Hon: äntligen vågat hälsa på min faster Gun och farbror Sten. Man kan verkligen inte tro att de är 86 och 90 år gamla. Men man vill ju verkligen inte att de ska få Covid. Vi satt ute och vi har ju också varit väldigt försiktiga med tanke på att Peppe också tillhör riskgruppen 70+…
Tyvärr lyckades vi inte ta några bilder på dem eller deras fina trädgård i Ronneby. Får bli nästa gång. Men citronträdet vi köpte på vägen hem är väldokumenterat:
I Nättraby på Blekingeplantan. Vi lyckades hitta ett stort svindyrt Citronträd med massa gröna citroner på…Får bo utanför ingången till Chateau Margareta i väntan på omplantering och inflyttning till växthuset.Citroner på g…Citron som ramlat av under transport
Ändå rätt bra med tanke på att det fick ligga ner bak i bilen. Nu är ju frågan om vi lyckas få det att överleva vintern. Lite dumt infall kanske, att köpa ett citronträd, men med tanke på limoncello och självhushållning så kändes det klockrent. Då…
Men faktisk har jag fått oliver på olivträdet han gav mig i våras. Det har misskötts rejält och ska inte få frukt så snabbt egentligen, eller…
Olivträd…Oliver på g 🙂
Och så hann jag plocka en liter björnbär och göra lite marmelad med en skvätt mörk rom i som pricken över i. Lite sena idag men framåt sexsnåret blev det drink i växthuset där nya dörren nu är på plats och även slut-piffad. Kommer nog bilder på den också så småningom.
BjörnbärsmarmeladDrink i växthuset…… med chiliutsikt
Och på tisdagar äter vi fisk. Panerad rödspätta med hemodlad potatis, skirat smör och ett stänk ättika. Och så småningom även piffad med hemodlad citron 🙂
Serveras med ättika.
Han: Inte mycket att tillägga. Utom att det som vanligt var mycket trevligt att hälsa på våra lokala gamlingar, som jag dessutom har bild på…
Jag blev hyfsad klar med dörren till växthuset (tack Jocke B för att du hittade den i ditt förråd i Skruv!)…
… Belönades med Klockan-5-drinken i växthuset för första gången på veckor – tomaterna och chilin trodde ett tag att huset var deras…
Rödspättan var mycket god, krispig (serveras med ättika på hemmakrogen) och sedan såg vi på Idol och där nånstans somnade även Ludde i soffan.
Han:Utanför altanen mot sjön står de båda stolarna som en installation. Varje morgon när vi äter frukost här ute påminner stolarna mig om hur jäkla skönt det är att inte vara chef. Särskilt nu efter semestern när det droppar in mejl, typ ”10 tips för att motivera dina medarbetare”, ” Gör comeback efter semestern — med stil” och ”Här är vad du som ledare och chef kan göra för att dina medarbetare ska hitta sin egen blixtrande motivation – och därmed utnyttja hela sin potential.” Budskapet är det vanliga: ”Skapa tydliga ansvarsförhållanden”,”Detaljstyr inte – behåll helikopterperspektivet”, etc. etc.
Än en gång avslöjas den politiska lögnen. Arbete är ingen rättighet, arbete är en skyldighet och som tur är behöver jag aldrig mer läsa chefsråden. Om jag däremot skulle skriva en egen managementbok skulle den börja med Stoltestet. Plus Kaffetricket och att man inte bör börja med att lägga in parkettgolv i det egna kontoret. Jo, det händer faktiskt att du får förfrågan om att skriva en ledarskapsbok med fokus på cheferi i så kallade kreativa företag. Och varför inte? I eftertankens varma ljus har du varit chef sedan jag var åtta år och enhälligt utsågs till Robin Hood i det vilda gänget i Lilla Blåsjöns skogar. Enhälligt betyder här att din kompis Roger Andersson, självklar i rollen som den storvuxne och koleriske Lille-John, såg sig omkring och sa med målbrottsröst: – Peppe ska vara chef. Det är ingen vild gissning att det var i denna stund min lilla hjärna lärde mig chefskapets regel Nr 1: – Som chef är du alltid mer beroende av medarbetarna än vad de är av dig.
Ett annat spår: Enligt legenden hade Chamulaiindianerna de bästa hövdingarna. Det berodde på att de hade ett smart sätt att utse bossen: Alla kandidater fick sätta sig på det kollektiva utedasset med byxorna nere. Sedan tände man eldar under stjärtarna och den som satt kvar längst fick bli chef. Poängen: – Eftersom ingen ville göra om det årliga testet slapp Chamulaiindianerna chefer som år efter år klängde sig fast vid makten. Mitt Stoltest har en mer näraliggande inspirationskälla: Det var på den tiden, när jag var chef i ett mediehus med många chefer. I mitt stoltest fanns det bara en vinnare. Han heter Håkan Ramsin och var chef för Bonniers affärstidningsdivision. När han kom in i mitt redaktörsrum satte han sig alltid på en barnstol, som jag glömt ta hem till Erik medan han fortfarande var så liten att han skulle ha älskat den. Stolen var som sagt liten, få la ens märkte till den. Särskilt inte någon i chefsposition. Ingen (man) satte sig någonsin på den. Förmodligen trodde de att stolen skulle göra dem till mindre chefer än vad de ville vara. Alla utom Ramsin. Jag lärde dig mycket av honom. Kanske det viktigaste: – Jag blir livrädd när det kommer redaktörer till mig och frågar om råd och jag upptäcker att de faktiskt tänker följa det. En inställning som vaccinerade mot den uppblåsthet många chefer lider av. Chefens viktigaste roll är att finnas till hands. I alla chefsmanualer bör det stå att du som chef ska fungera som paraply och skydda de verkliga hjältarna från skit uppifrån och utifrån (högre chefer, ägare, uppdragsgivare, kunder, media) så att de får optimalt utrymme att göra sitt jobb.
Ramsins stol står som sagt numera som en installation här på udden. En påminnelse om att människor är olika. Och att alla chefer inte är stora personligheter. – Skiten kommer uppifrån, var Jan Stenbecks korta sammanfattning av att det är chefen som bestämmer vilken kultur och anda som ska råda på en arbetsplats eller i ett företag. KG Dahlman är annars den vd som gjort mest intryck på mig. Varför? – Han tog död på den vanligaste av alla vanliga myter kring ledarskap: att chefer ska ha helikopterperspektiv.
KG vad vd och det vi minns honom mest för var att han bytte glödlampor i vår del av Bonnierfabriken. Han flanerade genom redaktionslokalen på Brunnsgatan, nickade vänligt, utbytte några ord med någon och frågade ofta om han kunde hämta en kopp kaffe till någon annan. Det tog ett tag innan jag såg mönstret, men glad blev jag över att ha en sån chef som även blev en vän efter arbetstid. Senare insåg jag att KG inte bara var snäll. Han tog sitt chefskap på allvar: – Att få teamet att prestera. Genom att fixa trasiga lampor blev ni galärslavar mindre trötta i ögonen. Dessutom insåg KG det självklara: Det är bättre att en man hämtar kaffet än att 23 gör det. Genom att servera en kopp vid datorn slapp han en massa spring ut och in i köket. – Han minskade ledtiderna, för att tala chefsspråk.
KG Dahlman…… och Moniaca Lindstedt och Björn Vingårs som jag såg dem då.
Det gick bra för firman under KG:s tid. Naturligtvis blev han utbytt. Hans efterträdare var känd i affärspressen som en ung och dynamisk mediechef. Det var inget större fel på henne heller. Hon började med att byta golv i sitt arbetsrum. Efter det fick hon heta Anette Parkett. Jag var småchef och hon lärde mig att prata storchefsspråket. Hon sa saker som: – Peppe, tänk på att fisken surnar från huvudet. Hennes favorituttryck har du försökt lära dina barn: –Trappor ska städas uppifrån. Sedan blev det lågkonjunktur. Förlaget gick inte bra längre och Anette Parketts chef tog henne på orden. Och apropå att städa trappan uppifrån: Att få sparken var det bästa som kunde hända Anette Parkett – och Sverige. Efter ha lämnat Bonnier var Monica Lindstedt med och grundade det sena 1900-talets mest framgångsrika tidningsprojekt (Metro). Framförallt fick Monica tid att vända upp och ner på den svenska arbetsmarknadspolitiken genom att förändra inställningen till – ja, ironiskt nog – till hur vi städar. Hon startade Hemfrid, hemtjänstföretaget som förebådade Rut och en hel bransch.
Monicas historia bekräftar en aspekt på chefskap som du fått hjälp att ta till dig: – I Sverige har vi en konstig inställning till chefer som får sparken, förklarade Jan Carlzon en kväll på Sturehof. Detta på förekommen anledning. Nu bortglömd, men under 80-talet blev Carlzon geniförklarad efter att ha gjort Vingresor, Linjeflyg och SAS till kundernas favoriter. Sina erfarenheter sammanfattade han i Riv pyramiderna. En bok som gjorde honom till en guru inom managementlitteraturen och på universitet som Harvard i USA. Men efter tolv år på SAS kallade han till presskonferens för att med- dela att han avgår som vd och koncernchef. Journalisterna spekulerade i att Carlzon fått sparken. Vilket han förnekade, men i vårt privata samtal vid Bord 100 reagerade i första hand på själva utgångspunkten: – Att få sparken här i Sverige är som att plötsligt bli avslöjad med en skamlig sjukdom. I den anglosaxiska världen däremot anses det vara en merit, menade Carlzon. Det visar att man är van vid tuffa tag och står fast vid sin linje även när styrelser och andra tvivlar.
Det är en inställning som Björn Vingård, en annan av mina läromästare, känner igen sig i. Björn var en av Bonniers mest pålitliga redaktörer och hävdade stolt att han fått sparken från praktiskt taget alla sina jobb. – Som många andra har jag bitit mig fast i chefsbordet lite för länge. Det är tur att jag haft direktörer som insett när det är dags att dyrka loss käkarna. Att som chef till slut bli utbytt är en del av arbetsbeskrivningen. Så här i efterhand inser du att det mesta du lärt dig om chefskap har du lärt dig under Björn Vingårds lättjefulla ledarskap. Förutom att övertyga dig om att prestigelöshet är chefskapets bästa vaccin, lärde Björn dig hur man som chef med konteringsansvar övertygar en grinig hovmästare på mindre ansedda Club Wonderbar i Köpenhamn hur bra det vore för affärerna om denne förvandlar en nota på fyra magnumflaskor Pol Roger till 25 koppar kaffe med avdragsgilla danska wienerbröd. Det funkade.
PS:Nu ska jag gå runt huset och snickra ihop en dörr till chefens växthus.
Slutjobbat!!!
Hon: sååååå trött på tomater nu, och dessutom ruttnar dom eftersom det regnat sjukt mycket sista veckan. Och inte har det hunnit torka upp emellan heller. Känns väldigt höstligt. Och blött!
Kokatketchup och marmelad hela dan, vet inte vem som ska äta upp allt bara… nä, nu vill jag koncentrera mig på chili och björnbär, och kanske hinna ut och leta lite svamp. I alla fall inte stå inne när solen väl tittar fram. Blev i alla fall en solig kvällsdrink på ChateauMargaretas altan i väster. Kissarna hade pusskalas som övergick i kärleksgnabb…
Han: Men innan kvällsdrinken blev det en dörr. Åtminstone en kuliss. Blir klar i morgon. Chefen verkar nöjd, även om Ludde undrar vem som rubbade alla cirklar i hans värld
Hon: och mitt dagsverke, 12 burkar, ketchup o marmelad med tomater som bas.
Han: Och så skickar Håkan, som inte heller han längre är chef utan fri agent, ett sms och uppmärksammar oss på att även månen är om inte full så på gott humör. Även Långe Jan skickar en hälsning från södra Öland.
Han: Igår kväll var vi på kräftskiva hos Hasse och Kicki och Emma och Fanny och när jag borde ha gått hem kom Lennart och det blev så himla trevligt att det inte känns som det blir nån grogg idag… jag menar blogg. – Vi har mötts tidigare, på samma plats och i samma mängd. Lennart är alltså namnet på värdinnans livsfarliga nattfösare – tänk päronkonjak och du fattar. Idag har jag cyklat genom skogen till Södra Kärr och tillbaka. Detta för att visa henne jag till slut följde med hem, att jag är en fin människa innerst inne. Minst en mil över stock och sten. Hon ville titta på några tomatplantor.
Limoncello på g…
Hon: ja förstod att det skulle bli en prövning… men du klarade det, även hinderbanan över stock och sten på vägen dit. Glad jag gick med på att köra den lättare, kortare vägen hem även om det innebar ett par kilometer på E22:an. Utan hjälm…
Och på tal om alkohol, jag hittade ett förenklat recept på limoncello som var gjort på grappa istället för vodka. Lät gott fast jag inte gillar grappa… konstigt! Men in case tog jag fifty-fifty (vodka/grappa). Vi har haft en flaska grappa stående i åratal så det känns nästan som självförsörjning att utnyttja den. Och för den delen har de inte limoncello på systemet i Torsås, det får man beställa i så fall. Och vår flaska är nästan slut. Blir spännande smaka denna om några dagar när den dragit färdigt. Blir den god har jag grappa för minst en sats till :).
Viharofta, eller nästan alltid, lite limoncello i bubblet vid Femdrinken. Och lite fläder, och en droppe gin. Ja jag tog det lugnt igår och har inga problem med tanken på alkohol, även om det skönt med en och annan dag utan 😉
Ser två bubblor…
Tror min fermentering av chilisåsen har börjat. Man kan se en liten och en stor bubbla precis i framkant. Hoppas, hoppas!!! Annars skiter jag i fermentering och kokar såsen istället. Lagt ner surdegen, tycker inte det blir bättre bröd direkt, bara krångligt. Och det lite samma ju, ska också bubbla…
Han: Fredagskväll på udden. Som gjort för kärlek i soffan. Först ”Sune vs Sune”, en film som tar barnens blick och känslor på allvar.
Sedan Agathas gåta, en skruvad version av Agatha Christies möte med sin andre man Max Mallowan. Visserligen somnade även jag (hon sov redan när apan giftmördades) i sista akten, medveten om att i verkligheten växte parets kärlek med deckarförfattarinnans ålder – de förblev gifta i 45 år. Eller som hon själv konstaterade: – Max är femton yngre, men framförallt arkeolog och som vi vet har dessa öga för äldre objekt.
Apropå att ha ögon för andra läser jag en artikel med rubriken ”10 kroppsspråk som avslöjar att hen är intresserad av dig”: Om ni inte befinner er i ett mörkt rum och hens pupiller blir stora när hen tittar på dig så innebär det att hen tycker om dig. Så håll extra koll på hens ögon och pupiller om du är nyfiken på vad hen egentligen känner för dig.
Med ett öga stort
Jag tror inte att Doktor Malin på St Eriks onkologiavdelning hade läst den artikeln, men det var i alla fall vad hon gjorde. Eller snarare tittade hon bredvid min pupill på höger öga, för där har hon tidigare sett en förändring som hon nu vill kolla igen. Någon förändring i förändringen såg hon inte. I sin journalanteckning skriver hon: ”Planerad kontroll ögbförändring ovan papill hö öga som upptäcktes i samband med glkrsavlossning. Tidigare op njurcancer, för tre år sedan partiell nefrektomi hö, var god se anteckning 19 12 03. Mår bra.” Däremot gjorde hennes ögondroppar att jag efter läkarbesöket gick omkring med en förstorad pupill och dimmig blick på grund och till slut kände mig tvungen att köpa ett par Ray Ban för att kvinnorna på Stureplan skulle läsa in fel budskap i mina gråmelerade ögon.
Och apropå förstorade pupiller: ”Du har levt i lite drygt 27 000 dagar. Vilken har varit den bästa – förutom den när du föddes?” – Det är nog idag. Frågan ställs av Hänt i veckan och svarar gör ”världens bästa Gert” – Fylking i efternamn. Svaret avslöjar en djupsinnig mans livssyn som öppnar för ett filosofiskt samtal. Men det här är underhållningsjournalistik och istället för intelligenta följdfrågor hoppar reportern raskt vidare i kändisjournalistikens formulär 1A: – Vad händer på tjejfronten?
Ropet från udden.
Jag ser framför mig hur kamrat Gert fixerar reportern med blicken. Sen säger han: – Jag säger som Remarque, författaren: – På den fronten är det intet nytt. Det tycker jag är väldigt tråkigt. Det framgår inte om reportern läst Remarques klassiska roman om första världskrigets fasor som översatts till 50 språk. För säkerhets skull förtydligar Gert metaforen: – Jag är ingen singelkille, jag är väldigt beroende av en partner, någon att dela vardagen med. Rubriken är därmed satt: ”Gert är singel men redo för mingel!”. Det är nu inte helt enkelt, ty den kände tv- och radioprofilen sitter i coronakarantän på en kobbe i Roslagen. – Inga förstorade pupiller så långt kikaren når.
Men drömma kan (en) man göra. I storm duger vilken hamn som helst, brukar sjöbusar säga – några undantag visar sig dock finnas i detta fall. Eftersom intervjuobjektet är känd för många saker (inklusive att förknippa Svenska akademin med ett ”Äntligen!”) men på senare tid mest för (ännu) en skilsmässa: – Vem av dina ex-kvinnor kan du tänka dig att återförenas med? Dum fråga kräver dumt svar: – Den som sluppit undan galgen går väl inte upp på stupstocken igen, va?
Snabb i käften är han, men snäll. Och rak. Jag vet. Kvinnliga läsare som saknar något i sitt liv får här ett vidarebefordrat SOS-meddelande från en ensam man på en kobbe i Roslagen: – Jag är uppmärksam. Jag är ganska påhittig. Jag är ganska duktig på att göra roliga saker. Sedan delar jag gärna med mig av mitt smultronställe: Kobben. Frågan löd: ”På vilket sätt kan det vara en fröjd att leva ihop med dig?” Kobben tillhör de mer omtalande i landet och i rättvisans namn bör eventuellt storögda läsa även Robban Ashbergs beskrivning av sitt besök där.
PS: Gert, om det inte funkar – testa Kafkas metod. I ett kärleksbrev till sin Felice skrev han: ”Tänk på vilka förändringar ett äktenskap skulle innebära för oss… Jag skulle förlora min oftast plågsamma ensamhet och vinna Dig, som jag älskar över allt på jorden. Du däremot skulle förlora det liv Du hittills levt och som Du i stort sett varit belåten med. Du skulle förlora Berlin, kontoret där Du trivs så bra, väninnorna, de små nöjena, möjligheten att gifta Dig med en frisk, glad, livsduglig man och få friska, fina barn, vilket – om du tänker rätt på saken – är vad Du innerst inne längtar efter. Som ersättning för denna oersättliga förlust skulle Du få en sjuk, svag, fåordig, osällskaplig, dyster, stel, närmast hopplös människa, vars enda förtjänst är att han älskar Dig…” – Hur det gick för Kafka? Den metoden funkade inte heller.
Han: Har fått nya vanor. Vaknar klockan fem. Kan bero på att jag har fortfarande har stopp i öronen. Eller på det inte längre är ljust så här tidigt på morgonen? Om vi tro morgonens nyhetssändningar har nästan ingenting hänt i världen utom att Trump accepterat att bli det republikanska partiets presidentkandidat. Jaha.
Stor eller liten?
Nu till en sak jag funderat på. Det här är Hasse, han tillhör småfolket här på udden. Skojar bara, Hasse är 196 cm lång – däremot har han som synes en gigantisk gräsklippare. Skojar igen. Men med ett bestämt syfte: Perspektivet avgör hur vi uppfattar sammanhangen. Jag har t ex börjat lägga in hennes gurkor. Till det krävs vatten, socker, lite salt och peppar – och ättika. Således har försäljningen av ättika till dagligvaruhandeln ökat med 35 procent under årets första sex månader, uppger Kavli som äger Perstorps ättika.
Som alla förstår beror det inte bara på mig. Vilket ger oss dagens ämne. Läser i modemagasinet Vogue att coronasommaren 2020 paddlade vi. ”Vi” betyder i det här fallet att ovanligt många hemestrande amerikaner paddlat i sitt närområde. – Än sen då? Man brukar säga att Sverige är USA:s 51:a delstat. Inget annat land i Europa är så fixerat vid vad som händer där – det räcker att lyssna på svenska nyhetssändningar för att inse att vi vet mer om vad som händer på andra sidan Atlanten än vad Trumps väljare i mellanvästern vet om vad som händer på öst- och västkusten. Och vice versa, därav det liberala östkustetablissemangets totala felbedömning av Trumps kampanj 2016.
För egen del läste jag Vogues artikel som om den handlade om Sverige. Eller udden. I sommar har nämligen även vi sett ovanligt många kanoter och kajaker passera. Liksom ett ökat antal husbilar inne i viken – för att nämna ett annat av dessa globala trender. Många säger nu för tiden att alla människor är unika. Jag tror att vi mår bättre av att tänka att vi är mycket lika varandra, vi är en genre. – Det finns nästan ingenting som är unikt med oss. Det man slås av när man sitter så här lite vid sidan om är att vi människor är så lika.
Amerikanska mellanvästern – eller utanför en udde i Kalmarsund?
Vi är flockdjur och vi rör oss som gnuerna och zebrorna rörde sig i flock över Ngorongorokratern i Tanzania när vi var där (safariresor var populära före coronan). För egen del har jag efter många års studier vid Stureplan insett att när det gäller vår egen art, homo sapiens, är det ofta de mest individualistiska exemplaren som är mest besatt av att gå dit flocken går.
Med digitaliseringen sprids trender över världen. T ex handlar vi nu våra böcker på nätet. Även kläder – även om ett besök i Stockholm krävde hennes besök på Zadig&Voltaires rea (Sales, som numera heter på Swengelska). För egen del handlade jag härom veckan det jag behöver på Arket. – Allt, levererat inom 3 dagar på Tempo Gökalund, passade perfekt med lite hjälp från modeintresserad ungdom. Och jag är inte ensam om att ha ändrat mina shoppingvanor. Enligt Postnord har 66% av svenska folket e-handlat under de senaste 30 dagarna. Och så ser det ut i stora delar av världen – i USA, Kina, Afrika.
Skillnaden mellan att vara trendsättare och härmapa är därför trådsmal. Att försäljningen av ättika ökat med 35 procent beror inte bara på mig. – Vi ser ett ökat intresse för inläggningar och antalet olika råvaror som man lägger in har ökat. Förut var det mest gurka men nu har många börjat pickla rödlök till exempel, säger Catharina Johansson, marknadschef på Kavli. Folk har till och med börjat använda ättika när de gör egna rengöringsmedel och hon uppskattar att försäljningen under sommarmånaderna ökat med så mycket som 50 procent.
Gamla polare i huvudstaden må hävda att vi är före vår tid som flyttade ”ut på landet” innan coronan slog till på allvar. Fakta är att vi inte är de enda som valt att flytta från stan. Stockholms flyttnetto är minus 1 703 personer jämfört med för ett år sedan, skriver Dagens Nyheter. Till skillnad från tidigare år är det fler som flyttar från Stockholm än som flyttar dit. – Storstäderna är inte de magneter som de brukar vara. Det är väldigt ovanligt att Stockholm inte drar flest personer, det är sällan man ser en minskning över ett helt kvartal där, säger Tomas Johansson, befolkningsstatistiker på SCB.
I tysthet pågår alltså en grön våg i Sverige. Kanske inte samma ideologiska övertoner som på 70-talet, men det märks en geopolitisk förskjutning i det offentliga samtalet som det heter. Sällan har vi bläddrat förbi så många reportage om saftning och syltning, baka-själv-näck och att människor börjat odla sina egna grönsaker. Kanske beror det på coronan, kanske på något mer existentiellt. Min kompis Thomas K, knappast känd i vänkretsen för sina gröna fingrar, berättar att han och Hong köpt en kolonilott och nu åker tvärs genom Stockholm till Västerort för att odla sina grönsaker. En annan kompis, Tomat-Hasse, har sina växthus uppe vid gamla E22:an. Han har märkt i sommar att färre köper tomater i lösvikt. – De vill köpa mina plantor för att odla själva. Även min trendkänsliga trädgårdsmästare planerar för att höja ambitionsnivån (därav hennes experimenterande i köket).
Rymmer morgondagens trend?
Så vad betyder det här för oss som flyttat till en udde i Kalmarsund? –Är vi trendsättare eller surfar vi på en samhällelig våg? I couldn’t care less. Det bara blev så. Vi bygger våra hus och växthus. Våra vilda katter trivs. Hon odlar sina tomater, chili, gurkor, potatis och vi gläds åt att vi redan är självförsörjande på grönsaker och brödbak. – Och datorer och mobiler funkar lika bra här som i stan. Det är dock inget partiprogram. Det har blivit så här eftersom Marx hade rätt när han sa att varat bestämmer tänkandet.
PS: I Barometern läser vi att ”Coronan leder till liten ökning av länets befolkning” (+190). Å andra sidan, lite märkvärdiga är vi på vår udde. Vår nya kommun tappar innevånare (-16) vilket betyder att utan oss hade befolkningsminskningen ökat med ytterligare nästan tio procent. – Vi gör skillnad, som det numera heter på Swengelska när vi menar att det har betydelse vad vi gör. Både småfolk och andra.
Test, en plåt ugnsrostade tomater. Olja, honung, chilipeppar (egen blandning), salt och basilika. 125 gr i 75 minuter.
Hon: här föll jag för en trend jag snappat upp, testat en plåt med ugnsrostade tomater. Annars kör jag ”soltorkade”. I ugn då, men med bara salt och låg temperatur länge, tills de helt torra. Då håller de i flera år. Om jag inte ska lägga in dem vill säga, då tar jag dem lite tidigare.
De ugnsrostade smakade väldigt gott direkt, men hamnade i frysen inför vintern. Kanske gör en plåt till 😊
Han: En ny underbar morgon här på udden. Så här såg himmel och hav ut kl 05:05. Idag för sex månader sedan hävdade Trump att Covid-19 skulle vara över inom några dagar, “within a couple of days is going to be down to close to zero.” Sedan dess har antalet smittade ökat till 5,8 miljoner. Och aktiemarknaden, denna termometer i världens anus, ger en fingervisning om dagens temeratur: ”Shares across Asia failed to match the enthusiasm of their global counterparts, which hours earlier notched a record high”, skriver Financial Times nu på morgonen. Här hemma avgår Isabella Lövin i alla nyhetsredaktioner nu på morgonen som redan igår meddelade att Isabella Lövin avgår. Som tur är har (mp) fortfarande Per Bolund. ”Minister med lagom personlighet”, som en tidning så träffande beskriver den mannen.
Dagens enkät från Novus visar att nästan hälften, 47 procent, av de tusen företagschefer uppger att de har valt bort sökande i åldern 18–25 år på grund av bristande skrivförmåga, trots att övriga krav varit uppfyll Det har hänt att bristande meningsbyggnad och felstavningar har lett till att felaktiga läkemedel har skrivits ut, enligt en annan chef. – Det kan bli farligt när till exempel piloter och poliser inte förstår vad de läser, eller inte kan skriva så att det blir begripligt. Det kan få stora konsekvenser, säger Petra Garberding, docent i etnologi och lärare vid Södertörns högskola där hon undervisar vid Europaprogrammet och lärarutbildningen. Vår kommentar: – Shit alltså. Fett inte. Tur att man alltid kan influencer. En som kan formulera sig begripligt är Andreas Gustavsson, chefredaktör på Dagens ETC (och vår granne på Södermalm):”Min vänster stannar inte förrän denna trygghet omfattar alla som lever i Sverige. Annars förtjänar den inte att vinna några val, någonsin igen.”
Avslutar redaktören på udden sin morgonsändning torsdag 27 aug 2020.För egen del ser han fram emot att till frukosten avsmaka gårdagens nya tomatmarmelad. – Men resten är ännu ett oskrivet blad.
Alltså, när kommer boken…
Hon: Åsa Beckman ger sig inte, nu kom ytterligare en replik angående kritiken runt Samlade verk. Vilken PR Lydia Sandgren har fått. Hennes debutroman dessutom… Har fortfarande inte fått paketet från Adlibris. Hinner väl ändå inte läsa nu, hektiska dagar med chili och tomater. Samlat in fröer från kanske en fjärdedel av all chili idag, i rödaste rappet. Två plantor hade bara en kvar, resten hade jag redan torkat. Inte bra, skärpning!! Tycker det är skitgöra så skjutit på det. Slarvade med handskar också så nu brinner mina fingrar. En Blondie stänkte dessutom saft i båda mina ögon när jag skulle halvera den. Trodde jag skulle bli blind, men gick över rätt snabbt. Pust! Glad det inte var en Scorpion…
Håller på med två limpor också, en mörk och en ljus. Och middag blir marinerade kycklingfiléer på en bädd av hemodlat. Känns ju bra, men fänkålen vet jag inte hur man ska ta tillvara riktigt, blev mest tjock stam och obefintlig knöl. Squash, paprika och aubergine har vi gott om däremot. Han lyckades också få upp lite mer potatis ur landet (förmodar det kommer bild på det…). Mina morötter, de få som lyckades komma upp trots invasion av tomater i det landet, hade mjuknat i väntan på att användas. Ja inte har jag brist på sysselsättning precis 😉
Bädden i väntan på sovel…
Hon: just det, börjat med att fermentera chili till en Hot Sauce också. Lite läskigt och krångligt. Läst massor av recept och kom fram till det enklaste … Men med mest smaksättning i direkt. Håll tummarna det funkar!!!
Fermentering på g… (fatta att mina fingrar brinner)
Han: Minns inte att jag somnade, men det måste jag ha gjort för jag vaknade som vanligt 06:30. Det stora världsnyheten tycks vara att Melania Trump kan prata också. Dagens lokalnyhet: Det regnar och Ludde har sovit inne i natt, efter att ha bevakat sitt yttre revir i 5 månader nu. Dessutom breaking news: Hon sover fortfarande (09:25)!
Trädgårdsmästaren som omslagspojke.
PS: Dagens Omslagspojke är Georgi Ganev. ” Scenförändringen i år är total för Kinnevik med vd Georgi Ganev”, skriver Dagens Industris Richard Bråse. ”På fem månader har investmentbolaget gått från kraftigt ifrågasatt till formidabel börsvinnare.”
Kul för honom. Och för mig som kan räkna Georgi till mina uppdragsgivare. Uttrycket ”Ibland kan man må som sin börskurs” får mig osökt att minnas ett samtal vi hade när han tillträdde som koncernchef för Kinnevik. I min dagbok noterade jag att det var ”ett inspirerande samtal om förr och nu i den sfär vi båda tillhör”. Även våra egna erfarenheter av ledarskap kom på tal. Det visade sig att vi båda som chef mest känt igen oss i filmen ”Välkommen Mr. Chance!” (Being There) med Peter Sellers som den förvirrade trädgårdsmästaren, vars jordnära åsikter om hur man ska sköta sin plantor plötsligt upphöjs till managementteori.
Efteråt skickar jag en akademisk uppsats om ledarskapet i Kinnevik, som forskarna definierar ledarstilen som ”ägarstyrd”, ”karismatisk” och ”visionärt”. Man efterlyser även framtida forskning för att se vilken typ av ledare som kommer att efterfrågas inom Kinnevik om på 2020-talet: ”Är det fortfarande drivkraften och entreprenörsandan som är den viktigaste? Dessutom vore det intressant att se åt vilket håll Kinneviksgruppen utvecklas. Kommer koncernen ha sina huvudsakliga intressen i någon annan bransch? Det går även att undersöka huruvida koncernen fortfarande är offensiv och gör nyförvärv eller om ledarskapet inom gruppen mer kommer att handla om att förvalta det Jan Stenbeck byggde upp?” Georgis svar kom direkt och i Mr. Chance anda: ”Intressant läsning. Svaret på frågorna får vi troligtvis genom själva rekryteringen av undertecknad :).” Dagens cover-story är ett svar i sig, som med Mr Chance (och Voltaire) kan sammanfattas i den korta meningen: – Man bör odla sin trädgård.
Vilket Hon för övrigt gör just nu (11:45). Regnet till trots, eller just därför. Ty som ordspråket lyder: – Trädgården är en vän som man kan hälsa på när som helst. Eller i detta fall den mycket träffande sammanfattningen: – Trädgården är en form av självbiografi.
Lever sitt varumärke i gult och blått.
Hon: nä, tyvärr sov jag inte… orkade bara inte gå upp. Hade vaknat alldeles för tidigt och låg och läste istället. Kändes därför helt ok med störtregnet som gjorde att Luther tyckte det var helt ok med låååång frukost i sängen.
Men sen slutade det regna… bara upp och gno. Men har ändå lite ångest över det jag inte gjort och borde gjort men inte riktigt orkat ta tag i idag. Tänkt, detfårbliimorgon. All chili som mogen måste skördas och frön tas tillvara t ex. Vet bara inte hur jag ska arkivera dem. Tomater lätt, fastnar på hushållspappret eftersom de blöta och så skriver man bara sorten direkt på.
Marmelad och ketchup, på tomater förstås. Ska göra finare etiketter, imorgon…Soltorkade tomater, nu på burkTre kryddblandningar på g…
Ochsåmalt egna kryddor, innehåller bara olika sorters chili, so far i alla fall. Himla kul att göra. Den gula blev sjuuuukt stark. Näsan kändes sönderfrätt efter att luktat på den… Den mörkaste har en djup och härlig doft, den är stark men inte jätte. Den tredje innehåller bara Espelette, en baskisk chili som ska vara supergod som kryddpulver. Skulle tro den också medelstark. Nu vill man bara pröva dem på riktigt i matlagningen också :).
Han:Vaknade före 05, med fortsatt stopp i öronen. Förstår de som säger att det är värre att bli döv ön blind. Steg upp för att inte väcka henne. Hade jag inte mycket för. Elavbrott, den jävla avloppspumpen slog ut hela huset. Inklusive våra nätverk. Kort sagt, öronvärk, nätvärk och stopp i avloppet
Pojkarna kom och fixade det förstås på eftermiddan, men hon är i upplösningstillstånd och nu kom middagsgästerna…
To be continued…
Hon: slutetgott, allting gott 🙂 Och nya bordet utanför Chateau Margareta invigt!
Han: Idag steg vi upp samtidigt. Solen och jag. Klockan är 5:40 och det tar en stund för hen att vakna…
Jag vet att det kallas omnipotens. Att tro att solen går upp bara för att jag ska få leka. Men så känns det!
Hon: och jag sov ända till halv nio. Skönt, låg och läste lite för sent. Men känns bra att jag kommit igång med läsandet igen. Varit dålig på det sista tiden. Tror det beror på att när man kollat färdigt vad som hänt på sociala medier under dagen är man för trött för att orka mer än en sida i boken man har på gång, vilket gör att man aldrig riktigt kommer in i den så pass att man inte kan låta bli att vända till nästa sida även om man egentligen lite för sömnig… och så har jag förstås varit alltför upptagen med olika fackböcker om odling. Men nu så. Snart klar med sista delen om Jana Kippo, och nu väntar jag ivrigt på bokpaketet från adlibris…
Var först när Åsa Beckman kritiserade den samlade kritikerkårens hyllningar av Samlade verk som jag fick upp ögonen för den. Hade väl sett recensionerna men inte blivit riktigt intresserad, ja inte förrän den fick ris nu då.
Han gick snällt in och beställde den åt mig på stört. Och idag svarar alltså Suzanne Osten på Beckmans kritik i DNKultur, sånu blir man ju ännu mer intresserad. Komsi komsi bokpaket!!!
Ochsådagens ”roligaste” morgonläsning. Lisa Magnussons spalt på ledarsidan i DN om att det blivit ”inne” att vara ett ”offer”, apropå en intervju med AnneRamberg om hennes ”torftiga” uppväxt på Östermalm. Högsta skratt blev när hon som poäng förklarar det med ”mamma gick ju alltid när hon skulle till NK, hon tog aldrig spårvagnen i onödan”…
Han: Hon läser alltid mycket mer än jag, inte minst morgontidningarna. För egen del läser jag om helgens recension av Åsa Linderborgs dagbok kring Metoo och Benny Fredrikssons självmord. Rebecka Åhlund i Barometern, mest intressant hittills. Klok, hon tänker inte alls som jag. I övrigt bygger jag kulisser. Margaretas Chateau består av fyra eller fem små bodar och garage och borde naturligtvis rivas och ge plats till ett nytt hus på betongplatta med 35 graders takvinkel så att man får en övervåning på köpet utan att det räknas som boyta. Av någon anledning är det nämligen rådande byggnorm och det märks även i vårt närområde.
Dock inte här ute på udden. När det gäller arkitekturen är vi konservativa som Amish-folket. Särskilt hon som blir alltmer lik sin mamma, fyrmästardottern.
– Taket är dåligt och golvet är dåligt och väggarna däremellan finns inte, sa Johan, målarn efter två veckor i Margaretas stuga. Han är dock är snäll innerst inne och ganska imponerad av hennes tapetval och därför tillade som någon slags tröst : – Med de här tapeterna bör stugan hålla ihop ytterligare några år. Så jag bygger vidare på kulissen. Men bidrag från förstående grannar. Just nu håller jag på att montera en ny port till uterummet. Porten har vi fått av närmaste grannarna Rolf & Caisa och har suttit på något allmännyttigt hyreshus i trakten på den tiden när svenska byggare satsade på stil och finess. – Lägg märke till det arkitektritade handtaget!
Han: Nu har det gått 5 månader sedan Hon – Dennadär som Lufsen kallar sin Lady – flyttade ner till katterna och mig på udden. Hur det har gått? Utmärkt! – Jag vaknar glad varje morgon. Även idag, trots att jag har stopp i båda öronen. Varje dag är ett nytt spännande äventyr. Minst. Frågan är: Hur behåller vi de goda vanorna från sommaren nu när hösten närmar sig? – Fortsätt med dem! Det är alldeles utmärkt, menar stresscoachen Michael. – Vistas så mycket som möjligt i dagsljus, säger Camilla som är pilatesinstruktör. – Försök behålla det sociala livet från sommaren, är gyminstruktören Anas råd till oss inför hösten.
Goda råd är inte dyra. När det gäller må-bra-råden inför hösten är tidningarna fyllda av artiklar om hur vi ska ”behålla den sköna sommarkänslan och inte kastas in i ekorrhjulet direkt”. Eftersom det är söndagsmorgon fastnar jag mest för Emilies råd till oss läsare (Barometern Bonus Weekend): – Gör vad du kan för att utsöndra lyckohormonet oxytocin. Umgås med människor som ger dig energi, säger Emilie som är instruktör på Malkars vad det nu är. Ska vi säga så, älskling? – Att vi fortsätter som hittills? Möjligen skulle vi kanske börja odla oxytocin i nya växthuset…
Tomater mår också bra av må-bra-hormoner.
PS:Oxytycin kallas för må-bra-hormonet och för kärleks-hormonet då det sänker stressnivån och ger oss en känsla av lugn, trygghet och ro. Det lindrar vår smärta och gör att vi känner tillit och kärlek till varandra. Men denna drog går tydligen inte att odla i växthus: ”Oxytocin är ett hormon som frisätts av beröring, sex, amning, förlossning och vid varma temperaturer”.
Att träna förlossning och amning är kanske sent påtänkt. Men kan präriesorken, så kan vi: ”När präriesorkarna parar sig utsöndras hormonet oxytocin för honorna och vasopressin för hanarna. Efter detta håller de ihop i resten av sina liv. Om de däremot blockade hjärnan från att ta upp oxytocin för honorna och vasopressin för hanarna började de både präriesorkarna att leva ett promiskuöst liv. Nåja, kanske inte heller aktuellt. Som Don Juan lär ha sagt på gamla dar: – Jag otrogen???!! Jag som knappt orkar vara trogen. Men man kunde också se att blockningen av oxytycin hos sorkarna ledde till att sorken tappade sina moderkänslor”, läser jag på samma sajt. Och det vill vi ju inte sommaren när hon blev mormor till Alice.
– Puss, min ros! Jaså, är du redan ute i växthuset.
Hon: japp. Pysslar. Tänkte Toscana skulle komma till Skeppevik. Där hänger man Piennolitomater utanför husen för övervintring, ju fler desto rikare hus. Tänkte Chateau Margareta behövde en klase för att bättra på sitt rykte som ödehus…
Dagensinnovation, Hot Lemon Ketchup. Nästan gjord på endast de gulvita tomaterna White Tomasol, och några orangea Zlatava. Chilini ärocksågul, Hot Lemon. Smakar dessutom citron så ketchupenfick en lite syrligare smak. Ganska stark dessutom, så kanske den egentligen borde heta Hot Lemon chili sauce…
Och så kom åskan med det efterlängtade regnet… eller kanske inte, lite blandade känslor 😉
