Torsdag: nu är badsäsongen igång!

Hon: så himla skönt i vattnet idag, över tjugo grader, och jag var i länge och utforskade botten ordentligt för första gången i år. Och den är faktiskt helt okej. Måste kanske räfsa lite precis utanför vår lilla vik, men inte farligt alls, och det är mycket fin sand runtomkring.

Och ett långt och uppfriskande bad behövde jag efter gårdagens roliga häng (drygt sex timmar) med mina gamla kompisar från ettan, Lise och Annika. Vi gick i samma klass ända upp till nian. Det var verkligen himla kul att ses. Och det kommer vi att göra ofta hädanefter, det är ett löfte!

De hade dessutom med sig en massa fina blomsterplantor, gigantiska rabarber, rabarber-chutney, massor av ramslök (kommer bli pesto) och så fina, höga dragonplantor med rötterna kvar. Har planterat ut dem idag, men undrar om det kommer funka. Hoppas, hoppas!!! I så fall blir det bea 🙂

Avslutar med en bild på min blomsteräng som fortfarande står kvar i den stora plåtbrickan (fatet) som jag försådde fröerna i, så vackert. Önskar bara de växte vilt…

Onsdag: Storstadsperspektiv med kråkvinkel

Han: Är jag glad eller jag är glad över att bo på en udde? Jag ställer inte frågan efter ha lyssnat på partiledardebatten. Lyssnar som vanligt även på pratprogrammet Nordegren & Epstein. Härom dan fick jag veta att det finns nåt som heter ”Regel 3-30-300”.
Vad det handlar om?
– Jo, ett antal landskapsarkitekter har kommit fram till att vi människor behöver träd och grönska för vårt psykiska välbefinnande.

Eftersom alla inte verkar fatta detta behövs det regler och en amerikansk (vad annars?) professor, Cecil Konijnendijk vid Urban Forestry i British Columbia samt docent på Nature Based Solutions Institute i Barcelona, har blivit världsberömd på en regel som alltså heter ”3-30-300”.

En medialt perfekt regel uttydd på ren svenska:
> 3 träd. Alla ska kunna se minst tre träd från sin bostad, skola och arbetsplats.
> 30 procent. Varje bostadsområde ska ha minst 30 procents ”krontäckningsgrad”. Begreppet anger hur stor del av en yta som skuggas av trädkronor.
> 300 meter. Alla invånare ska ha max 300 meter till ett grönområde.

Som sagt, är jag glad är jag glad över att vi har våra sjöängar och våra tallar och enar här ute på udden? I dagens program återberättar Thomas Nordegren och Louise Epstein den häpnadsväckande historien om att det härjar ”attackkråkor” i våra gamla kvarter på Södermalm i Stockholm  som angriper ”intet ont anande människor”, för att tala kvällstidningssvenska.

Inslaget påannonseras som en trailer för Hitchcocks ”Fåglarna”. Dessbättre låter programledarna en docent i etologi vid Stockholms universitet punktera skräckskildringen genom att påpeka att kråkor gör som alla andra nyblivna föräldrar – vid minsta hot går de reflexmässigt i stridsställning för att skydda sina nyfödda ungar med näbbar och klor.
– Ungefär som mamma och pappa kråka gjorde idag när jag blev alltför närgången mot deras bo under taket i torpet i Gökalund.

Sensmoral? Hade jag haft något mer dramatiskt att berätta om idag hade jag nog inte ens skrivit denna blogg.

Tisdag: Från Memory Lane till gräsrotsdemokrati

Hon: igår tog vi ledigt och firade nationaldagen genom att gå längs ”memory lane”:

Jag kommer mest ihåg Widerbergs trädgård som ett ställe vi åkte till där det fanns djur. (Älskade och älskar fortfarande djur!) Kom inte ihåg ens var det låg, men det ligger faktiskt bara typ en mil norr om udden. Och har just öppnat upp igen efter att ha varit stängt sedan det såldes 1978. Igår var det loppis och servering, men inte några djur. Men shoppa är ju alltid kul, och vi gjorde ett fynd till torpet:

Fortsatte turistandet och framförallt shoppandet i Vassmolösa (typ 25 kilometer norr om udden) på Villa Famiglia. Skulle titta på deras medelhavsträdgård men det slutade med shopping även där…:

Han: Så har riksdagen än en gång genomfört en misstroendeomröstning mot en minister. Om några veckor kommer vi att glömma även denna. Riksdagen har tidigare röstat om misstroendeförklaring tolv gånger – minns du nån av dem?

Fälldin, Leijon, Kristersson, alla har de gjort en Morgan.

Det brukar bli ett jäkla hallå där landets politikreportrar och de vanliga professorerna i statskunskap tävlar om att dramatisera en i regeringsformen grundlagsstadgad rättighet vars syfte är att skydda den representativa demokratin.
Sedan blir det randanmärkningar i Wikipedia. I oktober 1980 väckte Socialdemokraterna och Vänsterpartiet Kommunisterna en misstroendeomröstning mot statsminister Thorbjörn Fälldin (C) i protest mot regeringens ekonomiska politik.
–  Även den gången röstade 174 för en misstroendeförklaring, en för lite.

Sex gånger har hotet om en misstroendeförklaring varit tillräckligt för att ministrar ska avgå eller entledigas av statsministern. I juni 1988 kritiserades  Anna-Greta Leijons (S) agerande i samband med Ebbe Carlsson-affären. Trots att hon fortfarande hade statsminister Ingvar Carlssons förtroende avgick hon sedan samtliga övriga partier i riksdagen deklarerat att de skulle stödja ett misstroendevotum mot henne.

Dåvarande socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) förklarade den 16 februari 2012 att han inte tänkte genomföra riksdagens beslut om en återgång till tidigare regler för sjukskrivnas arbetsförmåga. Efter att Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna sagt sig vara beredda att diskutera ett misstroendevotum ändrade sig Kristersson, och bad om ursäkt på en pressträff. 

Juli 2017: Inrikesminister Anders Ygeman (S) och infrastrukturminister Anna Johansson (S) avgick sedan Alliansen meddelat att de skulle väcka misstroendevotum mot dem och försvarsminister Peter Hultqvist i spåren av Transportstyrelsens IT-upphandling.

Sverige gick inte under då heller. Så vad har vi lärt oss? Denna gång blev i alla fall jag förvånad över att en kurdisk f d gerillasoldat kunnat få ett så helt avgörande inflytande över svensk inrikes- och utrikespolitik.
– Det säger något viktigt om svensk demokrati.
Denna ”den värsta formen av styrelse, bortsett från alla andra former som man prövat tidigare” för att citera Winston Churchill. 

Nu tillbaka till det vanliga utomparlamentariska gnölet om gräsrotsdemokratin: ”Svensken lider av gräsklippningsneuros, en kronisk obotlig sjuka. Så snart en gräsmatta vuxit en millimeter måste dödsbringaren fram. Här ska klippas! Gräsklipparen dränker miljön med avgaser och buller, dödar tusentals insekter och torkar ut jorden, gör den fattig. Den drabbade sätter gräsets höjd före all annan hänsyn! Varför dessa människor har gräsmatta kan förvåna. Det vore enklare med grön asfalt.”

På andra sidan sundet verkar vår bloggkompis Staffan Lagerström. Han bloggar omlivet på södra Öland under signaturen ”Alvarsamt2” med devisen ”icke allvarligt om livet runt alvaret”.

Låt dig dock inte luras av den ödmjuka presentationen. Tonen må vara lättsam, för att inte säga grovkornig, men ämnena är ofta allvarsamma och utblicken global. Begreppet ”glocal” dyker osökt upp i mitt huvud. Det myntades av entreprenören och mediemogulen Jan Stenbeck vars internationella tidningsprojekt Metro stod för just det (global + local = glocal).
– Ett framgångsrikt koncept som gjorde Metro till världens största tidningskoncern (”World’s Largest Global Newspaper”) enligt the Guinness Book of World Records år 2006.

Nåja, allt har sin tid. Metro las ner år 2019), men Alvarssamt2 fortsätter att i det lilla formatet leverera båda lokala och vida vyer. Veckans korta krönika fångar ett fenomen i tiden även på vår sida av sundet – i läsande stund dränks näktergalens sång på udden av en ettrig trimmer inifrån viken

Gräsmattor behöver klippas, men ”begränsad gräsklippning” framstår även här som ett bättre alternativ än grön asfalt.

Nationaldagen: Därför fladdrar svenska flaggan på udden

Han: Under de år jag varit fast boende på udden har vi avverkat sju vimplar a 250 kr på Lindbergs. Det beror på att jag låter vimpeln fladdra oavsett väder.
Detta till skillnad från salig svärmoder, född på en fyr och därför både sparsam och ödmjuk inför vindarna.
– Alltså tog hon ner vimpeln när det blåste.

Idag flaggar vi på udden. Det är ett ställningstagande. Tyvärr är det ett ställningstagande som det känns nödvändigt att motivera. Många svenskar har en ängslig inställning till den svenska flaggan (utom i internationella sportsammanhang).

Sveriges långa historia av fred anses spela roll. I skolan lärde vi oss att Gustav Vasa enade Sverige när han under svenska fanor red i Stockholm 6 juni år 1523.
Men bruket att hissa den blågula flaggan är inte så gammalt i Sverige som vi kan tro.
– Det var länge bara en sedvänja inom flottan.
Först år 1873 fladdrade en svensk flagga över det kungliga slottet i huvudstaden. 

Sedan 1916 har den 6 juni firats som den svenska flaggans dag. Men först år 1983 som 6 juni blev officiell nationaldag. Men en genant stämning har levt kvar kring flaggandet.
Av någon anledning har särskilt vänstern låtit extremhögern lägga beslag på de blågula färgerna. Och det är först efter millennieskiftet som flaggande brett ut sig i det svenska samhället.
– Sverige har drabbats av ”flaggmani”, konstaterade Aftonbladets Lena Mellin så sent som under pandemin (2 maj 2020).
Det var då flaggan blev en obligatorisk accessoar på svenska politikerkavajer.

Andra har noterat att kriget i Ukraina fått flaggorna att fladdra i stolt mot dunkla skyar. Det som om inte bara kriget, utan även de blågula färgerna fått många av oss att inse att rätten att hissa sin egen flagga inte bara är en tom gest.
– Därför fladdrar den svenska flaggan på udden idag.

Den danske fascisten Paludans koranbränningar har skakat om Sverige. Färre vet att år 1983, samtidigt som Svenska flaggans dag blev nationaldag, blev det lagligt att bränna, skära sönder eller på andra sätt skända den svenska flaggan.
Detta i enlighet med den liberala svenska yttrandefrihetslagstiftningen.
– Av nån anledning får man däremot med samma lagstiftning inte ”förse fanan med märken, bokstäver eller andra tecken”. 

Det var därför Oscar Guermouches examensprojekt på Konstfack år 2009 lagfördes. Verket bestod av tre flaggor med citat ur gamla svenska marschvisor. Visorna användes inom det svenska försvaret på 80- och 90-talet och var synnerligen grova.
Men det var i första hand inte innehållet, typ: ”När vi bränner ryska byn / Då står kuken rätt i skyn”, som skapade debatt – utan det faktum att han hade skrivit på fanan.
Carl Johan de Geers ”Skända flaggan” är annars en klassiker. Verket ingick i de Geers serie om vapenvägran och kriget i Vietnam.
– I samma tidsanda, om än mindre publikt, hade jag året 1968 svenska flaggan som sängöverkast i Uppsala.

Idag tror jag inte ens en publicitetskåt konststuderande skulle komma på tanken att betrakta den blågula flaggan som någon slags symbol för fienden. Putins krigsretorik och Ukrainas försvarskamp har fått de flesta av oss att inse skillnaden på nationalism och patriotism.

Apropå Putins retorik att alla som motsätter sig hans krig är ”avskum” och ”förrädare” som ”riktiga ryssar” kommer att ”spotta ut som en mygga som lyckats flyga in i munnen”, konstaterade författaren George Orwell år 1945:
”Med ’nationalism’ menar jag först och främst vanan att anta att människor kan klassificeras som insekter och att hela block av miljoner eller tiotals miljoner människor med tillförsikt kan betecknas som ’bra’ eller ’dåliga’. Men för det andra – och detta är mycket viktigare – menar jag vanan att identifiera sig med en enda nation eller annan enhet, placera den bortom gott och ont och inte erkänna någon annan plikt än att främja dess intressen.” 

Orwell är mest känd för romanen Djurfarmen, en ruskig framtidsvision inspirerad av det ryska sovjetsystemet. Vid andra världskrigets slut tog Orwell avstånd från nationalismen i både Hitlers och Stalins version och hans definition av skillnaden mellan nationalism och patriotism gäller även i vår tid:
– Nationalism ska inte förväxlas med patriotism. Båda orden används normalt på ett så vagt sätt att varje definition riskerar att ifrågasättas, men man måste göra en skillnad mellan dem, eftersom två olika och till och med motsatta idéer är inblandade. Med ”patriotism” menar jag hängivenhet till en viss plats och ett visst sätt att leva, som man tror är den bästa i världen men som inte vill tvinga på andra människor.
Patriotism är av sin natur defensiv, både militärt och kulturellt.
– Nationalism, å andra sidan, är oskiljaktig från maktbegäret. Det bestående syftet med varje nationalist är att säkra mer makt och mer prestige, inte för sig själv utan för nationen eller annan enhet där han har valt att sänka sin egen individualitet.

På modern sommarsvenska kan man säga att nationalismen är invasiv, patriotismen generös och trivs i mångfald. Orwell skrev också klokt om annat som har bäring på Sverige år 2022: ”Med rimlighet kan hävdas – förmodligen är det till och med sant – att patriotism är en vaccination mot nationalism, att monarki är ett skydd mot diktatur och att organiserad religion är ett skydd mot skrock.”

Hon: avslutar med filmen från kvällen före 6 juni 2022. Den var magisk, både vad det gäller naturupplevelse, god mat (tack Skeppeviks ”kiosk” för underbar asiatisk mat) i trevligt sällskap med både drink före och kaffe med avec efter (tack vänner i diverse närliggande hus och gårdar för det).

Nu firar vi nationaldagen med ett uppiggande dopp, tror jag…

Söndag: underbart väder och ledig eftermiddag

Hon: sommaren fortsätter med årets varmaste temperatur, +22 grader. Underbart när det går att sitta i skuggan och läsa utan att frysa. Planterade om en hel del chili fram till tolv. Sen tog jag ett dopp, duschade och tvättade håret i uteduschen och tog sedan ledig eftermiddag.

Tänkte försöka läsa ut boken Modersmjölken som är vald till nästa bokklubb. Den hade legat oläst ett bra tag på mitt nattduksbord så blev glad för valet. Men det går långsamt, orkar inte läsa många sidor på kvällen, den är bra men ingen bok du inte kan släppa. Bra i och för sig för då släcker du inte lampan för sent 😉

Men nu vill jag ju börja med någon av mina födelsedagspresenter, alla tre hett önskade. Men vilken ska jag börja med… Ole, dole doff. Nä, stopp och belägg. Släpp paddan och sätt fart och läs ut Modersmjölken först!

Han: Solen fortsätter att skina över udden. Vi går för halvfart i värmen och katterna föredrar en plats i skuggan. Men solen slösar inte sin energi i onödan. Våra solpaneler fungerar som de ska och ätandet är puddingens bevis.
– Pengar tillbaka från EON!
Och detta trots att vi hade en veckas avbrott på grund av tekniskt strul med överföringen.

Det senare är också ett tecken i tiden. ”Kaoset på de svenska flygplatserna är inte ett symtom på klimatkrisen. De vittnar om ett annat slags sjuka, som vi inte riktigt är vana vid i Sverige: oförmågan att organisera saker effektivt”, konstaterar Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski.
Och för en gångs skull håller jag med honom om varje stavelse: ”Det är oreda och instabilitet lite varstans, och många bär ansvar för det. Kanske är just det månghövdade ansvaret en del av problemet: vem bryr sig om helheten?”

Politiker och överbetalda tjänstemän skyller i från sig på coronan, kriget och på alla andra. Men kriget, klimatkrisen och den tilltagande inflationen tar ingen hänsyn till våra hemmatillverkade problem, skriver Peter.
– I stället för att ta tag i de stora frågorna har vi oordning där det borde gå att hålla ordning.

Apropå svensk energipolitik noterade jag annars ett rekord i veckan. Full tank på OK/Q8 för en vanlig Opel Astra kostade 972.83 kronor.
– Som hittat, sa jag till expedition. Ska vi säga tusenlappen jämnt och satte mig i bilen med en cola och en korvbricka med extra allt av pommes, räksallad, grillkrydda, rostad lök, stark, senap och ketchup, även om pommesfritten, ja tack.
– Ibland känns även förluster som små segrar.

Lördag: En hänryckningens dag med små stilla nyheter

Han: Pingst och solen skiner. Kanske inte hänryckning i religiös mening, men stilla dagar på udden. Inga bullriga nyheter från ”krig i vårt närområde” som våra politiker numera kallar Putins invasion –  ett noa-namn som inte ska skrämma oss lika mycket.
Och sen kom Sope-Bengt och pratade Midsommarfest och sen kom Mellström och plockade grönkål och alla var glada över att vi lever i den bästa av världar.

Dagens viktigaste nyhet i vårt närområde är annars följande meddelande i vår lokala Facebookgrupp ”Torsås/Bergkvara”:

Och det händer andra stora saker på udden: Äntligen får jag upprepa vännen Gert Fylkings klassiska glädjerop över att Svenska Akademin än en gång lyft en okänd poet till Nobelpristagarnas parnass.
– Äntligen!
Men denna gång handlar det inte om en okänd storhet, utan om ett kärt återbesök jag väntat hela våren på:
– Steglitsen.

Hon fick en skymt av honom för en vecka sedan. Några dagar senare fick Axel oss att höra honom sjunga i Icahandlarn’s stora björk.
– Och nu har jag äntligen haft årets första – och han är inte ensam.

Plötsligt sitter paret där på Ramsins stol och spanar. Han ser ut som om han, den världsvane resenären, vill visa henne vårt rastställe vid havet och hon lägger huvudet på sned och ser på honom som somliga honor ser ut när de vill visa att de är tillgivna – en vänlighet som somliga hanar förväxlar med intresse.
I nästa minut har hon redan lyft och han flaxar efter henne – han är för tusen hennes man och beskyddare!
Ja, du fattar att jag tillskriver steglitsen mänskliga egenskaper. Det är jag inte ensam om. Få fåglar är omgivna av så många myter, så stora känslor och vars besök tillskrivs ett så tungt symbolvärde i europeisk kultur.

Många (kvinnliga) läsare har slukat Donna Tartts ”Steglitsan”. Konstintresserade vet att steglitsen förekommer i en stor mängd målningar och den amerikanska konstvetaren och ornitologen Herbert Friedmann räknade till inte mindre än 486 målningar med steglitser bara under perioden 1260–1500 e.Kr. Främst förekommer fågeln i italienska målningar men även i verk från Ryssland, Böhmen, Bayern, Frankrike, Spanien, Portugal, Nederländerna och England.

Eftersom det är pingst och vi är lediga och alla (?) vet att det beror på att pingsten är hänryckningens tid ser det ut som en tanke att steglitsen visar sig just nu på udden.
– Den stora mytbildningen kring steglitsen är knuten den kristna legenden.
Da Vinci, Rafael och Michelangelo förebådade Jesus blodiga död på korset i sina verk där Johannes (senare känd som Döparen) visar (och skrämmer) sin kompis Jesus med en sprattlande steglits – en symbolisk lek som förebådar den senares korsfästelse där en steglits enligt myten förbarmar sig över den döende gudssonen genom att befria honom från en vass tagg från törnekronan – varvid en droppe blod för alltid ger fågelns dess karaktäristiska röda panna.

Genom att dra ut taggen blev steglitsen en symbol för och ett förebådande även av pingsten och passionen. En fin historia om en fin fågel, alltså. Men, som författaren och litteraturkritikern Henrik Johansson påpekar i en mycket läsvärd essä.
– Vi behöver tro på allt det där och ändå tycka att steglitsens besök påminner oss om nåt viktigt: ”Genom att steglitsen drar ut taggen blir den också en symbol för en djurisk medmänsklighet – den lindrar lidandet, den personifierar den gyllende regeln: allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem …”
Tål att tänka på, eller hur?

Hon: ledig och ledig… har till slut fått ut de sista försådda plantorna av rödbetor och rotselleri. Känns väldigt skönt. De fick stå i varannan rad i det gamla, men nyfixade, jordgubbslandet.

Men sen tog jag ledigt och hoppade i plurret. Underbart!!! Fast där fick jag förstås jobba lite också, med sjötången. Varit alldeles för lite badande så nu gäller det att räfsa så att sandbottnen inte växer igen. Är i rödaste rappet faktiskt. Kommer inte bli lika fin botten som i fjol. Då var den exeptionell. Men det beror förstås också på hur vintern och vindarna varit. Har sand kommit in eller åkt ut…

Hur som helst kändes det helt underbart att ha badat och duschat i uteduschen. Inget mer inneduschande nu. Detta var nog första dagen på sommaren. Och vilken kväll…

Ps. Malmen är alltså ett villaområde i Torsås.

Pasta-fredag: I väntan på hennes receptsamling

Hon: ja det är väl min bedrift idag. Förutom pasta har jag bara fortsatt utplantering, omplantering och vattning. ”Same procedure…” Happy friday!

Han: Sverige Natoansökan verkar ha gått i stå. Kanske räknade vår försvarsminister med att Erdogan skulle jävlas. Samma dag som Socialdemokraterna gav sitt historiska besked om Natoanslutning avslöjade den finska tidningen Iltalehti att Peter Hultqvist köpt en sommarstuga i Åbo skärgård.
– Den svenske försvarsministern köpte fastigheten tillsammans med ”en finsk 63-årig kvinna” berättar Aftonbladet.
Vem missunnar honom det?
– Kvinnor över 60 är behagliga att dela stuga med.
Och förhoppningsvis kan även Hultqvists finska kvinna laga mat.

För egen del har jag länge tyckt att vi bör berika vår blogg med hennes recept. Efter att ha sett HBO:s serie om matoraklet Julia Child plus dito Netflixfilm med Meryl Streep är jag mer övertygad än nånsin om att vägen till ditt och andra läsares hjärta går via magen.
Problemet är att hon är lite snål med att lämna ut sina recept.
– Så i väntan på att kocken ger med sig lutar mig tillbaka i soffan och smälter dagens middag på udden.
Trevlig fredag!

Torsdag: Larven som larvat sig i hennes land visar sig vara världens starkaste jordfräs

Han: Igår upptäckte hon med skräckblandad förtjusning något i sitt tomatland.
– Vad är detta för larv, frågade hon läsekretsen.
– Det är en skalbaggelarv. Bara nyttig för jorden, skrev Per Särnstedt.
Tack Per, nu tar uddens bokmal över.
Det stora nätbiblioteket är öppet och jag kan därför berätta att hon delar land med Noshornsbaggen, en skalbaggsart som först beskrevs av Carl von Linné (vem annars?!) år 1758.
Sedan dess ingår Noshornsbagge i släktet Oryctes, familjen bladhorningar, Scarabaeidae och underfamiljen noshornsbaggar (Oryctes nasicornis).

Till familjen bladhorningar hör ett 90-tal arter däribland vackert metallglänsande guldbaggar, tordyvlar, dyngbaggar, den svartgulrandiga humlebaggen och så den stora noshornsbaggen.
Till familjen hör även ollonborre, kastanjeborre, pingborre, mörk pingborre och trädgårdsborre.

Per har rätt, denna skalbaggelarv är en nyttig trädgårdsarbetare. Den blir upp till 100 mm lång och trivs i kompostrika odlingsbäddar av trä (typ hennes). Larven kan bearbeta jorden upp till fem år innan den genomgår sin metamorfos och snap! förvandlas till en imago bagge med horn.
– Eller snarare antenner som är mer eller mindre knäböjda och de yttre antennlederna är utbildade till en lamellartad klubba där de enskilda delarna kan spärras ut solfjäderlikt.

Eftersom detta är ett lättviktigt populärvetenskapligt forum med en yrkesskadad redaktör och lättroade läsare, fokuserar jag på det Noshornsbaggens mediedramaturgiska usp (unique selling point).
Som David Attenborough skulle ha viskat bakom en buske:
– Här ute på en udde i Kalmarsund där ingen vit man vågar sätta sin fot i matjord har denna bofasta kvinna upptäckt en extraordinary ((ikˈstrôrd(ə)nˌerē) C-formad larv som inom kort, förmodligen när det svenska folket firar sina extraordinary Midsomer parties kommer att förvandlas till djurvärldens starkaste jordfräs.
– Noshornsbaggen kan nämligen lyfta och förflytta föremål som är upp till 850 gånger tyngre än den själv.
– Inte illa för en krabat som tävlar i extrem fjädervikt (= max 130 gram), eller hur!

Baggen blir 35-42 mm. Bara hannen har horn som han på sedvanligt manligt sätt använder för att stångas med andra hannar. – Den leken varar dock inte så länge.
Efter att hasat omkring som larv i flera år larvar sig Herr Noshorn bara över sommaren tills han så att säga larvat av sig och honan inte behöver honom längre.
Nu vet även du det.

Hon: ja så himla kul med Noshornsbaggen, tror inte jag sett några sådana larver förut, men allra bäst är ju att jorden i mitt stora och djupa pallkrageland är så pass bra att den vill bo där. Då har jag nog lyckats få den ”gamla” och flera år gamla pallkragen att kompostera jorden bra. Fyller förstås på var år med ny jord men även med tång och algomin, bl a.

Inne i växthuset växer det också bra, en stor squash är på gång på den tidigt satta squashplantan. Tyvärr får den inte plats i Noshornsbagge-landet, frågan är var den ska få plats…

Onsdag: En vanlig dag på torpet visar att Lejonkungen har rätt

Han: Idag åkte jag till jobbet … jag menar till torpet. Ville få lite egentid. Lyssnade som vanligt på radioföljetongen, Löpa Varg av Kerstin Ekman i uppläsning av Rolf Lassgård.
Gick och pulade som gubben gör i romanen, men insåg snart att även andra fullvuxna män funderar över vad de gjort av sin liv:

När jag kom hem till udden upplyste hon mig om att jag genom min kringgående rörelse hamnat mitt i nyhetsflödet.
För just idag inleds Superrally, den stora europeiska ­Harley Davidson-träffen på Öland.
Över 10 000 personer beräknas samlas på Lundegårds camping och jag minns att jag ögnat igenom artikeln i dagens Barometern.
– Men vem räknar med att hamna mitt i nyheternas centrum när man flyr till Gökalund?

PS: Som sagt, livets stora cirkel upphör aldrig att förvåna. När jag läser vidare om Superrally läser jag vad Robban, President för Harley-Davidson Club Sweden, skriver i ett aktuellt ämne.
– Välkomna tillbaka till Gökalund!

Hon: och här på udden fortsätter omplanteringar, utplanteringar och ogräsrensning. Det skulle vara molnigt men det har varit sol i princip hela dagen. Och vid mitt planteringsbord är det ljuv musik som gör jobbet sååå roingivande:

Och det behövdes, hemska nyheter har uppdagats i min gamla bransch om en känd vd, som även jag träffat och druckit ett och annat glas med. Messen med före detta kolleger och vänner har studsat i mobilen. Vi är alla förfärade och förvånande. Han är ju så trevlig. Hoppas ändå på att det har blivit något fel och att han är oskyldig!

Några konstiga feta, stora larver stötte jag sedan på i mitt tomatland när jag skulle plantera ut en tomat. Någon som vet vad det är? Det var ganska många…

Till sist en eloge till Adolfssons Blomsteraffär i Torsås. Blommorna jag fick budade därifrån (tack bästisar som skickat dem) är fortfarande helt underbara och har inte vissnat utan bara blir finare och finare!!!

Tisdag: började fint…

Hon: vaknar till en jättefin morgon, som efter frukost övergick i åskskurar och hagel. Hörde ingen åska men intensiteten var densamma. Blev totalt sjöblöt när jag gick mellan växthusen…

Hann ändå med en hel del mellan skurarna, men regnkappa och höga stövlar behövdes…

Planterade ut de sista fem satta majsplantorna. I år har jag elva stycken totalt, och de först utsatta sex är kraftiga och växer bra. Har tydligen lärt mig något sen förra årets flopp. Satte säkert bortåt 15 stycken då, fyra överlevde… håller nu tummarna för att de jag planterade ut idag också tar sig lika bra som de första!

Och även om det egentligen var lite för kallt för tomatplantorna jag satte ut redan i början av maj så har de överlevt, och har till och med fått tomater. Hurra!!

Och ovan en Stormin Norman med massor massor av små tomater i stora hängande kluster på gång. Också en ny sort. Så spännande!!!

Han: Hon vaknade till en fin morgon som efter frukost övergick i åskskurar och hagel. För egen del vaknade jag i en mardröm. Freud och Jung var oeniga om det mesta, men överens om att förlägga våra drömmar till det omedvetna. Den tredje av psykoanalysens pionjärer, Alfred Adler, hävdade däremot att drömmarna har sitt upphov i vakenlivet och peglar den personlighet vi har till vardags.
Poängen:
– När vi drömmer försöker hjärnan lösa problem vi gått bet på under dagen.

Du vet hur det är. Ibland är drömmarna skruvade och förvirrande, ibland raka och entydiga. I morse vaknade jag med att min säng var omgiven av ett högt galler av bumbuliknande växter som hukade sig över mig med sina stora blad.
Jag fattar direkt vad mardrömmen handlar om:
– Parkslidet är här igen!

Förr skrämde man oss med vargar, häxor, utlänningar, hiv och utomjordingar. Nu för tiden har alla dessa hot fått ett samlingsnamn:
– Invasiva arter!
Den mest invasiva av alla invasiva arter skrämmer man husägare med. Och det på det mest djävulska vis för människor som sent i livet upptäcker att de tycker om att stå på alla fyra i rabatten och rensa ogräs:
– Ju mer du försöker gräva bort parkslidet desto mer sprider det sig.
Snacka om Moment 22!

Fakta, enligt Naturvårdssverket: ”Parkslide, släktingen jätteslide och hybriden hybridslide är alla seglivade växter med mycket stor spridningskraft, som snabbt kan ta över stora områden och tränger ut andra arter. De är stora problem i trädgårdar och i infrastruktur och är mycket svåra att bekämpa.”
Inte undra på att jag just nu vaknar ur en mardröm med sängen omgiven av parkslide. Så här års dyker det upp från ingenstans. Som alla ovälkomna gäster står de plötsligt där och säger:
– Vi är här nu!

Margareta tyckte inte om dem. Varje sommar bildade de en tät grön palissad längs hennes plank. Hon förstod inte vilka de var och varifrån de kom, men en fördel var att inkräktarna år efter år stod där de stod.
– En av parkslidets egenheter är att den sällan sprider sig – om den får vara i fred.
Det är det som är problemet.
Där Margareta hade ett plank har jag byggt en veranda. Ja, du fattar. Plötsligt börjar parkslidet dyka upp på nya platser.
Och därmed i mina drömmar.

Frågan är vad jag gör nu. Fortsätta min kamp mot en uppenbar invasiv angripare?
– Eller ska jag sluta fred och låter ockupanten hållas – och hoppas att den kanske utvidga sin ockupation?
Uppriktigt sagt velar jag.
– Små pojkar ska inte starta krig de inte kan vinna, sa min mamma.
Kanske skulle hon också undra om inte homo sapiens är den mest invasiva arten i vår natur?

Ingen jämförelse i övrigt, men apropå angrepp från invasiva krafter: I Ukraina pågår ett angreppskrig som fördöms i hela den fria världen. Men nu börjar krafter utanför Ukraina – särskilt inom den pratande klassen av kultur och politik – att tröttna på kriget.
– Den ryska invasionen har kört fast, men just därför bör Putin få en chans ”att rädda ansiktet”. Underförstått: man bör låta honom behålla den bit av Ukraina som han ockuperat innan han blir desperat och utvidgar kriget.

Den förrförrförre amerikanske utrikesministern Henry Kissinger anser att fredsförhandlingar med Ryssland borde starta inom två månader innan ”det skapar omvälvningar och spänningar som inte enkelt kan överkommas”.
– Att fortsätta kriget bortom den punkten skulle inte handla om frihet för Ukraina, utan ett nytt krig mot Ryssland självt, säger Kissinger.
Vi känner igen lössen på gången.

I München år 1938 ingick ledarna för Storbritannien, Frankrike och Italien ett avtal med Adolf Hitler som innebar att Tjeckoslovakien (som inte deltog i förhandlingarna) skulle överlämna det tyskspråkiga Sudetlandet till Tyskland.
Det skulle ge den aggressive Hitler en chans ”att rädda ansiktet” och förhindra ett storkrig.
Trodde man.
– Vi vet hur det gick.
Andra världskriget bröt ut redan året därpå när Hitler angrep Polen.

– Kissinger träder fram ur det djupt förflutna och säger att en bit av Ukraina bör ges till Ryssland”, konstaterar den ukrainske presidenten Zelensky. ”Det verkar som att Kissingers kalender inte är från 2022 utan från 1938, och att han trodde att han talade, inte till en publik i Davos, utan dåtidens München.”
Och Kissinger fick även svar på tal av USA:s särskilda representant för Ukraina Kurt Walker:
– Jag förstår inte ens logiken i att tala om att Putin behöver rädda ansiktet. Det här är en oprovocerad aggression mot grannlandet. Det måste stoppas och föras tillbaka.

Det är omöjligt att rädda Putins ansikte, menar Walker, ”det huvudsakliga brottet är aggression och det måste upphöra”.
Jag instämmer till etthundra procent!
– Och när allt kommer omkring är jag glad över att min mardröm i morse bara handlade om en ganska harmlös inkräktare.
Åtminstone tills vidare.

Hon: glömde berätta att jag gick in och bakade lite havrekakor under den värsta hagelskuren… mums! Det blir gott till frukosten imorgon.