Författare: kerstinochpeppe

Tisdag: börjar med frukost i solen…

Hon: tacka vet jag frukost på udden, slår alla hotells frukostbufféer med råge! Men jag tror han kommer uppskatta Hotel Kung Carls buffé imorgon bitti. Ja, vi åker om varandra, imorse tog han tåget upp. Stannar dock bara en natt. Är inte avis alls. Njuter av stillheten efter några intensiva, roliga dagar i Stockholm. Glad jag har båda världarna.

Dagen har ägnats åt ommöblering bland plantorna inne. Nu har bänken jag brukar ha bakom soffan fått flytta in igen. Men tycker inte jag har så mycket plats ändå. Planterade om en del av de tomatplantorna jag satte allra först i större krukor, från små pluggar. Då blev det nästan fullt igen.

Och så har det kommit ett proppfullt kuvert med fröer från odlingskompisen i Stockholm. Tack Kinna! Men hur ska detta gå… hade en djungel inne förra våren, nu har jag nog snart satt det dubbla.

Han: Skönt att veta att udden är säkrad. Även här befinner vi oss i stormens öga. Har träffat intressanta människor, mer om det en annan dag. Nöjer mig med lugnande bilder hos Limpan och andra vänner på hemmakrogen på Stureplan.
Ser fram emot Kung Karls frukost. Puss och kram!

Måndag: När ska politikerna inse att solceller är bästa vapnet mot Putin!

Han: Sent omsider inser vi att (vi) naiva kärnkraftsmotståndare lurat politikerna att sätta Europa i Putins pissdoftande knä. Som den europeiska energimarknaden fungerar är beroendet av rysk gas det största hålet även i det svenska försvaret.
– Därför uppmanar uddens förenade motståndsrörelse regeringen:
att snarast lansera ett riksomfattande program för att bygga ut ett decentraliserat system av solceller,
att detta ska ses som en del i återuppbyggandet av våra försvarskrafter som naiva illusioner om Ryssland fick politikerna att nedrusta på 90-talet,
att denna utbyggnad av lokala solceller därför ska ses som en nationell investering i försvarsanläggningar och således bekostas av skattemedel – börja med att investera Vattenfalls miljardutdelning till statskassan.

En gammal satirteckning från 1970-talet har följande monolog:
– Vill du ha kol? Vi äger gruvorna.
– Vill du ha olja och gas? Vi äger källorna.
– Vill du ha kärnenergi? Vi äger uranet.
– Vill du ha sol-el? Vi äger… eh… ah… Sol-el är inte möjligt!

Av nån anledning pratar ingen om solen när det gäller förnybara energikällor. Konstigt, efter solen öser 89 000 TWh energi över oss – varje timme!
– Och gratis!
Ändå har energidebatten kört fast i en pattställning mellan nya och gamla kärnkraftsanhängare vs. vindkraftsentusiaster (som dock gärna vill placera vindsnurror på andras bakgårdar).
Men: ”Vi behöver inte välja mellan pest & kolera – vi kan välja solera (=sol-era)”, skriver Birger Schlaug och några andra debattörer i en insändare i Barometern. ”Vi kan välja en ny era av förnybar billig el i ett rent överflöd till alla.”

För detta krävs politiker som vill vrida makten ur händerna på olika energilobbyister och ge den till alla medborgare. ”Power is a question of power.” Egna solceller på hyreshus, villor, ladugårdar och industritak skulle inte bara återge svenska folket makten över vår egen elförsörjning utan också ett laddat vapen i alla hem mot tyranner som vill bestämma över hur vi vill leva.
– Låt alla tak blänka av svensk motståndskraft!

Hon: undrade just när jag gick i solen på väg till tåget när de kommer med solcellerna, för den här veckan borde vi ju verkligen haft dem på taket… har vi hört något mer från Alexander? Väldigt försenade nu…

Mer gnäll från storstan… Hotel Frantz går bort. Håller mig i fortsättningen till Nofo Hotel när jag vill bo på söder, och Kung Carl när vi vill ha nära till Sturehof!

Men när ”frukostvärdinnan” ville placera mig inne i ett mörkt hörn, mil från den fina och trendriktiga frukostbuffén, med motivationen att det skulle komma flera sällskap på fyra personer (fast det stora rummet vid buffén inte ens var halvfullt och flera små bord för två var lediga), då surnade den ensamma (för gamla?) och uppenbarligen för ocoola tanten till rejält!

Jag fick bordet jag ville ha (till slut…) ett litet nära buffén så jag skulle kunna ha uppsikt över min mobil och padda medan jag tog för mig. Men sorry Frantz, ni känns alldeles för iskallt (o)coola för mig.

Desto coolare var två-årskalaset för Alice med alla mormödrar (2st), bonusmormödrar ((2st), morfäder (2st), bonusmorfäder (1 på plats, en på udden) och så ett helt gäng morbröder (både stora och små) och ett par mostrar på det!

Och kussen Iggy var förstås också där!!! Enda kusinen än så länge. Men han är lite för liten för att vara intressant, tycker Alice.

Ojdå, nu blev det lite mycket barnbarn igen. Imorgon är dock farmor/mormor tillbaka på udden igen och då blir det ordning, chili och reda på den här bloggen igen 😉

Och fred i Europa! Det står förstås allra högst på önskelistan.

Söndag: En dag som ännu söker sin rubrik

Han: Frukost på sjösidan, sol och klart. Fem grader varmt, känns som 3° på grund av den svaga vinden (3-5 m/s) från SV. Allt känns som vanligt, men det är det inte.
– Putin khuylo! sabbar bilden och nu har det sagts för många gånger att Putins invasion av Ukraina är det värsta som hänt Europa sedan andra världskriget.
– Minnet är kort och kommentaren leder enligt min mening åt helvete fel.

Det värsta med Putins invasion av Ukraina är inte att det är en unik aggressionshandling, utan att den ingår i ett mönster som vi hade hoppats skulle ha brutits upp när muren föll.
Nämligen att en diktator i Moskva betraktar andra stater och nationer som sin intressesfär och därför förnekar att dessa har sina nationella fri- och rättigheter.

Därav invasionen av Ungern 1956,
invasionen av Tjeckoslovakien 1968,
invasionen av Afghanistan 1979,
invasionen av Tjetjenien 1994,
invasionen av Georgien och ockupationen av Sydossetien 2008,
invasionen av Ukraina (Krim) 2014
och nu invasionen av Ukraina 2022.

”Krig är blott en fortsättning på politiken med andra medel”, konstaterade militärteoretikern Carl von Clausewitz. Putins angrepp är bara en förlängning av hans skruvade världsbild. Därför är det det jävla mönstret, inte undantaget, som skrämmer och som skämmer bilden av en skön söndag på udden.
Tror jag åker upp till torpet så jag slipper se det.

Hon: solen skiner i huvudstaden också. Nu på väg till två-årskalas i Bandhagen efter trevligt dygn hos Mia i Villervallan ute på Djurgården! Full fart! Imorgon kväll vilar jag ut på udden igen.

Lördag: Solen går ännu upp i öster

Fredag: Har Putin rätt i att vi inte vill offra våra gifflar?

(Uppdaterad 15:41)

Han: Författare fångar ofta vår mänskliga natur bättre än nyhetsmedia och forskare. I På spaning efter den tid som flytt berättar Marcel Proust en liten historia i den stora historien. Under skrivandet levde Proust långa tider på kaffe och gifflar och ätandet är puddingens bevis: När första världskriget rasar i Europa låter Proust den självgoda Madame Verdurin oroa sig mer över att ransoneringen inte tillåter henne att köpa kaffebröd än över krigets allmännare fasor.
Ordningen i madames salong är således återställd när hon lyckas övertala sin läkare att skriva ut ett recept mot hennes migrän: gifflar.

Samma dag som vardagen äntligen återvänder i madames våning, kommer nyheten att världens då största passagerarfartyg Lusitania sänkts av en tysk ubåt och 1 198 människor omkommer. Proust knyter ihop trådarna så här: Hon fick sina gifflar samma morgon som tidningarna berättade om Lusitanias undergång. Medan hon doppade giffeln i kaffet och puffade på tidningen för att den skulle hålla sig uppslagen utan att hon behövde använda den hand, som var sysselsatt med att doppa, sa hon:
– Så förfärligt! Det är värre än de hemskaste tragedier.
Men alla dessa drunknades död måste ha framstått för henne i miljardförminskning ty allt medan hon med munnen full yttrade dessa sorgsna ord präglades hennes ansikte snarast av mild belåtenhet, troligen förorsakad av den välsmakande giffeln som var så bra mot hennes migrän.

Vilken vedervärdig människa, tänker du.
– Eller hur.
Eller hur?
Nu skrivs också historia. Utgången av den ryska invasionen kommer att påverka oss alla. Inte bara genom flyktingströmmar och humanitära åtaganden, utan även i form av sanktioner som otvivelaktigt kommer att slå även mot oss i form av risk för recession, prishöjningar på bensin och el, fallande börskurser mm.
”Det här kriget kommer inte att avgöras av stridsvagnar. Eller ens i Ukraina. Det kommer att avgöras av dig och mig, av vanliga svenskar, tyskar och fransmän. I våra själar, magar och nerver, i köken och i vardagsrummen”, skriver Maciej Zaremba i Dagens Nyheter.
Och tillägger: ”Det vet Vladimir Putin. Och det är därför som han tror sig kunna vinna.”

Putin tror nämligen att demokratiska politiker inte vågar kräva uppoffringar av sina väljare. Och han tar protesterna mot covid-restriktionerna som bevis.
– Om fransmän, tyskar och människor i andra europeiska länder till och med protesterar mot vaccineringar, stängde barer och andra olägenheter – hur mycket kommer då de bortskämda européerna inte att protestera mot uppoffringar för Ukraina.

Bra fråga. Hittills har vi hört våra politiker kraftfullt fördöma Putins angrepp. Men vad tänker de göra som stoppar Putin?
– Att den ryska börsen gick upp! efter president Bidens ”tuffa sanktioner” måste vara den sämsta recension den gamle mannan fått.

Zaremba säger det vi alla behöver fundera över dagen efter invasionen: Nu har det blivit för sent också för den sortens politiker som går genom livet med ett fuktat finger i luften. För att rädda freden i Europa krävs det ledare som vågar sätta sin framtid i pant, som Winston Churchill den gången. Någon som förmår att appellera till både hjärna och hjärta, till stoltheten och modet, göra klart för oss vad som står på spel och varför priset är nödvändigt att betala… Än så länge tror Vladimir Putin att du och jag är en tillgång i hans uträkning. Återstår att hoppas att det bor en Churchill också i en Johnson, Macron och Andersson.

I väntan på att den förhoppningen ska infrias pekar Maciej Zaremba tyvärr på en bakomliggande problematik. Vi vanliga medborgare i Berlin, London, Paris – och på en udde i Kalmarsund – bör redan idag ställa oss den avgörande frågan:
– Vilket pris är vi beredd att betala för Ukrainas frihet – den frihet som i övermorgon kan vara vår egen.
Kort sagt: Kommer våra bästa författare att berätta för framtiden om den vedervärdige gubben på en udde som inte ville avstå från sina gifflar?

Hon: jag skiter i börsen. (Vi får sätta mer billiga och mättande grönsaker helt enkelt, typ potatis.) Stäng ner Swift för Ryssland och Putin, och släng ut Oligarkernas ungar från Oxford. Det ska kännas.

Och vi har snart egna mogna tomater, en liten besparing bara där!

Och jag kanske kan få jobb som målar-lärling…

Eller kanske inte, ha ha!!

Torsdag: När sanningen bara är en version av lögnen

Han: Udden vaknar på dagens nyheter. Det ryska angreppet på Ukraina väcker en massa frågor. Somliga är förvånade över Putins lögner: ”Ukraina hotar Ryssland” och ”bedriver folkmord på ryssar”.
– Hur kan karln stå där och ljuga i hela världen rakt i ansiktet?

Det finns ett svar: Ryskans ’pradva’ betyder ’sanning’. Men å där och ljuga sovjetforskaren Kristian Gerner har påpekat att det inte är hela sanningen. I ryskan finns nämligen två ord för ’sanning’ – ’pravda’ och ’istina’.

Pravda var namnet på det sovjetiska kommunistpartiets tidning (1912-1992). Det vanligaste översättningen av detta pravda är ’sanning’, på engelska ’truth’. Men i ryskan betyder ’pravda’ även ’rätt’ och ’rättvisa’, det vill säga ’pravda’ är en socialt accepterad och föränderlig sanning.
I den meningen säger Putin sanningen om Ukrainas hot mot Ryssland. Aggression och folkmord på ryssar.
– Det är en sanningen som passar honom just nu.

Sanning, i betydelse ’absolut sanning’, heter på ryska ’istina’. Detta sanningsbegrepp har spelat en underordnar roll i den ryska kulturen, till förmån för det normativa och auktoritativa ’pravda’ påpekar Gerner.
Det gamla tsarryska lagsamlingen hette således ’Rysskaja prava’.
– Den utanför Sovjetunionen förekommande vitsen i Izvestija står inga nyheter och i Pravda ingen sanning var därför poänglös, enligt Gerner. ’Izvestija’ betyder för det första inte ’nyheter’, utan ’underrättelser’ och i Pravda ska stå dagens officiella pravda. Makthavarnas sanning…”.

Kommunismen är död men Putin tillämpar sanningen som föregångarna Stalin och tsar Peter den store gjorde.
– Han ljuger oss rakt upp i ansiktet för att i hans världsbild är lögnen bara en form av sanning.

PS: Hur det kommer att gå? Jag tror att det är början till slutet för Putin.

Hon:

Onsdag: Bra och höga stövlar är grejen!

Hon: världens bästa stövlar hjälpte inte hela vägen till torpet, men en bra bit på väg…

Här fick jag ge upp och klättra över gärdsgården och genom ordentligt dragen taggtråd för att gå över åkern istället. Sedan fick jag gena genom Ramels lilla trädgård utanför hans fina sjöbod för att ta mig hela vägen till hamnen i Bergkvara. Två svanar som hade fått en brödskiva och ville ha mer höll dock nästan på att sätta stopp även där. Men gav sig till slut av. Mer bröd kommer det dock inte att bli på det vattenhålet, gapar man efter mycket mister man ofta hela stycket…

Träffade ytterligare en svan på vägen, en ung sådan. Han var betydligt beskedligare, men ville inte direkt gå ”hand i hand”. En riktig sötnos var det.

Vintergäcken lyste också upp promenaden! Nu är det verkligen vår. Trots hård vind och högvatten.

Han: Läser att varje år dör 12 000 européer av buller och nu varnar FN:s miljöprogram för att det är ett allvarligt hot mot människors hälsa. Enligt den nya rapporten blir 48 000 européer hjärtsjuka av bullernivåerna varje år.
Ännu ett skäl att tacka min lyckas stjärna att våra vilda katter vägrade flytta hem till 83 m² lägenhet i huvudstaden.
– Här hör vi vågorna, särskilt på natten.

Och så här på natten låter havet, ”ständigt detsamma, alltid skiftande”, på ett särskilt sätt så här nära.
Kluckar gör det inte som på dagen i Taubes visa, snarare som ett lågfrekvent muller men jag är osäker på hur man översätta det till urban storstadssvenska. Någon har identifierat ljudet som ett slags buller, ”men så ickestörande och så rogivande i sin oregelbundna eller snarare varierade regelbundenhet” att man lätt somnar om när man hör det.
– Havet sjosar, kallar en annan ordvändare det.
Så här låter havet på udden:

Men nu är det en ny dag. Solen gick upp 5 minuter tidigare än i måndags, 07:03. Molnigt,3°C känns som -2° på grund av vinden från NV (8-14 m/sek).
Noterar att havet dragit sig tillbaka, nästan till den gamla gränsen mellan vatten och land. Kan bero på att jag redan igår varnade ockupanten att jag skulle vidta skarpa sanktioner.
– Typ att ta in pappa Bertils badrock, detta som en markering att det för min del inte blir nåt mer badande på sank mark.

Livet vid havet är rogivande. Här laddar Erik och Vilda batterierna tillsammans.

Tisdag: Och havet tar det havet anser vara sitt

(Uppdaterad 11:00)

Han: I natt tog han tillbaka det som han alltid hävdat tillhör honom.
– Den där remsan har aldrig varit något riktigt land. Bevis? Det bekräftas ju av att de som bor där inte kan försvara sig mot mig.
Och som vanligt hävdar somliga att det egentligen är vårt eget fel att det blev så här.

Som du förstår talar jag denna morgon om havet som än en gång slagit till mot vår udde. Enligt SMHI står havet i Kalmarsund 99 cm över normalnivån.
– Även det är ett skådespel som vi hoppades inte skulle bli verklighet (igen). Trots att alla sagt att det som hänt de senaste veckorna bara är slutet på början.

Hon: först när jag kom upp imorse såg jag bara vatten och blev förskräckt, men när jag gick fram till fönstret såg jag ju att det var ett par meter mellan altanen och vattnet. Men hur ser vägen ut… vi som ska till torpet och lite senare även hämta en son vid tåget!

Måndag: Därför snackar vi inte om vädret längre

Han: lätt regn, fyra grader varmt känns som -2 när vinden kommer i 8-17 m/sek från andra sidan udden. Men viktigast noteringen idag: börsen går ner nästan 2 procent efter morgonens uppgång.
– Varför?
– Varför vi bryr oss?

Ett svar: ”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort.” Det smått cyniska svaret gav Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson (Dagens Industri 18 febr) redan år 2005.
Cyniskt eftersom det var han som i skön föreningen med den borgerliga oppositionen drev igenom att våra framtida pensioner skulle kopplas till börsutvecklingen.

Ett koppleri som vi alla, blivande och varande pensionärer, älskat när börsen gått upp (vilken den gjort ofta och mycket) och svär över när börsen går ner.
Oavsett våra känslor innebar detta att börsen blev ett folknöje, typ Tipsextra, Bingo, Lotto och Postnummerlotteriet. Unga aktiesparare har i dag fler medlemmar än SSU.
– Och då är medlemsavgiften 299 kronor per år.
I SSU kostar det ingenting.
Det säger något om vad unga vuxna tror ger dem en bättre framtid.

Och inte bara unga vuxna. Hon som arbetat sedan hon var 18 vet vid 59 att hennes framtida pension beror på hennes fonder mår. Just nu mår de sämre än många covidsjuka och det oroar dem som tänker längre än till eftermiddagsdrinken:
– Det är sant: Efter att ägnat en stor del av mitt yrkesliv åt att följa kapitalismens spasmer bryr jag mig inte längre. Jag låter andra sköta mina pensionspengar.

Jag är däremot tillräckligt klok för att inse att detta är en svaghet i min personlighet, slappt och oansvarigt. Därför blir jag förbannad å hennes vägnar när jag läser Aftonbladets alltid lika folkliga ledarsida: ”Det är inte bara slöseri om de smartaste hjärnorna ägnar sig åt finansmarknaden. Det är direkt farligt, eftersom syftet aldrig är långsiktigt”, skriver ledarskribenten Jonna Sima och spottar inte bara på tusentals unga kvinnor som genom sitt sparande engagerar sig i sin framtida ekonomiska trygghet.

Alla lata populister klagar på att politikerna gör för lite för dem. Men den 60-åring som under sin yrkesverksamma tid själv brytt sig om sina aktiefonder är idag åtminstone inte beroende av att Ardalan Shekarabi och de andra politikerna delar ut små allmosor genom att mixtra med ett pensionssystem som är styrs av finansmarknaden.
– Det är om något är slöseri med de smartaste hjärnorna.

PS: Jonna Sima tycker att unga kvinnor som intresserar sig för finansmarknaden stället borde engagera sig i Greta Thunbergs Fridays For Future.
– Utesluter de engagemangen varann? I så fall: Tänk vad många träd vi skulle spara om journalister slutade skriva strunt i tidningen och istället engagerade sig för miljön.

Hon: bilden är fejk, måndagstidningen har ingen börssida, men bekymrad är jag. Rentav deprimerad och känner mig utfattig!!! Men om kriget kommer tar väl ryssen pengarna ändå. Om han inte släpper en atombomb, och då behöver jag dem ju inte ändå… dessutom vaknade jag 4:28 imorse!

Men vi har varit i torpet och målat. Det skingrar tankarna, och egentligen är jag inte deprimerad. Jo förresten, lite, eftersom som han var ovarsam och hade sönder den superfina vintage-plafonden som satt i taket i torpets sovrum. Känns nästan mer ledsamt än när han råkade slänga hela min mammas ostindia-servis på tippen.
Och då var det ändå den gamla varianten som är handmålad och inte tryckt mönster…

Han: Jaja, det gick lite fort där. Och det skulle ha blivit mer glassplitter om lampan inte mellanlandat på min skalle. !-1 till hemmalaget.

Har i alla fall kommit en bit till när det gäller att frilägga vår vägg på andra sidan hennes målade dörr.

Söndag: solen värmer igen, hurra!!!

Hon: alltså vad härligt!! Äntligen har solen börjar värma på allvar. Det blåser som fasiken fortfarande, men det är västlig vind så vi har lä på framsidan.

Dessutom har vi bästa vårvinter-platsen utanför sjöboden med skydd även från nordosten. Och det behövs så här års upptäckte vi efter vi fått kommunalt vatten och avlopp och började tillbringa mer tid härnere även under vinterhalvåret. Så kom sjöboden till..,

Han: Och helt plötsligt ser vi ytterligare ett vårtecken, årets första svandans:
– Hoppas det blir ungar i vår, viskar mormor & farmor entusiastiskt.

PS. Ett meddelande apropå gårdagens blogg: Vi mår bra. Kanske var det var en snabbt övergående man (female) flu, så där dagen efter en kul aw…