpannad chiliand som plötsligt dök upp framför min kamera.