Måndag: Dagens avslöjande – Öland finns!

Han: Jag kan lugna alla ytterkantsväljare – det vill säga 93 procent av alla som flockas utanför den midjesmala mitten: – Annie Lööf har fel. Öland finns!

Men erkänn, snacka om hjärnsläpp! ”Hela Sverige behövs” slår Centerpartiet fast inför valet. En kampanj som en massa kommunikationsansvariga på reklambyrå och partiexpedition tröskat igenom och sedan presenterats för partiledningen.
Valkampanjer brukar vara pedagogiskt enkla och i kampanjen ingår en pedagogisk karta över detta centerpartistiska Sverige.
En karta som tycks ha inspirerats av den sista tsarens världsbild.
– Ukraina är inget riktigt land, sa Vladimir Putin.
– Öland finns inte, sa Annie Lööf.

Jo, Öland finns. Och Öland ligger där ön alltid har legat. Strax bortom Fimpan.

Hon: ja det var dåligt att glömma Öland, men hon får nog min röst ändå. Gjorde valtestet i SvD och blev faktiskt förvånad att jag hade flest procent i Centern, fortfarande… tvåa, väldigt tätt efter kom miljöpartiet (vilket var lite förvånande, men gjorde mig glad) och lika tätt efter kom sedan trean vänsterpartiet.
Förvånade mig inte lika mycket, brukar hamna där, men skulle aldrig rösta på dem i ett riksdagsval, men ofta gjort i kommunal- och/eller landstingsvalen. Längst ifrån mina värderingar kom förstås SD, fick inte många procent, pust!! KD och moderaterna fick inte många likes heller faktiskt.

Han, igen: Jag säger som Churchill sa om sin politiske meningsmotståndare Clement Attlee:
– Han är en ödmjuk man. Och han har anledning till det.
Men jag är glad att hon gillade dagens middag.
– Det är inte varje dag på udden som det serveras stekt röding i champagnesås och potatispuré med parmesan.
Min ödmjukhet förbjuder mig att berätta vem som är kvällen kock.

Och när allt kommer omkring är vi alla glada över att Öland åter införlivats i Sverige även i Centerpartiets nu uppdaterade världsbild.
– Även om Öland kanske inte riktigt ligger där partiets reklammakare placerat ön …

Söndag: man får passa på…

Hon: äntligen svag vind och sol. Planterat ut en hel del tomater plus öppnat upp för de som stod ”inburade” i fiberduk.

Också vågat mig på att sätta ut en del chili, de har inte avhärdats från solen men eftersom det ska bli mulet i två dagar borde det gå bra. Inga stormbyar i sikte heller.

Och så har jag tagit ut det lilla citronträdet, Limone Rosso, det är inte heller avhärdat för solen så det får stå bakom syrenen intill friggeboden.

I lä och inte så mycket sol mer än en stund på förmiddagen. Och imorgon ska det som sagt vara mulet, igen…

Nu middag i kvällssolen på altanen bakom hus 1. Börjar bli så fint och lummigt.

Han: Hon står som vanligt stadigt i den småländska myllan. För egen del passar jag på att ägna mig åt parapsykologiska fenomen. Åtminstone fantasieggande.
Du kanske tror att det ljuva livet på en udde bara lunkat på.
– Icke!
Här händer märkliga saker. Hittade till exempel den här bilden i min mobilkamera:

Vad det är som flyger förbi vår sovrumsfönster i skymningen? Ingen aning. Och sen hittar jag den här bilden:

Märklig bild eller hur? Och hon hade inte ens serverat eftermiddagsdrinken. Och inte nog med det:
– Tidigare idag upptäckte jag ett UFO (Unidentified Floating Object) ute vid Fimpan:

Kvaliteten är inte den bästa, för bilderna är tagen genom kikare 700 meter ut från udden strax norr om Fimpan. Vad det är? Ingen aning, men det skulle kunna vara en kapsejsad kanot eller kajak.
– Som den strandnära medborgare jag är ringer jag Sjöräddningen (Tel: 112) och rapporter vad jag ser.
En trevlig röst i luren tar emot min rapport och tackar för informationen.
Han lovar undersöka saken, men tror att det kan vara en prick (ett flytande sjömärke som markerar farleden där ute) som varit på drift sedan 16 april.
Någon rapport om saknade kanotister har man dessbättre inte fått in.
Vad hade jag väntat mig?
– Känns skönt att veta att det finns nån som har koll.

Och du som har livligare fantasi – jag lovar att återkomma om det visar sig vara en strandsatt rysk ubåt. Fanns det en som hette Red October?

Lördag: Dagens spaning bortom udden – att löpa varg ut ur riksdagen

Han: ”Jag vågar nästan påstå att skilsmässan var lyckligare än förlovningen”, skrev den lågmälde sosseveteranen Lars Stjernkvist när S+MP-regeringen sprack i höstas.
Sex månader senare kan vi vara mer kategorisk:
– Efter skilsmässan har en flirtig och utåtriktad Magdalena Andersson kommit ut ur garderoben medan den triste Bolund visat sig vara exakt så färglös och trist som vi anade att han var när de flyttade ihop.
Ätandet är puddingens bevis.

Att det rörde sig om ett arrangerat äktenskap för att behålla makten bekräftas av att S efter skilsmässan gör sig av med i princip allt MP hade med sig i boet. 
Senaste exemplet: En kraftigt minskad vargstam i Sverige är numera S-politik, enligt ett besked från landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg.
Glömt och gömt är dåvarande miljöminister Åsa Romsons (MP) ord om att ”Vargen är rödlistad och därmed en hotad art i Sverige”.

”Att regeringen nu efter många års debatter plockar upp vargfrågan vittnar återigen om hur stad och land-konflikten blivit allt viktigare som politisk dimension”, konstaterar Barometerns ledarskribent Thomas Hermansson.
Fler och fler partier har den senaste tiden försökt profilera sig mer och mer för att locka landsbygdens väljare. Vargfrågan är då svår att komma undan.
”Acceptansen har minskat”, som Sätherberg formulerade det och ”regeringen tar människors oro på stort allvar”.

Jag är varken hund-, ren– eller fårägare. Inte heller bor jag i innerstan och tycker att det känns fint att det springer omkring vilda djur på landet.
På udden finns inga vargar.
Förra året såg man spår i Nybrotrakten och kring Kosta. Men det är 15 mil bort i de småländska skogarna.
Därför saknar jag fortfarande en bestämd åsikt om vi ska tillåta 376, 270 eller 175 vargar i landet.
– Större än så verkar motsättningarna inte vara i siffror.

Tonläget är däremot högt, för att inte säga gällt. Det handlar inte längre om att ta ställning till antalet vargar, konstaterar biologen och författaren Fredrik Sjöberg, ”utan snarare ta betäckning i någon av de skyttegravar som nu var så djupt grävda att de polemiska artillerigranaterna endast kunde avfyras rakt uppåt, varifrån de strax återvände rakt nedåt, med olyckliga följder för de egna leden. Ståndpunkter någonstans mittemellan de stridande parterna var mycket sällan efterfrågade” (Sjölejonet i Bukarest och andra essäer, 2022).

Hur blev det så här? Samhällsdebattören och den ofrivillige socialdemokraten Göran Greider ser från sin stol på Dala-Demokraten inställningen till varg som en klassfråga:
– Ju längre ned i samhällsstegen desto större varghat.
Greider menar att samma oresonliga ilska som drabbar vargvännerna på Naturvårdsverket är samma hat som allmogen förr riktade mot bolagsherrar och annan överhet (Fucking Sverige: byn, bruket, skogen – en modern Dalaresa, 2001).

Många tror att det är ett typiskt 08-skämt, men attitydundersökningar visar att vargen har sin största andel supportrar i Stockholms län (Källa: Lantbruksuniversitetet i Umeå som har genomfört flera enkäter under åren).
Forskare, som Ulf Nyrén på Göteborgs universitet, menar att ”att bostadsorten, och därmed avståndet till vargen, förefaller som mer avgörande hur vargen uppfattas än klasstillhörighet” (Från utrotning till utbredning; Den svenska vargstammen som historiskt allmoge- och överhetsprojekt).

Greider har fel. Men om vi ska tro Nyrén har han fel på ett intressant sätt:
– Sedan medeltiden fanns en samsyn mellan allmoge/landsbygdsbefolkning och överhet/myndigheter om det nödvändiga i att utrota arten. Denna allians bröts under 1900-talets sista decennier och den polariserade debatten tog sin början: 
– Förföljelsen av de stora rovdjuren under gångna sekler var i själva verket ett av få verkligt förenande projekt mellan överhet och allmoge. Det var grundat på gemensamma intressen.
Överheten ville dels skydda sina jaktområden, men kronan hade också, precis som bönderna, ”intressen i att de egna tamdjuren eller snarare skatteunderlagets, inte blev rivna av rovdjur.”
Men sedan hände någonting: ”Projektet föll emellertid i glömska när de sista vargarna försvann i söder och det förvandlades under några generationer mest till ett fjärran problem för några renskötande samer…”.

Vad som därefter hände var alltså att överhet/myndigheter – och inte minst Greiders partikamrater i regeringen – på 1960-talet ”bröt en närmast uråldrig allians med allmoge/landsbygdsbefolkning”.
Från att under århundraden ha bekämpat predatorer har nya hierarkier under 1900-talets slutskede, i politisk majoritet, bestämt att rovdjur skall skyddas genom strikta regelverk. Saken får därmed i historiska sammanhang karaktär både av brott i en utvecklingslinje som ett svek mot den historiska allmoge som i dag, med alla reservationer i övrigt och för den anakronistiska jämförelsen, skulle kunna kallas boendes i glesbygd: människor som ända till 1960-talet i huvudsak stod på samma barrikader som lagstiftarna i kampen mot varg.

År 1966 hade det naturligtvis inte så stor betydelse ”Vargen var förvisad till djurparker, blev kramdjur i TV-program och den sista varghanens ringlande spår i Sarek andades exotism”, skriver Nylén.
– Men när vargen började dyka upp utanför stugknuten något decennium senare blev det plötsligt ett stort problem. 
Inte minst ett politiskt problem som i sin förlängning avslöjat avståndet mellan den moderna allmogen och myndighetssverige.

Och vi andra? Vi som nöjer oss med att spana efter samtidens spår noterar att i kampen om oroliga väljare utanför storstäderna går Socialdemokraterna nu baklänges i sina egna stövelspår.
– Kvar i innerstan sitter gårdagens regeringspartner och försvarar ”de regelverk som författats och artikulerats i centralmaktens Stockholm”.
Tre procent av väljarnas stöd väger lätt mot 100 procent av myndigheternas stöd.

PS: Varat bestämmer tänkande, konstaterade Marx (Karl). Ovanstående utläggning kan ha inspirerats av att jag i går kväll såg filmen Dansa med vargar och just nu lyssnar på Löpa varg, Kerstin Ekmans roman i uppläsning av Rolf Lassgård.  
– Romanen handlar visserligen mer om en gubbe i min ålder än om varg, men ibland korsas allas våra spår av saker som får oss att fundera över vad vi egentligen gjort för nytta i våra liv. 

Dessutom har jag under mina dagliga armhävningar i bokhyllorna upptäckt att jag lever i historiskt vargdödarland. Varg jagades i hela landet, men här i Södra Möre härad tycks man har varit särskilt mordiska. I mitten av 1700-talet dödades årligen i genomsnitt 14 vargar och vargungar inom en yta om 1 757 km².
– Förhoppningsvis kommer inget parti att hetsa fram såna stämningar i jakten på väljare.

Fredag: pass och blommor!

Hon: idag har jag städat, fejat och klippt gräset (runt blommorna förstås) ute har det stormat och kommit skurar.

18:30 hade vi tid för pass inne hos polisen i Kalmar så jag fixade också en risotto innan vi åkte. Men väl där, 16:30 redan, kom han på den strålande idén att kolla om det fanns någon drop-in-tid. Och det gjorde det, hurra!

Istället för att slå runt i stan två timmar hann vi njuta av en drink tillsammans med kissarna i en blommande trädgård. Jodå, det blåser fortfarande hårt, men solen skiner!

Det blommar inne i växthuset också, och jag är speciellt glad för mina tidiga gurkor som jag trodde hade dött när de bara slokade inne. De som står ute i pallkragarna är fortfarande små.

Han: Blommar gör det. För egen del noterar jag att svärmors rododendron tycker att det är sommar redan. Även tvåbenta blommor blommar upp när solen skiner …

Torsdag: Apropå födelsedagstalet

(Uppdaterad 18:51)

Han: – Vilken idiot som helst kan berätta en rolig historia en gång eller två, men det är jävligt svårt att vara rolig hela tiden!
Jag vet. Jag har till och med försökt hålla ett födelsedagstal på det temat.
Men först en bakgrund.

Om du följer vår blogg har du lagt märkte till att jag ofta länkar till Wikipedia, detta även när jag inte använt detta uppslagsverk som källa. Orsaken är att Wikipedia alltid är öppet, tillgängligt för alla som har tillgång till en dator. Dessutom är detta digitala uppslagsverk gratis, innehåller 55 miljoner artiklar på över 270 olika språk och vars innehåll ständigt uppdateras. Att jag hänvisar till Wikipedia beror också på att det retar mig på att jagsvaga kultursnobbar viftar bort detta jättebibliotek som en opålitlig källa.
– Som om inte alla uppslagsverk innehåller fel och brister!

En studie från 2005 visade dessutom att Wikipedia redan då var nästan lika pålitligt som det anrika brittiska uppslagsverket Britannica. Wikipedia lanserades den 15 januari 2001 och är det mest besökta uppslagsverket på internet. Svenskspråkiga Wikipedia startades den 21 maj 2001 och en poäng med uppslagsverket är att det i sin tur hänvisar mig till miljoner källor, forskningsrapporter och faktalitteratur.

Bakom den digitala encyklopedin finns en mängd eldsjälar, som Johan Jönsson, härom veckan intervjuad i SvD Kultur.  Han har gjort över 70 000 ändringar och rättelser i artiklar.
– Om arbetet som oavlönad redigerare berättar han i nya boken ”Wikipedia inifrån”.
En annan som har engagerat sig i Wikipedia är forskaren Sverker Johansson, som skrivit 10 miljoner artiklar – en femtedel av alla artiklar på Wikipedia ­– bland annat på språken cebuano och waray-waray!
­– Om du inte vet var man pratar de språken kan du lära dig det … på Wikipedia.  

Som i alla uppslagsverk kan man ifrågasätta somligt, även mycket marginella storheter ägnas uppmärksamhet.
– Detta helt utan undertecknads medverkan.  
En viktigare aspekt är att Wikipedia är ett lysande exempel på att det går att hålla delar av internet fritt från nättroll, fake news och anonyma skitpratare.
Det tycks pågå ett ständigt renhållningsarbete där ute. För egen del ägnade jag under en period av mitt liv tid åt att sanera en kompis personakt från illvilligt förtal och lögner.
– Jag medger att akten inte är lika rolig att läsa, men man kan ju inte roligt jämnt.

Eller kan man det? Egentligen är allt det där bara en bakgrund till vad hade tänkt berätta. Så här är det: Idag vilar vi efter tre dagars födelsedagsfirande. Min insats var som vanligt blygsam, men jag försökte i alla fall hålla ett tal till hennes ära.
– Jag försökte säga nåt snällt och kärleksfullt, ty det hon värd.
Året runt!
Det gick så där, kanske för att jag fick för mig att ta hjälp av min gamle kompis Björn Rosengren:

– Glöm det! Du har inte alls blivit en bättre människa. Det är bara testosteronhalten som sjunkit.
Det förklarade Björn en kväll på Sturehof när vi som vanligt pratade om sånt män pratar om när de är ensamma, viktiga saker som känslor och sånt.
Han gav dock inte mycket för min utläggning om att jag redan då tyckte om att ligga och titta på min fru när hon sover.
Men vi var överens om en sak:
– Det är enklare att vara älskare än äkta man.
– Varför?
Även bland Wikipedias läsare är Herr Rosengren känd för sin formuleringskonst och han gav mig det triviala och en smula tragiska svaret:
– Vilken idiot som helst kan berätta en rolig historia en gång eller två, men det är jävligt svårt att vara rolig hela tiden.

Nåväl, det blev en väldigt trevlig födelsedag. Och jag tror att jag fick fram att jag hoppas få se henne både somna och vakna många många gånger i mitt sällskap. 
Annars säger en bild ganska mycket, om varför:

PS: Enligt Wikipedia har födelsedagsfirandet sitt ursprung inom magins område. Att ge presenter och hålla tal syftade till att skydda födelsedagsbarnet mot demoner och garantera att hon ska sova tryggt under det kommande året.
Det var ungefär det jag försökte säga.

Hon: huh vilken hemsk bild… men visar väl precis hur jag såg ut efter att blivit väckt 6:30. Chockad!! Och överraskad förstås.

Nu vilar vi alla fyra ut på udden, och kissarna har försiktigt vågat sig fram och in i huset igen efter fem dagars invasion av både små farliga tvåfotingar och en och annan fyrbent skällande fara. Och till drinken tog matte fram kattmyntan som snälla extramatte kommit med för ett tag sedan men som stått på tillväxt i en av pallkragarna.

Onsdag: tack älskade familj!

Hon: ja jag har fyllt år, jämnt. Ville smita, tycker inte om att firas. Gillar att fira, men inte att firas. Känns lite genant på något vis. Men det är klart att jag blir smickrad och glad av att bli uppskattad, men det är mycket ångest innan.

Men nu ville mina barn fira mig (typ för första gången, ha ha). De har blivit stora och fått egna barn, och perspektiven ändras. Så absolut bästa presenten var att de tog ledigt och kom ner med sina familjer. Hjälpte till och lät mormor/farmor umgås med alla sina små och stora älsklingar några dagar. Tack!

Och tack alla kära vänner, som grattat, skickat blommor, kommit med alldeles för fina (men uppskattade) presenter mm mm. Och tack Peppe för att du står ut med mig… ❤️

Söndag: Bin och humlor skiljer inte på dyra och gratis rosor

Han: Alla som ser oss tillsammans inser vem av oss som har bra smak. Att hon har lite konstig smak inser man även när hon har klippt gräset.
– Efteråt ser gräsmattan ut så här:

Å andra sidan: Förr ansågs det vara dålig smak att låta maskrosorna leva och snaggade gräsmattor var en del avde sociala ingenjörernas folhemsprojekt. (importerad från amerikanska förorter).
– På den punkten är hon trendkänslig. ”Genom att ta bort några av alla våra välklippta gräsmattor i kommunen så hjälper vi insekterna att skapa bostad, mat och ta bort några av de hot som missgynnar dem…”
Det skriver Torsås kommun om sitt nya Pollineringsprojekt. Härom veckan deltog jag på ett möte med Torsås Kustmiljögrupp där kommunens Pernilla Landin berättade om projektet:
– Planen är att vi få fler boende och arbetande insekter som i sin tur ger oss mat på bordet när de pollinerat den mat vi äter.

Du kan följa projektet på Instagram #torsåssurrar och Facebook. Under 2022-2024 kommer kommunen därför att jobba med att skapa fler blomsterängar med vilda blommor på kommunens mark, men också att inspirera oss kommuninvånare om hur vi själva kan göra det bättre för bin och humlor hemma på våra egna tomter.
– På udden har kommunen redan en trendkänslig medborgare.

PS: Smaken är som hjärnan – delad. I mina ögon finns det vackrare blommor på vår stugtomt. Men bin skiljer inte på dyra rabattblommor och gratis och maskrosor är faktiskt viktiga för många små trädgårdsmästare. Blommorna pollineras av fjärilar, bin, humlor, flugor och skalbaggar, och växten är värdväxt för larverna till många mindre fjärilar och andra insekter som i sin tur är helt avgörande för både för hennes tomat- och chiliblommor och alla andra blommor som vi andra försöker odla i våra rabatter.

Lördag: vi dansar och läser, och ute regnar och regnar det…

Hon: ja vad gör man när det regnar en hel dag. Jo dansar till Oasis. Och heter man Iggy i förnamn och Liam (Gallagher) i mellannamn (efter pappas favoritband) så passar det båda två som hand i handsken!

Farmor och Iggy har bakat och läst bok om alla bondgårdens djur. Det passade också ganska bra, kakan blev god, och det var många kissar med i boken.

Imorgon ska solen skina över udden igen, hoppas vi. En dag med ihållande regn räcker!!!

Fredag: Rumstiden mellan hägg och syren krymper idag till noll

Han: Dagens vårtecken … nej, nu går det inte låtsas längre. Du kommer tillbaka/ Mellan hägg och syren/
/År efter år/ Mellan hägg och syren, sjunger Ulf Lundell. Du viskar: ”Underbart!”/ Underbart/ Underbart, underbart/ Mellan hägg och syren.

Underbart! Men plötsligt har den där sköna perioden krympt ihop till ett bitterljuvt ögonblick. Och det inföll idag när vi upptäcker att näverhäggen och vår syren på sjösidan går i blom samtidigt.
– Våren är över, leve sommaren?

Den meteorologiska definitionen av sommar är visserligen att dygnsmedeltemperaturen ”varaktigt ska vara minst 10,0°C” och där är vi ännu inte här på udden.
– Härom natten hade vi nollgradigt – det råkade vara natten efter att hon ställt ut sina tomatplantor.
Det gick bra (tack vare solceller och infravärme) men det var en varning – eller ett löfte? – om att sommaren inte är här än.
– Men nåt betyder det att rumstiden mellan hägg och syren nollställts.

Apropå Ulf Lundell: Ordade igår om män och fåglar. I en kommentar sätter Anders Olow in denna spontana iakttagelse i en kulturell kontext. Detta genom att påpeka att både Ulf Lundell och Bob Dylan fascinerats av fåglar. Justerar således gårdagens frågeställning till den mer relevanta:
– Vad är det med gubbar och fåglar?

PS: Birdmen, vill bara tillägga att denna publicering just blev lite fördröjd. Räddade en liten blåmes som tagit våra öppna fönster som en invit.
PS.2: Förlåt jag var lite för snabb; innan dan är slut blev de tre …

Hon: det är definitivt ingen sommar än, även om det varit varmt i två dagar, imorgon blir det kallt igen. Och blåser gör det som sjutton. Hela tiden. Hade väldigt gärna velat ha lite fint väder nu när barnbarnen kommer. Vad ska vi sysselsätta dem med är frågan…

Bonusfarfar har köpt upp det som fanns i bokaffären, som numera inte ska ha några leksaker. Synd, de hade fina saker. Köpte en Skrollan-docka till Alice i julklapp där till exempel. Den var en hit!

Och idag tog jag årets första dopp, verkligen på tiden, ovanligt sent för att vara mig! Och egentligen hade jag ingen lust nu heller, men behövde en kall avrivning för att piggna till. Vaknade redan 4:30 imorse…

Torsdag: Sådärja!

Hon: äntligen vågade jag plantera ut gurkorna (tidigt innan han vaknade). De har haft sina små planteringskrukor ända tills nu och behövde verkligen få mer jord att breda ut sig i. De liksom reste på sig direkt. Squashen också!

Annars har jag städat i timmar inne i hus 1. Skickade iväg honom till torpet för att foga kaklet vi satte för längesedan. Så på tiden, men framförallt ville jag städa i lugn och ro utan hjälp. Trots det fina vädret.

Inte så soligt men varmt och ljumma svaga vindar. Kissarna har legat i skuggan under björken hela dagen. Ja vila ut ni, imorgon kommer Iggy, och på lördag Alice. De där små människorna är nästan farligare än hundar tycker Vilda och Ludde!

Han: Kanske blev jag ivägkörd, kanske smet jag från städningen. Nu har jag i alla fall fogat kaklet i torpets kök. Gav tid för eftertanke. Lyssnar på ett omskakande program från P1 Kaliber om vår svenska energipolitik.
Och det finns mycket att säga om den:
– Sverige måste på allvar börja se möjligheten med vindkraft istället för att leta anledningar till att säga nej.
Det var energiminister Khashayar Farmanbars (S) budskap när han i veckan besökte en havsbaserad vindkraftspark på Öland.
– Vindkraften, särskilt den till havs, har stor potential för Sveriges framgångar och möjligheter framåt, menar ministern som ser svensk vindkraft som nödvändigt för minska beroendet av rysk olja och gas.  I SVT:s partiledardebatt förra veckan upprepade även Miljöpartiets Märta Stenevi att Sverige måste satsa på utbyggd vindkraft för att minska beroendet av Putin.

Kriget i Ukraina har ställt svensk energiförsörjning i blixtbelysning (förlåt vitsen). Här på udden ser vi Öland på andra sidan sundet. Just nu blåser det upp till 16 sekundmeter och det är lätt att förstå argumenten för att bygga ut vindkraften och det är helt okej för oss att det planeras en ny stor vindpark där ute.
– Men det finns en stor elefant i luftrummet som vindkraftsentusiaster inte pratar om: Enligt Svensk Vindenergi ägs nu 65 procent av vindkraften i Sverige av utländska investerare. Den enskilt största ägaren av svensk vindkraft heter China General Nuclear, ett jättebolag ägt av den kinesiska staten – som stöder den ryska invasionen.

CGN – som för övrigt också bygger kärnkraftverk i andra delar av Europa – står för en femtedel av den pågående byggnationen (planerad mellan år 2017 och 2022) av svensk vindkraft och kineserna kontrollerar bland annat Europas största landbaserade vindkraftspark i Piteå kommun.
– Sammanlagt har CGN investerat över 16 miljarder kronor i svensk vindkraft, fördelat på olika platser över landet. 
Hur smart är det i Sveriges nya säkerhetspolitiska läge?

Inte minst Miljöpartiet har de senaste åren ifrågasatt det lokala vetot mot vindsnurror.  Men det som kommer i påse har varit i säck: Miljöpartiet berättar inte att kritiken mot motsträviga kommunpolitiker initierades av CGN som under länge lobbat hårt för att Sverige ska avskaffa det kommunala vetot.
Även Socialdemokraterna har bagatelliserat kinesernas roll när det gäller den ”svenska” vindkraften. I en intervju i Sveriges radios Ekot år 2020 sa dåvarande digitaliseringsminister Anders Ygeman att kinesiska investeringar i energisektorn inte utgör någon säkerhetsrisk:
– Sverige har stora överskott på el. Det innebär att ägande av enskilda vindkraftparker inte kommer vara något bra påtryckningsmedel. 

Med energikrisen och Kinas stöd till den ryska invasionen av Ukraina är det begripligt att Ygemar inte längre uttalar sig i energifrågor.
– Men på Öland tog inte heller energiminister Farmanbar bladet från munnen när det gäller vårt beroende av kinesisk vindkraft.
Varför?
Beror det på att inga journalister ställer frågan? Är vindkraften för fiiiin för att våra vanligtvis bolagskritiska journalister ska störa ministern med den självklara frågan:
– Vad har vi uppnått om vi byter vårt beroende av rysk olja mot att sätta oss i knät på den andra stora tyrannstaten i världen?

PS: Ur askan i elden.2.0: Inom ska fem år ska EU ha gjort sig helt oberoende av rysk energi, föreslår EU-kommissionen. Kommissionen föreslår bland annat att det ska bli obligatoriskt att installera solpaneler på taket på nya offentliga och kommersiella byggnader från 2025 och på privata bostäder från 2029.
– Bra tycker vi på udden där solen inte längre skiner i onödan utan på våra 46 paneler.

Det finns bara en hake: Våra solpaneler är Made in China ….