Författare: kerstinochpeppe

Lördag: Därför blir det ingen blogg

Han: Idag känner vi oss sjuka på udden. Förmodligen är det en vanlig influensa. Åtminstone visar våra snabbtest att det inte är covid. Men det känns som jag har gröt i huvudet och det jag hade tänkt skriva här vill liksom inte riktigt ta form.

Ibland funderar jag faktiskt över vad jag skriver. Bokstavligt talar. Jag tänker närmast på tangenterna på mina två laptop. På min gamla MacBook Air, som jag knackar ner denna blogg har bokstaven till vänster om S skavts bort.
– Ändå vet jag att det är ett A.
Det beror på Christopher Sholes, skrivmaskinens fader som skapade den ordning mellan bokstäverna även på datorernas tangentbord.
– Systemet kallas QWERTY.
Detta efter de första sex bokstäverna i översta bokstavsraden.

Varför blev det så? Alla geniala idéer har egentligen väldigt enkla förklaringar.
– Åtminstone i efterhand.
Alla som var med i förr-i-förr-tiden-tiden vet att skrivmaskinens mekaniska armar ofta fastnade i varandra när pekfingervalsen hamrades fram alltför snabbt för den gamla Haldan.
– Inte minst för oss som skrev på svenska.

Delvis är det Mr Sholes fel. Han var engelsman och den enkla förklaringen till QWERTY-systemet är att i engelskan innehåller många ord bokstavskombinationerna “st” och “th” och Sholes ville därför placera dessa och andra vanliga kombinationer så långt från varandra.
– Praktiskt för engelsktalande – och när amerikanska Remington köpte patentet blev QWERTY världsledande.

Det fanns och det finns andra tangentbord. På 1930-talet kom det alternativa tangentbordet Dvorak, vars utformning gjorde att snabbskrivande sekreterare kunde öka skrivhastigheten med 300 procent jämfört med på en Remington.
Men som så ofta i den kapitalistiska massproduktionen gäller det att vara först och störst och Dvorak har därför aldrig lyckats utmana QWERTY-systemet som importerades rakt av även till till datorerna.

Synd kan man tycka. Då hade denna korta text om ingenting tagit en tredjedel så lång tid att skriva.
Nu vet du det och varför det inte blev någon lördagsblogg om det ljuva livet på vår udde.

Fredag: Från kalhygge på udden till AW med musik och nya vänner

Han: Mina svaga punkter sitter mellan benen – och högst upp på knoppen.
Åtminstone att döma av reklamen i min inbox. Dominerar inflödet gör prostatatillskott (”Säg ’JA’ till en sund prostata idag”) och medel för ökad hårtillväxt.

Därmed är jag ett levande bevis på att de digitala marknadsförarna ännu inte vet allt om mig, alla sökmotorer till trots.
Jag har inga prostataproblem.
– Ännu är väl bäst att tillägga, eftersom varannan gubbe får problem.

Dessutom är jag för gammal för att bry mig om att jag har en kal fläck på hjässan. Om rödhaken och gärdsmygen tror att det är en helikopterplatta så är det helt okej för mig.
Det kalhygget har jag nämligen haft sedan år 1980. Då ett yttre uttryck för en inre mental skövling i samband med en första skilsmässa och redan då framstod förlusten av de själlösa och keratinfyllda cellerna som mindre viktig.
– Sedan dess har jag förstått att människans krympande hårbeklädnad är ett tecken på utveckling och mognad.

Människans päls har nämligen minskat i samma takt som vi gått från att vara ett jagat bytesdjur till att bli jägare.
Teorin, som jag läser i ett gammalt nummer av Illustrerad Vetenskap hos tandläkaren, går ut på att en hårlös kropp med massvis av ytliga svettkörtlar var bättre lämpad för att bli av med värmen under jakt än pälsen.
– Vilket i och för sig inte förklarar varför andra rovdjur har päls.
Men jag köper det.

Jagar gör jag inte. Men jag märker att när jag äter hennes chilikryddade köttfärssås så svettas jag ymnigt just på flinten.
De nostalgiska krafter i samhället som vill rulla tillbaka utvecklingen har därför inget att hämta hos mig.
Därför, meddelas endast på detta sätt:
– Jag ” avprenumererar” mig härmed från dylika påfund.

Hon: inte fått jättemycket gjort idag, men fredagen avslutades däremot på absoluta bästa sätt med en superrolig aw hos Maxe, Jenny, Melvin och Gibson ett par kilometer söder om udden. Musik, vin, god mat, underbara vänner och fantastiskt roligt häng!!! Längtar redan till nästa gång! Tack!!!

Haaks, Sveriges populäraste underhållningsband, stod för musiken fram till 19.30. Sen var det mest Rolling Stones och andra gamla godingar!

Han: Underbar kväll! Och sen kom Ben med sin taxi och räddade oss från att promenera hem i snöovädret och när vi trodde att den mardrömmen var över föll två tunga tallgrenar över vägen strax bakom bilen. Jonas i granngården hade hört braket, vilket vi inte gjorde i bilen och hjälpte oss röja så att Ben kunde ta sig hem till sin mamma i Torsås och där slutar ännu en omtumlande kväll på udden.

Torsdag: sååå himla nöjd!!!

Hon: blev så himla glad när vi kom till torpet idag. Golvfärgen var i en perfekt grå nyans och det var inte alls flammigt längre nu när det hade torkat.

Och den passar dessutom jättebra till alla tapeterna, inte bara till den randiga.

Jag tycker färgen känns somrig på något vis. Den är lätt och varm, och man kan tänka sig hur det känns att gå barfota på den en varm sommardag. Känns inte alls som ett grått betonggolv, vilket jag var rädd den första lite mörkare och kallare grå nyansen skulle gjort…

Men innan vi åkte upp till torpet satte jag faktiskt alla tomatfröerna. Eller nästan alla. Så skönt!! Det tog nog två timmar… jäkla pilljobb! Satte bara två eller tre frön av vardera eftersom det som vanligt blev alltför många sorter. Många nya. Det blir spännande!

Han: haha, ingenting är som glada och nöjda fruar! Men nu något mindre roligt: Somliga dar när jag tittar ut över havet utanför udden tittar jag inte bara efter fåglar. Minns du rubrikerna när president Vladimir Putin blev uppläxad av en rysk elev för att blandade ihop sjuåriga kriget med stora nordiska kriget?
– Det heter inte sjuåriga kriget, utan bara det stora nordiska kriget, sa eleven. Det pågick i 21 år och föreställ er; det var mycket längre.
Sa 17-åriga eleven Nikonor Tolstych från Vorkuta och förklarade att Putin glömt att tsar Peter faktiskt förlorade fyra slag mot svenskarna innan han besegrade dem vid Poltava.

Vi drog på munnen. Men handen på hjärtat: Hur många gymnasister i svenska skolor vet ens vad det stora nordiska kriget var?
Eller våra politiker.
– Vet du?

Putin kanske blandar ihop några slag i början av 1700-talet, men han känner Rysslands historia. Och som alla tsarer, vita som röda, drömmer han om när Ryssland var en stormakt.
Nu pratas det mycket om att Putin vill återställa det sovjetiska imperiet och det kanske han drömmer om. Sanningen är att hans Ryssland är ett imperium i utdraget förfall – och det kan inte Putin ändra på.

Barack Obama hade rätt när han 2015 beskrev Ryssland som en regionalmakt på väg utför, konstaterar Richard Swartz i en krönika i Dagens Nyheter:”Snart sagt ingenting går rätt väg i Vladimir Putins Ryssland: för honom och för ryssarna. Det är ingen nyhet. Så har det varit (nästan) alltsedan Sovjetunionen avvecklades. Men det har blivit ännu värre: ryssarnas levnads­standard stagnerar eller sjunker, de blir färre och lever kortare liv, troligen kommer deras barn att leva ännu torftigare och kortare, ekonomin är en hackande motor som inte vill starta medan världen ställer om från de fossila bränslen som är nästan det enda Ryssland har att erbjuda den.
Och – kanske värst av allt – imperiet fortsätter att fransa upp sig i kanterna.”

Imperier tar lång tid på sig att avvecklas. Rom, de portugisiska, spanska och ottomanska imperierna, det habsburgska och det brittiska. Ryssland står mitt uppe i denna process och som följer det historiska mönstret.

Och slutsatsen? Det är insikten om det inre förfallet och det obevekliga sönderfallet som gör Putin livsfarlig. Precis som det var det ekonomiska och sociala förfallet i Tyskland under mellankrigstiden (1918-38) som gjorde Hitlers revanschism livsfarlig.

– Förhoppningsvis har Europa lärt sig att av sina misstag från år 1938 när dåtidens stora makter Storbritannien och Frankrike genom München-överenskommelsen år 1938 lät Hitler annektera de delar av Tjeckoslovakien där tysktalande var i majoritet.
– Hitler lovade att detta var Tysklands sista territoriella krav.
Det var det inte.
Lika lite som den ryska annektering av Krim nu följs av den ryska riksdagens krav på de ukrainska regionerna Donetsk och Luhansk ska bli ”fria”. Och i botten ligger Putins uttalande om att ”ryssar och ukrainare egentligen är samma folk”.

Onsdag: En dag på torpet

Han: Upptäcker att vi har en sälj vid torpet. Säger kanske inte så mycket, men det var inte igår jag såg ”videkissar” eller videung som efter Topelius dikt:

Sov du lilla videung
Än så är det vinter
Än så sova björk och ljung
Ros och hyacinter
Än så är det långt till vår
Innan rönn i blomma står
Sov du lilla vide
Än så är det vinter
osv.

Dikten publicerades första gången i barntidningen Trollsländan, nr 9 1869. Så gammal är jag inte men när jag upptäcker de ludna knopparna i solskenet inser jag att de har samma roll i mitt minnespalats som skorpan i tante Leonies lindblomste har för Proust: det blå huset, lekarna i skogen ovanför kraftverket (inklusive när vi av misstag fick 300 kvadratmeter skog att gå upp i rök), liksom när pojkarna Sjöholm doppade mig i en oljetunna och mamma använda en hela låda norskt margarin för att tvätta mig ren, ”allt detta fick form och fasthet och steg fram” i mitt minne; snarare blixtrade förbi i mitt huvud.
– Men bortsett från det är det kul att upptäcka att vi inte är ensamma på torpet. De tidiga blommorna är en mycket viktig näringskälla för vårens första insekter – framförallt för bin.

Upptäcker förresten också två livlösa möss i vattentunnan, något som händer på landet, och som varje det händer får mig att tänka på en historia som Stig Claesson, ”Slas” kallad av de som inte kände honom, berättar i Den extra milen (Månpocket, 1995).
Inledningen lyder: ”En vetenskapsman frågade mig i ett sammanhang jag nu glömt vilka jag trodde skulle överleva längst om man kastade några vita laboratoriemöss och några vanliga kloakråttor i en tunna vatten med så hala kanter att de inte kunde ta sig upp. Spontant svarade jag att jag nog trodde att de kloka, starka och sega kloakråttorna skulle ge upp sist.”
Men författarjaget har fel:
– Kloakråttorna, sa vetenskapsmannen, insåg genast att de befann sig i en situation där de inte kunde överleva och dränkte sig själva för att inte dra ut på lidandet. Laboratoriemössen däremot kämpade och höll ut mycket längre då de sedan generationer var vana vid att utsättas för alla möjliga farliga prov, men att det alltid i sista stund kom dem en hjälpande mänsklig hand till mötes.

”Satt jag således en morgon i mitt arbetsrum och funderade på vad lärdom man kan dra av detta,” skriver Claesson. I mitt fall rörde det sig om två små skogsmöss. De väcker ändå samma existentiella fråga som Claesson snuddar vid:
– Man brukar säga att det aldrig är för sent att ge upp. Men den relevanta slutsatsen är snarare att om man tänker ge upp är så är det alltid för sent att ge upp.
Särskilt om man är en mus som ramlat nere i en vattentunna.

Hon: mamma hade alltid en planka eller pinne som låg i tunnorna för att djur som råkade ramla i när de var törstiga skulle kunna ta sig upp.

Nu måste jag verkligen sätta fart med vårsådderna! Glad jag i alla fall satte lökfröna imorse innan vi for till torpet, för i bilen messade jag med odlingskompis i Stockholm, hon skulle sätta tomatfröer ikväll!!! Och jag brukar ju vara lite före henne, vi bor ju i zon 1. Imorgon blir det tomatsådd med andra ord.

Medan jag var i Stockholm hade han köpt små burkar med färgerna vi tittat på innan jag for upp. Både av den grå till golven och av den vita till listerna.

Den vita var alldeles för kall, det tyckte vi båda! Den grå också, tyckte i alla fall jag. Även aningen mörk. Vill ha ett ljusgrått golv.

Det blev ett par turer för att blanda om hos Lindbergs. Okej, jag valde en för ljus andra gången, ger honom rätt där, men tredje gången gillt. Tyckte i alla fall jag. Har tyvärr ingen rättvis bild på det eftersom den ser lika ljus ut som den som var för ljus… men det är den inte!!!

Jag tror på det här!! Lite flammigt bara, får stryka på ett lager till imorgon!

Han: Bara en kommentar. Hon skriver: ”Medan jag var i Stockholm hade han köpt små burkar med färgerna vi tittat på innan jag for upp.”
– Jag köpte alltså de färgburkar a 300 kr styck med de nyanser som hon hade bestämt att vi skulle ha och inga andra.
Somliga dar inser jag att hon inte alls är Dulcinea, Don Quijotes stora kärlek, utan att det är hon som faktiskt är den vindtiriga riddaren som slåss med sina inre väderkvarnar.

Tisdag: resdag… och städdag

(Uppdaterad 18:19, 14:11)

Hon: idag kommer jag husse och kissarna!! Ps. Hämtar du mig i Emmaboda eller i Kalmar?

Promenerar från söder in till stan, längs Skeppsbron. Samma väg som jag tog till jobbet var dag. Förr alltså!

Stockholm har dessutom fått en ny och kärleksfull ”gröna gubben”, som istället för att gå ensam har fått sällskap. Hen håller en annan ”gubbe” i handen och de har ett hjärta emellan sig. Är det ett pr-jippo inför ”alla hjärtans dag” måntro, eller såg jag i syne…

Kom på att jag nog hinner förbi dansbutiken på Gamla Brogatan innan tåget går, om jag skyndar mig. De har riktiga benvärmare i ylle. Mina är totalt utslitna. Använder dem i princip var dag hela vintersäsongen.

Mycket bättre än långkalsonger eftersom du kan dra ner dem till anklarna om du är för varm, och dra upp dem högt på låren om det är kallt. Hett tips!!! Köp!

Japp, de har alla möjliga färger, storlekar och material. Jag köpte tre par…

Hann också köpa lite färdkost på Fabrique, en hallongrotta förstås. Men de hade också en mandelbulle som såg såååå smarrig ut. Jättekladdig! Mums! Nyttig lunch blir det… inte! Och så lite reslektyr på det. Inhandlat på Pocketshop.

Han: Jag trodde du sa att du skulle komma I MORGON!!!?? Skojar, hela arbetslägret var på fötter redan 07:30. Tvätt, sop- och städpatrullerna intog stridsställning, dvs naken.
– Visste du att Sveriges mest köpta fackbok 2021 heter ”Städa hållbart” och hade skrivits av Ellinor Sirén (Bonnier Fakta).
Man undrar varför?
– En dag som denna vet (en) man att det inte finns tid att lägga sig soffan och läsa om hur att den japanska influencern Mari Kondo uppmanar sina följare att städa ut alla ägodelar som inte väcker glädje – ”spark joy” som det varumärkesskyddade begreppet lyder. Eller om hur den konservative trendpsykologen Jordan B Peterson fått tusentals pojkar och män världen över att städa sina rum, bara genom att få slökukarna att förstå städningens ”moraliska dimensioner och psykologiska effekter”.

– Önskar att Jordan B hade funnits när de älskade ungjävlarna bodde hemma! ”Do you want ta change the world start to clean up your own room!”
Ett budskap som han för övrigt lanserade hos den kontroverielle poddaren Joe Rogan.

Men om det finns någon mänsklig aktivitet som inte behöver litterära eller filosofiska referenser så är det städning. Det är som i lumpen:
– Just do it!

Har just gjort det: Torkat av diskbänken och köksbänkarna (även under SMEG-brödrosten) och borden.
Tagit ut och skakat alla mattorna, utom de två stora (under vilken hon hittade mitt körkort och viktiga rabattkortet till Stureplans hjärta).

Dammat med min effektiva dammvippa av äkta strutsfjädrar och ”ett handtag av FCS-märkt bok” (reklamtexten). Dammsugit (inklusive filtarna i sofforna, särskilt hennes där katterna ligger).
Torkat av golven med grön såpa.
Skakat mattorna och placerat ut dem enligt det lagstadgade formuläret (ja, du fattar: det är för henne jag började städa redan på Alla Hjärtans Dag).

Självklart har jag tvättat tvätt (min egen), det du Jordan B! Och sist men inte minst: Badrummet har jag som vanligt sparat till veckans dusch.
– All inclusive, som vi säger på udden.
Och du:
– Jag hämtar i Emmaboda.

Hon: vad bra! Speciellt att du även torkat av köksbänken… Ses snart. Eller rättare sagt, 16:10. Tror jag. Ska kolla en gång till för säkerhets skull!

16:25 var det visst…

Han, igen: Jag vet att alla ni incelgrabbar tycker att jag fjäskar. Och det är skillnaden mellan er och mig. Alltså var jag i Emmaboda sju minuter före tåget. I nytvättat bil.
– Dessutom hade jag förstås köpt blommor och snott ihop hennes favorithusman – kålpudding med kokt potatis och rårörda lingon.
Som vanligt skippar hon potatisen på småländskt vis. Gör inget eftersom jag på norrländskt vis blandad i en dl kokt ris för att inte bara ska bli sovel.
Så har vi det en helt vanlig tisdag på udden.

Måndag: En meny för mansläger

Han: Och plötsligt händer det som aldrig händer på Postkodlotteriet och ATG! Utanför dörren står Jonas och lille Arthur i mörkret och sträcker fram en tallrik med krispig blåbärspaj med krämig vaniljkräm.
– Läste på bloggen att du var ensam och kanske behövde det här, säger Jonas.

Om du undrat varför så är svaret: Bloggen fungerar i första hand som en dagbok för att framtida generationer ska få veta hur det ljuva livet på en udde egentligen var. Liksom regeringen och kärnkraftsanhängarna blundar jag medvetet för att redan om 4-5000 år kommer vårt språk att vara lika obegripligt som den mesopotamiska kilskriften är för oss.
– för att inte tala att om hundratusen år när våra varningstexter kommer att uppfattas som klotter i en vattenfylld grotta!

Nåväl, dagens anteckningar är kanske inte mycket minnas (utom blåbärspajen). Vill bara redovisa vad en man äter när han är ensam:

Fredag lunch: Jägarbiff hos Tåbbe & Fred i Torsås. En enorm kalorichock som efteråt fick hela kroppen att långsamt domna bort i soffan och vakna först vid 18:30 när hon ringer och oroligt undrar om jag hunnit att måla golvet i torpet.

Fredag middag: Allehanda vätskor on the rocks.

Lördag lunch: Efter Tåbbes & Freds insatser behövdes ingen middag heller, men 24 timmar senare börjar det äntligen kurra i magen. Passerar gränsen till Blekinge enbart för att unna mig en räksmörgås på Rökeriet. (Räkor, liksom kor, var någon slags animalisk växt som fanns på den tiden när dessa anteckningar gjordes).
Betyg: Kan absolut mäta sig med dito smörgås serverad på Cadierbaren på Grand Hotel. Utom på en väsentlig punkt: priset!

Lördag middag: Avser att värma hennes goda pasta aglio men missbruk ger missbruk att väljer alltså tvångsmässigt att frilägga en gammal infryst hamburgare (2) från Scan.
Naturligtvis oätligt, den öppnade julmusten smakar dock bra.
– Som ett rättvist straff känns för den ångerfulle.

Söndag frukost: Förstärkt omelett med purjolök, chili, en skiva rökt skinka från Smaklöken i Jämjö, ost, stekt bröd. Serverad med något vi på vår tid kallar is-kaffe (gjord på gårdagens panna för att spara tid/kraft).
– Serveras ännu en morgon med bara svenska reprismedaljer.

Söndag lunch: På begäran, Attanäs wienerkorv på avtorkad gaffel med Västervikssenap x 2 och en Mariestad.
Omdöme? En lågoddsare som belönas med 2 rutor kexchoklad. Cloetta förstås.
– En gång i förr-i-förr-i-tiden-tiden var jag vd för reklambyrån som gjorde reklamen. Rymde efter 96 dagar, behöll ateljéchefen och smak för choklad i rutigt fodral.

Nåväl, sedan sänker sig mörkret över udden och jag får för mig att måla och Bruce Springsteen är också på gott humör och så håller vi på några timmar och jag börjar känna mig lite hungrig men har ingen lust att laga mat (= värma wienerkorven) och mitt i Hungry Heart knackar det på dörren och där står Jonas och lille Arthur med högsta vinsten och jag går direkt på söndagsdesserten utan att passera micron och jag tackar och bockar och jag undrar om de vill komma in men Arthur vill gå hem till mamma och jag hinner inte ens berätta att min favoritmorbror hette Artur och han var en fin man som bar fluga.

Och pajen var förstås gordious och jag åt upp allt och sedan kom katterna in och undrar hur länge det här ska pågå.
– Om även jag saknar henne?
Jag förstår inte frågan.

Hon: kommer snart mina älsklingar 😍😻😻! Mormor idag också med dagishämtning, ikväll tjejmiddag med kompisar. Sen kommer jag!!! Längtar ❤️!

Hann med lite kompishäng i fredags också. Men annars är det barnbarn för hela slanten… och fler bilder på dem kanske ni inte vill se! Eller…;)

Söndag: Ännu en dag i arbetslägret

Han: När musen är borta dansar katterna på bordet. Inte. Bortsett från en kort lördagspromenad runt udden har katterna sovit i sitt rum.
– För egen del har jag genomfört en 24-timmars John & Yoko-demonstration för fred och frihet i min egen säng med entusiastisk publik från OS-sändningarna och småfåglarna utanför fönstret.
– Det funkade.
Så här långt. Eller har du hört några dåliga nyheter från Ukraina nu på morgonen?

I den politisk korrekta nyöversättningen av Bibeln skapade Gud världen under en lagstadgad femdagarsvecka. Skojar, men jag respekterade lördagen som vilodag hela dagen. Avstod till och med från middagen hon sparat i kylskåpet och firade fastan med en räkmacka och en pilsner på Rökeriet i Brömsebro.
Träffade Sope-Bengt på vägen hem. Även han avstod ansträngning – doch motvilligt.
– Den goe mannen hade tänkt att som vanligt ta en simtur i viken!
Men blåsten …

Även Ludde Wadman lider av RMAHD (Retired-Man-Hyperactivity Disorder). Han ringde och bekräftade att människor är olika.
– Män också.
Ludde, som var min tålmodige producent på TV8, beklagade sig över att han hade för lite att göra efter pensioneringen. Han söker till och med jobb som skrivvakt på universitet och vill gärna kandidera som nämndeman i tingsrätten.
– Stackars man.
För egen del somnade jag ovaggad redan vid åttatiden till och med utan Melodifestivalen.

 Ända känns det som jag är på arbetsläger. Kan bero på att jag lyssnar på radioföljetongen. Ungjävlar, bara så ni vet – En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn är ingen redigerad selfie från semesterveckan på Mallorca.
Men, som Ivan Denisovitj konstaterar i Stalins arbetsläger, hur ska nån som är varm nånsin kunna veta hur det är att vara frusen?
Nåja, i det sammanhanget har kanske inte ens jag så mycket att klaga på. Dock, under hennes session som älskad mormor och farmor i huvudstaden, är jag dömd till fem dagars ansvar för hennes odlingar.
– Med livet som insats ska jag hålla liv i tvåhundraåttionio (289!) små plantor!
Klart en man känner sig trött.

Lördag: ”hemma-kväll” på Nofo, norr om Sofo…

Hon: efter 19.746 steg (13,2km) och en heldag som mamma, mormor och farmor har jag kraschat framför tv:n på Hotel Nofo, med en stor ost och charkbricka samt en påse godis! Väl värt!

Orkar inte skriva mer, så varning för barnbarn:

Sen typ 10.000 steg hem till kusinen Iggy för fika. (Via Primo Ciao Ciao och en Margerita.)

Fredag: En dag vid havet är en dag vid havet

(Uppdaterad 18:30)

Han: Somliga dagar räcker det att titta på havet för att känna sig som människa. Solen går upp för att vi ska kunna leka och sedan är det plötsligt eftermiddag. Havsnivån har stigit under dagen men utan dramatik.

Och sedan hänger det något. En havsörn övar looping halvvägs ut till Fimpan. Det är fredagkväll.

Till saken hör att när månen står i rätt stjärntecken förvandlas hon till mormor och farmor och får vingar och trots att vi fortfarande tillämpar alla restriktioner dyker det framåt kvällen upp allt konstigare fåglar på Kråkudden. Typ den här som bara visar sig när jag spelar Van Morrisons Moondance vilket jag alltid gör när hon fått vingar.
– Sympatisk kille med bra musiksmak.
Även om han käkar upp alla mina jordnötter.

Torsdag: Hellre en kråka till frukost än en sköldpadda i huvet

Han: Apropå hennes ornitologiska iakttagelser igår nöjer jag mig med att berätta om Kråkan. Ingen gillar kråkor men Kråkan är speciell. Beror förmodligen på att jag är blivit en sentimental gubbe. Hen bodde här på udden innan jag flyttade ner och en vinter fick jag begrava hens partner som låg död i snön.
– Det var bara vi två som stod där och glodde med mössan i hand.
Sånt betyder nåt och därför delar jag med mig av min frukost till Kråkan.
Bara för att.
– Men ibland undrar jag om jag bara blir utnyttjad.

Kanske kan jag få Kråkan att göra någon nytta. Kråkor är intelligenta. Läser i tidningen att i min gamla hemstad Södertälje testar att låta kråkor plocka cigarettfimpar på gator och torg.
– Det är sant.
Varje år slänger folk ungefär en miljard fimpar från cigaretter på gatorna, enligt organisationen Håll Sverige Rent. Uppfinnaren Christian Günther-Hanssen har nu kommit på att man kan lära kråkor att plocka upp fimpar och slänga dem.
– När kråkorna slänger fimparna på rätt plats så får de mat som belöning.

Günther-Hanssen har jobbat med idén i flera år. Han har byggt en automat som ger fåglar mat när de lägger fimpar i den.
– Och kråkorna fattar hur det fungerar, säger han till Dagens Nyheter. Thomas Thernström jobbar med avfall i Södertälje kommun och han har testat Christian Günther-Hanssens metod.
– Fåglarna kommer och lägger en fimp och då får de en belöning om de lägger en fimp där den ska vara.

Låter intressant, eller hur Kråkan? Du kanske kan hjälpa henne med tången? Eller hämta morgontidningarna vid Kiosken när det regnar?
– Men med tanke på den senaste tidens spända läget i Östersjön vill du kanske satsa högre?
Jag tänker inte på de ryska stridsfartygen utan på de tre stora havsörnarna som regelbundet patrullerar mellan Örarevet och Fimpan.
 
Ibland kommer de lite för nära. Härom dan såg jag Kråkan jaga bort en av örnarna som gled över udden. Plötsligt förvandlades den gråslitna gamla tanten –­ jag utgår från att det starka könet regerar även bland kråkfåglar –  till en ettrig Spitfire och örnen fann för gott och glida ut mot internationellt vatten igen.
– Kanske kan Kråkan få generalmajors titel och bli ansvarig för Flygförsvar Ost?

Krösa-Majorna får kanske rätt och det kalla kriget blir hett? Förutom att hungriga örnar gett sig på katter förr har det hänt att örnar dödat människor.
– Jodå, det har jag läst.  
Visserligen hände det senast år 456 f.Kr när den grekiske manusförfattaren Aischylos olyckligtvis reste på semester till Sicilien inbjuden av dåtidens Putin, tyrannen Hieron i Syrakusa. En gråmelerad dag, inte olik denna men förmodligen varmare, stod Aischylos på en strand och tittade ut över havet.
– Och även om inte ryssen kommer så kan det vara en farlig sysselsättning, ty plötsligt glider en örn ljudlöst över  Aischylos huvud och från hög höjd släpper en sköldpadda i författarens kala hjässa.

Så kan det gå om man inte ser upp. Eller om man lyssnar till tyranners lockrop. Huruvida örnen av misstag eller med avsikt droppade sköldpaddan är oklart. Det spelade å andra sidan mindre roll för Aischylos.

PS: Alla älskar småfåglar ty de är söta, få vet och färre bryr sig att vår gråkråka (Corvus corone cornix) togs upp på Artdatabankens rödlista år 2020. Rödlistning handlar om arters risk att dö ut och även om vi tror oss se kråkor överallt, så har populationen minskat med mer än 15 procent under de senaste 18 åren.
Den uppskattade kråkpopulationen är i dag 145 000 par.
– Avskjutning, ändrad sophantering och korpens predation på kråkans ungar kan förklara varför arten minskar, enligt Artdatabanken.
Sidensvansen (Bombycilla garrulus), som hon filmade igår, är inte rödlistad men är fin ändå.

Hon: resfeber, åker till Stockholm imorgon och stannar ända till tisdag! Känns längesedan sist, och dagen har till största delen gått till att packa och förbereda för avfärd. Måla tånaglarna till exempel. Ja det var mest för att jag kanske skulle få följa med Iggy på babysim, men så blir det visst inte. Men naglarna behövde ändå målas på. Hoppas förstås på att vädret har förbättrats till flip flop-väder när jag kommer tillbaks till udden igen. Sidensvansar igår, flip flop på tisdag. Rimligt!