Onsdag: Välkommen Maria!

Hon: Första nyckelpigan anlände udden idag. Tyvärr en vecka för sent för att barnbarnet Alice skulle få träffa henne. Det var hennes första fråga när hon kom, om vi hade någon nyckelpiga. Fast hon verkade väldigt nöjd med gråsuggorna och myrorna. Båda sorterna kryllar det redan av … första svalan kom igår, en flock idag. Citronfjärilar har vi också sett en hel del.

Och det bästa: flip flop-premiär! Så skönt väder, i alla fall på förmiddagen. Sedan vände vinden och det kom en del moln, men det har varit drygt 15 grader hela dagen. Inget att klaga på!

Och så har jag äntligen tagit tag i appen Gardenize som jag lovat kompis att testa. Inte hunnit få grepp om den riktigt än, men snart så.

Hur man får ett bord shabby chick: strunta bara i att täcka över bordet under vintern, låt sedan färgburken du målat det med frysa sönder. Skura bordet med en skurborste doppad i ättikslösning för att få bort smuts och alger. Då följer fjolårets målarfärg också bort fläckvis. Och så bättrar du på det hela med den förstörda frusna färgen som inte täcker längre. Till sist lackar du bara över allt så att din nya shabby chick look håller över nästa vinter. Fixat!!!

Han: Hur många dagar i rad behöver solen skina för vi ska bli maximalt lyckliga? Professorn i ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm Micael Dahlen ställer frågan i en betraktelse i Svenska Dagbladet (2 maj 2023). Svaret är klurigare än du tror.

Michael citerar sin kollega, nobelpristagaren och psykologiprofessorn Daniel Kahneman som jämfört hur lyckliga människor är i det ständigt soliga Kalifornien med medborgare i Michigan där vädret är som här i Sverige, det vill säga nästan aldrig så soligt att människor blir lyckliga av vädret.
Det visade sig att innevånarna i The Golden State inte ansågs sig vara lyckligare än Michiganborna på grund av solen.
– Däremot uppskattade de sin lycka högre när de tänkte på vilken tur de har att det inte bor i Michigan!

Professor Dahlen är inte bara är en njutningsmänniska utan även är en klurig person – du har mött honom här på bloggen ett antal gånger. Han ställer därför den fråga även jag ställer mig denna andra soliga dag på udden.

Även en ytlig okulär besiktning visar att hon blir gladare när solen skiner. Och hon verkar både lugnare och gladare idag än i går när sommarvärmen kom. Frågan som signaturen ”En man som inte frågat förr” ställer och som professor Dahlen besvarar är förstås denna:
– Antag att solen fortsätter skina de närmaste dagarna, hur många dar i rad fortsätter hon att bli gladare än hon var i går och är idag?
Intressant frågeställning, eller hur.

Ingen tycks ha forskat om den saken tidigare, så professorn gjorde en egen studie. Med Novus hjälp intervjuade han 1000 svenskar i åldern 18-79 år om hur vädret påverkar deras humör.
Det visade sig att de som hade sol Dag 1 (efter att det varit regn eller mulet) var lyckligare än dagen innan och även lite lyckligare Dag 2. Men: ”Efter två dagars sol verkade det däremot inte spela någon roll om det var sol igen eller mulet på den tredje dagen. Så länge det inte regnade var lyckan i genomsnitt den samma som på den soliga dagen innan”.

Slutsats? Forskningen bekräftar som vanligt vad vi redan vet: Det finns en anledning varför ett långt liv övertygat mig om att (en) man ska leva i nuet.
– Särskilt soliga dagar.
Förresten, förlåt latinet: Den sällsynta arten Beatus uxor in sole petasum heter här i Småland ungefär ”Glad fru i solhatt”. Senare blev både Ludde och jag till och med inbjudna till växthuset på eftermiddagsdrink.

Tisdag: En vanlig dag på udden

(Uppdaterad 22:22)

Han: Om en bild säger mer än tusen ord så …

Hon: bilden ovan satte ju punkt liksom, men vore synd att inte avsluta en sådan här fin dag med en fin bild… så avslutar med kvällens solnedgång utanför Chateau Margareta:

1 Maj: För förlorare är det alltid för sent att ge upp

Han: ­ ”Vit spelare vinner”.
Min kompis Thomas Kanger har alltid varit en besserwisser. På goda grundar, han har nästan alltid rätt och det sagt med respekt. Som när jag visade honom en nymålad tavla och han genast konstaterar att vit spelare vinner.
För det är klart att han även är bättre på schack än jag (de av er som är Facebook vet att han nu försöker överföra förmågan att tänka runt hörn på sin dotter).
– Det går bra. Far och dotter tycks inte bekymra sig om att AI och chatGPT kommer att göra schackspelandet meningslöst.
Åtminstone enlig Krösa-Majorna som tror att smarta robotar kommer att göra människor onödiga.

”Människor är ganska värdelösa apor, allt vi har är tummar och intelligens. Inte så konstigt att AI ger oss existentiell svindel när den blir smartare än oss”.
Skrev Linus Larsson i DN härom dan. Han var ironisk och tog just schack som exempel på vi fortsätter att ägna oss åt trevliga saker även om maskinerna kan göra det bättre: I februari 1996 utmanades schackvärldsmästaren Garry Kasparov av Deep Blue, en schackdator som IBM hade utvecklat. Sex partier senare hade Kasparov visserligen fler vinster, men i två av partierna vann Deep Blue. Året därefter hade IBM pillat vidare på datorn.

Nu förlorade ­Kasparov fler partier än han vann. Slutsats:
– Artificiell intelligens hade slagit världsmästaren i en intelligenstävling. Maskinen hade vunnit över människan. Game over.
”Många måste ha tänkt att något stals från oss som människor i samma stund som Kasparov förlorade”, konstaterar Linus. Maskinerna skulle från och med nu härska, läskigt värre.
Men så blev det inte. Garry Kasparov­ förlorade mot datorn, ändå ­fortsätter folk att spela schack.

Och så har det varit med alla tekniska framsteg. Bilen, skördetröskan, miniräknaren. Inte minst datorn visar att vi fortsätter att göra saker vi tycker är trevligt – till exempel att skriva dagsnoteringar på en blogg även om jag ibland gnäller och gärna skulle överlåta ordblandaren till en chatGPT.

Blue Deep var inte första smarta schackdatorn. Douglas R. Hofstadter  berättar sin bok Gödel, Escher, Bach – ett Evigt Gyllene Band (Brombergs förlag år 1985) om en dator som trots att den förlorade alla sin spel framstod som den smartaste spelaren.
– Varför?

Svar: För att denna artificiella intelligens ägde en för mänskliga hjärnor ovanlig insikt. Datorn räknade nämligen snabbare än alla andra ut när den hamnat i en hopplös ställning.
Det som väckte beundran hos begåvade schackspelare är detta:
– Istället för att fortsätta slakten på bönder och springare och kanske till och med den vackra svarta drottningen, kastar datorn omgående in handduken och ger upp.
Och detta långt innan den mänskliga motståndaren upptäckt att det bara är en tidsfråga innan hen kommer att vinna.

Erkänn att den typen av artificiell intelligens behövs i vår värld, där det stora problemet är den mänskliga oförmågan att i tid inse när man kommer att torska.
Bara några exempel:
– Då skulle Putin ge upp sitt hopplösa försök att utplåna Ukraina redan innan han drog igång kriget.
Kriminella snorungar i förorterna skulle med ett enkelt chattande fatta att deras krig är dömt att misslyckas och därför stanna hemma och göra sina läxor.
Klimatförnekare skulle inse varför de är ute och cyklar innan de börjar svamla och somliga politiker skulle i tid fatta att vi väljare genast känner igen den fräna doften av valfläsk och därför sluta slå blå dunster i våra ögon.      
För förlorare är det alltid för sent att ge upp.

PS: Å andra sidan: Om Krösa-Majorna har rätt om artificiell intelligens kan vi i alla fall glädja oss över en sak. Om och när AI tar över allting roligt får vi alla mer tid att klaga på allting.
– Se där ett ämne som dagens 1 Majtalare kunde utveckla.

Hon: men pesto på ramslök kan inte AI göra i alla fall. Och inte kan den ge mig ramslök som jag kan göra pesto på, inte heller ramslöksolja som blev pricken över i. Tack bästa Kristina för både ramslöken och oljan!!

Inte heller fixa bästa Valborgsmässofirande heller, tack för det Tina och Blomman. Och Jenny, Maxe och TK för alla skratt och dråpliga berättelser!

Valborgsmässoafton: ett mysterium…

(Uppdaterad 16:09)

Hon: började rensa lite ogräs i mitt tomatland och helt plötsligt hittar jag två skott som precis ser ut som sparris. Men vi har aldrig satt sparris där. Han gjorde ett halvhjärtat försök på ett helt annat ställe för några år sedan. Men det är alldeles för långt bort för att ha spridit sig hit.

Och så hittar jag ytterligare ett också typ en halv meter från de andra. Och den ser ut att börja slå ut. Vad sjutton är det för något? Inte smakat, än…

För övrigt så har det varit toppenväder hela dagen. Lite blåsigt på baksidan, men mot havet jätteskönt. Och lite varmare. I alla fall minst 12 grader i skuggan. Och i lä, arbetandes med omplantering (tar aldrig slut…) får jag nästan lust att hoppa i:

Om det bara inte varit lågvatten…

Han: Förutom allt hon upptäckt, upplevt och beskrivit har hon invigt sitt nya skötbord för sina plantor. Så mycket mer har jag inte att berätta.

Vilket i och för sig väcker en fundering: Författaren Lars Gustafsson berättade en gång att hans högsta önskan var att kunna koppla in tangentbordet direkt till hjärnan. 
Det är något jag önskar allt oftare. I vårt hus är det jag som är journalisten.Det hindrar inte att jag, till skillnad från henne, ofta har svårt att här på bloggen formulera det jag med sådan espri formulerat i tankarna med en skruvdragare i handen.

Skrivkramp är för övrigt ingen ny krämpa. Redan som professionell journalist önskade jag ofta att Gilbert Bohuslav hade lyckats. Bohuslav var forskare på Lars Gustafssons systeruniversitet i Houston, Brazsport Collage.
Det här var i början av datoråldern och Bohuslav byggde en dator som hette DEC 11/70. Datorn var ganska bra på schack, men Bohuslav ville skapa alla skribenters våta dröm – en självskrivande dator.
Det började bra. Bohuslav programmerade in de mest förekommande orden i Hollywoods västernfilmer. Syftet var att datorn sedan skulle berätta sin egen historia.
– Hur det gick?
Det gick så där.

Närmare bestämt så här blev resultatet i översättning: Tex Doe, sheriff i Harry City, kom ridande in i stan. Skjutglad satt han i sadeln i väntan på bråk. Han visste att hans fiende Alphone Kid var i stan. Kid var kär i Texas Horse Marion. Plötsligt kom Kid ut från den uppochnedvända Nuggetsaloonen.
– Dra, Tex! Ropade han som en vansinnig.
Tex sträckte ned handen efter fickan, men innan han hann få ut den ur bilen sköt Kid och träffade Tex i elefanten på prärien.
När Tex föll drog han fram sitt eget schackbord och sköt Tex 25 gånger med kungen.
Kid föll i en sjö av whisky.
– Aha, sade Tex. Jag tyckte inte om att det göra det men han stod på fel sida om drottningen.

Där slutade Bohuslavs experiment. Visionen om den självskrivande datorn självdog i den bortridande solnedgången. Så vitt känt återgick DEC 11/70 till att bli en hygglig schackdator utan drömmar om att bli sin egen ordmakare.
– Bohuslav däremot gifte sig med en journalist.

Vilket jag inte har några planer på att göra. Till skillnad från alla uppskrämda före detta kollegor och andra professionella ordbajsare ser jag däremot inte AI och ChatGBT som ett framtida hot mot mitt bloggande.
Frågan är snarare om inte mina dagsnoteringar kommer att framstå som Bohuslavs experiment i jämförelse med vad ny teknik kan uträtta för er läsare (om det nu inte är Mr ChatGBT som ordat detta).

Och med de orden avslutar jag vår 1074:e rapport från det ljuva livet på en udde med att önska vi er alla en trevlig Valborg!

PS: Vid närmare eftertanke borde jag kanske ha berättat att jag sett årets första maskrosor. Och så har jag rakat mig inför kvällens festligheter. Det är allt.

Lördag: en dag med omplantering och ommöblering

Hon: efter tre dagars besök av en mycket söt, men kanske inte så effektiv, hjälpreda ligger jag lite (mycket…) efter.

Dagen har därför tillbringats med omplantering och ommöblering av växthus 1 för att utnyttja ytan så effektivt som möjligt. Omöjligt, jag behöver helt enkelt ett växthus till!!!
Och eftersom jag inte hinner blogga blir det en liten vlogg istället för att visa mitt dilemma:

Han: Ja, vem har sagt att livet ska vara rättvist? Och ens begripligt, men apropå arbetsläger: En dag i Ivan Denisovitjs liv  är en roman som Aleksandr Solzjenitsyn skrev år 1962 – samma år som hon, kvinnan i mitt liv föddes, jag gick på realskola i Strömsund, min sambo Jarefors (Anders) och vi hörde på Radio Luxemburg att Brian Jonas hade dragit ihop ett rockband som hette Rolling Stones och sedan, plötsligt, pratade alla om Kubakrisen och vi insåg att världen är större än vår inackorderingsrum hos Sandmarks och vi gick i andra klass på realskolan i Strömsund och väldigt många år senare kommer jag alltså att tänka på En dag i Ivan Denisovitjs liv.

Historien utspelar sig under en enda dag i ett sovjetiskt arbetsläger för Ivan Denisovitj , oftare kallad Sjuchov. Inga jämförelser i övrigt, men det är klart att somliga dar får jag lust att beskriva en dag i Per-Erik Arvid Engbergs på udden – oftare kallad Peppe.
Om jag hade varit en Knaustgard eller en Proust skulle denna dag, lördagen den 29 april, kanske räcka till en tretusensidig roman.
– Ödmjuk som jag är inskränker jag mig till några bilder:

Förutom att jag varit på Tempo och hämtat ut (ännu) ett paket från NK till henne, låtit mig bjudas på en korv hos Lindbergs som firar våren eller nåt (ovan), kanske även att jag inhandlat ännu en vitmenad ytterpanelbräda 22 x 95 3,6 meter lång.

Dessutom har jag svept ett glas Finlaggan med Hasse (vi kallar honom ”Tomat-Hasse” för att skilja honom från Kickis Hasse) som kom förbi på udden på cykel; ännu ett av alla dessa vårtecken och dessutom har vi njutit av en trevlig eftermiddagsdrink i lä hos Anderbergs (Petite Orange). Bildbevis:

Men som sagt, arbetsläger behöver inte vara sovjetiska för att kännas i kroppen.Jag har alltså fortsatt att bygga på hennes nya skötbord för årets tomat- och chiliplantor. Det var helt okej, åtminstone tills vinden vände och jag plötslig kände att nu får det vara nog för idag.

Torsdag: April, april, din dumma sill, det är bara aprilväder

Han: Nyss sken solen, sedan kom haglet. Egentligen kunde jag ha låtit en normalbegåvad chatGBT förklara fenomenet: ”Aprilväder är ett omväxlande väder, där det kan vara solsken och sommartemperaturer en dag, och snö, regn, hagel och kyla nästa. Denna typ av osäkert väder är vanligt på våren, på norra halvklotet särskilt i april, den månad då temperaturerna ökar snabbast. Solen värmer upp marken, den uppvärmda luften stiger och bildar stackmoln. Högre upp är det dock fortfarande kallt och övre delen av stackmolnen blir isiga och blir bymoln, som ger ifrån sig regn, snö eller snöhagel/trindsnö, som är mjukare än vanligt hagel, men hårdare än snöflingor.
Aprilväder är också titeln på en roman av Viveca Lärn.”

Men det är klart, på udden räcker det att sticka ut huvudet:

Men det är ju också intressant, eller hur Alice?

Och när allt kommer omkring finns det inga dåliga väder, bara bra ursäkter för att avsluta dagens arbete. Fick för mig att bygga ett nytt skötbord för hennes plantor. I lä bakom buskaget.
– Fortsättning följer …

Hon: jag återkommer med mer från veckan när Alice och mormor har jobbat färdigt. Assisterar dessutom mamma Meli i köket så hinner inte riktigt med att vara här också…

Tisdag: Därför spökar verkligheten i ideologiernas värld

Han: Det går fort nu. Hinner knappt njuta av vårtecknen. Sen sist har svalörten (Ranunculus ficaria) anslutet sig till scillan, påskliljorna och vitsipporna.
Svalörten tillhör familjen ranunkelväxter och är en flerårig ört som blommar i april-maj. Det är inget märkvärdigt med den, utom att blomman bara har tre foderblad och har knölformade rötter, vilka används vid fortplantningen.

Så till dagens predikan: Härom veckan slog medierna upp att regeringen och Sverigedemokraterna beslutat att punktskatten på plastpåsar kommer att slopas från den 1 januari nästa år.
”Nu är regeringsunderlaget överens om att det här ska försvinna”, slog Oscar Sjöstedt (SD) fast. ”Det här är en oangelägenhet för människor. En väldigt dysfunktionell skatt på många sätt och vis, konstigt inslag i skattepolitiken med den här typen av punktskatter”.

Om det kan man ju tycka eller inte tycka. För egen del tycker jag att det var ett dumt beslut. Men det är inte poängen. Inte heller att SD och ”sverigedemokraternas stödregering”, som Vänsterns ekonomiska talesperson Ali Esbati så fyndigt formulerar det, ännu en gång talar med kluven tunga:
”Jag tror det har blivit ett missförstånd”, sa klimatminister Romina Pourmokhtari (L) några timmar senare. Det inte finns något beslut om att skatten ska slopas. ”Vad de fyra partierna hittills är överens om är att remittera frågan om plastpåseskatten”.

Orsaken till denna reträtt är densamma som med den uteblivna bensinskattesäkningen: ”Verkligheten spökar”.
Så sent som år 2020 var Sverige nämligen med om att i EU fatta ett beslut om att användningen av plastpåsar ska sänkas till högst 40 per person per år fram till 2025. Plastpåseskatten infördes som ett sätt att uppfylla detta EU-direktiv och det har varit en effektiv åtgärd – år 2017 förbrukade vi svenskar 84 plastpåsar per person och år, vilket kan jämföras med cirka 15 idag.

Men för att sätta kraft bakom direktivet bestämde EU varje kilo plastförpackningar som inte material­återvinns i medlemsländerna med avgifter till EU på 0,8 euro, motsvarande ungefär 9 kronor. 
– Kort sagt, om SD:s vallöfte infrias skulle Sveriges alla skattebetalare få betala böter till EU om plastpåse­skatten slopas. En återgång till 2017 års konsumtion av plastpåsar i butiken skulle innebära runt 200 miljoner kronor i avgift till EU per år.
Tänkte inte på det?

Som sagt, verkligheten spökar för våra politiker. Ideologierna är döda, hävdade publicisten Herbert Tingsten vid 1960-talets mitt (Från ideér till idyll, Tidens förlag 1966). ”Partierna var överens i stort, oeniga blott i smått”, menade Tingsten och politiken blev därefter. ”Staten det är vi”, sa socialdemokraterna och den borgerliga oppositionen var ”en dyster kör i bakgrunden”.
– Politiken reduceras till förvaltning av ett välfärdssamhälle vilka alla stod bakom. ”Den demokratiska överideologien har utbyggts med enhetliga idéer inom alla områden; i fråga om idéer och värderingar har de stridiga rösterna ersatts av en talkör”, skriver Tingsten. ”Samhörighetens styrka markeras av att i flera av de lyckliga demokratierna även det kommunistiska partiet tveksamt inträder i gemenskapen”.

Skrev Tingsten 1966. Ytligt sett kan det verka som om han hade fel. Ideologierna skulle återkomma i form av den radikala 68-vänstern, 80-talets nyliberalism och i dagens högerpopulism.
Men som Anders Ehnmark påpekar i sin dagsaktuella men tyvärr bortglömda essäsamling Den döda vinkeln, problemet med demokratin (utgiven av LO 1994) så hade Tingsten fel, men han hade fel på intressant sätt:
– Även om ideologiska motsättningarna ökat så har det politiska handlingsutrymmet krympt!

Globaliseringen är en avgörande faktor. Liksom politikens behov av att försöka balansera de fria kapitalrörelsernas svängningar genom att en gemensam politisk överbyggnad (EU mm).
– En överbyggnad som med nödvändighet även begränsar utrymmet för lokal politik.

Någon återgång till gårdagens folkhem finns inte. Det inser även populisterna. Det är därför verkligheten kommer att fortsätta att spöka för SD:s ekonomisk-politiske talesperson och alla andra som inbillar sig att politik bara är att vilja.

Dagens preliminära slutsats: Ideologiernas återkomst i vår tid är därför ”ett fenomen i inbillningens värld” för att tala som Anders Ehnmark: ”Ideologierna ger sig då tillkänna som fantomsmärtor och kan liknas vid en sorg över något förlorat, nämligen politiken som möjligheternas konst.”

Å andra sidan fungerar världen utmärkt utan Ica:s plastpåsar. På udden återanvänder vi gamla kassar från Tempo och för soporna distribuerar kommunen röda och gröna påsar. Återvinningsbara så klart.

Hon: Frågan är vad vi ska göra med alla papperskassar som snart tar över förrådsutrymmet i hallen…

Tror du (han…) missat att vårt körsbärsträd har börjat blomma. Sa du inte igår att det inte hade det? Vi brukar ju varje år ta en bild på dig under det, idag blev det min hand 😉

Jodå, några förvuxna tomatplantor fick flytta ut i det kalla växthuset idag. Ganska kall vind ute men temperaturen därinne är drygt 20 grader. Frågan är hur kallt det blir i natt. Kanske får sätta på fläkten senare ikväll.

Just det, glömt kolla om bladen jag såg utanför Chateau Margareta verkligen är ramslök. Helt otroligt i så fall. Fick ett par små plantor av kompisen och grannen Kristina i fjol. Satte dem utan förhoppningar om att de verkligen skulle ta sig. Kan det vara möjligt…

Jodå, det är Ramslök. Har smakat! Tack Kristina, så roligt. Hoppas nu de sprider sig!

PS: Martin, imorgon lovar jag att testa appen Gardenize, jag tror du har rätt i att jag behöver den. Återkommer i ämnet!

Måndag: lite tidigt kanske…

Hon: satte några tomatfröer jättetidigt (januari) för att kunna flytta ut dem i växthuset när de typ var en meter höga och på så sätt få lite mogna tomater tidigt på säsongen.

Men det har varit för kallt och plantorna är nu tre meter höga. Inne!!! Men de har bara ett fåtal tomatklasar eftersom de ränner iväg på höjden först innan blommor bildas när man sätter dem för tidigt. Helt enkelt för lite ljus trots växtbelysning. Men ändå himla kul att de få tomater de har redan har börjat mogna 🙂

Satte även några gurkor tidigt, de ränner också iväg och klättrar på intilliggande plantor. Imorgon tänker jag chansa och flytta ut en del i växthus 1. Växthus 2, där jag har stödvärme är redan proppfullt.

I det kalla växthuset är det inte bara kallt, det blir också väldigt varmt om solen skiner, och solen kan dessutom bränna sönder bladen. Alltså var det bara att sätta upp de nytvättade gardinerna idag. Så nu är det färdigt för plantor, om vädret tillåter vill säga… Håll tummarna!

Han: Som sagt, ingenting är så enkelt som man vill tro. Det gäller även utanför hennes växthus. Idag ligger dimman tät utanför udden. Dimma innebär att luften är så bemängd med små vattendroppar att sikten är mindre än 1 km.
Om jag anstränger mig kan jag urskilja Fimpan 700 m ut, alltså är det korrekt att tala om dimma.  
– Är sikten mellan en km och en mil är den korrekta beteckningen bland kustnära nämligen ”dis”.

Sen blir det komplicerat. Dimma uppstår antingen när fuktig luft avkyls till daggpunkten (strålningsdimma och advektionsdimma) eller när luftens fukthalt ökas (frontdimma och sjörök).
– Jag gissar att det vi upplever på udden måndagen den 23 april 2023 är frontdimma.
Den uppstår när en front (vanligen en varmfront) passerar och regn faller genom en kallare luftmassa. Frontdimman rör sig med fronten och är normalt ganska kortlivad.

För att dimma ska bildas krävs att luften är mättad med vattenånga Men det räcker inte. Det måste dessutom finnas så kallade ”kondensationskärnor” på vilka vattenångan kan kondensera.
– Fysikaliskt sett är dimma nämligen en typ av kolloid, där vätskepartiklar är finfördelade i gas.

Där ser du, det är aldrig för sent att lära sig något nytt om sånt du trodde du visste (Wikipedia är ett fantastiskt universitet!). I övrigt har jag inte mycket att berätta.Innan dimman la sig över världen fotograferade jag nyanlända sjöfåglar.

Eftersom det är hennes tur att städa har jag i övrigt hållit mig undan. Eftersom jag inte var hungrig drev jag inte in mot Tonys & Freds hak som jag brukar när hon städar.
Däremot har jag varit på sopstationen i Bergkvara med gamla tidningar. Dessutom har jag besökt min kyrka och minaret, återvinningscentralen i Torsås med diverse skräp från torpet.

För att få tiden att gå  har jag beställt tid för att byta till sommardäck (vi vägrar acceptera mer snö!) och så har jag betalt en nota på bräder till Anton på Södra som på swengelska inte längre heter Södra Skogsägarna (grundat år 1938), inte heller Södra Timber som det hette igår utan ”Södra Wood” som det heter idag.
– Undrar hur mycket varumärkeskonsulterna i vår gamla bransch cashat hem på denna kongenialt fiffiga re-branding?

Lördag/Söndag: 90 korvar är ett säkert vårtecken

Han: 90 korvar kan inte ha fel! Våren är här för nu har stugföreningen haft städdag i strålande sol. Stor uppslutning, många krattor och skratt, 14 släpkärror med tång och som sagt 90 grillade korvar talar sitt tydliga språk.
– Våren är här!

Dessutom bjöd helgen på kultur! Mediernas ställföreträdande gråterskor ställer ofta den retoriska frågan till oss fullvuxna:
– Vad är det för värld ni lämnar efter er till de unga?
– Ska de säga!
Med Willie Nelson ställer jag den självklara motfrågan:
– Vad är det egentligen ni unga tänker lämna efter er till oss?

Frågan infinner sig naturligt som en kall öl denna soliga helg efter att ha lyssnat på Mönsterås Blues Band (MBB) på Söderport i Kalmar.
– Har det överhuvudtaget gjorts någon bra musik sedan Lightnin’ Hopkins och Sonny Terry  gjorde Last Night Blues (1961)?

Okej, Van Morissons Moondance (1970) är bra, liksom Stones version av Ruby Tuesday, men så spelades den in år 1966 (”Brian Jones plays a countermelody on an alto recorder, while the double bass was played jointly by bassist Bill Wyman and guitarist Keith Richards; Wyman did the fingerings while Richards bowed the instrument”).
– Men efter det?
Okey, Springsteen har några bra ackord. Och Miss you är nog Stones bästa. Men den spelades in redan 1978 när jag var 3-barnsfar och hon var 16.
Men du som har lyssnat på MBB fattar vad jag menar.
– Ungjävlarna borde fundera på vad det är för musikvärld de tänker lämna efter sig till Nelson, Keith och gubben på udden.

Dessutom bör god musik intas med god mat i sällskap av trevliga ungdomar i alla åldrar på Söderport, Kalmars bluescentral:

Hon: En väldigt trevlig, arbetsam och solig lördag. Idag söndag, lite mer mulet ute, och jag är slut som artist… bara hämtat cyklarna vi köpte på loppis i påskas och hälsat på min faster och farbror på vägen. That’s it. Eller nej förresten, vi tittade förbi Kulturmagasinet i Bergkvara hamn när vi lämnat släpet i torpet. Anders Adelgren hade vernissage där igår och utställningen pågår ett tag framöver.
– Absolut värt att se!

Han, igen: Absolut värt att se. Intressant också att Kåre, som driver galleriet, berättade att Adelgren brukar säga han alltid saknat fantasi och därför målar som han gör.

PS: Apropå kultur måste vi notera att båda mina hemmalag, Djurgården och Kalmar, plockade poäng idag. Vårtecken!

Fredag: historien går igen utanför Fimpan …

Han: Fredag och äntligen har det slutat blåsa. Havet vilar i sig självt och från Fimpan hör vi måsarnas skrik och tärnornas tjat. En fridfull vy som naturligtvis döljer en bistrare sanning. Härom dan avslöjade Uppdrag granskning att ryska spionfartyg i närtid passerat förbi här utanför .

SVT har tillsammans med flera andra internationella medier granskat Rysslands operationer i Norden i den undersökande dokumentärserien ”Skuggkriget”. Reporterteamen som samverkat i granskningen har totalt identifierat 50 ryska fartyg, som har haft misstänkta seglingsmönster och rört sig bland annat över ström- och datakablar som ligger utlagda på havsbotten i nordiska vatten.
27 av dessa fartyg ska ha varit i svenskt territorialvatten de senaste fem åren och åtta av dem har anlöpt en svensk hamn, däribland Kalmar.

Mycket intressant för oss som lever kustnära. Och det är inte första gången som Kalmarsund får ovälkomna besök. Eftersom allt hänger ihop här på bloggen så läser jag just nu Bo Alvemos böcker om Södra Möre (vår gamla kommun). Detta som research för att hitta en historisk kontext till min alltför länge uppskjuta skrift om vår stugförening (alternativt för att slippa ta itu med själva skrivandet).

Transiteringen av tyska soldater under världskriget har jag känt till sedan barnsben, i Norrland fanns det många som inte glömde. Svek eller ansvarsfull politik i en svår tid, den 20 april 1941 tvingades den svenska samlingsregeringen att acceptera de nazityska kraven att få använda svenska järnvägar för att flytta soldater genom Sverige till den ryska fronten i norra Finland.

”Division Engelbrecht” har det skrivits böcker och gjorts film om. Och många av oss har levt i tron att det var ett undantag, framtvingat under hot om en tysk invasion.
– Däremot har jag aldrig hört talas om den svenska eftergiften direkt följdes av tyska krav att få skeppa 30 000 soldater längs den svenska kusten – genom Kalmarsund via Märket i Ålands skärgård fram till den nyöppnade ostfronten i Finland.

Så var det. Den 16 juli 1941 fick Malte Åstedt, då fjärde generationens lots i Bergkvara, order om att gå ut och hjälpa två civila tyska fartyg att helskinnade ta sig genom sundet förbi Öland.
Det enda underliga var att lotsbeställning kom från den svenska marinen.
– Men det var ju inget som vi lotsar hade anledning att lägga oss i, så vi puttrade som vanligt med vår lilla motorbåt, berättar Malte för författaren.

Lotsbåten mötte upp en och en halv distansminuter söder om Garpen (dvs precis här utan vid fridfulla udde) och lade sig att invänta de tyska fartygen. Men ur diset dök först upp två ”stora svenska hypermoderna svenska statsjagare, som tillhörde eliten av den svenska flottan”, skriver Alvemo.
Det är först nu Malte, 25 år, får veta att uppdraget gäller ”en känslig militär operation”.

Och det var det verkligen. För när lotsarna, ”lätt skärrade” gick ombord på insåg man att skeppen var ”fullspäckade” med grönuniformerade soldater och krigsmaterial. Malte och hans kollegor blev inte lugnare när de insåg att de tungt beväpnade svenska jagarna inte bara var där för bevaka de tyska trupptransporterna utan att skydda konvojen från de ryska ubåtarna som man räknade med också skulle kunna operera i Kalmarsund.

I nivå med Kalmar skulle det ha blivit lotsbyte, men som vaneläsare av denna blogg vet så brukar blåsa i Kalmarsund. Kraftiga strömmar i farledens djupränna, regndis och att mörkret började falla gjorde att kalmarlotsarna inte var särskilt sugna att gå ut, vilket tvingade bergkvarapojkarna att stanna på sina poster hela vägen upp genom sundet.

Enligt Alvemo var detta den första av totalt 63 tyska trupptransporter genom Kalmarsund, strax utanför Fimpan där sjöfåglarna njuter av en fridfull fredagseftermiddag. Även de ovetande om att fram till 1982 var Kalmarsund internationellt vatten som utländska fartyg hade rätt att gå igenom. I och med 1982 års konvention kan Sverige avvisa sådan trafik.
– Men det verkar alltså få ha brytt sig om innan Uppdrag Granskning avslöjade den ryska trafiken (ibland är jag stolt över journalistskrået).

PS: Det ser ut som en tanke att regeringen idag har utsett Allan Widman (L) till ny landshövding i Kalmar län. Förre reservkaptenen i artilleriet är en av Sveriges mest erfarna försvarspolitiker.

Hon: äntligen kunde jag säsongsinviga planteringsbordet ute. Och äntligen kunde vi ta drink vid stenen, med utsikt över viken, utanför Chateau Margareta igen. Inget fel med drink vid sjöboden och utsikt över horisonten, men att slippa den hårda och kalla nordanvinden som blåst i en evighet var underbart. Vilken dag, tack!