Författare: kerstinochpeppe

Torsdag: städ- och avresedag!

Hon: idag åkte senaste veckans sommargäster hem och huset var i stort behov av en storstädning. Det var alltför länge sedan och huset har haft många gäster sedan dess. Ja det kanske inte blev en storstädning precis, men bättre en liten än ingen!

Imorgon ska vi åka och hälsa på min faster och farbror i Ronneby, det var också alltför länge sedan!

Han: Även om jag fått igen min stol känns det lite tomt. Ibland behövs det är uggla för att få syn på vad sker under det som synes ske på udden.

Onsdag: Samling kring Kiosken

Han: Kiosken byggdes i november år 1955 i anslutning till den badplats som spontant uppstått bland enar och betande kor i Skeppeviken, känd under namnet ”Skepauick” från år 1557 och ”Skepparawik” år 1820.

Bygget sker samtidigt som Sovjetunionen i den stora välden sänder upp Sputnik 1, T-Centralen i Stockholm invigs och kvinnliga trafikvakter, så kallade lapplisor, börjar tjänstgöra på Stockholms gator (samtidigt som det svenska kyrkomötet säger nej till regeringsförslaget om kvinnliga präster).
Till tidens tecken hör också att Ingmar Bergmans film Smultronstället har svensk premiär i vilken huvudpersonen sätter sig i sin nya bil för att köra ut ur Stockholm via Slussen på den nya motorvägen vidare ut på landsbygden söderut.

Kiosken var en kommunal angelägenhet som kostade skattebetalarna i Söderåkra kommun 2 115 kr. Detta som ett led i politikernas ambitioner att inte bara verka för medborgarnas vård, skola och omsorg utan även för deras fritid.
År 1957 tar kommunen beslutet att bygga ”fritidsområde Skeppevik”. Ett arrendeavtal tecknas på hela fastigheten Björkenäs 1:1 på tio år med bonden Johansson i Lafsakulle.
Ytan uppgår till tolv hektar och kostnad per år: 3 600 kr.

”Kiosken” blir ett nav i stugområdet och den campingplats som växer upp i viken. Så småningom byggs en större kiosk med handelsbod och restaurang som 1967 övergår i privat ägo. Detta efter att arrendeavtalet löpt ut och kommunen succesivt insett att vad gäller medborgarnas fritid vet medborgarna bäst hur de vill ha det.

Och Kiosken vill vi ha! Därav denna blogg.
67 år efter att politikerna i sin godhet byggt oss en kiosk samlas vi fortfarande här och firar.
Till dagens middag serverar Jinjun sin goda asiatiska buffé ….

Hon: efter 11 timmars sömn är jag på banan igen och har skördat, planterat nytt, vattnat och fixat med plantorna. Känns bra, haft väldig ångest över att jag inte riktigt haft tid med dem och nästan gett upp ibland. Men nu så. Full fart!

Han igen: Och just när vi tänkte gå och lägga oss dök gubben i månen upp. Inte bara full, dessutom gjorde han sin sista spektakulära uppvisning för i år som superfull. Det vill säga han är cirka 14 procent större än vanligt och dessutom lyser 30 procent starkare.

Tisdag: bokläsardag!

Hon: Efter en skojig kväll blir det inget gjort förutom vila och bokläsning. Om då en av gästerna dessutom är författare och lämnar en hög trave med böcker efter sig, är ju även en trött dag en bra dag!!

Tack Anna! Och tack bästis-Richard för att du tog med Anna hit. Så glad ni träffats. Ses snart igen. Kanske vi tar en tur förbi Kivik och ser hur ni har det. Lite stressigt och fullbokat B&B här i juli, men kanske en fin hösthelg om ni är nere.

Han: Varken gästernas eller böckernas fel, men mest blev tisdagen en vilodag i skuggan. Som när man var barn och de vuxnas litterära samtal blev ett mummel och snart övergick i drömmar som en duktig manusförfattare möjligen skulle kunna förvandla till både Rederiet, Pelle Svanslös Julkalender, Lilla Jönssonligan och stjärnkuppen  och tv-aktuella Tisdagsklubben.

Måndag: Därför är han värd en staty på udden

(Uppdaterad 01:35)

Ballota nigra,
Thlaspi arvense,
Fallopia convolvulus,
Aegopodium podagraria, 
Convolvulus arvensis,
Geranium robertianum,
Stellaria media.

Han: För något år sedan ville en pöbel riva alla hans statyer och säga vad man vill om Carl von Linné. Men på en punkt var han väldigt demokratisk – även ogräset fick fina latinska namn.

Och vem vill inte hellre heta Ballota nigra än Bosyska eller Bonässla – för att inte säga Stinkmynta.
För så heter hon på ren svenska.
Nåja, lite doftar hon kanske.
– Ganska mycket, faktiskt. Ungefär som fuktiga cigarettfimpar.
Morgonen efter.

Vacker är hon. Men trädgårdslitteraturen låter ibland som folkhemmets gamla rasbiologer. Bland stinkmyntans karaktärsdrag nämns ”underläppens stora och breda mittflik och de smala borstlika skärmbladen”.
Blomman trivs i ruderatmark, vilket kommer ur latinets rudera, ruin. En gammal torpblomma, med andra ord?
– Inte riktigt.
Snarare nånting helt annat: ”Ruderatmark är mark som ofta störs av mänsklig verksamhet, typ upplagsplatser för schaktmassor, i hamnar, på industritomter och soptippar.”

Och hon är en produkt av sitt ursprung: ”Ruderatmarker är bra grogrund för växter som specialiserat sig på kort livscykel och intensiv förökning, sådana växter som ofta benämns som ogräs.”Ogräs, alltså. Men vackrare än de flesta fina och dyra rabattblommor.
– Som dessutom importerats från främmande länder.
Och tack vare Linné med fina latinska namn.
Rättvist tycker jag och om jag skulle få för mig att resa en staty på udden vet jag vem jag skulle hylla.

PS: Nu måste jag sluta för nu kom det ytterligare sommargäster. Även på den punkten är våra ogräs lika oss människor:
– Olika trivs bäst tillsammans.  

Hon: fanns det ingen bild där jag inte såg helt galen ut, även om jag känner mig lite sån 😉

Kvällen började med regnskurar och middag under markisen (precis som igår). Faktiskt ganska mysigt, tyckte vi alla. Men efter regn kommer sol:

Söndag: landat (även mentalt) på udden

I torsdags kväll: Solnedgång i Skagen…

I fredags kväll: tillbaka på udden, tack Bomme för skjutsen, och tack Kinna för supertrevligt sällskap i baksätet. (Och för magiska dagar i Skagen, förstås!)

Söndag kväll: middag i lä under markisen på udden. Ja, det regnar…

Han: Och där satt vi och ugglade tills mörkret föll över Bergkvaras Manhattan, för att citera Uggla som även tog bilden:

Lördag: Semester från semester gick naturligt över i en arbetsdag

Han: Det var ett tag sen. Det beror på natt vi haft semester från semestern och lämnat udden för en annan udde – Grenen i Skagen. Underbart, förstås. På hennes bucket list stod att bada i ett riktigt hav. Det fick hon, vilket betyder att även husse tidigt en morgon gick mot sitt mandomsprov.
Och sedan gjorde vi som alla andra badgäster, vi samlade utanför Solnedgångskiosken och såg solen gå ner.

Tillbaka i verkligheten: Jag vet att det är lördag och alla vettiga människor är lediga. Men säg det till Tomek och Krzysztof, för äntligen har våra verandadörrar kommit till ateljén (”Leverensproblem” är det nya svarat).
– Alltså blev det arbetsdag fast det är vilodag, vilket i mitt fall betyder att jag sett arbete utföras.

Dagen började med att jag hade en vägg. Och eftersom ingenting är enkelt började grabbarna med att förstärka balken i taket på ladan.
– Sedan gick det fort.

Som en dans, faktiskt. När vi gav upp var klockan 18:30 och där jag hade en tom vägg sitter nu en dubbeldörr som ger ljus. Finlir på måndag, men nu är lördagkväll även för en hårt arbetande pepperazzi får sin eftermiddagsdrink

Hon: stugbytardag är det också. Vinkade adjö till Kinna och Bomme som fortsatte hemåt mot Stockholm, checkade in barndomskompisen Mia i torpet efter att städat lite snabbt. Sängen var redan bäddad. Snabbt hem för att dammsuga och bädda i före detta ateljén, numera titulerad friggeboden, för Ugglorna som anländer från Gotland vid midnatt. Förberedde också Chateau Margareta inför måndagen då Richard och Anna kommer och hälsar på en natt.

Efter att gått igenom planteringarna (som bästaste Ancy skött till perfektion) och vattnat ytterligare en gång (det blåser hård vind som torkar ut) plockade jag av så många röda vinbär jag orkade. Rensade dem och gjorde en paj och marmelad. Lite jordgubbar slank också med. Helt klart en arbetsdag!

Onsdag: morgondopp och turistande på en annan udde

Hon: dagen börjar med ett morgondopp i höga vågor. Helt underbart!!! Sedan klarade vi av två museum, smörrebröd på Bröndums och så givetvis det klassiska besöket på grenen…

Han: För egen del kom jag till Skagen för Krøyers skull. Men de var inte hemma. Däremot var det en massa andra som också följde deras fotspår ut på Grenen där två hav möts – Skagerrak och Kattegatt.

Men skam som den som ger sig. Plötsligt var det bara haven och jag – ja okej, en fotograf. Att två hav möts är ett naturfenomen som vi bara kan uppleva på några få ställen i världenvilket skapar våldsamma strömförhållanden som man känner av om man står med en fot i Skagerrak och en fot i Kattegatt.
– Märklig känsla när vågorna kommer in från var sin sida av det smala näset,

Även om Marie Krøyer inte var här i sin vita långklänning var jag omgiven av trevliga människor hela dan. Dessutom hade jag tur att träffa på en av de gamla profilerna. Hemma hos Anchers får jag plötsligt syn på den gamle konstnären.

Och när vi pratat en stund om gamla tider gjorde vi som de gamla konstnärerna – vi gick till Brøndrums och tog en smørrebrød och en pilsner.
– Bra?
– Hver gang!

Tisdag: (gamla) Skagen!

Måndag: Sker under det som synes ske i Almedalen

Han: Olof Lagercrantz (en svensk publicist som i nutiden bara spökar som Zlatan– och Milleniumförfattaren David Lagercrantz pappa, ungefär lika kolerisk som Emil i Lönnebergas knäppgök till farsa), beskrev en gång i tiden journalistikens utveckling så här:
– Förr stod journalisten längs bak i lokalen i refererade på den politiska diskussionen. På 1960-talet hade journalisterna banat sig väg fram till scenen och nu har journalisterna klivit upp på scenen och sitter där bland de andra makthavarna.
Detta skrev pappa Lagercrantz för trettio år sedan. Sedan dess har journalisterna förenklat formatet ytterligare:
– Numera intervjuar journalister helst andra journalister, framför allt på tv.
Har jag rätt eller har jag rätt?

Idag börjar Almedalsveckan. Jaha, och?Det var ett tag sedan men nu är Almedalsveckan är tillbaka ”i ett nytt krispigt format”.
Vad det betyder? Svar: ”Kortare vecka, ökat fokus på politik och ett fullspäckat program. Närmare 100 000 besökare beräknas delta på plats i Visby under Almedalsveckans fem dagar. Till detta kan läggas mer än 500 timmars livesändning av evenemang på Almedalsveckan Play. Så kan årets Almedalsvecka sammanfattas.”

Så beskrivs ”politikerveckan” på den officiella hemsidan. Och det säger verkligen vad det handlar om.
– Mer än 500 timmars livesändning.
Innan du slutar läsa, läs det här också:
– Tro mig, det intressanta som sker i Almedalen 2022 är inte det som sker på livescenen utan det som skett under det som synes ske.

Ungefär detta: ”För mig är det en väsentlig skillnad om journalisten i en fråga agerar som granskare eller som aktör”, skriver den bortglömde förrförre statsministern Ingvar Carlsson i en bortglömd skrift (Samtal i rörelse, Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfonds årsbok 2009) som råkar ramla ur en boklåda i helgen.
Carlssons poäng är att i de svenska valrörelserna har journalisterna ”gått från att vara granskare till att också skaffa sig ett inflytande över innehållet och uppläggningen.”

”Jag tror inte det funnits någon gemensam och samlad plan från mediernas sida för att flytta fram sina positioner på politikens bekostnad. Ändå är det slående hur journalisterna har ökat sin makt och sitt inflytande”, skriver Carlsson som tvingades ta över statsministerposten efter mordet på Olof Palme 1986. ”Då var det en självklarhet att partierna ansvarade för upplägget och innehåll. Partisekreterarna gjorde upp om debatter, ämnen och platser. Vanligen ägde debatten rum inför jättepublik någonstans ute i landet, och journalisterna var givetvis mer än välkomna att referera dessa möten”.
Välkomna?
Referera!
– Glöm det!

Denna vecka är det medierna som kallar till sig partierna, regisserar deras ståndpunkter så att det passar medierna.
Medieveckan i Almedalen har fått ”ett nytt krispigt format”. Det betyder mindre information, mer mediedramaturgi.
Och inte minst: Före, under och efter fajten låter journalister andra journalister kommenterar vad debatten handlar om och vad respektive partiledare egentligen menar.
Eller med Ingvar Carlssons ord: ”Idag är medierna de dominerande aktörerna i valrörelserna… De har ett avgörande inflytande över vad som skall diskuteras och hur det skall gå till… I kampen om den politiska dagordningen står medierna som vinnare”.

Det är detta fenomen som du ska hålla ögon och öron på under Almedalsveckan. Och – om du inte orkar följa journalistmakten 500 timmar live – tänk på var det du läste den här analysen först.

Söndag: slut som artist…

Hon: efter att ha flyttat hela fredagen (medan farmor passade Iggy) och därefter släppt loss på festivalen Lollapaloza lördag eftermiddag och kväll med sin mor och syster Meli, är man inte helt på topp klockan fem på morgonen…

Men igårkväll, då rockade vi loss: