Måndag: lyckokänsla x …massor!

Hon: idag kommer han hem, hurra, men inte bara det (men mest det :)… :

Ja det var förstås en parentes, stackars familj. Men man undrar ju vad de kom från. Inte sett något svanpar med så många ungar på något av reviren här runt udden. Men bortkörda blev de i alla fall, och ungarna pep och simmade på i full fart. Hemåt får man hoppas…

Men dagens känsla är ändå ren och skär lycka. Lite vind, Peppe på väg hem och mina nya sallads-sådder har redan börjat gro. Humlorna jobbar fortfarande på, och vår gula ros är ännu vackrare. Och doften, ja den är underbar.

Skördar lite inför kvällens välkomstmiddag, och en frukt- och Frölimpa står i ugnen. Ingen stresskänsls, bara lugn (än så länge i alla fall ha ha). Och Luther håller käft han med 🙂

Söndag: Sverige är ett långsmalt land

Han: Som framgått har jag dragit till Norrland som folk i södra delar av Sverige kallar två tredjedelar av Sverige –
”hela den där långa biten ovanför Stallmästergården”, som Hasse Alfredsson formulerar det i en sketch som även surjämtar skrattade åt.
Sippmikk ligger bara ett stenkast bort – 125 mil norr om udden.
Allt väsentligt finns där, med ett undantag: Sippmikk ligger utanför Tele2 Country, o-obegränsad tillgång till telefon och internet. Inte ens Telia funkar – trots regeringens löfte om att hela landet ska leva digitalt.

Därför funkar det inte att lägga upp bilden ovan. Inte förrän på Sundsvalls järnvägsstation, efter en natt i Huli. Måndag morgon kl 07:30. 45 mil söder om Sippmikk. Nu ombord på tåget. Snart hemma på udden.
– Om 9 timmar och två tågbyten.
Sverige är ett långsmalt land.

Hon: ok, jag får nog hjälpa till lite här från södra Småland ser jag (först tidigt måndag morgon dock…). Två bilder från Sippmikk som han lyckats skicka mig via mess.

Han: Tack min fru. Det gick att messa på kvällen och ibland på en punkt 300 m från stugan, i skogen, ner mot dammen.

Lördag: åhhhh nej!!!

Hon: vaknade utsövd framåt åtta, tog cykeln för att hämta tidningarna, träffade grannen Hasse och hunden Fanny på vägen. Pratade lite och jag berättade hur glad jag var för min cykel. Vinkade hej då och cyklade snabbt hemåt. Men nästan hemma slant helt plötsligt foten på ena pedalen och fortsatte göra så. Fattade att nåt var tokigt… Snyft! Pratade med han, som fortfarande är i Norrland, och försökte förklara felet och undrade var skiftnyckeln fanns. ”Be Hasse om hjälp istället…”.

Det gjorde jag och Hasse konstaterade att någon (Peppe…) har skruvat i pedalen snett så den har blivit förstörd. Men mot alla odds lyckades han fixa det, hurra!!! Så glad. Tack Hasse!

Kaos på matbordet, tur i oturen med Corona. Vi träffar bara folk utomhus… typ i alla fall, och definitivt inte runt det här bordet. Men har iallafall börjat organisera mina chilifröer, börjat alltså…

Sa jag att alla tomaterna ruttnat och spruckit… fel, önsketänkande ;). Imorgon får det bli mer ketchup och chilin får alltså vänta ytterligare ett tag på sin tur. Men jag har i alla fall en plåt i ugnen på tork.

Avslutar lördagen med lite bilder på rosorna som fortfarande blommar som sjutton.

Fredag: börjar 5.49…

Hon: somnade typ tjugo över nio igår kväll så ok vakna tidigt, men hade gärna sovit en timme till… Väldigt vacker morgon, men kall. Satte faktiskt på golvvärmen i sovrummen. Värmepumpen får räcka i vardagsrum o kök ett tag till, solen värmer på snabbt och skjutdörrarna står typ öppna hela dagarna.

Full rulle hela dagen. Grannsamverkan mest. En behövde skjuts till macken, soppatorsk… passade på att handla och hämta paket från Örtagården med sättvitlök. Sedan blev jag bjuden på fredagslunch och ett glas rött av tjejerna i huset bredvid. Gott och trevligt, tack Emma och Kicki.

Men Luther knackade ivrigt på axeln så fick tacka nej till ett glas till även om det tog emot. Hann med att sätta lite salladsfröer i en tom vinlåda. Mangold, Mache och Ruccola. Igår satte jag plocksallad och lite ”fransk” Ruccola i det gamla vitlökslandet. Kissarna tror förstås jag fixat ny toa åt dem så det gäller att säkra upp med såduk eller hönsnät… hoppas nu jag hinner få upp lite innan det blir för kallt. Vinlådan bra för den kan jag ju ta in tänkte jag.

Ps 2. Märks att han är bortrest, utan täckning, det blir mest massa bilder med korta bildtexter här på bloggen då. Men på måndag är ordningen återställd. Jaaa, hurra, längtar efter honom nu!

Torsdag: lugnet efter stormen och vilda tomater på g…

Hon: efter toppenfin gårdag började det blåsa hårt strax efter mörkrets inbrott. Gardinerna fladdrade trots helt stängda kraftiga skjutdörrar i treglas. Och man hörde hur saker flög utanför. Kraschen var väl spegeln som föll… eller stegen, eller någon av förrådsdörrarna som flög upp. Då saknade jag honom verkligen!!!

Vaknade tidigt, lyssnade, ingen vind. Inte å tala om i alla fall. Men bara 8 grader ute. Låg kvar i sängen, med Ludde tryggt intill, i säkert två timmar. Men framåt nio var det varmt och skönt på framsidan. Lä och sol, fast fortfarande bara 10 grader i skuggan. Och höstens första högvatten!

Och på vårt ”soldäck” har squashen som gråsuggorna tidigare fullständigt käkat upp fått ny fart. Kul!! Och de vilda tomaterna frodas som sjutton i morotslandet. På baksidan, där jag planterade tomater, har hösten dragit fram och de som finns kvar är mer eller mindre ruttna. Varit för blött och kallt en period och solen försvinner mer och mer bakom träden så de har inte haft en chans att komma igen efter det. Och jag har väl tröttnat lite… vill mer planera nästa års sådd nu. Men ändå kul med vildisar 🙂

Jodå, badat! 1 grad kallare, 15,5. Och så massor massor av maneter. Trevligt med lite sällskap så här som gräsänka…

Onsdag: ny bra dag och en underbar morgon

Hon: husse saknas förstås, men dagen börjar ändå väldigt bra med morgon-kel inne och sol ute.

Tar lite längre frukostpaus med morgontidningarna så här när han är borta. Hittar som vanligt roligaste läsningen i lokaltidningen….

Missade ta bild på grannparet Bengt o Neta som hoppade i plurret mitt under frukosten. Har också lust att hoppa i för det är väldigt varmt, men efter att ha hört deras frustanden väntar jag lite till… Och tack bästa grannar för att ni bjöd ”gräsänkan” på middag och trevligt sällskap i går kväll!!

Tisdag: tummen mitt i handen

Hon: lämnat Peppe vid tåget mot Sundsvall. Hämtar upp tre paket på Tempo, två till honom från Bokus, ett till mig från Åhléns. Jäkligt noga inslaget…

Och så var det limoncellon som behöver silas av och hällas på flaska, likaså den gula färdigfermenterade såsen vilken också ska kokas ihop med vinäger.

Börjar med limoncellon eftersom båda ska igenom silen och orolig jag inte ska lyckas diska bort alla chilirester om jag gör tvärtom. Silar i en skål för att sedan hälla över i flaska med hjälp av en rejäl gammal tratt från Kockums. Där går det fel, typ en deciliter hamnar bredvid och rinner ner på mattan, f__n!!! Får hälla i ett litermått först och sen i flaskan.

Och så såsen… silar, känns mindre än det blev av den röda diton. Konstigt. Häller i vitvinsvinäger och sätter den på plattan. Börjar diska flaskan och en liten burk som jag ska hälla den i när den har lagom konsistens. F__n, den kokar över, ungefär som mjölk gör. Där rök väl också en deciliter. Och spisen… fram med Mr Muscle. Tack för tipset Meli.

Hade tänkt göra en chili- och tomatchutney också eftersom jag insett att jag gjort för få av den favoriten. Inventerade nämligen kylen i Chateau Margareta, där jag förvarar alla ”röror”, tidigare idag. Men tror jag väntar till i morgon…

Han: Älskade vän, du skulle ju vila ut nu när du är gräsänka (undra vad det ordet egentligen betyder?). Om det är någon tröst arbetar även jag hårt på tåget. Oklart med vad, har bytt tåg tre gånger (Sverige är inget tågland!), har lyssnat på radioföljetongen, läser i FT att det går inte bra för D och R att komma överens om det amerikanska stödprogrammet vilket kommer att påverka hela världsekonomin (utom på udden, förstås).
Har besökt restaurangvagnen (såg fel på klockan så det blev en tidig 5’o-clock drink) och ser fram emot ytterligare 4 timmar innan jag når staden jag föddes i.
– Hälsa kissarna!

PS: Enligt Wikipedia:kallas en kvinna Gräsänka vars make/maka är bortrest. Den manliga motsvarigheten är gräsänkling. Ordet gräsänka är känt redan på 1700-talet, och kommer från det lågtyska graswed(e)we som betyder förförd och övergiven flicka. Förledet syftar antagligen på förförelse i det fria. Därefter har ordet fått en annan innebörd, då betydelsen har gått från förförd och övergiven, till tillfälligt ensam.

Måndag: Vårt behov av fejk

Han: Vi har blivit med cykel. För 5700 kr köpte vi två cyklar. Min var begagnad och kostade 700 kr på Vågen, vår lokala Vintage Store – loppmarknad alltså. Andra gången jag cyklade på den lossnade kedjan och jag föll illa. Således använde jag hennes cykel när jag hämtade tidningarna en morgon.
Mötte en granne som sa:
– Jaså du har skaffat cykel, sa grannen som var ute med hunden (det är bara hundägare och tidningsläsare som är ute så här tidigt).
– Ja sent omsider, sa jag. Du vet att cykeln haft en oerhört stor betydelse för den svenska demografin. Särskilt här i trakten.
– Det visste jag inte, sa han vars familj bott här i generationer.
– Jo, när cykeln kom till Sverige minskade inaveln. Det berodde på cykeln utökade människors naturliga umgängeskrets till 1,4 kilometer.
– Det va som fan, sa han och såg imponerad ut. Det hade jag ingen aaaning om.
– Ja, utom här i bygden, sa jag på min hoj. Statistiskt sett är det fortfarande få som cyklar här i kommunen.

Janerik Larsson, som jag känt sedan jag var chefredaktör på Gnistan och han var informationsdirektör på SAF, förlagan till Svenskt Näringsliv, påminner oss om att Donald Trump slog igenom reality-tv-stjärna. De flesta av oss har glömt att Trump var en mer framgångsrik motsvarighet till Robinson-Robban och Paradise Hotelstjärnan Sofia Hellqvist numera känd som prinsessan Sofia.

Denna bakgrund nämns ofta som en förklaring till Trumps väljarstöd, men Janerik påpekar också att minst lika viktigt är att USA:s president sedan 1980-talet varit starkt engagerad för World Wrestling Entertainment(WWE), ett amerikanskt börsnoterat bolag i underhållningsbranschen. 2013 hyllades Trump med en plats i World Wrestling Entertainments Hall of Fame.
– En stor merit var att han 2007 brottades i direkt-sänd tv med WWE:s vd Vince McMahon – och vann.

Alla som vet något om wrestling vet att det är ett enda stort fejk. Stora pojkar, ofta före detta boxare och brottare, låtsas slåss i ringen till publikens överdrivna buanden och jubel. Alla vet att det fejk, men ingen bryr sig.
– Eller snarare: fejket är en del av showen.
Att publiken är medberoende i detta fejk tål att tänka på när vi läser i Washington Post att det tog president Trump 827 dagar att leverera 10 000 helt eller delvis osanna uttalanden. Tolv lögner per dag, enligt The Fact Checker’s database.

Men det räcker inte. Den 9 juli, efter 440 dagar som president passerade han 20 000 offentliga lögner –­ 23 per dag!
Coronapandemin har varit en outtömlig källa till presidentens ljugande – hittills har han levererat minst 1000 lögner sina tal.

Att liberala Washington Post brytt som om att räkna alla presidentens lögner är hedervärt. Tyvärr finns det en risk att liberaler – och hit hör hela den svenska medievärlden – inbillar sig att detta avslöjande skulle missgynna Trump i den pågående presidentvalskampanjen.
– Det gör det inte.
Hans anhängare bryr sig lika lite om sanningen som de gör när det gäller de uppgjorda matcherna i wrestling.

PS, innan hon undrar vem det var träffade när jag cyklade och hämtade tidningen: Jag skojade bara för att hitta en lokal vinkel på ett globalt fenomen – vårt behov att låta oss luras. Å andra sidan är det slående att det är så få som cyklar här omkring, eller hur? Ulf Svensson gör det, liksom Sop-Bengt, Modig, Tina & Blomman som cyklar ända från Södra Kärr och så Christer, Ica-handlarn som måste ha en annan slags diagnos för han cyklar hit ända från Johanneslund. 
– Men resten? 

Hon: imorgon åker han upp till Sippmikk nästan en hel vecka. Kissarna och jag håller ställningarna härnere. Vi har mycket att fixa med när husse lagar pumphuset i släktstugan i Norrland. Och sköta bloggen dessutom, ingen mottagning alls däruppe, så då tyckte jag han kunde sköta den idag helt själv. Men när Peppe kom på att han nog hade en lite ciggar-fimp kvar kunde jag inte motstå ta en bild när han samtidigt plåtar utsikten som minne att spara på färden. Här är det fortfarande 19 grader och ljummet, klockan är 18.25. I Norrland är det typ 15 grader kallare och mulet, burrr.

Han: Som sagt, i morgon åker jag till Norrland, som sörlänningarna säger. Etthundratrettio mil norrut. Sippmikk ligger i norra Jämtland. I Frostviken, vilket Eva på vårdcentralen i Torsås vet, ty hennes farfar byggde vägar där. Vilket hon berättade när jag ringde henne för att berätta att jag missar ett läkarbesök. 
– Vilket betyder att Evas farfar byggde de vägar som min pappa och de andra vattenrallarna behövde för att elektrifiera Norrlands inland på 50-talet.
Världen är liten, men korven har två ändar: Till den sista måltiden bjöd kvinnan i mitt liv på favoriträtten:
– Korvstroganoff.
På Scans falukorv, inget pjåsk.
Hon är snäll innerst inne.

Söndag: oväntat besök redan till frukost…

Han: Mr Mink, I pressume? Eller är det fru Iller som är ute och går? Eller kanske en mård?
Först var vi helt säkra på att det en mink som passerade. När vi googlat runt är vi mindre säkra. Hon var mer tecknad som en iller, menar jag. Å andra sidan har vi haft mink här förut.
På samma ställe dessutom.
– Om det nu var en mink…
– Jag tror det är en mård, säger hon i sängen bredvid. Den var så otroligt söt.
Vad tror du?

Hon: den från förra året ser ju ut som en utter. Men den idag tror jag var en mård eftersom svansen var så lång och yvig. Eller stor mink. Men jag såg ju ansiktet tydligt också och den var sååå söt. Googlat att mården har större ögon än andra mårddjur så jag tror på det. Men de verkar ju inte vara så kul…

Rätt vad det var idag fick vi ett mess från sonen Björn att en av hans vänner, som de träffat på Capri när de var där på konststipendium, ställde ut härnere. Var ju jättekul så vi åkte direkt. Jättefin utställning av Elisabeth Moritz och väldigt bra hängt. Vi passade också på att gå in och titta på konstrundans utställning i lokalen intill. Där köpte han ett grafiskt blad.
Mer om det och om konstnären bakom får du berätta om Peppe!

Han: Inte mycket jag kan säga eftersom det är första gången vi ses och the beginning of a beautiful friendship som man säger i Casablanca. Kåre Holgerson verkar vara en trevlig man och en av alla dessa hjältar i bygd och obygd som håller kulturens fana högt. Kulturmagasinet i Bergkvara är adressen och jag köpte genast ett grafiskt blad med ett överväxt växthus.
– En bild i vår tid om vår tid. Eller en bild av en avlägsen framtid när naturen har tagit tillbaka udden?
Tekniken kallas fotopolymer.

PS: Internet är underbart, googlade fram en intressant intervju som Svenska Dagbladets Karin Thunberg gjorde med Kåre för ett antal år sedan.

Lördag: fortfarande frukost-ute-i-solen väder

Hon: vi båda trodde det var bokpaket till Peppe, men så var det Elena Ferrantes senaste som jag inte ens trodde hade kommit ut än. Satte den på önskelistan när vi tittade in på Bokus för någon vecka, eller kanske två, sedan. Så glad. Tar nog och läser den före Samlade Verk som är sååååå tjock och tung att jag inte riktigt orkat börja läsa den på kvällarna. Blir mest lite surf på paddan… dumt!!! Men jag har läst ett par sidor i soffan, med boken i knäet. Den verkar ok, men aningen långrandig kan jag tycka. I alla fall i början…

Nähä, nu ska vi ta med sommargästerna i Chateau Margareta på en tur ut på Örarevet. Var nyss borta och vattnade citronträdet i växthus 2 med lite citrusnäring som kom med posten igår, passade på att stressa upp dem därinne i soffan. ”Vi åker om en halvtimme!” (Riktiga sjusovare…)

Han: ”Det märks om en mening är sann. Det som är sant kan man aldrig fnaska bort”, citerar Aftonbladets före detta kulturchef Åsa Linderborg sig själv i sin nyutkomna dagbok från detta turbulenta år.Riktigt så enkelt är det. Idag publicerar DN Kultur en helsidesannons Åsa Linderborgs på kultursidorna omtalade ”Året med 13 månader”. Syftet är att sälja in boken till de av oss som ännu inte läst den. Detta genom att citera kulturskribenter som vana kultursidesläsare förväntas känna till och imponeras av.

Jag har läst boken. Den är intressant på många plan, återkommer med en recension när Tomat-Hasse och jag diskuterar igenom Linderborgs bok. Jag har även läst en massa recensioner. Även de som citeras i reklamen ovan. Slutsats: Alla vet att reklam fungerar bäst om man låter små sanningar dölja den stora lögnen.
– Den som gjort DN-annonsen har gjort ett bra jobb.

Bland annat citeras Lars Linders recension av boken i DN: ”Det är välskrivet, bitvis naket och när texten är som tätast rentav rafflande”.
Jo, så skrev Linder. Men framför allt skrev han: ”Så är boken också ett försök att förklara hur Åsa Linderborg kunde tappa fattningen. Ett försvarstal som å ena sidan klarsynt analyserar den destruktiva medielogiken, å andra sidan vill visa hur den egna krisen bidrog till att grumla blicken. Men något avgörande saknas: en tydlig, intellektuell diskussion om vad hon faktiskt skrev. Varför hon valde sina ord och, om de nu var illa valda, vad hon borde ha skrivit i stället.
Och i det framstår den känslostyrda, till synes ärliga dagboksformen mest som en smitväg. Allt blev så jobbigt. Ni fattar?”
Vi fattar.

I annonsen citeras Amanda Svensson, Aftonbladet: ”Åsa Linderborgs perspektiv på det kaotiska medieåret 2017-2018 är omistligt”.
Visst, men Svensson skrev också:..’Dagboksformen är djärv, i alla fall när den avslöjar saker om författaren som inte är särskilt smickrande, eller oförblommerat visar upp mänsklig svaghet’, skriver Linderborg, och jag vill invända: dagboksformen är framför allt förljugen, kokett, självförhärligande också när den ger sken av motsatsen. Fnaskig. Paradoxalt nog är det inte oförenligt med att den också är sann, ärlig och hudlös.

”Det starkaste med Året med 13 månader är diskrepansen mellan den offentliga personen som går på som en uppdragbar mekanisk leksak, och den allt tröttare och mer tvivlande personen”
Citeras Annina Rabe, Expressen. Jomenvisst, men jag minns att Rabe även skrev:Den person som framträder i boken är bitvis både egocentrisk, maktberusad och inkonsekvent. Hon minns alla gånger hon svikit sina nära, både av ideologiska och av känslomässiga skäl. Hennes anhöriga och vänner ifrågasätter gång på gång hennes tvärsäkra ställningstaganden, men hon lyssnar inte. Hon rusar vidare, skriver som i trans. Efteråt förklarar hon att hon knappt minns vad hon skrev i de där hårdaste krönikorna. Men är det verkligen ett försvar som håller?

De ”hårdaste krönikorna” syftar här på texterna som ledde fram till teaterchefen Benny Fredrikssons självmord. Det perspektivet är kanske det viktigaste skälet att läsa Linderborgs bok.
– Även i den boken har det klippts och klistrats.