Författare: kerstinochpeppe

Måndag: städdag … och om att sakna vandel

Hon: han fick åka till torpet och måla på sin beställning, trots att det var hans tur att städa. Ibland är det faktiskt lite terapeutiskt att gå och dona och fixa i lugn och ro. Dessutom tycker jag det blir bättre gjort när jag gör det även om det är hela havet stormar när han städar…

Har inte så mycket annat att komma med idag, och definitivt inga bilder, så visar några från gårdagens underbara kväll och stjärnhimmel istället.

Han: Tack min fru, nästa gång är det min tur. Verkligen! Jag lovar, i dessa tider vill (en) man inte bli anklagad för bristande vandel. Till mitt försvar vill jag säga att jag fick lite gjort i ateljén.
– Dessutom lyssnade jag på dagens riksmöte.
Det var intressant.

Jimmie Åkesson brukar ju säga att han längtar tillbaka till det svenska folkhemmet som det var på 1950-60-talen.
”När Sverige var bra!”
– Du menar, när du inte fanns pojkjävel.

Muttrar en elak gubbe på en udde. Men den där nostalgin är intressantare än så. Det är till exempel tankeväckande att det mest omdiskuterade ordet i regeringspartiernas Tidöavtal är ett begrepp som länge var ett honnörsord i den socialdemokratiska migrationspolitiken.
– Vandel, bristande vandel. Vandelkrav, alltså.

Enligt den gamla (s)venska utlänningslagen var det ett krav för permanent uppehållstillstånd att ”det med hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt inte råder tveksamhet om att ett permanent uppehållstillstånd bör beviljas”.
I den socialdemokratiska proposition som låg till grund för lagen använde den dåvarande regeringen uttryckligen ordet ”vandelskrav”.
Av propositionen framgår att inte bara förekomst i belastningsregistret utan även anmärkningar i misstankeregistret och ”allvarlig misskötsamhet” kan ha betydelse för utvisningsbeslut.

Vandelskravet ströks först när riksdagen år 1989 antog en ny migrationslag. Den socialdemokratisk invandrarministern Maj-Lis Lööw, som formulerade regeringens proposition, har i dag inget minne av vilka överväganden som låg bakom just den lagändringen men det framgår att bristande vandel bara hade tillämpats en enda gång sedan 1984. ”Bestämmelsen måste därför anses vara i det närmaste obsolet”, står det i Lööws propositionen.
Det hindrar inte att ”vandelskravet” återkommer sex gånger i Socialdemokraternas kongressdokument ”Vi bygger ett land som håller ihop” från år 2021. I en invandringspositiv motion kräver t ex Haninge arbetarkommun att partikongressen ska ”besluta om amnesti för samtliga som ansökte om asyl under 2015 såvida deras vandel inte talar emot det”.
Örebro arbetarekommun konstaterar att ”En enklare s.k vandelsprövning borde inte vara för mycket att begära. Brottsbekämpande myndigheter som Ekobrottsmyndigheten (EBM), Åklagarmyndigheten, Polisen, Skatteverket och Finansinspektionen behöver resurser och verktyg genom lagstiftning för att bekämpa ekonomisk brottslighet.”

Återstår att se vad som händer med Tidöavtalets försök att återupprätta den gamla sossepolitiken på denna punkt. I värsta fall kommer Morgon Johansson snart att hävda att vandelskravet alltid varit S-politik. I bästa fall sjunker det medeltida uttrycket för att uppföra sig tillbaka ner i historiens runda arkiv.
Tidöavtalet består av 62 sidor fyllda med reformer som ”ska genomföras” – dock oftast med den vältuggande brasklappen ”efter utredning”.
– Etthundrasjuttiotvå (172) storslagna politiska reformerna kopplas till gummiformuleringen ”utredning” eller ”utreda”.
Så även på denna punkt:
”Utred en möjlighet att utvisa en utländsk medborgares på grund av bristande vandel! Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svenska gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel. Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.”

Även om vi bortser från att den som skriver detta kanske bör genomgå en språkkurs (”åtnjuter svenska gästfrihet”) innan hen försöker sig på att formulera en lagtext, så är det uppenbart att detta är en illa kryddad soppa som inte lever upp elementära rättsprinciper (prostitution är t ex lagligt i Sverige och missbruk anses vara en sjukdom).
Mitt tips är att förslaget kommer att anses vara obsolet som det var 1989.

PS: Nooshi Dadgostar var som vanligt mest slagkraftig i dagens debatt. Och hon bekräftade att pr-mässiga begrepp lätt blir en bumerang. Apropå ”bristande vandel” påpekade hon att den folkhem(s)nostalgiske Jimmie Åkesson ”själv är medlem i den mest kriminellt belastade minoriteten i Sverige” – detta med illa dold förtjusning över att SD är det parti som under senare år haft flest brottsdömda representanter i olika politiska församlingar.

Söndag: Ett havsnära folk behöver en havsnära regering

Han: ”Med 2 400 kilometer havskust har vårt land en av Europas längsta trösklar mot havet. Varannan svensk bor inom en mil från kusten. Och nu när detta havsnära folk ska få en regering med uttalade ambitioner att slå vakt om svensk kultur kanske några av dem undrar: är det dags för krafttag mot industritrålarna som hotar alla traditioner förtöjda i ett levande hav?”
Ibland läser jag saker i förbigående som jag aldrig tänkt på, uppvuxen som jag är i Norrlands inland.
– Varannan svensk bor inom tio kilometer från en kust.
Varannan medborgare alltså, inte bara en gubbe som blev kvar på en udde i Kalmarsund för att de vilda katterna vägrade åka hem till Stockholm.

Journalisten Andrev Walden är den som upplyser mig om att vi svenskar är ett havsnära folk. ”Havet tillhör vår kultur” konstaterar Walden. Eftersom han skriver i Dagens Nyheter måste hans text i dessa tider förstås ha en SD-kritisk vinkel för att passera den redaktionella självcensuren på ledarplats.
Men oavsett om man inte får ståpäls av att äta blågul sill och strömming till jul och midsommar så är det ett illavarslande faktum att beståndet av sill i Östersjön har minskat med 80 procent sedan 1990-talet – och att det mest dramatiska raset har skett de senaste fyra åren.
”Sillen är en kritisk länk i näringskedjorna där ute och en kollaps av beståndet skulle få katastrofala konsekvenser”, skriver Walden. ”Det är därför marina forskare häpnar (på det dåliga sättet) över de nya och fortsatt generösa kvoter som EU har föreslagit och väntas slå fast i dagarna.”

Rensat från kulturpolitiskt snömos säger Andrev Walden det som behöver sägas: ”Ett tjugotal industritrålare dammsuger Östersjön på liv för att mala ner det till fiskmjöl åt laxodlingar och minkfarmar. Den nya regeringen borde sätta stopp för galenskapen…”.
Personligen instämmer jag till 100 procent.
– Hör du det Kristersson!?
Jag låter barsk. Med rätta, det står förmodligen inte i grabbens VC men en gång i förr-i-förr-i-tiden var jag hans chef på en ledarredaktion där Ulf Kristersson var hårt arbetande pryo..
– Efter 50 år med socialdemokratiska och borgerliga regeringar som låtit denna rovdrift på sill och strömming pågå i Östersjön kan jag bara hoppas att du och den nya regeringen överraskar oss kustbor med en ny politik.
Ska vi säga så?

”Ett ödesval för fiskbeståndens och vattenlivets framtid”, skrev Sportfiskarnas tidning några veckor före valet. Det skylls på säl och skarv, men skälet till att pappa Bertil Petersson och hans granne och kompis Bertil Pettersson i stugan intill här på udden kom hem med fyllda nät på 60-, 70- och 80-talen berodde på att dagens industriella rovdrift ännu inte rubbat alla cirklar.
Så sent som 2017 beräknades det industriella fisket ta upp tre gånger så mycket fisk som alla fåglar och sälar gjorde tillsammans. Fiskets stora påverkan – snarare än säl och skarv – befästes också i en studie från 2018.

År 2021 uppmanade en enig riksdag regeringen att flytta ut trålgränsen, från 4 sjömil (7,4 km) till 12 sjömil (22,2km) för stora trålare (båtar över 24m). Syftet är att skydda lekande sill och strömming samt värna tillgången på mat för kustlevande fisk. Åtgärden skulle också gynna det småskaliga kustnära fisket som i många år sett sina fångster försvinna när de industriella trålarna dammsugit kusterna.
– Se där en början på en ny regeringspolitik!
”Jag har, liksom många andra, låga förväntningar på den nya regeringens miljöpolitik”, konstaterar Andrew Walden men tillägger att han uppriktigt sagt ”inte varför det måste vara så. Det borde finnas en konservativ vilja att hålla vårt hav vid liv. Och denna viljas första offer borde bli trålarna som dödar det.”

Hon: precis, jag blir så förbannad på att de skjuter av sälarna när det är trålarna som är boven!!!

Eftersom det är söndag och vi har halvdag så följde även han med på en långpromenad. Mest för att han läst att det förhindrar demens… men hursomhelst var det en underbar promenad i underbart, men blåsigt, väder…

Fast varma vindar. Och när vi åkte hem och svängde ner mot udden var det så här varmt:

Men efter sol kommer…

Lördag: lite av varje … men vi slutar med en eftermiddagsdrink a la Hemingway

Hon: har fortfarande lite olika salladssorter att plocka ihop till frukostmackorna ute i pallkragarna. Tomatplantorna klippte jag däremot ner idag. Tog in de gröna som verkade okej. Har en hel del härinne nu…

Kokade saft även av de sista vindruvorna som han kom hem med från torpet igår. Den är så himla god att göra drink på. 1cl gin, 1cl limoncello, drygt 2 cl druvsaft och så toppa med typ 5cl bubbel. Och massor av is. Skål!!!

Han: Jag vet, bakom varje hårt arbetande kvinna står en man som sviker henne. Men den brittiska premiärministern Liz Truss bekräftar att det politiska spelet inte blir mindre smutsigt när kvinnor får bestämma.
– Jag måste agera för nationens bästa, säger Truss när hon skickar ut sin finansminister Kwasi Kwarteng på plankan. Hans brott: Han har lytt hennes order.
Eftersom Kwarteng är svart men konservativ torde ingen av våra vanligtvis ömsinta kulturskribenter protestera.

Nu till något roligare. Och godare: Drinken Negroni sbagliato har mångdubblat sin försäljning på amerikanska barer efter att skådisen Emma D’Arcy i Netflixserien ‘House of The Dragon’ (en tråkigare spinoff på Game of Thrones) hyllat drinken i ett videoklipp.
Emma har efteråt förklarat att hon är ‘so embarrassed’ över att hennes uttalande fått ett sånt genomslag (”has become a meme”)
– Fort men fel, som så ofta i sociala medier 

Och inte bara där. Den som kan sina drinkrecept vet att Negroni Sbagliato i sig är ett misstag. Enligt legenden tog en bartender i Cannes fel flaska när han skulle blanda en klassisk Negroni (Campari, vermouth och gin) men råkade greppa en flaska mousserande vin istället för ginflaskan och på den vägen är det.
Till saken hör att detta misstag begicks under filmfestivalen sommaren år1956 när en ung Brigitte Bardot dök på stranden nedanför Croisetten i sin ”barely-there bikini” vilket förvirrade inte bara bartendern utan skapade en ny yrkeskår som sedan dess kallas papparazzis och vips hade både den olycklige bartendern och Bardot skrivit in sig i filmhistorien.
– Vem har sagt att livet ska vara rättvist?

För egen del föredrar jag originalet. Eller för att säga som det är: Även om vi befinner oss på en vindpinad udde kräver jag att få min Negroni serverad som den pensionerade amerikanske översten Richard Cantwell vill ha sin drink serverad på Harry’s Bar i Venedig.
Kort sagt, i stället för att servera henne den drink hon förtjänat efter en lång dag av arbete i väntan på att min boeuf bourguignon skulle bli klar, försjönk jag i Negronins historia.
Och det slutade där det brukar sluta: I bokhyllan och i To Have and Have Anorther, min bibel när det gäller drinkrecept.
– Nej, jag syftar inte på romanen ”To Have and Have not”, men väl i Philip Greenes faktaspäckade bok om Ernest Hemingways alla litterära budskap när det gäller drinkar.

Alltså om även du vill ge lördagsdrinken en finkulturell kontext föreslår jag därför att du gör som gubben på udden och som Hemingway serverad kvällens drink till sin nostalgiske alter ego i Över floden in bland träden:
– Krångla in till enkla saker, mixa 1 del gin, 1 del Campari och 1 del Vermouth, med en massa is och en apelsinklyfta för syns skull.

Fredag: Grattis, det blev en baby!

Han: Ja, vad säger man? När det gäller nyfödda barn har jag i denna könsdysforiska tid insett att det bästa man kan säga till de stolta föräldrarna är ”Hurra, det blev en baby!”
Tills vidare är det vad vi nöjer oss med när det gäller den polyamorösa fyrklöverns gemensamma avkomma.
– Trots Krösa-Majornas spekulationer om motsatsen blev det faktiskt en regering.  

Det blev precis som väntat. Och det är väl inte så illa? Detta med tanke på att så många kommentatorer hoppats att de skulle misslyckas från början.
– Dessutom gick det snabbt med tanke på att politikerna i en massa småkommuner ännu inte lyckats komma överens med sina nya och gamla partners om och hur man ska flytta ihop.

Vad jag tycker? Det återstår att se om det nya partnerskapet ska betraktas som sambos, särbos, kulbos, kombos eller FWF (Friends with benefits) som i ICA Banks reklamfilm. Men det är ett sundhetstecken att både Ulf, Ebba, Johan och Jimmie – och vi medborgare! – inser att detta 4:s gäng ligger i samma säng men drömmer olika drömmar.

PS: Noterar att även i lilla Högsby har det fötts en baby, denna gång är det kombinationen S+C+V som är de stolta föräldrarna. Till skillnad från partnerskapet på riksnivå är det ingen som opposition som ojar sig över att det tagit en hel månad efter valet för majoriteten att komma överens. Inte heller i pressen finns någon kritik om att den styrandes ”senfärdighet skadat förtroendet för alla politiker”. I Högsby röstade 3 409 medborgare i kommunalvalet.

Även i övrigt har det varit en bra dag. Inte minst för att börsen gick upp i går. ”Never before has the market experienced such extreme readings in both directions in one day”, skriver Bloomberg och inget är som att vakna med en glad fru.
För egen del blev jag sedan avställd vid torpet för att måla på ett porträtt medan hon åkte till Torsås för att handla. Hur det gick? Jag säger som en annan målarkludd brukar säga:
– Jag älskar att vara konstnär, det är det här jävla målandet jag har svårt för.

Men det var en trevlig stund. Och när hon hämtade upp mig hade jag plockat en korg med de sista vindruvorna:

Hon: och jag fortsätter med att ansa vår vildvuxna trädgård, det känns toppen att äntligen haft ro och tid att ta tag i den!

Björkhäcken utanför Chateau Margareta är numera en häck igen…

Och vi kan se den vackra tallens grenar, och inifrån växthus 2 ser man havet och Garpens fyr igen.

Även ”häcken” av vresrosor utanför hus 1 är nedklippt. Nu ser vi havet bakom igen!

Utom där det kommer nya knoppar och fortfarande blommar, förstås!

På baksidan av hus 1 blev vildrosen däremot inte klippt alls, den är så vacker med alla nypon och rosor som fortfarande blommar så det får vänta ett tag till.

Torsdag: och så var det bara vi…

Hon: Efter hemkomsten från Paris kom sonen Björn, idag tog han tåget hem igen. Ikväll skulle vi åkt till Polen med kompisarna som bor i Södra Kärr, tre kilometer söder om udden. De blev sjuka och resan är framflyttad. Jättetrist förstås, men också välbehövligt med en liten paus i aktiviteterna. Men hur varvar man ner…

Jo, sår en av födelsedagspresenterna (mmm, presenterna och firandet från den jämna födelsedagen i maj tar liksom aldrig slut…) där fiberdragningen är nedlagd och bar jord är pålagd. Nu längtar jag bara till våren och resultatet av sådden.

Okej, men vad gör vi nu då? Vresrosen är också klippt, och batteriet till häcksaxen behöver laddas, så resten av alla vildvuxna buskar får vänta till imorgon.

Han: Läser i dagens tidning att Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet äntligen kommit överens om hur Nybro kommun ska styras efter valet. För några dagar sedan läste vi den glada nyheten att även i Torsås kommun har majoriteten (S, C, V och M) äntligen kommit fram till hur vår egen kommun ska styras.
– Äntligen!

Äntligen? Konstigt har jag inte hört eller sett en enda indignerad kommentar från oppositionen eller medierna om varför förhandlingarna tagit så lång tid. Annat är det i riksmedierna, där politikkommentatorer och opposition inte gör annat än ojar sig över att Ulf Kristersson efter två veckor ännu inte presenterat sitt regeringsprogram för fyra partier som aldrig regerat tillsammans och därför fått ytterligare två (2) dagar av talmannen.
– Kristerssons senfärdighet skadar förtroendet, piper en förlorande partiledare i dagens tidning. Enligt henne ”skadar den utdragna regeringsbildningen förtroendet för alla politiker”.
Gör det verkligen det?

Nybro kommun har 16 034 röstberättigade medborgare, i Torsås är vi 5 760 varav 4 746 röstade. I ingen av kommunerna sker något maktskifte, även om de styrande konstellationerna kompletterats på en eller annan kant.
Enligt Barometern har de nya makthavarna i ett antal andra kommuner i Småland ännu inte presenterat hur och vilka som ska leda det politiska arbetet under den kommande valperioden.
– Visst är det hemskt senfärdigt?
 
Frågan alla (inte) ställer sig: Vad döljer de ansvariga för oss väljare? Varför får vi inget veta? Fattar de inte att den utdragna processen skadar förtroendet för alla politiker?
Inte minst: Varför tiger Magdalena Anderssons lokala partikamrater?
– Jaså, jaha. Tystnaden beror på att det är just de som just nu förhandlar om den viktiga lokala politiken (typ om det ska sättas upp en trafikspegel i korsningen där Kalmarvägen möter Allfartsvägen som SD föreslagit).

Glöm det. Som tur är behöver vi inte läsa och lyssna på denna floskeltombola (som Mats kallar den pinsamma S-propagandan i en kommentar till gårdagens blogg). Idag har jag skjutsat sonen till tåget (som än en gång ersatts med buss – fast det berättar inte SJ förrän det är för sent att boka om biljetten). Dessutom har jag arbetet flera timmar i ateljén, bara en sån sak.
– Och bäst av allt: På udden kan vi fortfarande njuta av att rosorna fortfarande blommor och att höstsolen skiner på katter och matten i Margaretas röda kofta.

PS: Lagom till eftermiddagsdrinken kommer ännu en glad nyhet. En dryg månad efter valet är det nu klart för ett nytt rödgrönt styre i Stockholms stad. Även i Region Stockholm är maktskiftet nära. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern är nära ett politiskt samarbetsavtal med Vänsterpartiet.
– Nära en lösning … och de ska ju styra en hel stad.

Onsdag: Surr när den tjattrande klassen har tråkigt

Han: – När en journalist känner doften av blommor ser sig hen omkring för att se var begravningen pågår.
Ulf Kristerssons korta presskonferens men tröttsamt långa frågestund illustrerar än en gång mediemaktens fixering vid negativ rapportering.
Den blivande statsministerns meddelande att han begärt två (2) dagar till möttes av Krösa-Majornas förutsägbara spekulationer om att kometen förmodligen redan slagit ner i förhandlingsbordet.
– Varför skulle det annars ta sån tid att få ihop ett litet regeringsprogram för de kommande fyra åren???

Alltmer påtagligt är annars att politikjournalistiken så uppenbart kopierat sportreportrrnas fokus på spelteori och ”experternas” förhandsspekulationer om hur matchen kommer att gå men sällan går.
”Vad vill surrarna åstadkomma? Det ter sig som den mest relevanta frågan,” skriver Smålandsposten och jag håller med.
I detta fall har ingenting hänt, men kommentatorerna försöker få oss att tro att allting har förändrats. ”Antingen har Kristersson en regering i hamn till måndag eller så har han det inte. Visst, har han det inte står han med byxorna nere och har lidit en prestigeförlust. Men innan den situationen är ett faktum är surret just tidsödande surr och inte kännetecknande för något annat än att den tjattrande klassen har tråkigt.”

Både journalisterna och Kristersson älskade dagens show. Men istället för att hänga på presskonferenser och surra strunt, bör journalisterna ägna tid åt att kartlägga och analysera verkliga problem ute i samhället.

I övrigt noterar vi än en gång att de intressantaste iakttagelserna på vår tid finns på seriesidan. Jag läser dagens kommentar från Hagbart som en kommentar till att Socialdemokraterna sent omsider insett att fixeringen vid att behandla Sverigedemokraterna som orörbara bara haft en effekt:
– Att stärka SD.

Omprövningen har redan inletts inom facken. TCO har öppnat för samtal med SD ”om det behövs för att påverka i sakfrågor.” Inom LO har Byggnads redan klargjort att man kommer att etablera kontakter med Sverigedemokraterna och dess företrädare i riksdagen
– De är med och styr landet nu. Jag kommer åka till riksdagen och driva mina medlemmars intressen, säger ordföranden Johan Lindholm, som även sitter i sossarnas partistyrelse och dömer ut partiets strategi i valet att ”skrämmas” med SD.

Samtidigt öppnar Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin för att S och SD tillsammans ska kunna få igenom politik i frågor där det finns en spricka mellan Sverigedemokraterna och Kristerssons regering.
– Exakt hur, det återstår att se, förklarar Baudin.
Baudin förnekar förstås att det handlar om ett ”direkt samarbete” men vi känner igen lössen på gången. Det var så det började år 2018, när Ulf Kristersson meddelade att han absolut inte skulle samarbeta med Sverigedemokraterna, men göra allt som gick för att få så stort genomslag som möjligt för sakpolitiken.

Inte mycket att säga om det. Politik är som bekant inte att vilja, utan att uträtta någonting och i det här fallet har beröringsskräcken var kontraproduktiv – särskilt när man låtit spindelskräck skymma att hela det politiska fältet rör sig högerut.

Hon: klippt gräset, det var längesedan så det var ganska jobbigt, och jag blev svettig… kollade temperaturen i vattnet. +10 inne i viken. Ska jag… jo banne mig, brukar ju bada in i oktober. På med baddräkten.

Det var jätteskönt!! Doppade mig, även huvudet, två gånger. Var nog inte sista gången i år. Vattnet var klart och botten hård sand, bättre än i augusti…

Tisdag: vegetariska dagar på udden

Hon: känns bra att kunna laga mat som bara innehåller grödor från udden när vegetarisk son kommer på besök. Alltså, Björn är ju inte vegetarisk, utan det han äter 😉

För att få lite ”köttkänsla” i pastasåsen var det bara ut och leta svamp. Hade tur och hittade tre superfina små Stolt fjällskivling. Trattisarna, de som går att hitta, är helt uttorkade och pyttesmå. Lika bra att plocka dem innan de helt skrumpnat.

Och så ut och skörda zucchini, aubergine och de tomater som fortfarande är okej. Vitlök, lök, paprika, chili, salvia, rosmarin, oregano och timjan. Och så skjuts in i ugnen…

Det var gårdagens middag. Ikväll blir det vegetarisk korv från Tempo, till Björn. Vi kör högrevskorv. Det får vara lite måtta på det vegetariska livet. Och så ut och skörda betor…

Jättegott tillbehör till korv. Gratinerade med fetaost och lite honung. Drog också upp två rotselleri, de är inte stora än, och när rötterna är borttagna blir det bara en fingertutt kvar…

Men det räcker nog åt oss tre. De ska bakas i ugnen med smör, vitlök och peppar. Och sen lite hackade hasselnötter och riven pecorino på. Hoppas det blir gott och faller vegetarianen på läppen :).

Han: Mycket händer i världen (Ukraina) och börsen gick på plus, men mycket lite har hänt på udden. Så jag nöjer mig med att publicera en bildserie på sonen och katterna:

Måndag: Varför en man åker till Paris i oktober

Han: Varför reser man till Paris om man bor på en egen udde i havet? Svar: För att han vet att hon tycker om Paris och hennes vilja är hans lag.
Ny fråga: Varför reser man till Paris i oktober?  
– För att hon fyllde år i maj men först nu tyckte att hon har tid att lämna sina tomater och chilin

Efter det är det bara att fylla på med andra argument:
– Till exempel ger det en chans att studera manligt och kvinnligt, typ hur mycket kläder man har med sig på resor.
– För att det de har i Paris det har de i Paris, typ Notre Dame som vi kunde se från vårt hotell.
– För att i Paris ligger Galeries Lafayette Paris Haussmann, en av världens största modevaruhus och så stort att inte ens hon orkar shoppa.

En elementär anledning för att resa till Paris även när solen skiner på udden är att när solen skiner i Paris kan man sitta och dricka pastis på ett café eller två, medan man tittar på folk och bara tänka att JPS hade rätt när han sa att människan är dömd till frihet och därmed fria att handla bortom konsekvenser från högre makter.
– Våra liv är inte mer än de val vi gör, inklusive att välja att sitta och smutta på en pastis istället för att gå långa promenader.

Särskilt om man som jag läste ”Äcklet” och ”Varat och intet” förr-i-förr-i-tiden när gymnasister läste Jean Paul Sartre och därför som vuxen gärna återvänder till le Rive Gauche och Cafe de Flore och framför allt till Les Deux Margots, där inte bara Sartre och de Beauvoir drack pastis utan även Camus, Hemingway, Picasso, Brecht, Julia Child, Joyce och Pär Rådström och Slas och där man fortfarande kan träffa på poeter som ser ut som Sartre men pratar svenska:

Och ibland kan man till och med läsa om dom där hemma. Åtminstone en dag, en gång, i en tidning. Och det visade sig handla om en fransyska:

Inte minst: Ett viktigt skäl att resa till Paris i oktober är att man kan gå omkring som helt vanliga turister med trevliga vänner som dessutom bjuder på födelsemiddag mitt i den franska revolution – krogen La Jacobine där man äta både Escargots Bourguignonne från Burgund, Coq au vin, file mignon eller löksoppa (hennes val) till ett lagom dyrt rödvin på andras bekostnad.
– Tack för det! Slutet på början av en god tradition?

Söndag: på väg hem!

Hon: det kommer en mer utförlig recension från vår weekend i Paris imorgon, men lägger ut ett litet smakprov medan vi väntar på flighten hem från Charles de Gaulle.

Älskar Paris! Och älskar hotellet vi bott på, Hotel Le Regent, och utsikten över Rue de Buci och Paris takåsar. Det var lite bedagat, men genuint och charmigt med underbar personal. Så prisvärt! Vi kommer definitivt tillbaka!

Och så bodde vi förstås i vårt favoritområde Saint–Germain–des–Pres.

Och så finns det ju fåglar att mata i Paris också. Han njöt för fullt i Tuillerierna, vi andra med. Men nu längtar vi alla hem till fåglarna och kissarna på udden.

Han: Klart nån måste mata stararna i Paris också. Eftersom våra ungfåglar flyttar söderut kan de vara hemifrån. Men nu är vi hemma på udden igen och det första vi ser är att månen är full.

Onsdag: Därför lyser ljusslingorna i mörkret på udden

Han: Det är nåt rörande över alla elsparråd som sprids via våra medier. Tonen är som vanligt beskäftig. ”Svenskar i allmänhet är långt ifrån några elminimalister”, skriver den stora stockholmstidningen och förklarar för oss här ute att i utlandet är man som vanligt mycket bättre: ”För att minska energianvändningen lanserar land efter land i Europa energisparkampanjer. Där får hushållen till skillnad från i Sverige konkreta tips och uppmanas att göra vad de kan.”
– Där fick vi som låter tallen lysa för att hitta mellan stugorna.

Och vad är det vi ska spara in på enligt detta förnumstiga dekret från Stockholms innerstad? Om jag läser rätt landar skribenten i ett enda förslag:
– Vi bör skippa årets julbelysning.
Skippa julbelysningen! Snacka om spark i veka livet. Och skribenten tycks inse att hon vet var den foträta skon tog. ”Det skulle givetvis vara en stämningssänkare nu när vi äntligen får fira tillsammans efter corona. Å andra sidan kan ingen som har sett lysande renar och strålande stjärnor tvivla på att Sverige okynnesanvänder el.”

Och okynnig vill ju ingen svensk vara. Enligt en enkät som Dagens Nyheter har 17 kommuner redan tagit fasta på påbudet att fimpa årets julbelysning. I t ex M-styrda Höganäs blir det inte ens några adventsljusstakar i kommunhuset i år. Det har kommunchef Herman Crespin bestämt. ”Det handlar om ungefär hundra kontorsfönster som ska gapa svarta och tomma”, kommenterar Expressens ledarskribent Linda Jerneck och framstår som en ogenerat okynnig medborgare:
– Genom denna insats sparar kommunen – trumvirvel – 245 kronor.

Och då har Jerneck räknat med att 100 adventsstakar skulle lysa dygnet runt under hela december.
– Med tanke på att Höganäs elnota för 2022 kommer att landa på runt 33 miljoner kronor kan ingen påstå att det ger någon effekt att förneka personalen julljusstakar.
Det handlar bara om symbolpolitik, konstaterar Linda Jerneck.
Ett politiskt korrekt utanpåverk.
”Hur skulle det se ut om tjänstemännen hade det lite mysigt på kontoren! Tänk om någon prussiluska från DN:s ledarsida skulle promenera förbi och se en frivol, tänd ljusstake! Men medborgarna är inte dummare än att de förstår att LED-slingor och -ljusstakar drar väldigt lite ström. Varför skulle de uppskatta att kommunen genomför meningslösa sparåtgärder, som mest gör staden lite fulare och tråkigare?” 

Kunde inte sagt det bättre själv. Vi behöver spara på elen eftersom ansvariga politiker och Svenska Kraftnät så länge struntat i att planera för vårt ökade behov.
– Och vi gör det.
På udden har vi minskat elförbrukningen både genom att investera i solpaneler och sänka förbrukningen.

Men eftersom vi vet vad som krävs, behöver vi ingen symbolpolitik. Därför lyser redan våra LED-slingor i höstmörkret. Och kommer att så göra tills Putin är besegrad och vintermörkret skingrats.

Hon: pust, älskar våra ljusslingor, lyser upp precis lagom när det är mörkt och jag springer mellan växthusen.

Har för övrigt försökt rensa upp lite i båda och göra det framkomligt för kompisen och grannen Kicki som lovat kolla om det behövs en skvätt vatten när vi är i Paris. Förutom att ge kissarna mat. Det är det viktigaste, och jag dränkte plantorna idag så tror knappt det behövs. Om det inte blir väldigt soligt.

Imorgon klockan 06:00 kör vi mot Kastrup. Väskan är packad! Min vill säga, inte hans…

Han igen: Ja, det hade jag glömt. I morgon lyser ljusslingorna för kråkorna. I morgon kväll sitter vi förhoppningsvis där Sartre och de Beauvoir brukade sitta. Hon trivs där: