Författare: kerstinochpeppe

1 Maj: Firar vi arbetet och rätten till lättja?

Han: 1 Maj och Arbetets Högtidsdag! Äntligen! För två år sedan marscherade jag runt udden med det då självklara kravet:
– Ropen skalla/ vedkap åt alla!
På mitt plakat förra året stod det med stora bokstäver: Arbete åt alla – andra!
Åtminstone hade jag tänkt göra ett sånt plakat.
Ty äntligen kunde jag med heder och samvete ansluta mig till den arbetslinje alla partier omhuldar ( = få andra att jobba för deras pensioner).
Min poäng:
– Sedan dess har jag avstått från min rätt till arbete.

Och det känns bra. Nu räcker det att jag går runt med skruvdragaren några timmar för att inse att arbete inte är en rättighet, som det hävdas i 1maj-talen.
– Arbete är i första hand en skyldighet.
En skyldighet som i den demokratiska välfärdsstaten bör fördelas efter förmåga och inte efter börd som i det gamla klassamhället. Men inte heller efter olust inför arbete, vilket till nyligen frodades i det post-folkhemska bidragssamhället.

Tänk efter: I Sverige infördes 8 timmars arbetsdag år 1919 och 40-timmars veckan infördes år 1971 och sju år senare fick vi fem veckors semester.
– De senaste 50 åren har inget gjorts för att förkorta arbetsdagen – snarare tvärtom. Trots att den enorma tekniska utvecklingen minskat behovet av mänsklig arbetskraft så är kortare arbetstid en politiskt död fråga.
Varför är det så?
Därför att politiker, kapitalister, fackföreningsledare, ekonomer, filosofer, präster, journalister och socionomer under århundraden har lyckats lura oss alla att arbetet är en rättighet och inte i första hand en skyldighet.

På Arbetets Högtidsdag borde någon säga sanningen om arbetet! Av naturliga skäl nöjer jag mig med en tyst enmansdemonstration där jag muttrar att Kalle Marx svärson Paul Lafargue hade mer rätt än gubben om arbetslinjen.
Nästa 1 Maj hoppar jag att Magdalena Andersson eller någon annan av talarna högt ur Lafargues utmärkta lilla manifest Rätten till Lättja.
– Läs själv och begrunda!

Nästa år borde jag egentligen hålla tal på demonstrationen här på udden.
– Om det inte krävde en sån arbetsinsats.
Och jag har ju avstått denna min rätt.

Hon: på 1:a maj jobbar man! Börjar med att plantera om den först satta gurkan. Satte bara några frön tidigt eftersom de brukar bli för stora innan de går att sätta ut annars. Och dessutom får de lätt trips inomhus. För torr luft och för trångt mellan plantorna.

Så därför fick den enda som överlevt (vattnade ihjäl några…) ny kruka, med lilla krukan kvar för att skydda stjälken från vatten (botten bortklippt), flytta ut i växthus 1. Hoppas natten blir varm…

Första squashen fick också ny kruka och respass ut i växthuset!

Fick några rosmarinfröer av en kompis för några veckor sedan. Aldrig satt det förut, bara köpt plantor och satt ut. Men de har kommit upp fint. Åtta stycken små plantor. Dags att skola om till varsin kruka.

Och så var det dags att ta tag i badviken. Så mycket tång har kommit in och verkar inte flyta ut trots frånlandsvind. Kör ett par timmars styrketräning…

Sommaren är här! I alla fall har första maskrosorna tittat upp, hurra! Jag tycker de har en väldig sommarkänsla med sig från barndomen.

Ps. Och så en liten film från växthus 1:

Han, igen: Apropå dagens predikan om arbete. I helgen hördes lövsångare för första gången i vår.
Utseendemässigt är lövsångaren mycket lik de nära släktingarna gransångare (som återkom till udden i påskas) och grönsångare.
Men sången skiljer sig åt.
– För lövsångarens del handlar det om en mjuk, litet vemodigt klingande strof med fallande melodilinje som slutar i moll, säger Isman som är en av mina tålmodiga biologilärare.

Lövsångaren är den vanligaste av alla småfåglar i Sverige. Den slår tvåan bofink främst genom sitt ännu större utbredningsområde, lövsångaren finns ända upp i fjällens videmarker, på gränsen till kalfjället. Det är inte bara jag som har svårt att skilja på lövsångare, gransångare och grönsångare. Man får titta på detaljer som benfärg och ögonbrynsstreck – om man alls får syn på dem.

Den lilla brungrågröna lövsångaren uppehåller sig mestadels inne i lövverket där den skyttlar omkring på jakt efter insekter. Den brukar hålla till i snåret bakom Margaretas stuga och det var där jag hittade den här lilla sångaren.
Den har förmodligen flugit in i en glasruta i motljus. Vilket osökt illustrerar min predikan om arbetet ovan.
Lövsångaren är en långflyttare och merparten övervintrar söder om Sahara. 
– Våra mätningar visar att de flyttar 1300 mil, men vi har inte kunnat mäta hela sträckan eftersom batterierna i loggarna tog slut. Jag gissar att de flyttar ytterligare minst 100 mil till sydöstra Afrika, säger Susanne Åkesson, professor vid biologiska institutionen på Lunds universitet.

Resultaten visar att lövsångaren är världsmästare i sin viktklass bland fåglar med en matchvikt under tio gram. Och för att knyta ihop dagens blogg:
– Efter att under några veckor jobbat hårt på att ta sig hela vägen tillbaka från Afrika flyger alltså den här lilla krabaten ihjäl sig på Arbetets Högtidsdag.

Valborg: Svensk vår doftar grillad korv!

Hon & han: Nio bilder säger mer än en massa ord. Tack Blomman för att du tog över alla gifta mäns mandomsprov – att hälsa våren välkommen till udden med väl grillade korvar!

Fredag: ”Alla här är konstiga utom du och jag och även du är faktiskt lite konstig …”

Han: Ny dag och dagens första fråga: Håller du på att bli svensk?
– Absolut! Nu får jag den där arga känslan i april, när det har varit några dagar sol och man tror att våren är här – men så kommer snön igen. Eller så klagar jag över vilken jacka jag ska ha, för att vinterjackan är för varm men vårjackan för sval. I Sverige har man konstant en sten i skon, det är alltid något som är fel. Men ni är väldigt bra på att skratta åt er själva.

Den som besvarar frågan är den brittiske ståuppkomikern Al Pitcher som igår uppträdde med sin feelgood-show ”My happy place” i Kalmar. Två av Pitchers shower på samma kärleksfulla kritik – ”Fy fan Sweden!” och ”Sverige syndrome” – finns att se på Netflix och förmodligen är det sant att vi svenskar ständigt går omkring med en sten i skon och alltid gnäller över nåt grannen gjort eller inte gjort.
– Bra då att vi åtminstone kan skratta åt våra egna brister och tillkortakommanden.
Eller som en granne brukar säga:
– Alla här är konstiga utom du och jag. Och även du är faktiskt lite konstig.

Putins män har upptäckt att de har en hel havsstrand med vassa stenar i sina militärkängor. Och skrattar åt sig själva gör de inte. Även om man lyckas ockupera en del av Ukrainas yta så man redan förlorat kriget om att utplåna den ukrainska nationen.
– Na vojne kak na vojne.
Äntligen medger den ryske utrikesministern Lavrov att ”krig är krig” och ingen ”specialoperation” som Putin hittills kallar sin länge planerade invasion av Ukraina.

Historien upprepar sig inte men det är inte heller sant att vi inget lär av historien. Den 31 augusti 1939 hämtade SS-män 13 fångar från koncentrationslägret Oranienburg i östra Tyskland som fördes till en plats nära den polska gränsen. Tolv av fångarna tvingades ta på sig polska uniformer och sköts därefter till döds. Kropparna placerades så att det såg ut som om de hade dött när de var på väg in i Tyskland. Den återstående fången fördes till en lokal radiostation i närheten där man gjorde en fingerad ockupation av radiostationen. En SS­-man rapporterade i radion på polska att Polen hade anfallit Tyskland och uppmanade alla polacker i Tyskland skulle göra uppror mot den tyska staten. Efter det hördes skottlossning och därefter dödades fången som fick spela rollen som den polske radiotalaren.

Den 1 september 1939 hävdade Adolf Hitler att detta var ett av många exempel på polsk aggression på tysk mark och meddelade att kriget mot Polen nu var ett faktum.
Idag känner vi lössen på gången och därför går världen inte på Putins lögner.
– Krig är krig som Lavrov konstaterar och lögnen är det första som avslöjas när imperiebyggare tar sig rätten att invadera andra länder.

Vad som är sant vet vi. Eller som FN:s generalsekretare António Guterres konstaterade vid sitt besök I Moskva:
– Det finns en sak som är sann och uppenbar, och som inga bortförklaringar ändrar på. Vi ser inga ukrainska trupper på ryskt territorium, men vi har ryska trupper i Ukraina.
Lavrov medgav att det är sant men för att visa att man i Kreml struntar i vad FN tycker, lät man beskjuta Kiev när FN-chefen befann sig i staden.

Här dagens intressantaste artikel om Putins groteska missbruk av historien.

Den 9 maj – ett groteskt missbruk av historia

Hon: hurra, nu är även solcellerna på hus 1 igång, och de producerar bra trots att det just nu är mulet! Så Putin och hans gas kan gå och gömma sig! Annars bara omplantering, omplantering och omplantering…

Torsdag: Älskvärt besök på udden …

Hon: igår fick vi besök av min bästis sen 30 år tillbaka, och hennes man (som också är en bästis, förstås)! De tog in på Chateau Margareta där vi också åt middag eftersom bordet inne i hus 1 är fullt av plantor.

Vi firade våra 60-årsdagar, min i förskott och hennes hennes i efterskott. Dåligt som tusan av en bästis, men jag missade hennes kalas eftersom jag var på bröllop samma helg… men med åldern har ju minnet blivit sämre och jag tänkte inte på att det var samma helg som hennes födelsedag eftersom bröllopsinbjudan kom först. Skäms! 70-årsdagen kommer jag inte missa, lovar!!!

Men nu hade vi väldigt trevligt här istället, och jag fick dessutom en massa fina presenter. Tack bästisar!! Tyvärr var de tvungna åka vidare direkt i förmiddags, trots det fina vädret, eftersom Magdalena skulle hålla i en utbildning i Ronneby idag. Kom snart tillbaka!!!

Chateau Margareta är ett allergisäkrat hus så två av familjens medlemmar fick inte bevista kalaset. Det tyckte de var väldigt konstigt och fick oss andra att känna oss som elaka mobbare…

På tal om att fylla 60, så är det absolut inget att ha ångest för, det är helt enkelt det nya svarta. Och nu förstår jag dessutom varför jag fick så mycket underbarta komplimanger av de trendiga och balla kvinnliga 40-åringarna på förra helgens bröllop. (Blev väldigt glad och smickrad, tack!) Nu säger jag bara ”60 rules” så ”hit me”.

Han: Se där gubbar, nu vet vi att vi lever i den bästa av tider! Och apropå nygamla trender noterar jag än en gång att man aldrig får vara ensam om en bra idé. I ett par års tid har jag gödslat hennes land med kaffesump. Uppslaget fick jag på hipsterbiografen Victoria på söder i Stockholm.
– Jag upptäckte nämligen att man sålde kaffesump för 50 kr halvkilot (!) och undrade till vad.

En miljömedveten son upplyste gubben om att hans kompisar använde kaffesump som gödning för sina monstruöst fula Monstera som vid den tiden spreds som ogräs under takåsarna på Södermalm.
Upptäcker nu att sumpen blivit trend i bredare kretsar.

PS: Ironiskt nog kommer ovanstående ”nyhet” samtidigt som kaffepriset stigit kraftigt. Vilket handeln försöker dölja genom att krympa förpackningarna.
– På swengelska kallas det ”shrinkflation” och på ren svenska krympflation – ett begrepp som hamnade på den svenska nyordslistan så sent som 2020.
Tyvärr gick Riksbanken inte på tricket utan höjer räntan för första gången sedan 2014. Men din sump är fortfarande gratis gödning – och dessutom ett effektivt bekämpningsmedel mot mördarsniglar.

Onsdag: Vårens argsintaste sommargäst har landat på udden

Han: ”Hon är argsint och aggressiv och retar upp sig på småsaker”. Nej, jag talar inte om henne, om du nu trodde det haha. Men så brukar man beskriva Lilla My i Mumindalen och fisktärnan (Sterna hirundo) är veckans argsintaste vårtecken här på udden.

Enligt fågelböckerna tjatar hon på alla med snabba ramsor av vassa ”kjerri-kjerri-kjerri” där betoningen ligger på första stavelsen till skillnad från sin kusin, silvertärnan, vars kjerri-kjerri-kjerri har betoningen på sista stavelsen.
– Om du förstår skillnaden. För egen del tycker jag aldrig att de onomatopoetiska beskrivningarna stämmer i verkligheten, men tjatar gör hon!

Det finns ett antal sorters tärnor, men fisktärnan är vanligast här hos oss och hon känns mest igen på sin svarta hätta, orangeröda ben och en small karminröd näbb med svart spets.
– Dessutom ser fisktärnans vingar i flykten ut att sitta på mitten av kroppen medan silvertärnans vingar sitter längre fram som på en Spitfire.
Om du nu växte upp med serietidningar om andra världskrigets jaktplan.

Och nu har hon alltså återkommit till udden. Detta efter att ha vintersemestrat i tropiska eller subtropiska kustområden längre söderut.
– Fiskmåsarna och den Ensamma Hägern avskyr henne redan eftersom hon avundsjukt störtdyker mot alla som innan hennes höghets ankomst intagit de bästa stenarna utanför udden.
Även det en tråkig egenskap.  

Tisdag: och solen har sin gång

Han: Ännu en solig dag utan blåst, vaknade redan 04:50 och ännu inte ångrat att jag steg. Men bortom udden händer det märkvärdiga saker:
– Jag fattar inte varför förskolepersonal, sjuksköterskor och hemtjänstpersonal klagar över sin lön.

Jävla gnäll! Det är väl bara att visa lite framåtanda och bli kommunalråd. Läser i dagens tidning att i Kalmar höjs kommunalrådens löner med drygt 7 000 kronor – i månaden.

I dag får kommunstyrelsens ordförande Johan Persson 95 procent av en riksdagsledamots arvode, det nya förslaget betyder att han skulle få 105 procent. Det innebär en årsinkomst på 900 900 kronor och en löneökning på 7 150 kronor i månaden. Övriga kommunalråds arvoden höjs från 85 procent till 95 procent, oppositionsrådet som arbetar på heltid kommer nu att få 100 procent av en riksdagsledamots arvode.

Allt är relativt. Det gäller bara att välja vem man jämför sig med:
– Vi har hört att vi måste göra detta eftersom vi har hamnat efter kommunalråden i andra kommuner, konstaterar Fredrik Sjömar (KD) som röstade emot höjningen. Förskolelärare har också har hamnat efter men jag har inte hört några förslag om att det är nödvändigt att höja deras löner.
Men det klart: Utan kommunalråd skulle ju solen inte gå upp så att vi andra kan leka.

Hon: det är inte bara i Kungsan som körsbärsträden blommar!

Annars äntligen väder och inspiration för att ta tag i det tråkiga jobbet att göra iordning pallkragarna för årets tomat-, gurk- och chiliplantor. Dessutom i t-shirt!

Måndag: turknuttar!!

Hon: okej, det var ”lite blåsigt” igår när vi kom hem från ett magiskt (bröllop och partaj) väder i Åre, men idag ser det ut så här på udden:

Bra dag på udden med andra ord (i Åre också förstås, bröllopet var ju helt fab!!!). Förutom det här med att solcellerna fortfarande inte är igång på hus 1, vilket de skulle vara idag. Men orkar inte gå in på det. Men faaaan, skärpning Nordpolen!!!

Annars har dagen gått till omplantering och ommöblering i växthusen. Med Ludde som ständig följeslagare. Vill bli klappad, hela tiden.

Jajamän, solen fortsatte skina även över kvällsdrinken, som intogs på vanliga stället utanför Chateau Margareta.

Han: Hon är mentalt kvar i helgens bröllopsfest. För egen del är jag tillbaka i selen, som morbror Arturs ardenner brukade säga för att nu sätta in dagens arbete i ett historiskt sammanhang. Redan den grekiska historikern Herodotos lovprisade dessa hästar för deras kraft och styrka och som förmodligen härstammar från den nordeuropeiska skogshästen som är stamfader till de flesta av dagens kallblodshästar.
– Nog om det.

Nåja, jag har i alla fall arbetat hela dagen med att bygga någon slags gräns mellan natur och kultur bakom Margaretas stuga i form av ett enkelt staket med hjälp av lite trallvirke från Lindbergs och ett överblivet armeringsnät.
– Känns skönt att arbeta med händerna igen efter helgens festande.

Dessutom har jag firat att det slutat blåsa och valet i Frankrike genom att komponera kvällens middag i de franska förgerna: Torsk i paket med potatis, tomater, citron, purjolök, ett halvt glas Riesling (Alsace från Jean Biecher), timjan, vitlöksblast och gräslök från hennes land.
– Ser ganska gott ut, tycker kocken.

Söndag: Borta bra – men hemma är bäst på udden!

Han: Äntligen hemma på udden! Efter tre fantastiska dagar i Åre med sol, nya och gamla vänner, en glad brud, andra glada brudar, snöklädda fjäll, tussilago i dikena, jägermeister i glasen och träningsvärk i benen efter fem timmars ”disco magic goes Alpen Tyrol” står jag nu här igen i blåsten och tittar ut över havet:

Glad brud, andra glada brudar och inte minst Lennart och Marianne, brudens glada föräldrar och nya vänner.

Blå himmel har de Åre. Och blå fjäll – men ett blått hav har de inte i Åre!
Och inte blåste det 13 sekundmeter nordlig vind heller.
– Vi hade även tur med vädret!
Vilket det gör här på udden just nu.
Känns underbart!

Många tror att havet är blått på grund av att himlens färg reflekteras i vattnet. Det är inte sant, eller åtminstone inte heller sanningen. Att havet är blått beror på att små partiklar i vattnet sprider solljuset. Eftersom blått ljus har kort våglängd, sprids det djupare och mera effektivt än ljus av längre våglängd som rött och gult.
Detta så kallade absorptionsband är i grund och botten också orsaken till att himlen är blå.
– Nu vet du det också.
Men mest av allt: Borta bra, hemma bäst om gubben på udden får bestämma.

Hon: den där är ju filmad på läsidan, typ i alla fall. Här kommer en mer sanningsenlig vind-rapport:

Fredag: sagobröllop i Åre…

Hon: och nu är det lördag morgon, och festen fortsätter även idag. Tack Jojo & Matti för att vi får vara med på detta sagolika bröllop!

Torsdag: bröllopsstämning…

Hon: nu sängen och ladda batterierna inför bröllop i dagarna två! Återkommer.