Författare: kerstinochpeppe

Onsdag: 20 år senare gör alla det på nätet

(Uppdaterad 20:34)

Han: En mulen och stilla förmiddag i stugan. Hon sitter vid datorn och arbetar med ett reklamjobb. Jag läser morgontidningarna. Dagens nyhet för oss som bor vid havet:
– Från och med nu införs nya vädervarningar i Sverige.
De klassiska Klass 1-, 2- och 3-varningar upphör. Istället ska vi titta efter gul varning (som idag!), orange varning och röd varning.

Röd varning är som alla förstår den allvarligaste graden. Varningarna blir ”konsekvensbaserade och regionalt anpassade, därmed mer relevanta och användbara” hävdar SMHI.
Läser jag. På internet.
– Vi får väl se, muttrar gubben på udden.

Och därmed dagens andra nyhet:  94 procent av svenskarna använder internet i någon utsträckning, och hela 90 procent gör det dagligen. Det framgår av Internetstiftelsens rapport ”Svenskarna och internet 2021” som alla nyhetsredaktioner gör reklam för idag.

Att det skulle gå så fort, trodde vi inte. Jag säger ”vi” eftersom jag vad med från början. Jag råkar vara en av de första, kanske den förste bland svenska journalister, som började skriva dagliga mediekrönikor på nätet.
– Jag förstår att du inte minns vad de handlade om.
Inte jag heller. De försvann i cyberrymden i ett av de många server-resningar som skett sedan dess. 

Året var 1998 och vi sa ”Internet” då. ”Krönikor” sa vi också. Jag skrev ”Internetkrönikor” i Vision, ”den nya ekonomins tidning”.
När Expressens ledarsida sex år senare pekade ut mig som ”Sveriges meste bloggare” blev jag förbannad.
– Vaddå blottare?!!
Allmänt skratt. Jag var äldst på vår unga redaktion och hängde nog inte riktigt med i den snabba utvecklingen. De som gjorde det fnittrade och sa:
– Farbror, de menar att din krönika på sajten är en blogg, det heter så nu.

”Inse att det inte kommer att finnas några it-befriade områden, sa näringslivsnestorn Percy Barnevik i en intervju i Vision år 2004. ”Alla cirklar rubbas. Antingen går du med i revolutionen, eller så pensionerar du dig!”

Arton år senare inser alla att Barnevik hade rätt. Även de så då avfärdade oss som ”Internet-Jesusar”.
– Datorer är inte bra på att ersätta människan och en större medvetenhet från konsumenterna kommer att sätta stopp för elektronisk som teknikerna kallar ’intelligent’, skrev t ex min gamle kamrat och trätobroder Gunnar Lindstedt år 2001.
Han hade fel på ett närmast profetiskt sätt: ”Många av fantasierna kring det ’intelligenta’ köket, den ’intelligenta’ bilen och privata ’digitala agenter’ är inget annat än enfaldiga försök av industrin att ta över mänsklig samvaro som redan fungerar.”

Internetstiftelsens rapport visar hur snabbt det gått: 98 procent av alla födda mellan 1970-1999 anger att de inte använder internet varje dag. Till och med bland de äldsta (födda på 1920- och 30-talen) använder fyra av tio internet varje dag!

Mobilen är den mest använda digitala enheten, 9 av 10 använder en smart mobil, medan 8 av 10 använder en dator. Nio av tio i befolkningen har använt digitala samhällstjänster det senaste året. Även bland de över 90 år använder fyra av tio de digitala samhällstjänsterna.

Ännu ett bevis för internets genomslag: Länge pratades det om det digitala utanförskapet. Nu fokuserar Internetstiftelsen på att befolkningen inte kan hålla fingrarna borta från smartphones och tangentbord.
– Det är egentligen logiskt om vi tänker på internets utveckling. Tidigare använde vi internet mest för roliga saker, nu använder vi det för viktiga. Det kan vara vårdjournaler eller barnens personuppgifter, säger Måns Jonasson, internetexpert på Internetstiftelsen.

Som vanligt tar journalister fasta på det udda: ”Var femte pensionär använder inte internet alls” är en typisk rubrik idag. Om inte mediedramaturgin visste att du är som Krösa-Maja – du tänder på negativa nyheter – borde rubriken vara:
Åtta av tio pensionärer använder internet!”

En annan irriterande slutsats i rapporten: Det är min generation som är den stora stoppklossen Orvar.
– Visst, de allra äldsta har svårt med tekniken, men i rapporten ser vi egentligen det tydligaste glappet mellan 50-talisterna och 40-talisterna, konstaterar Jonasson.
En tredjedel av oss använder inte internet alls.
– Kom igen boomers, grow up! Visserligen uppfann vi popmusiken, jeansen, rocken, raketosten, T-shirten, tacon, skilsmässobarnen – och internet – men vi är inte döda ännu! Eller?

Hon: ja, jag måste skylla på jobb idag med, hinner inte riktigt blogga. Eller rättare sagt, har inget att säga eller berätta. Bara suttit framför datorn non stop hela dagen sedan frukost. Reklamjobb, som Han kallade det, är dessutom alltid hemliga fram till de är raka motsatsen 😉

Men jag kan berätta att jag fått lite tomatfröer som jag beställt från Tomat–mamman. Eller lite, 13 olika sorter, tre var bonus. Och jag har nog själv sparat fröer från nästan lika många av årets sorter. Hur ska detta gå, jag skulle ju ha färre tomater och satsa mer på mina chilis och kryddor nästa år… måste nog utöka landen på något sätt!!

Tisdag: jobb, jobb, jobb – och naturligt vitt brus

Hon: ja denna veckan sitter jag lite ”i skiten”, som vi alltid sa förr när det var för mycket att göra på jobbet. Förra veckan skyllde jag på barnbarnet att jag var dålig på att blogga, denna på jobb. Nästa vecka, då…

Iggy, har trendmedvetna storstadsföräldrar som berättade för mig om fenomenet ovan. De hade ställt barnvagnen vid diskmaskinen och sa att vitt brus var bästa sömnpillret.

Däremot fick jag absolut inte prassla med papper eller liknande, då skulle han garanterat vakna… enligt föräldrarna. Kul att det två dagar senare är en stor artikel om denna nya trend/upptäckt i DN. Skickade genast artikeln till föräldrarna ;).

Han: När jag läser vad hon skriver om det sjunde barnbarnet och dagens nyord – vitt brus – associerar jag till en gammal dagsnotering: Katten väcker dig. Eller kanske är det havet. Ljudet av långa vågor som rullar in mot viken. Det låter fridfullt. Svagt sydlig vind, förmodligen.
– Så här skulle vi bo, tänker du. Inser sedan att det är det du gör. Ser sedan att klockan bara är strax efter fyra. Allt är en illusion. Vågskvalpet kommer från radion. Under nattens sändningsuppehåll spelar P1 ett ljudband med vågljud.
Katten tittar på dig och undrar om du är riktigt klok som somnar med radion på när ni sover ensamma. Sedan går ni upp. Du öppnar verandadörren och hör havet på riktigt.
– Så här skulle vi bo året runt, säger du till katten som sitter på verandan och tittar på änderna som sover i er gemensamma vik.

Detta skrev jag innan hon flyttade ner till katterna och mig. Det var innan det fanns brusmaskiner och spellistor på Spotify som heter ”Baby sleep aid: White noise”.
Vad det består av?
– Inte vågskvalp men otaliga timmar av lågintensivt knaster i alla frekvenser ”med ett jämnt fördelat energispektrum”: vitt brus.

Enligt media är det vita brus ”en integrerad del av den digitala sömnmarknaden”. Jojo, man kan också säga att ingenting är så meningslöst som när somliga envisas med uppfinna hjulet ännu en gång.
– Om du vill testa något annat än digitaliserat vitt brus? Gör som jag, öppna verandadörren och lyssna på vågorna.

Måndag: Ett farväl – och ett oväntat besök på udden

Hon: ja imorse åkte de, hela familjen Brandin–Petersson Ellafi, efter en vecka på udden. Blev tomt! Men jag har två ”riktiga” uppdrag som ska vara klara i veckan, plus ett växthus som måste saneras innan det blir alltför kallt, så bara att sätta igång och jobba!! Fem timmar framför datorn utan paus blev det. Sedan en snabb promenad funderandes på vad vi ska ha till middag. Misstänker att Han inte tog den bollen, som jag passade imorse innan jag började jobba…

Han: Hon har rätt, jag glömde middagen, för idag fick jag ett oväntat besök på udden. På den tiden när vi båda tillhörde Bonniers musketörer var Mats Edman den värste och bäste av konkurrenter i vårt redaktionella pennfäktande.
Dessutom var vi kompisar och återkommande samtalspartners. Vi har känt varann sedan vi i slutet av 80-talet pendlade från Södertälje till tidningsjobben i Stockholm.  

Ingen är profet i sitt eget hemland och under årens lopp har inte alla gillat Mats ledarstil. Som inte skilde sig nämnvärt från hans inställning till vänskap:
– Vad ska man med vänner till om de inte tål att man kritiserar dem, undrade Mats under en av våra lunchpromenader.
– Förmodligen hade han sagt vad han tyckte om min livsstil och journalistik.

Det brukade han göra, ofta med rätta, men nu noterat att jag inte tog emot kritiken med den översvallande entusiasm han förväntat sig. Om jag idag skulle göra en charad på en spik i väggen skulle våra gemensamma vänner förmodligen gissa på Mats Edman.
– Eller tvärtom.

Efter att ha fått sparken (alla bra redaktörer får sparken) från det sista framgångsrika redaktörsjobbet blir Mats intervjuad om orsaken. På förekommen anledning berättar han om ett porträtt: ”Peppe Engberg målade den på eget initiativ. ’Du är ganska rak Mats’ sa han till mig; ’Många går omkring med mask och förställer sig, men du säger som det är’, återger Mats Edman (Resumé 11 februari 2018).
Sant.

Varför jag skriver det här just nu? Därför att idag hälsade denna raka spik i väggen udden på väg till Österlen. Numera har nämligen även Mats Edman lämnat journalistiken. När detta skrivs ägnar han sig åt att fotografera: ”Studio Artemis erbjuder Porträtt. Profilbilder. Människor & husdjur. Från 495:-”

Jag medger att jag länge trodde att hans studio var döpt efter Aramis, den av musketörerna i Alexandre Dumas d.ä.:s roman De tre musketörerna som efter sin karriär slutar som jesuitgeneral.
– Skämt åsido kompis.
En sanning om en människa döljer en annan. Till skillnad från Aramis var Artemis moder till allt levande, människor och djur. Hon avbildas ofta som en höggravid kvinna. I den grekiska mytologin heter Artemis tvillingbror Apollon, ljusets och konsternas gud.
– Välkommen tillbaka!

PS: Allt hänger ihop i livet på udden. Ovanstående anekdot återfinns i mina mediememoarer. Som av händelse får jag ett brev från läsare av dessa obskyra minnesanteckningar. Brevet lyder i sin helhet: ”Nu är det städning i biblioteket Var platsar din bok bäst kan man undra Den blev till slut placerad mellan Decamerone och Casanovas memoarer och i närhet av Fallstaff Fakirs Vitterlek Ok?”
Helt okej. Som en spik i väggen!

Söndag: Trädgårdsfix och upp till kamp mot dumheten

(Uppdaterad 20:50)

Hon: markfrost i natt, men temperaturen steg snabbt och det blev ett härligt söndagsväder. Nästan vindstilla och runt 10 grader. Bet i det sura äpplet och började rensa ut i växthus 2. Skördade nästan all chili och slängde ut de bladlössangripna plantorna. Det fullkomligt kryllar av dem på varenda planta därinne så det växthuset ska svavel-rökas så citronträden, fikonträdet och olivträdet kan flytta in där för vinterförvaring.

Fortsatte rensa upp i växthus 1, men därinne finns inte en lus och jag har fortfarande jättefina fruktbärande plantor därinne. Det behöver jag inte heller städa förrän till våren, inget därinne ska övervintra, alldeles för oisolerat. Fick också ihop en hel del gröna tomater som såg ”friska” ut, och några nästan mogna vintertomater som också fick flytta in.

Tog också tag i chili-leveranserna till norra och södra Sverige. Låter ju storslaget men det är bara fyra paket som ska iväg, ha ha. Hoppas nu de är tillräckligt väl paketerade och inte går sönder på vägen…

• 

• 

• 

• 

Han: Det pågår en mental fajt om hur Bergkvara hamn ska planläggas. Politikerna i Torsås med kommunstyrelsens ordförande Henrik Nilsson Bokor i spetsen vill bygga bostäder på höjden längs kustlinjen.
– Nej gör om hamnområdet till ett promenadstråk istället. Mötesplatser är viktiga i ett samhälle och hamnen skulle kunna få många bra mötesplatser, menar däremot Kåre Holgersson på Kulturmagasinet.
Och jag har tyvärr tagit ställning mot dumheten.

Det här handlar det om: När Europa gick in i första världskriget räknades Bergkvara som Sveriges näst största hemmahamn för segelfartyg. Redarfamiljerna styrde och ”bondeseglationen” tjänade stora pengar på exporten av timmer, makadam och framförallt så kallad ‘props’ (pålar och bjälkar till i de snabbt växande engelska kolgruvorna). 1902 drogs järnvägen ner till Bergkvara. Stationshuset står kvar, men spåret las ner på 1960-talet.
Och vår värld är liten: Hennes pappa Bertil var stins och den som vinkade av sista tåget mellan Torsås och Bergkvara.

Redan då var Bergkvara på dekis. Samhället hade tappat mycket av sin betydelse som exporthamn, handels- och lastageplats. Härom året revs den stora silon, Bergkvaras landmärke.
Hamnområdet ligger öde, några stora plåtschabrak vittnar om flydda tider. Och nu pågår alltså en mental fajt om hur hamnområdet ska planläggas. Och som så ofta står striden mellan politiker som vill bygga storslagna monument över sig själva och småfolket vars idéer flyger lågt över markytan.
– Det är ett gyllene tillfälle att göra hamnen mer tillgänglig och grön,tycker Kåre Holgersson på Kulturmagasinet som idag samlade ett gäng med motståndsmän och kvinnor för att formulera ett alternativ till politikernas höghusprojekt.

Och det gjorde vi. Jag tillhörde en grupp som diskuterade konkreta förslag på hur den sista delen av Bergkvaras havslinje – Badudden – skulle kunna utvecklas till den enskilda strandupplevelse som den alltid varit.
– Så småningom kommer alternativen till höghusen att presenteras.

Hur det känns? Jo, jag känner igen lössen på gången. Det är så här det alltid har börjat när jag plötsligt upptäcker att jag engagerat mig i något nytt projekt istället för att läsa böcker, dricka eftermiddagsdrink och leka med barnen.

Hon: Sista kvällen tillsammans, för den här gången, då tar vi en selfie Iggy! Men vi ses snart igen i Stockholm. Hurra!

Lördag: Det här visste nog inte ens Isman

Han: Jag har ofta fel och jag har gärna fel. Igår begravde jag en grönfink. Eller rättare – det gjorde jag inte. Om du kastade dig över Det ljuva livet på en udde när jag la ut min text, så begravde jag en steglits.
Tack vare Isman, som är min bättre hälft på udden när det gäller naturkunskap, hann jag rätta den dödas familjenamn innan mediedrevet drog igång.
– Själv okunnig men omgiven av goda rådgivare har jag dessbättre alltid varit. Uggla och Kanger är två journalistkompisar som i decennier stöttat upp mina texter i efterhand och på så sätt är internet fantastiskt.

Det är nämligen inte sant det som ofta sägs att det som publiceras på nätet alltid blir kvar på nätet. Det är en myt, ty det mesta går att korrigera i efterhand.
– Det är det som skrivs på papper som förblir hugget i sten.
Den äldsta – och fortfarande läsbara text på papper – dateras till år 265–330 e Kr och upphittade i den kinesiska ruinstaden Loulan av den svenske upptäcktsresanden Sven Hedin i början av 1900-talet. I Kungliga Bibliotekets tidningsarkiv finns därför tiotusentals artiklar som jag författat – varav minst tusen artiklar där faktafel, dumma åsikter och ren okunskap står kvar och skäms.

Det är inte det att jag är faktaresistent. Mitt problem är jag inte bara att jag skriver snabbare än jag tänker, det mesta av den kunskap jag inhämtar tenderar dessutom att passera mellan mina öron likt flyttfåglar.
– De stannar till där inne en stund och nästa dag är de borta, efterlämnande ett vagt minne av att det var trevligt att ses.

Fåglar är ett kapitel för sig. Inte minst sången. Läser därför med intresse en artikel av Åke Ekdahl på NoN-sidan i DN: ”Ordet fågelskådning är en språklig deviation, en missvisning. Det känns bättre att tala om fågelspaning. Att skåda, betrakta, observera fåglar är ju bara halva sanningen. Spana eller speja, efterforska, kunskapa, inklusive lyssna till fåglarnas kaskad av olika läten för att bestämma vilken art det handlar som tjoar i buskarna eller i vassarna – är ju vad det hela handlar om.”

Ekdahl påpekar att ornitologernas nestor Erik Rosenberg i allas vår klassiker bland fälthandböcker ”Fåglar i Sverige” (1953) att det är svårt att identifiera olika fågelarter med hjälp av deras läten.
Det var därför Rosenberg valde att beskriva fåglarnas sång med andra bekanta ljud i vardagen. En stare låter därför som ”en gnisslande grind” och en trädgårdssångare som ”en porlande bäck”, en grönsångare som ”ett snurrande mynt på plåtbricka” och en gransångare sjunger ”sill-salt-sill-salta-sill”.

Men intressantast: Att fåglar sjunger som de gör beror på att fåglarna är ensamma om att ha två struphuvuden, ett övre och ett nedre. Det senare kallas syrinx, ”en märklig apparat utrustad med luftsäckar, ljudmembraner för tonbildning och särskilda sångmuskler”, olika många hos olika fåglar.
­– Sångfåglar har till och med sju till nio specialmuskler.

Det här luftförrådet i luftsäckarna gör bland annat att de kan sjunga länge som en sånglärka eller gräshoppsångare, förklarar Ekdahl. ”Sången bildas i syrinx och får resonans i luftstrupen. Långa halsar = klangfulla signaler, som trana och sångsvan.
Hur den nyfödda fågeln kommer att sjunga beror inte alltid på arv och gener.”

Som vanligt är det inte hela sanningen. Även arvet spelar roll. En del av våra vanligaste fåglar måste lära sig sången av de äldre. Den gökunge som fötts upp i ett koltrasthem som fosterföräldrar måste lita till generna.
– Visste du det, Isman?

Hon: Underbar lördag! Först långpromenad med barnfamiljen till Järnsida. Blev långt eftersom de har en barnvagn som är anpassad för stadens shopping-gallerior och inte för skogsvägar, alltså kunde vi inte gena genom skogen. 10.000 steg blev det. Tyvärr var inte de utlovade fåren kvar på betet längs strandängen, men Iggy sov ändå hela vägen.

Sedan ett par timmars värmande sol i lä vid sjöboden. Ett gott glas vitt (tack för vintipset Meli!) unnade vi oss också fast klockan nog inte slagit ett ens.

Men då vaknade barnet… 😉

Fredag: Små och stora tragedier

(Uppdaterad 18:36, 17:02)

Han: Med en svindlande hög siffra mångdubblas allt som rör vårt eget välbefinnande och divideras allt som inte angår oss. Det är därför som fönsterdrag orsakar oss mer obehag än insikten att tiotusentals obekanta utplånas i olika krig.
Det konstaterar Marcel Proust i På spaning efter den tid som flytt och jag tänker på det när alla nyhetssändningar pumpar ut kommentar kring den prisbelönte rapparen Einár har skjutits till döds i vad som antas vara gängrelaterat mord.

Mordet skedde i Hammarby sjöstad, nära där vi bodde på Södermalm i Stockholm. Ännu en skjutning, tänker jag.Det är klart att det är hemskt att kriminaliteten äter sig in i vårt samhälle.
– Men bryr jag mig personligen?

Jag kan säga så här: Idag hittade jag en skadat grönfink. En vacker lite unge som antagligen flugit in i vårt växthus och skadat sig. Jag sa till henne att jag slagit ihjäl den. I själva verket la jag det lilla livet i ateljén nära elementet.
Hoppades att hen skulle repa sig.
– Det gjorde inte den lilla grönfinken.
Den hade krupit in och somnat under Två pistoler, Klas Östergrens nya roman som jag läste ut i natt.
Tråkigt tycker jag.

Allt är relativt. På spaning efter den tid som flytt skrivs under första världskriget och Proust låter den vedervärdiga Madame Verdurin oroa sig mer över att ransoneringen inte tillåter kaffebröd, än över krigets allmännare fasor. Ordningen i Madames salong är således återställd när hon lyckats övertala sin läkare att skriva ut ett recept mot hennes migrän:
– Gifflar.

Samma dag som vardagen äntligen återvänder i madames våning, kommer nyheten att världens då största passagerarfartyg Lusitania sänkts av en tysk ubåt och 1 198 människor omkommer. Proust knyter ihop trådarna så här: Hon fick sina gifflar samma morgon som tidningarna berättade om Lusitanias undergång. Medan hon doppade giffeln i kaffet och puffade på tidningen för att den skulle hålla sig uppslagen utan att hon behövde använda den hand, som var sysselsatt med att doppa, sa hon:
– Så förfärligt! Det är värre än de hemskaste tragedier.

”Men, skriver Proust, ”alla dessa drunknades död måste ha framstått för henne i miljardförminskning ty allt medan hon med munnen full yttrade dessa sorgsna ord präglades hennes ansikte snarast av mild belåtenhet, troligen för- orsakad av den välsmakande giffeln som var så bra mot hennes migrän.”

Vilken vedervärdig människa, tänker du.
– Eller hur.
Eller hur?
För egen del sörjer jag den lilla grönfinken, ty det var många månader sedan vi senast hade besök av denna sällsynta gäst på udden.

Apropå tråkiga saker. Idag har jag varit på bilbesiktningen. Haft missljud i bromssystemet. Visade sig vara utslitna bromsbelägg bak. Bokat tid hos Knoen på verkstan, tisdag morgon.
Dessutom: Hon oroar sig för att Ludde har en fästing inne i örat.
Nu äntligen eftermiddagsdrink.

Hon: jag börjar från början, med frukostmackornas topping. Det finns ju inte så mycket kvar ute i landen eller i växthusen, förutom chili, men det räcker gott och väl till våra mackor var morgon. För övrigt tänker jag inte kommentera detta med bromsskivorna, som jag påpekat länge men inte fått gehör för…

Hann precis dricka upp morgonkaffet, sen ville sonen ut och kolla in mitt trattis-ställe. Jodå, det fanns lite kvar efter min snabbräd i gårkväll. Visade hur de såg ut och plockade några och la i Adams påse. ”Mamma, kan du inte ta en egen påse och så tävlar vi!” Absolut, sa jag. Resultatet ser ni ovan 🙂

Torsdag: utflykts- och shoppingväder

(Uppdaterad 20:00)

Hon: 22 sekundmeter i byarna och kraftiga regnskurar… vi åker och hälsar på gammelfaster Gun och gammelfarbror Sten i Ronneby. Köper kött i Attanäs på vägen, och lunchar på Blomlöfs i Karlskrona. Kan vi dessutom köpa kvällens middag där.
– Blev färska aborrfileer!

Pappa Adams gammelfaster Gun (87 år) ville hålla, gick hur bra som helst, och Iggy visade sig från sin bästa sida. Ja, farmor var lite nervös, helt obefogat.

Inte rört mig på tre dygn, typ, hoppade av uppe vid vägen och gick genom skogen hem, började skymma, lite läskigt… men var tvungen kolla mitt Trattis-ställe. Såg inte så bra, hade dessutom solbrillor på. Fick ändå med några hem:

Han ringde, kändes tryggt prata medan jag gick, var dessutom någon som kom joggande på vägen mot Järnsida. Skumt. Såg en vespa stå parkerad på ett annat ställe, mitt i skogen. Klockan fem… hrmmm! Egentligen vill han bara berätta att jag fått ett bokpaket och var nyfiken på vad det var. Blev jag med, men du får vänta till jag kommer hem sa jag!

Det var Vogue Scandinavia. Så kul, hade helt glömt bort jag beställt dem. Spännande se hur den är. Beställde båda numren som kommit ut. Få se om det blir fler…

Som kronan på verket gick fullmånen upp utanför lagom till drinken. Och bakom Fimpan har lastfartyget som låg här flera dygn i streck för någon månad sedan ankrat upp på nytt. Det är allt lite spännande det också.

Han: Som inledning till ett avsnitt av Morden i Skeppevik ser hon ut som ett spökskepp i månljuset. Men lastfartyget hon berättar om heter North Carrier och besökte oss senast i slutet av augusti. Hon ligger för ankar i väntan på att gå till Gdynia i Polen.
Detta enligt den utmärkta sajten Marine Traffic.

Vad gäller besöket hos Iggys farmors faster har den stolta farmodern redan dokumenterat mer än vad en stackars pojke behöver:

Och som grädde på moset serverade barnbarnets pappa en utmärkt smörstekt abborre med beurre blanc med hemodlad gräslök och persilja.

• 

• 

Gott? Säger som Albert Engström, Zorn och de andra konstnärerna på sin kobbe i skärgårn:
– Undrar vad medelklassen äter en sån här kväll när månen är full.

Onsdag: Ett försvar för eftermiddagsluren

(Uppdaterad 17:05)

Han: Barnbarn på besök väcker många tankar. Till exempel detta med sömn. Ett spädbarn behöver till exempel 14–17 timmars sömn per dygn. Det hävdar både pålästa föräldrar som vedertagen vetenskap. Det betyder att barnets sömnbehov styr föräldrarnas dygnsrytm mer än de fasta mattiderna.
På förekommen anledning trodde jag att sömnbehovet minskar ju äldre vi blir. Det stämmer, men bara delvis. Detta enligt en artikel i Illustrerad vetenskap.
– Även om jag inte behöver lika mycket sömn Iggy, så behöver även farfar Peppe sova 7–9 timmar per dygn.

Det trodde jag inte. Karl Marx var länge min profet, inte minst för att han sov bara fyra timmar per natt. I övrigt arbetade han hårt vid sitt skrivbord, vilket även jag suttit vid. Marx arbetsdisciplin har varit mitt ideal.
– Det visade sig vara en myt.
Alltså att Marx arbetade hårt de timmar han inte sov. I efterhand har det visat sig att han var en festprisse. Familjen Marx bodde i en torftig vindsvåning på Dean Street i Soho, där det nu ligger en hygglig italiensk restaurang där även jag druckit vin.
Dessutom tog sig Marx tid att göra familjens hembiträde med barn (vilket kompisen och den ekonomiske sponsorn Friedrich Engels var hygglig nog att ta på sig faderskapet för).

Men tillbaka till ämnet: Frågan är om Karl Marx – som aldrig skulle komma på tanken att kalla sig marxist som sina vinpimplande lärjungar – hade formulerat sig klokare om han sovit lite längre.
– Det skulle han om vi ska tro modern forskning. Hjärnan behöver 7–9 timmar för att hinna med alla nödvändiga processer för att man ska vara redo för nästa dags strapatser. ”På natten producerar det cytokiner, en typ av signalmolekyler som bland annat bidrar till att bekämpa inflammationer.”
I en annan rapport läser jag att om du sover mindre än 5 timmar per natt kan du ha problem med din djupsömn som varar mellan 3-4 timmar och vi behöver minst 2 timmars djupsömn per dygn. 

Enligt Illustrerad vetenskap visar en stor studie från år 2013 att sömnbrist ökar mängden främmande föremål i kroppen, vilket innebär att det inte produceras tillräckligt mycket cytokiner för att hålla kroppen frisk. ”Det betyder att sömnbrist redan efter några få dagar har en direkt inverkan på immunförsvaret.”
Även när du sover arbetar hjärnan. Den storstädar, lagrar dagens minnesvärda stunder och lärdomar och avlägsnar slaggprodukter så att du känner dig utvilad när du vaknar. Sömnbrist går ut över hjärnans kognitiva funktioner, det vill säga förmågan att koncentrera sig, ta till sig nya kunskaper, tänka kritiskt och agera snabbt – saker som behövs för att kunna fungera i vardagen.

Dessutom: Nya studier visar att dålig sömn faktiskt kan vara få hjärnan att krympa. Forskaren Claire Sexton vid University of Oxford har visat att ju bättre personen sover, desto tjockare är hjärnbarken i pannloberna – den del av hjärnan som styr hur vi förmår använda de kunskaper vi skaffat oss.
– Hos personer med dålig sömnkvalitet visar däremot skanningarna att upp till två procent av hjärnvävnaden bröts ner.
Forskarna vet inte med säkerhet hur och varför sömnbrist får hjärnan att krympa. Men eftersom små barns hjärnor fördubblas i storlek under de två första levnadsåren, och de samtidigt har ett mycket stort sömnbehov, antar forskarna att den relativt låga hjärnaktiviteten under sömnen ger hjärnan möjlighet att växa.
– Och ju äldre personen är, desto mer riskerar hjärnan krympa vid  för lite sömn.

Vart jag vill komma? Tror att även en bonusfarfar behöver sin eftermiddagslur i soffan. Ska vi säga så?

PS: Snart eftermiddagsdrink och idag firar vi den första Internationella Statistikdagen med att konstatera att idag publicerar vi vår 594:e blogg.

Hon: så hinner inte med bloggen alls, inget annat heller. Eller jo, jag ljuger, fick ett ”nytt” jobb igår. Med min favvo-byrå. Suttit hela dagen nonstop, men nu är jag farmor resten av dagen!

Bästa ”leksaken” är annars den fina cirkusprinsessan som hänger kvar i ljuskronan sedan i julas. Den följer Iggy med blicken oavsett vems famn han är i…

Tisdag: Och plötsligt var det kväll

(Uppdaterad 23.59)

Han: Vissa dagar börjar först på kvällen. Ungefär som ovan. Ganska precis som ovan faktiskt. Undrar hur medelklassen har det en sån här dag?

Hon: det där var väl väldigt torftigt… inte för att jag har så mycket mer att komma med så här i elfte timmen. Men jag har ju en ursäkt, jag har varit farmor hela dagen, plus kokerska. Plus värdinna för ytterligare en barnfamilj. Himlans bra dag faktiskt! Men lite för kort…

God natt!

Måndag: Katter på hett plåttak

(Uppdaterad 22:08, 19:46)

Han: Bara +2° på udden (06:30). Men ingen frost i gräset och solen är på väg upp. Brittsommaren håller i sig. Dagens bildbevis: Två nyvakna katter väljer att möta dagen på solvarmt plåttak:

Och katterna hölls sig undan hela dagen för sedan blev det dags att städa undan allt som luktar gräsänkling. Men en sista låt hinner vi med på hög volym. Tur att man har körkort:

Hon: och nu är vi på väg! Tack för att du städat. Ses snart.

Han: Lång dag färds mot natt. Slutet gott, allting gott. Flocken återförenad och matriarkatet återupprättat: