Lördag: Solen går upp i vår 1004:e blogg

Han: Lördagsmorgon redan 06:15. Hon hostar fortfarande och behöver en brasa. Fem grader kallt ute. Frost i gräset, soluppgång i bleke. Gräsänder och storskrake äter frukost i vår lilla vik. På Ekö utanför Kalmar har man haft amerikansk ringand, läser vi i tidningen.
Inte så exklusiva gäster, men på udden har vi i veckan noterat vårens första steglits – i fjol kom hen först 4 maj! Året innan tre dagar senare.
– Och så är fasantuppen äntligen tillbaka. Krösa-Maja trodde att tuppen och hans fruar var skjutna. På andra sidan viken skjuts det då och då; vildsvin enligt folkets ständigt vakna underrättelsetjänst (Torsås/Bergkvara Facebookgrupp), men tuppen är alltså still alive.

Dagen väntar ännu på sitt innehåll och hon vet det ännu inte men idag firar vi att detta ska bli vår 1004:e blogg. Och det är hennes tur att börja.

Hon: herregud, har vi bloggat så mycket! Får inte tappa farten nu bara, känner att jag gjort det senaste tiden. Får skylla på barnbarn och förkylning. Den är segdragen. Nätterna är jobbigast, hostig och snuvig. Så trött på dagen trots helt feberfri. Känner mig onyttig, får inget gjort. Borde kanske testa en långpromenad… få upp flåset!

Det är dessutom soligt och fint ute, och jag utnyttjar det inte alls. Går bara ut i växthuset för att slå på och stänga av värmefläkten. Thats it!

Men igår när jag tog dagliga promenaden dit upptäckte jag i alla fall att blomsterfröna jag satte alldeles nyligen redan har börjat titta upp. Så himla kul, trodde faktiskt inte de skulle gro alls. Det var fröer som blivit över sedan förra året och de var dessutom alldeles fuktiga av att ha legat ute i minusgrader. Tror jag tar en promenad över och kollar in om de vuxit något sedan igår…

Han, igen: Ja, snacka om vårtecken. Bortom udden firar mina gamla kollegor årets första jakt. Den utböling som i veckan mellanlandad i den svenska mediepölen vad ”alla” pratar om här skulle vi få 17 700 Googleträffar på ”ål” och 7 630 på ”PM Nilsson”.

Som väntat blev Peter Magnus karriär som statssekreterare kort. Jag skriver som väntat eftersom vi tyvärr redan för en vecka sedan kände igen lössen på den sötsura andedräkten:”Högsta Mediedomstolen /har/ redan dömt statssekreteraren till offentlig prygling och avsked från jobbet han tillträdde 21 november 2022.”
Jag skriver även ”tyvärr” för jag tror att PM skulle ha blivit en bra statssekreterare. Men vem bryr sig vad gubben på udden tycker? Inte ens statsministern kunde rädda sin högra hand när moralpolisen (läs: redaktörerna) kräver blod.
Återstår bara att återupprepa förra veckans stilla jämmer:
– PM, förhoppningsvis är du bara tjänstledig från redaktörsjobbet på Dagens Industri. Om inte, så behövs din vassa penna på vilken avslagen ledarsida som helst.

Ulf Kristersson kan kanske sudda ut minnet av sin statssekreterares bottennapp, genom att ta itu med den svenska dubbelmoralen kring ålfisket som präglat även S-regeringarnas politik: ”Parallellt med kampen mellan tjuvfiskare och kontrollanter pågår också en annan kamp om ålens framtid – på högsta politisk nivå. Trots experternas larm om ålens situation tillåts fort­farande ett kommersiellt fiske av ål i EU. Men på senare år har unionen steg för steg begränsat fisket”, skriver Dagens Nyheter idag.

Det är fortsättningen som är intressant: ”Sverige hör till de länder som har kämpat mot att det lagliga ålfisket ska begränsas ytterligare, men förlorade i december mot de andra EU-länderna. Nu är ålfiske förbjudet minst sex månader om året, i stället för tre månader som det var tidigare. Sveriges reaktion? Att förlägga de tre månaderna under januari–mars, en period då inget ålfiske sker. Eller som Henrik Svedäng, docent i marinekologi vid Stockholm universitets Östersjöcentrum, sade i en tidigare intervju med DN:
– Det här är att räcka ut tungan åt minister­rådet.”

Att göra upp med denna dubbelmoral är det bästa den borgerliga regeringen kan göra för att förbättra den just nu tämligen sumpiga bilden av svensk politik.

PS: Om även du tröttnat på tjuvfiskad ål föreslår jag krabba. Denna är från Rökeriet i Brömsebro. Mycket god, men det krävde Den Stora Vietnamesiska Knivan för att ta sig in under skalet (Tack Hong! Tack Thomas).